2.5 Ansatser till reducering av voluntarismen?

Voluntarismen får en ökad betoning genom åren. Utgångspunkten är given, men mönstret ges allt klarare konturer. LP inordnar erfarenheter och loci i trosläran under viljans hegemoni. Trots detta finns det ansatser som om de fick utrymme ändå skulle nyansera den voluntarism vi har tecknat ovan. Att voluntarismen på detta sätt dominerar är att söka i två skilda upplevelser. Den ena berör den sociala situation i vilken LP växte upp. Själva samhällssituationen gav ett kraftigt bidrag till utvecklandet av en stor enskild initiativkraft. Det var inte möjligt, menade LP sent i livet, att ställa en mängd krav på sina föräldrar eller på andra människor. Vad som gällde var att man »var sig själv, och man har en känsla av att ens liv blir vad man själv gör det till, och ingenting annat. … När man … såg ut i livet var frågan bara om man själv hade möjlighet att göra någonting.«125 Detta gäller inte endast inför människor om man talar med luthersk terminologi. För LP gäller samma sak inför Gud. Vad som dessutom fått LP att på ett särskilt sätt vakna upp inför viljans roll, torde vara händelsen hos Barratt 1907 i Kristiania. »Där ställdes jag vid ett tillfälle på ett särskilt sätt inför frågan om min vilja«, skriver han i skilda sammanhang.126 På nyåret 1907 reser LP som vi redogjort för i inledningsavsnittet till Norge. När Barratt efter några mötesbesök – som LP uppfattar det – tar kontakt med honom ställer denne följande tre frågor: Vill du bli vad som helst för Jesus? Vill du göra vad som helst för Jesus? samt Vill du gå vart som helst för Jesus? Det som blev mönsterbildande för tolkningen av tro och liv har en upprinnelse här. Jag menar inte att LP haft en teoretiskt genomarbetad upplevelsevärld, men att den ordning vi finner är till stora delar bestämd av viljeperspektivet.

När LP i sina memoarer på 1950-talet skriver om sina »möten med Gud« vid seklets början, inplacerar han dem därför helt sonika i viljans och förnuftets perspektiv. De »har kommit som en följd av rena för-

125 Lundgren, 1973, s. 68. Uppfattningen förnekar inte att människan är beroende av andra. Visserligen, menar han, att man väljer sina vänner själv, men man väljer inte vilka man träffar på. Hos Herren är makten, 1955, s. 72. 126 Band 8, s. 56; Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 92ff. Något märkligt är dock enligt min mening att detta avsnitt om Barratts frågor till LP saknas i Urkristna kraftkällor, 1925. Se Band 5.