5.2 Heligheten

bl.a. med avseende på enheten som LP lanserar den samfundsfria församlingen.16 För att göra enheten möjlig finns en rad inte bara inre sammanhållande band, utan även yttre sådana, vilka dock inte uppfattas som tvång.17

»As is the individual member, so is the church.«18 Citatet är hämtat ur A Spiritual Memoir och anspelar direkt på heligheten eller renheten. LP drar in Augustinus i utläggningen och avgränsar sig genom formuleringen från denne. »St. Augustine said that the church was holy even if the members were not.« Det antas att den store kyrkofadern arbetade med en distinktion mellan en empirisk kyrka och en abstrakt, mellan en ideal kyrka och en faktisk sådan. Något sådant passar inte den svenske pingstledaren. »But there is no such abstract church apart from the members.«19 Att skilja mellan en helig »församling« och syndiga medlemmar är en overklig distinktion. Medlemsorienteringen är fundamental, dvs. det finns ingen »församling« utan medlemmar, ingen de troendes gemenskap utan troende, inget Guds folk utan folk osv. Inte heller kan LP hålla med om att kyrkans mysterium skulle bestå i att syndiga människor tillsammans blir något annat än de är som individer, dvs. Kristi kropp.20 Argumentationen sker mot bakgrund av baptistisk problematik, men även när idén om den bibliska universella församlingen förfäktas och distinktionen mellan biblisk universell församling och lokal församling kommer till användning, upphör inte betoningen

16 De kristnas enhet, 1919, Band 4, s. 131–179. 17 I De kristnas enhet, 1919, skriver LP: »Vi har från början av vårt ämnes behandling uttalat oss emot de mänskliga organisationer, som tagit sin uppgift att i olika kyrkosamfund sammansluta de lokala kristna församlingarna. Men därmed har vi naturligtvis icke sagt något emot de yttre anordningar, som har de kristnas sanna enhet som mål och vilka samtidigt kan bevisas vara av gudomligt och apostoliskt ursprung.« Band 4, s. 159. Till dessa »yttre gudomliga anordningar« hör först och främst »tjänsterna«. LP hänvisar till Ef. 4:11. »Att alla lokalförsamlingar äger samma apostlar och genom dem samma ’grundval’ och samma ’undervisning’ – det borde vara en mäktigt sammanhållande förbindelselänk för vår tids församlingar, såsom det var, medan apostlarna levde och vandrade omkring bland församlingarna.« ibid., s. 161. Andra »förbindelselänkar« är resor, sändebrev, ekonomisk solidaritet, kärleken till Kristi verk. ibid., s. 164ff. 18 A Spiritual Memoir, 1973, s. 13. 19 ibid. 20 Se Ware, 1981, s. 248f.

lagd på den enskilda människan. Det är i båda sammanhangen frågan om individer, inte abstraktioner.21 Sådana medlemmar, sådan församling.

Frasen »As is the individual member, so is the church« uttrycker en fakticitet och ger otvetydiga besked om att ecklesiologin är bestämd utifrån antropologin. Något accepterande av medlemmarnas status quo handlar det icke om. Tankegången förutsätter – såsom gäller frihetsaspekten – en parallellitet mellan den enskildes helgelsekamp och församlingens utövande av tukt, som man omöjligt kan se bort ifrån. Poängen är denna: Såsom det är utmärkande för en sann kristen att han/hon renar sig från synd, är det också ett kännetecken för en rätt kristen församling att denna rensar ut synden, ja till och med syndaren. LP skriver: »Man behöver icke känna efter, om det är fel med anden i en verksamhet, där synd tolereras, ty det vet man, att det är.«22 Ecklesiologins grundläggande orientering utifrån den enskilda människan leder till en strävan efter helgelse och renhet. Idealet skall realiseras emedan det är möjligt och nödvändigt. Den grundläggande roll i LPs uppfattning om förhållandet mellan människan och Gud som föreställningen om renheten utgör baseras på uppfattningen, att »renhet« är inget mindre än ett villkor för att Gud skall utföra sitt verk, en omständighet som gäller i lika hög grad i församlingens liv som i den enskilda människans liv.23 »Vi måste utöva församlingstukt, för att Guds församling skall kunna vara ett gudomligt organ. Församlingen är avsedd att vara det redskap, som Gud skall kunna verka igenom.«24 Och ytterligare: »Där Gud skall kunna verka, måste de troende rena sig, helga sig och skilja sig från synden.«25 Parallelliteten mellan den enskilda människans situation och församlingens kan drivas ytterligare ett steg. Av resonemanget framgår, att församlingen inte är an-

