3.3 Den effektive Guden?

det medverkar till att ge dem en sund glädje och en sund gemenskapskänsla. Det svarar också mot deras verkliga behov.21 Metaforens tillämpning kräver inga slingrande vägar: »På samma sätt ser Gud, att det är nyttigt för oss att få vara med och hjälpa till i vår Faders stora vingård.«22 Fördelningen av arbetsuppgifter ligger uppenbarligen på faderns ansvarsområde, även om båda föräldrarna delar grundsynen.

Symbolen som LP hämtar från näringslivet är också manligt bestämd. »Det är i Guds värld, som det är i ett stort företag. Det finns en chef, men han lämnar ut detaljerna åt de många, som är hans medhjälpare.«23 Metaforen syftar till att kasta ljus över förhållandet att Gud är kapabel att »ta vård om människors intressen«. LP räknar med att änglarna spelar en väsentlig roll på informationssidan och är ansvariga för lagringen av informationen om människorna. »Gud är icke ensam i universum att ta vård om våra intressen«, är hans svar till den som finner det omöjligt att Gud skulle kunna hålla ordning på varje människas behov.24 Men chefs-symbolen har en vidare innebörd. Förutom att den lägger vikt vid sysselsättningens stora roll, klargör den tydligare än föräldrametaforen att sysselsättningen skall vara både ordnad och effektiv. Ordningen beskrivs bäst utifrån ett än mer grundläggande fundament: … Gud har … bestämt så underbara lagar i världsalltet, att astronomerna kunna räkna ut på vilken dag och timme stjärnorna skola passera den och den punkten i världsalltet. … Det blir så, som Han har bestämt. Solen opponerar sig icke, stjärnorna strejka icke, månen uteblir icke. Allt lyder sin skapare. … Det enda i denna skapade värld, som gjort uppror mot sin skapare, är vårt släkte. Det har förklarat krig mot sin skapare, och idag står mänskligheten stolt emot sin Gud och vill icke lyda de lagar, han givit.25

På frågan hur Gud mot bakgrund av denna syn på människan skall få tag i människor som vill vara hans redskap svarar LPs överlåtelseteologi, som dessutom ger besked om att det är herraväldet över och förfog-

21 Band 10, s. 76. 22 ibid. 23 Band 8, s. 194. 24 ibid. 25 EH, 3 jan. 1918, s. 1.

anderätten till människan som står på spel. Herraväldet och effektiviteten sammanhänger och i högre grad än överlåtelseteologin uppmärksammar effektiviteten pneumatologin. Gud eftersträvar effektivitet på ett liknande sätt som människan i sin gärning. Någon kontrast mellan den ineffektive Guden och den effektiva människan antyder inte materialet.26 Empiriskt kan det visserligen tyckas som om Gud är ineffektiv, men denna kontrast mellan Gud och människa, är ett resultat av människans ovillighet att ställa sig till Guds förfogande. Den till Gud helt överlåtna människan avspeglar nämligen den Gud som egentligen är den effektive Guden. Effektiviteten visar sig när Gud får de instrument han behöver. Frågan framskymtar om människan är målet för Guds verksamhet eller allenast ett medel i hans syfte att utöva inflytande i världen.

När vi talar i termer av effektivitet om Gud hamnar vi i pneumatologin. Pneumatologin är funktionell snarare än fenomenologisk. Huvudintresset hos LP är trinitetens ekonomiska aktivitet mera än trinitetens immanenta relationer. I den teologiska reflektionen förutsätter den immanenta triniteten den ekonomiska, 27 och vi följer denna ordning i redovisningen. Immanensen behandlas i avsnittet »Den treenige guden«.

Vi har tidigare uppmärksammat Andens roll att utrusta varje enskild kristen med en särskild nådegåva, uppfattad som en speciell utrustning för en »bestämd uppgift i Guds rike«. 28 Bakom uppfattningen ligger en demokratisering av utväljelseteologin. 29 Förbunden med denna utrustning är enhetsaspekten och sammanhållningen av »individualisterna«. Både utrustningen av den enskilde och den kollektiva sammanhållningen har nyttoaspekten som övergripande målsättning. Om utrustningens nyckelord är »kraft«, är sammanhållningens nyckelterm »kärlek«. Båda förstås pneumatologiskt: Anden specialiserar och förenar.

