Månadens Ulrika Välkommen till LAISVALL! Vi har KLÄDREA!

JAG OCH MINA SKOR (OCH SKOSNÖREN)

Nä, det här kommer inte att handla om vilka skor som är trendiga. De som känner mig vet att jag har ett begränsat sko-urval och köper alltid nya likadana som de jag nött upp. När jag var barn minns jag att min kära mor sa till kvinnan som jobbade på skoaffären ”nu kommer vi”. Jag förstod nog inte då vad det innebar men senare begrep jag att det var ingen lek att hitta skor som jag blev nöjd med. Å andra sidan kom jag aldrig hem med skor jag inte använde för de var väldigt noga utprovade och utvalda. Vilket tålamod människor som jobbar på skoaffär måste ha. Lika mycket som de som jobbade på kiosk förr i tiden och barn skulle köpa lösgodis. en sån, två såna, och fem såna, hur mycket blir det? Nä, nu spårade jag visst ur från sko-spåret.

För några år sen skulle jag slå ihjäl fyra timmar i Östersund i väntan på en buss till en annan del av resten av Sverige. Då blev det plötsligt så att jag råkade köpa ett par röda kängor, första paret försäljaren kom med var perfekta! Jag sa till försäljaren att han borde köpa en lott för ingen annan skoförsäljare hade lyckats med det konststycket.

Efter första säsongen hade jag nött upp skosnörena och köpte ett par nya likadana för ca 100 kronor. Lite dyrt tyckte jag, men har man kängor så måste man ha skosnören.

Sen hände det sig att jag på en loppis hittade ett par vackert blåa skosnören i en oöppnad förpackning. På förpackningen stod det att det var skosnören till slalompjäxor och att de var outslitliga. Jag åkte slalom på 70-talet och inte ens då var det någon som knöt slalompjäxorna, så gud vet hur gamla dom skosnörena är. Det här var flera år sen och de håller än. De är långa så varje gång jag ska knyta dom blir katten Kavat glad och tar min skoknytning som ett litet katt-event.

Förra veckan när jag knöt skorna inför färden till Jutis, tänkte jag att jag borde skriva en krönika om mina fantastiska blåa skosnören från loppis. Jag lämnade Arjeplog glad i hågen, kom till Jutis och knytte upp skorna i hallen och skulle gå in till badrummet med skosnörena dinglande runt fötterna. Det var ett dumt beslut. Plötsligt låste snörena fast mina fötter och på nåt sätt vek sig mina ben och jag ramlade ihop i en hög efter att jag slagit huvudet i luckan på braskaminen. När jag konstaterat att luckan gått sönder men mitt huvud var helt, tänkte jag gråta en skvätt av självmedlidande, men kom fram till att det var ingen mening med det, utan det var bara att gorilla upp sig och kravla sig upp. Övervägde att byta ämne för krönikan, för när jag låg på golvet var jag måttligt imponerad av skosnörena, fast jag insåg ju att det var mitt fel och inte mina blåa skosnören.

Glad påsk från oss alla till er alla.

Text och foto: Ulrika Westerlund

Även oljor, tillbehör och reservdelar till snöskotrar

Panoramapulkan äntligen här! Isborr

Öppettider i påsk: Måndag 3/4-torsdag 6/4, 8-17 (Lunch 11-12) lördag 8/4 10-13

Fredag 7/4 och måndag 10/4 STÄNGT

På Folktandvården i Arjeplog arbetar just nu sex personer, men de hoppas att fler söker sig till deras arbetsplats.

- Vi behöver fler tandsköterskor eftersom några kommer att gå i pension inom några år, menar enhetschef Eva Söderberg.

- Nu har vi en tandläkare (Thomas Martin) och en tandhygienist (Jenny Sundgren) och tre tandsköterskor (Elisabeth Westin Widman, Grit Martin och Anna Stråmo) och jag som arbetar både administrativt och ibland som tandsköterska.

