2. Om du blir ihjälslagen så kommer inte jag att gråta

hade man just upptäckt en by som inte hade haft någon kontakt med omvärlden tidigare.

Under ett av våra många samtal frågar jag Sven om han inte funderat på att skriva om sina upplevelser som missionär. Svaret blir att jag inte är den första som frågar men att han tycker detta känns svårt. Jag undrar då om han kan berätta för mig och det vill han gärna. Sagt och gjort, tillbaka i Brisbane i Australien köper jag en liten digital bandspelare och under en 15 dagars rundtur i Australien ägnar vi kvällarna åt dessa intervjuer. Det som nu följer är resultatet av Svens och Mariannes berättelser. Själv är jag vare sig författare eller journalist och det har inte varit helt lätt att få ordning på materialet som inte alltid spelats in i logisk ordning. Men med lite idogt arbete tycker jag ändå att det gått hyfsat att skapa en intressant berättelse, men det får du själv bedöma. Jag hoppas du skall få glädje av att ta del av denna berättelse som handlar om två personer, boende på var sin sida om jordklotet, som genom att vara lyhörda för Guds kallelse får vara med om hur ett samhälle förvandlas genom frälsningens evangelium. Under den korta tid som stod till vårt förfogande för samtal var det naturligtvis svårt att täcka in allt som Sven och Marianne upplevt under sina många år som missionärer, men jag hoppas och tror att jag ändå har fångat det väsentligaste.

Vissa delar berättar jag och vissa delar är skrivna i jagform, det vill säga Sven eller Marianne berättar.

2. Om du blir ihjälslagen så kommer inte jag att gråta Vissa delar av Papua Nya Guineas Högland var uppdelat mellan den lutherska och katolska kyrkan. De som bodde i dessa områden betraktades då som lutheraner respektive katoliker även om de inte hade upplevt någon personlig omvändelse. Ibland när någon blev frälst, fick en personlig tro på Kristus, sågs de som fiender till stammen eftersom de tagit in en ny mission till stammen. Ledarna för stammen grep ganska ofta till våld. Särskilt lutheranerna var väldigt arga när något nytt kom in på det här sättet.

I byn Klap hade en familj blivit frälst. Familjen fick besök av en grupp troende ungdomar från Keta och tillsammans hade man gudstjänst i deras hus. Plötsligt kom det fyra män, som senare visade sig vara lutheraner, inrusande och började slå vilt omkring sig med yxor och knivar. De slog sönder ungdomarnas gitarrer och stack dem med sina knivar. En av ungdomarna fick ett yxhugg i huvudet. Han blödde rätt kraftigt. De besökande ungdomarna flydde därifrån och en av dem kom ner till Kundi Pok i Tega vid tretiden på natten. När han berättat vad som hänt