5 minute read
1.5 Sammanfattning
rien och evigheten tänks ju delvis utifrån människans gärningar.111 Om gnosticismen i traditionell mening därför kan avskrivas och är omöjligt att belägga, tycks däremot gälla att världens betydelse nedskrives när människan funnit sin slutgiltighet, sin frälsning. Om denna slutgiltighet talar LP i termer av den nya skapelsen, i vilken »ingen skall få komma in, ’som gör vad styggeligt är och lögn’ «. Domen som skett är »för evigt«. 112 Det är utifrån ett sådant eskatologiskt perspektiv som tankegången: »Jorden är icke mycket att leva för«113 framkommer, inte utifrån tanken att jorden i princip är av ondo. Det är fråga om en existentiell dualism, inte en ontologisk dualism.114 Enligt Barbara Aland115 är ett snarlikt resonemang ett genomgående drag i alla gnostiska texter. Om emellertid för gnosticismen ur detta enligt Aland följer ett ointresse för världen i praktisk-politisk och social mening och således ingen förbindelse mellan gnosis och politik, saknas en sådan tendens hos LP. Denna omständighet torde sammanhänga med medvetenheten om det eskatologiska förbehållet och människosynen. Som kristen är människan inte på ett suveränt sätt höjd över tiden; den kristne är inte utan »ort«, utan förbunden med och ansvarig för sin samtid. Även om den kristne enligt LP har del i och är inriktad på det eviga är människans existens i tiden långt ifrån betydelselös. Det förhåller sig inte så att på den ena sidan befinner sig den kristna människan och på den andra det bestående samhället.
Av avsnittet »Gud, livet och tillvarons gränser« har för det första framgått att skapelsetron är grundläggande för LP. Det är Gud som håller livbetingelserna uppe, och med själva livet som sådant är en primär gudsrelation given. I själva skapelseidén ligger en tanke om en uppehållande ordning, både i fysisk och i moralisk mening. Här möter ingen kombination av allmakt och frihet hos Gud med en teologisk absolutism till följd som hotar skapelsens regelmässighet och ordning. Å andra sidan är det felaktigt att tillskriva LP en teologisk ide, som ges
111 »Deras gärningar skall följa dem efter«, i Dagen 17.7.1962, LP. 112 Band 4, s. 81f. 113 ibid., s. 83. 114 Jfr Meyendorff, 1978, s. 188. 115 Aland, 1984, s. 56f.
så starka deistiska inslag, att Gud skulle ha lämnat universum åt sig självt att löpa sin egen bana. Skapelsen är ett pågående verk.
För det andra är föreställningen om Gud och lagen grundläggande. Vad lagen kräver är väl förankrat i människans medfödda rättsmedvetande och moraliska sensorium. I princip är den grundläggande etiska insikten tillgänglig för varje förnuftig varelse oberoende av religiös eller ideologisk position.116 De etiska normerna tenderas att lokaliseras till skapelsen eller »verkligheten«. Aspekterna får till effekt att den moraliska lagen inte ensidigt kommer att vila på idén om Guds bud som en befallning utifrån eller uppifrån, dvs. den är inte heteronomt grundad. I detta tänkande passar naturen som ideal väl in. Såsom naturen spontant lyder sin Skapare, följer sin natur, borde även människan göra. Såsom uppvisats fasthåller LP människans förmåga och frihet att bryta sig ur naturens ordning, men poängterar de gränser som är satta för denna frihetsutövning. Skapelseordningen kan människan inte helt negligera eller bortse från.