- Vi tar gärna emot studenter och prao-elever, berättar Eva. Det börjar en tandsköterskeutbildning till hösten i Luleå som är på distans och är 1,5 år lång. Sista ansökningsdag är 31:a maj, så vi hoppas att några arjeplogare söker sig till den utbildningen, säger Eva.

- Vi har en jättetrevlig och mysig klinik, tycker Elisabeth. Vi har allt vi behöver, med fräscha lokaler och nya stolar till patienterna.

- Ja vi har verkligen en klinik i toppskick, håller övriga kollegor med om. Vi trivs med varandra och jobbar bra tillsammans.

- Vi gör de flesta behandlingar här, som lagningar, rotbehandlingar, protetiska ersättningar m.m berättar Eva. Behandling med fast tandställning, så kallad räls, svårare operationer av t ex visdomständer och implantat, behandlas av specialister vid kusten. Avtagbara tandställningar och liknande, kontrollerar vi här.

- Det har skett en digital utveckling de senaste åren, vilket underlättar en hel del i vårt arbete. Det är en enorm vinst med tanke på kvalitén och sparar mycket tid för tandläkaren, som kan behandla andra patienter då det är tandsköterskorna som jobbar med skannern och skannar de digitala avtrycken. Allt detta gjordes tidigare med en avtryckmassa som patienterna fick ha i munnen några minuter.

- Vår verksamhet bygger på att alla sköterskor kan göra allt, menar Eva. Och en styrka är att vi har så stabil personalgrupp som jobbat tillsammans länge och är så flexibla.

- Bemanningen är lagom nu, tycker Thomas.

- Vi har länge legat i framkant när det gäller hur sköterskorna arbetar, menar Elisabeth. Tandsköterskorna börjar ofta med att förbereda olika behandlingar som att t ex lägga bedövning, ta röntgen eller annat som behövs. Thomas kommer in och gör det han måste göra som t ex att borra eller ta ut en tand, sedan kan vi göra fyllningen färdig och avsluta patienten.

-Som tandhygienist behandlar och undersöker jag alla patienter från små barn till de allra äldsta av våra medborgare, berättar Jenny. Jag behandlar tandlossning, informerar och instruerar. I och med vårt förändrade arbetssätt utför jag också allt oftare fyllningar i team med tandläkare och tandsköterskor. I mitt jobb ingår också uteverksamhet vilket innebär att ge information om munhälsa till olika grupper i samhället. Jag utför också tillsammans med Anna, uppsökande verksamhet där vi utför munhälsobedömningar på personer som har rätt till nödvändig tandvård, de som bor på särskilt boende, men även i egna hem. Det bästa med jobbet tycker jag är alla möten med människor. Jag tycker också att vi är ett bra gäng på jobbet och att arbetet har blivit roligare och mer varierat med vårt förändrade arbetssätt.

Både Thomas och Jenny kan därför gå mellan behandlingsrummen där olika patienter förberetts av olika sköterskor. Det innebär att det blir ett bra flöde och väldigt effektivt.

- Det här är inte en provisorisk lösning utan det ska vara så. Det är anledningen till att vi hinner så mycket, menar Thomas. Många kanske tror att jag är stressad när jag går mellan olika rum och endast stannar en liten stund, men det är tvärtom.

Är det bara i Arjeplog ni arbetar så, eller är det på alla kliniker?

- Det är tänkt att det ska vara så överallt, säger Thomas. Om det är nåt mer invecklat, så arbetar vi förstås traditionellt.

- Tidigare kallade vi patienterna oftare, men nu riskbedömer vi alla patienter och kallar dem efter behov, allt från 12 till 48 månader. Vi jobbar främst med våra prioriterade patientgrupper, som akuta fall samt barn eller äldre med stora behov, säger Eva. Vi vill förstås kunna hjälpa alla och akuta fall får för det mesta tid samma dag.

Flera kliniker inom Region Norrbotten har brist på personal och därför åker ibland Thomas och några sköterskor till andra orter för att hjälpa till.