I ögonen fallande är att LP i pneumatologin låter kärlekens linje och maktens linje flyta samman. I och med erfarenheten av Andens dop blir det naturligt för människan »att älska Gud över allting och vår

26 Begreppet »effektivitet« anses av somliga vara ett av privatkapitalets främsta honnörs- och försvarsord. Adler-Karlsson, 1977, s. 64f. 27 Jfr Boff, 1987, s. 262. 28 Band 8, s. 75. 29 »Men det var icke bara Paulus, som hade förmånen att äga en gudomlig plan för sitt liv, utan så är förhållandet för varje människa.« ibid.

nästa såsom oss själva«.

30 Kärleken till Gud och till medmänniskan korresponderar med maktföreställningen på så sätt, att när människan älskar Gud över allting då är det ett tecken på att Gud har makt över henne. De facto är det i ett avsnitt där den gudomliga kärleken behandlas som LP driver målrationaliteten till sin spets. Anden förmedlar först och främst något funktionellt; det är en dynamism som läggs till den kristnes väsen och omtalas som »den utrustning som den helige Ande ger«. 31 Teologin är en variant på »rätt man på rätt plats«filosofin. Vad Andens verk syftar till, beskrivs enklast med det citat vi tidigare anfört: »Gud har ju inte kallat oss till att bara vara lemmar i sin kropp, utan han vill göra oss till nyttiga lemmar«. 32 Är lemmen inte till nytta kan den »ej fylla sin uppgift i kroppen« och »jag kan lika gärna vara den förutan«. 33 LP bygger ihop kroppen med hjälp av enskilda fungerande lemmar. Enhetligheten är inte primärt att söka i olikheten, även om det faktiskt blott är så lemmarna kan betjäna varandra. Med inriktningen på nyttoaspekten krävs sammanhållande faktorer mellan lemmarna. Som sådan fungerar framför allt den kärlek som Anden skänker människan i hennes totala överlåtelse till Gud. Kärlekens stora uppgift är att av dessa lemmar ordna ett helt, en helhet där metaforerna kropp och maskin kan användas för att beskriva vad som sker. Jag väljer ett citat med maskinen som ideal. »Vilken underbar olja är ej den gudomliga kärleken för detta andegåvornas maskineri! Och vad denna underbara kärlek frälsar från friktion, från gnissel och från sammanstötningar.«34 Språkbruket är symptomatiskt. Den kristna församlingen behöver på ett sätt som liknar den moderna

30 Band 7, s. 103. 31 Band 8, s. 75. 32 ibid. Utgångsläget för LPs pneumatologi är frustrationen och missnöjet. »Min

Kristendom var inte sådan Gud ville, att den skulle vara, och sådan att jag själv skulle vara nöjd med den.« ibid., s. 12. LP utgår från sin egen känsla, dvs. om inte han själv är nöjd kan inte Gud vara det. Utifrån en självanalys når han fram till insikten att han behöver Guds kraft i sitt liv. Om inte livet skulle förfelas måste det därför enligt hans mening finnas något mer. 33 Band 3, s. 160. LP illustrerar utifrån sin egen kroppsrelation. En lem som inte fungerar, menar han, att han lika gärna kan undvara. Det är osäkert om analogin kan pressas så att man kan argumentera för att »jag« kan syfta på »Kristus«, som är huvudet för kroppen. 34 Band 8, s. 83.

kapitalismen människor som kan samarbeta utan friktioner.35 Kärleken fungerar kontrollerande. Kritiska synpunkter hålles borta, hindras att komma till uttryck eftersom sådana betraktas som egoistiska och omintetgör syftet med den kristnes liv. Bäraren av karisman måste uppträda så att den kristna församlingen inte lider avbräck i inflytande och sympatier.36