För det tredje finns skäl att betona att bedömningen av samhället och tanken på dess förändring sker utifrån konstanter vi belagt i människosynen. »Det är individen som bestämmer samhällets och sin samtids karaktär.« 117 Individualismen är kristendomens vapen både i kampen mot ondskan och i kampen om människorna.118 Människan skall ge Gud en plats vid samhällets rådsbord, dvs. primärt i riksdag och regering. I världen verkar Gud på två sätt. Det ena kallar vi direkt eller omedelbart, det är ett handlande som huvudsakligen sker på skapelsens plan. Det andra sättet tar hänsyn till människans position och resurser, vilket ofelbart får konsekvenser för Guds sätt att verka i världen. Försynen innebär inte att Gud med absolut självklarhet kontrollerar människorna, utan i det historiska skeendet behöver Gud helt enkelt någon att verka genom.119 Gud verkar indirekt eller medelbart på historiens, kulturens och samhällets plan. Människan blir Guds förmedlare i världen.
116 Band 10, s. 304: »Människorna i allmänhet, som inte är förförda, har ofta sitt gudsbehov klart. Människan har sitt evighetsmedvetande, hon har sitt samvete, och när hon får vara i fred, säger hon det hon tänker, och tänker mycket ofta rätt.« Citatet antyder emellertid risken, att människan kan förföras och i denna process torde ideologierna ha större del än religionerna. Se vidare Bryningstider – Segertider, 1969, s. 93; Dagenledaren 28.2.1970, LP. 117 Dagenledaren 26.5.1962, LP. 118 A Spirirual Memoir, 1973, s. 88. 119 Band 1, s. 206.
För det fjärde är en av kärnpunkterna i LPs skapelsetro äganderätten. »Gud har skapat världen och … världen och alla människor är Guds egendom.«120
120 Dagenledaren 1.3.1969, LP.
Såsom ägare av världen vill Gud »innesluta … och styra den efter sin vilja«, 2 vilket innebär att Gud är intresserad av och inbegripen i en aktivitet som handlar om makt, beslutsfattande, lagstiftning, konflikter och kompromisser. Politik är en sådan aktivitet.3 Inför det i rubriken anförda påståendet av LP hyser vi därför alldeles bestämda misstankar. Inte så att vi förväntar oss en klar, genomtänkt och konstruktiv politisk ideologi, men väl en politisk kultur som är komponerad av attityder, trosuppfattningar, känslor och värderingar om samhället, vilka relaterar sig till det politiska systemet och de politiska frågorna. Sådana attityder behöver inte alltid vara medvetandegjorda, men finns implicit hos en individ eller en grupp i relationen till det aktuella politiska systemet.4 Med uttalandet: »Jag har aldrig haft något bestämt politiskt ideal …« vill LP understryka dels att det som varit vägledande i hans politiska vägval har varit något i förhållande till politiken övergripande och primärt, nämligen kristendomen,5 dels att han icke fullständigt känt sig hemma i något av de existerande politiska partierna. LP ger emellertid knappast läsaren intrycket att han är medveten om att kristendomen tas i ideologiskt anspråk för inomvärldsliga intressen.6
För att bringa klarhet i LPs politiska uppfattning använder jag bl.a. attitydbegreppet. Tre element brukar räknas in i begreppet: kognitivt och affektivt element samt handlingselementet. Det betyder att på frågan vilken attityd LP har till det svenska samhället måste först frågorna undersökas: Vad tror han sig veta om Sverige, hur beskriver han sitt samtida samhälle? Genom att framleta tankeinnehållets kognitiva element framträder den deskriptiva dimensionen. I ett första avsnitt, som bär rubriken »Deskriptiv dimension: Från ett kristet till ett ’hedniskt’
1 Lundgren, 1973, s. 53. 2 Dagenledaren 25.11.1972, LP. 3 Ball, 1985, s. 31. 4 ibid., s. 53. 5 Det framgår inte minst av fortsättningen av uttalandet: »… utan mitt ärende har varit kristendomens påverkan på samhället.« Lundgren, 1973, s. 53. 6 Jfr diskussionerna utifrån kristdemokratiska utgångspunkter, se Arbøl, 1986, s. 29f.
Se även Kasper, 1987, s. 146.