21 I en ledare i Dagen 14.1.1969 lägger LP på nytt fram distinktionen mellan den universella församlingen och lokalförsamlingen. Där finnes en formulering som till synes utgör en kritisk punkt mot vad jag ovan i löpande text söker framhålla. LP menar, att i Kristi kropp till vilken alla hör som har livet i Gud »finns inget ogräs och inga agnar så som det finns i lokalförsamlingen«. Antingen arbetar LP själv med en abstraktion i denna ledare eller är synpunkterna avsedda att förstås i ett eskatologiskt perspektiv. Det är omöjligt att säga vilket. 22 Band 6, s. 123. 23 Församlingens renhet är ett tema som ofta aktualiseras i den baptistiska litteraturen under 1800-talet. Till detta, se Hallgren, 1963, s. 114f. 24 Band 6, s. 115. 25 ibid., s. 117.

svarig så länge den inte vet något. Då är det individen själv som är ansvarig förutsatt att denne är medveten om sin synd. »Den enskilde medlemmen bär ensam ansvaret för den synd, han lever i, då ingen annan än han själv vet om den, men så fort synden blir uppenbar i Guds församling, bär även församlingen ansvar för den.«26

Sammantaget torde man kunna påstå, att församlingen framstår som en makro-människa och mot den bakgrunden blir det bestämda kontrollutövandet förklarligt.27 Till den lokala församlingens uppgift hör »att vaka över den lära som medlemmarna praktiserar – och om de förkunnar villfarelser – lägga den saken tillrätta«. 28 Tillrättaläggandet sker ofta bestämt och utan pardon.29 Församlingstukten och församlingsvården är på det principiella planet tänkt som en uppgift för alla medlemmar. »Vi« i de följande citaten bekräftar påståendet. »Vi måste hålla den [dvs. församlingen] ren, så gott vi kan, fastän vi icke kan tänka oss att få den absolut ren.«30 På ett ställe använder LP metaforen av trädgårdsmästaren och tillämpar den på församlingssituationen. Församlingen är som en trädgård: »… hur vi än söker rensa bort och predika emot orenheten, så finns det alltid litet ogräs kvar här och där. Men trots detta får vi inte ge tappt och säga, att ogräset får växa fritt. Nej, vi måste hålla så rent vi kan.«31 Församlingen är med andra ord både ett aktivt subjekt och ett objekt för omformning. Ett citat som ytterligare belyser denna aspekt går ut på att om »församlingen skall kunna behålla sin ställning som församling och vara en uttagen skara, måste den utöva församlingstukt, ty om icke församlingen utövar församlingstukt, så blir församlingen värld«. 32 LP är sysselsatt med ett problem som t.ex. Hans Küng finner onödigt. I The Church, skriver den senare att vi »need waste no time speculating what would happen if there were no Church, or no holy Church. God will ensure that there will always be a Church and that it will be holy. It will never lose its

26 Band 6, s. 99. 27 Se t.ex. boken Kristen församlingstukt, 1930, Band 6, s. 83–156. 28 ibid., s. 37. 29 Strider som Franklinstriden och Lidmanstriden är tydliga nog. 30 Band 6, s. 90. 31 ibid., s. 90f. Glidningen i förhållande till bibeltexterna är enkel att iakttaga. När t.ex. trädgårdsmetaforen brukas i Johannesevangeliet är Jesus Kristus trädgårdsmästaren.

I LPs lokalförsamling har de äldste givits denna roll. 32 ibid., s. 93. Det är som ett eko av Wecko-Posten 1884 nr 31: »En församling, som saknar tukt, upphör att vara en kristen församling i nya testamentets mening.« Citerat efter Hallgren, 1963, s. 123f.