Pneumatologin i texterna ansluter sig i långa stycken till sin västerländska kontext. Det finns t.ex. inga texter om Anden som moder. Pneumatologin i den västerländska kyrkans tradition har generellt sett tagit en monarkisk form, vilket betyder att den varit subordinationistisk och icke trinitarisk. Moltmann har beskrivit den på följande sätt: »God rules through Christ, and the efficacy of his rule is the Spirit«. 37 Att LP på denna punkt reflekterar den västerländska traditionen är ovedersägligt; mycket talar för att han reflekterar den i förstärkt form. Den helige Ande förknippas med effektivitet, makt, rörelse, expansion osv. Det ligger nära till att tänka i termer av energi och kraft.38 Dock är det viktigt att omnämna att Anden ges en friare roll än i gängse protestantisk, västerländsk teologi. Anden inneslutes inte i Ordet, men leder icke desto mindre till Ordet, inte bort från det. Man kan därför inte påstå att skriftordet programmatiskt ställs mot individuell erfarenhet, inte att Kristus och Anden ställs mot varandra. De båda hör samman. Men Andens frihet är inte suverän även om talet om den är ymnigt. Enligt vissa teologiska traditioner är det nödvändigt att den kristna församlingen har ett visst givet ämbete för att Anden skall vara närvarande och enligt andra är bibelordets predikan garanten för Andens fulla närvaro. Även i LPs texter finns bestämda villkor för Andens närvaro och en ordning för Andens verkan. Problemet är betingat av Guds helighet. Hur kan man hålla fast vid denna och samtidigt hävda den helige Andes inneboende i en begränsad och syndfull människa? Lösningar tycks vara av två slag. En återkommande teologisk tendens har varit att kvalificera eller nedtona Andens gudomlighet så att det varit möjligt att relatera Anden till människan utan att

35 Se Fromm, 1985, s. 98. Avsikten är inte att redogöra för kärlekens väsen enligt LP, men det är notabelt att sättet att tala om kärleken väl passar in i vad Fromm kallar »typexempel på kärlekens upplösning i det moderna västerländska samhället«. ibid., s. 107. 36 Band 8, s. 82f. 37 Moltmann, 1984, s. 288. 38 Jfr ibid., s. 299.

detta har hotat iden om Guds helighet. Att avkorta Andens gudomlighet innebär dock att frånsäga Gud friheten att blanda sig i de mänskliga förhållandena på sina egna villkor. Den andra tendensen som vi återfinner hos LP fråntar också Gud friheten att handla i frihet men fasthåller tron på Andens gudomlighet, vilken kräver att människan är ren från synd innan Anden i sin fullhet kan ta sin boning i henne och uppfylla henne. 39 Anden inordnas dessutom i en lagenlighet enligt vilken erfarenheten av Andens dop kan förutsägas ske. En rad tekniska regler radas upp som en säker väg till erfarenheten av Andens dop.40 Ambitionen är samtidigt som den slår vakt om ordningen och effektiviteten ett uttryck för en rationalitet som avslöjar människans intresse av kontroll41 och förutsägelse i avsikt att behärska. Guds frihet blir ett hot, även om detta aldrig sägs rent ut.42

Effektivitetstänkandet är nu inte någon enkel framgångsteologi.43 En framträdande aspekt i bilden av Gud avtecknar sig i frasen: »Gud ger oss, vad vi behöver.«44 Den troende människan kan inte alls utgå från att Gud ger henne allt hon önskar. Visserligen brukar LP inte explicit distinktionen mellan behov och önskan, men av hans sätt att använda termen behov kan man sluta sig till att uppfyllelsen av behovet är en djupt förankrad målsättning, vilket inte kan sägas om önskningar människan har. En kritisk punkt mot en önskningarnas teologi är också det faktum, att LP på fullt allvar kan hävda, att den verkliga framgången ofta uppträder i nederlagets dräkt. »Vad som för den ytlige iakttagaren ser ut som ett nederlag, kan vara den största framgång.«45 Den som således vill vara Guds redskap i tiden kan inte rationellt räkna med att erhålla en rad materiella fördelar eller befrielse från lidande och nöd. Människans perspektiv är begränsat, hon kan

39 För detta har jag redogjort ovan i avsnittet »Varken syndare eller svärmare« utan att tydligt ställa tanken i relief till föreställningen om Guds frihet. 40 Band 8, s. 37ff. 41 Vi ha berört kontrollaspekten tidigare, men det finns skäl här att betona att självkontrollen inkluderar kontrollen över självet och den kontroll som den helige Ande utövar över den »andedöpta« människan. 42 Reaktionerna på den karismatiska förnyelsen pekar i denna riktning. Kunde katoliker verkligen »bli andedöpta«? Situationen blev »hotfull« för somliga svenska pingstvänner. Det bör dock sägas, att LP hörde till dem som hade minst problem med dessa fenomen. 43 LP använder dock ordet »framgång«, se Band 8, s. 105. 44 ibid., s. 25. 45 Band 8, s. 111; Band 10, s. 116.