5.4 Apostoliciteten

lingen.«56 Skall detta arbete kunna utföras, krävs enhet och sammanhållning.57

»Den apostoliska församlingen« är en vanlig ordsammansättning i LPs skrifter även om detta uttryck lika gärna kan utbytas mot »den

56 Band 6, s. 93. 57 Sätter man enhetstänkandet i relation till ekumeniken kan LPs olika utsagor knappast sägas vara lättförklarliga. Så påstår Struble (2009/1982, s. 11f, 151) att pingströrelsen från början var ekumenisk till sin inriktning. Författaren använder termen »överkonfessionell«. Efterhand inträder en annan inställning. Sahlberg (2009/1977, s. 150f) gör gällande att LP går i spetsen för en ekumenisk nyorientering i pingströrelsen, manifesterad i den politiska verksamheten. I början var rörelsen antingen a-ekumenisk eller anti-ekumenisk. Finns hos LP olika ansatser i den ekumeniska frågan? En som ryms i tal om »Andens enhet« eller »den inre linjen, eller innersidan av den kristna enheten«, (Dagenledaren 10.1.1959, LP) en annan som kan sammanfattas i slagordet »Lehre trennt, Dienst verbindet«? LP är enligt min mening klarast i ämnet på Dagens ledarsida 1959: »Alla kristna, vilken uppfattning de än må ha i trosfrågor, är väl eniga om att verka för det kristna inflytandet i det samhälle uti vilket vi lever. Den kristna kultur vi åtnjuter i våra moderna samhällen är således en direkt frukt av den levande kristendomen. I ett sådant land som vårt där det finns människor med kristen fostran och förtroende för kristna seder och normer, finns det möjlighet att skapa en yttre kristen front. Dess uppgift skall då vara att tillvarata och befordra kristna värden i samhällslivet. På detta område kan man skapa en enhet som inte alls behöver komma i konflikt med den inre enhetslinjen. På denna yttre linje kan alla kristna med sina olika uppfattningar vara med och även sådana som inte har en personlig erfarenhet av Nya testamentets frälsningserfarenhet, men som dock har uppskattning av, och intresse för att befordra kristna värden.« Dagenledaren 10.1.1959,

LP. Problemet är när denna distinktion inte görs, dvs. när man gör sig skyldig till misstaget att »tillämpa den yttre kulturella enhetslinjen på trosfrågor och rent andlig verksamhet«. ibid. Utsagorna ingår i en diskussion som LP för med anledning av en ledarartikel i Svenska Dagbladet (12.1.1959), som menar, att ekumeniken i egentlig mening inte kan begränsas till det yttre. Kompromisser i trosfrågor är enligt LP »en ekumenik som splittrar« och all splittring är inte av ondo, eftersom den kan vara en följd av trohet mot evangeliet och Guds ord. »Enheten har således inget egenvärde i sig själv.« Brytningstider – Segertider, 1969, s. 49. När det finns områden där alla kristna är eniga så varför inte börja samarbetet där med en gemensam handling? Att sammanföra de kristna i en gemensam trosbekännelse är enligt LP inte bara »omöjligt«, det är dessutom »obehövligt«. Dagenledaren 3.7.1968, LP. »De dogmatiska olikheterna hindrar inte enheten kring en stor uppgift i den kristna kärlekens tjänst.« Dagenledaren 3.7.1968, LP. Vägen ut ur problematiken är handlingens väg. När LP därför hävdar att en ny princip för ekumenik borde föras fram (Struble, 2009/1982, s. 177), betyder det inte att denna princip upphäver en tidigare brukad. Överhuvudtaget är det så att när LP lanserar något nytt innebär det inte obönhörligt att de gamla metoderna är satta ur funktion.