Johnson/Jansson

place to place. There is strong opposition and talking about me, and writing in the papers even. Glory to God, my King, for that. Glory! Glory! […] God’s people are going to be one soon. (ApF april 1907) I samma nummer finns även en rapport från honom daterad 15 april:

The Lord Jesus Christ has done wonderful things in the last days, saving hundreds, sanctifying many, and hundreds have received their Pentecost with signs following. Praise the Lord. Many have been healed. Here is much to do every day. Many seekers after God. Over a hundred at the altar some meetings. A few interpret what they speak in tongues, and even myself. One day I interpreted these words, »Be ye separate from the world, that ye may be one«, and »Abide in My love.« and »For thy greatness and might does the earth tremble,« and Matt. 28. 19, 20. The Lord has supplied all my needs. Glory to God. – Many churches have been stirred up here. I expect greater things yet. A few who can read the paper are very glad to read it and are getting blest by it. My love to all the saints. (ibid.) Ett av de kyrkosamfund som Andrew syftar på var Baptistsamfundet. Wecko-Posten hade våren 1907 en kritiskt hållen artikelserie om »Tungomålstalandet och därmed sammanhängande andliga rörelser«. I den fjärde av dessa artiklar kan man läsa följande:

Hvad angår rörelsen i Los Angeles, så har den burit sådana frukter, att numera de evangeliska samfunden därstädes tagit afstånd därifrån, huru lofvande den än syntes till en början. Den har också verkat upplösande inom församlingslifvet och åstadkommit söndring och splittring; ej mindre än ett tjugotal medlemmar hafva på grund däraf skiljt sig från den svenska

baptistförsamlingen därstädes. (WP 11/4 1907 s. 2; se också s. 76 nedan)

Johnson/Jansson

Hur det kom sig att Andrew Ek omtalades som Jansson finns inga uppgifter om. Det är svårt att finna en invändningsfri förklaring, men min uppfattning är följande:

När Andrew lärde känna den grupp av ungdomar i Skövde som han snart kom att bedja tillsammans med hade han givetvis presenterat sig som Andrew Johnson, det var med det namnet han ville bli tilltalad och omtalad. Han uttalade både för- och efternamn med amerikansk accent och efternamnet uppfattades som Jansson. Eftersom han inte hade bott särskilt länge i staden under sin uppväxt var det förmodligen ganska få som mindes honom som Gustaf Johansson. Andrew var medveten om att det hade blivit fel, men lät det bero. När sedan någon i ungdomsgruppen presenterade Andrew för pastor Hugo, så blev det under nam-