Carl-Oskar Lundström

Carl-Oskar Lundström som senaste året bidragit med berättelser från Domböcker om olika historiska händelser i Arjeplog, berättar här lite mer om sig själv och sitt gedigna intresse för Arjeplogs historia.

- Efter att jag gått ut grundskolan så arbetade jag på Silvermuseet i sex års tid. Sen läste jag in gymnasiet på Komvux på då nybyggda Hornavanskolan. Jag flyttade från Arjeplog i samband med att jag började studera på Universitet i Umeå, i slutet av 90-talet.

- 2006 var jag tillbaka och arbetade på Silvermuseet.

Hur kom det sig att du blev intresserad av historia?

- Jag blev intresserad av släktforskning när jag var 13-14 år. Då började jag fråga ut släkten på pappas sida, främst om släkten men även om enstaka individer i Arjeplog som jag hört berättas om. När jag sen jobbade på Silvermuseet så fortsatte mitt intresse kring Arjeplog och det växte hela tiden.

- Jag kom sen fram till att jag skulle göra en bok om Arjeplogs befolkning 1640-1900, men den boken är inte klar än, skrattar Carl-Oskar. Den har jag fått börja om med några gånger, framförallt när jag började läsa historia på Universitet eftersom jag fick lära mig lite mer om källkritik. Sen har jag haft svårt att begränsa mig och bestämma vad jag ska ta med i boken..

Bland annat har jag gått igenom Domböckerna och försökt få in historier om alla möjliga individer som funnits i Arjeplog och det växer bl a fram hur människor samverkat med varandra. I boken kommer familj för familj att ställas upp och jag kommer att skriva kortfattat om uppgifter från olika källor. För närvarande har jag inte riktigt tid att sitta och skriva på boken så mycket som jag skulle vilja

Är det svårt att tyda gamla handskrivna handlingar?

- Det är först kring 1920-talet som det börjar bli mer vanligt med maskinskrivna handlingar. 1600-tals texter är svårtydda många gånger, men 1800-tals texter kan vara ännu svårare att läsa. Då var fler skrivkunniga och det kan vara stor variation på handstilarna.

- Det fanns en kyrkoherde i Arjeplog som hette Per Theodor Winnberg och han hade en handstil som var väldigt lätt att läsa och hans formuleringar i brev var ofta väldigt speciella.

Carl-Oskar jobbar som arkivarie på Umeå kommuns statsarkiv.

- Vi tar emot handlingar som ska bevaras för evig tid och sorterar så de ska vara sökbara. Vi besvarar även mer än ettusen forskarförfrågningar per år, från alla möjliga håll. Det kan röra sig om t ex släktforskning eller byggnadsritningar men även om gamla betyg.

- Arkiv är väldigt spännande. Det är kanske inte så många som vet vad som finns i ett arkiv och det kan låta tråkigt och torrt. Man kanske också tänker sig en massa gamla papper i en källare där det är dammigt och arkivarien är gråklädd. Men så är det inte alls. Vi som jobbar i ett arkiv jobbar väldigt mycket framför datorn på ett vanligt kontor. Visst är vi ner i källaren och hämtar handlingar, men vi skannar och digitaliserar mycket också. Det är väldigt spännande att kunna vara i historierna när man tar fram gamla papper och känner människorna i historien.

Berätta mer om kyrkogårdsvandringarna du gör med Maria Söderberg.

- Jag har alltid tyckt att det varit spännande att få återberätta historier jag hört. När jag arbetade på Silvermuseet var jag ofta i kontakt med äldre personer som jag fick många historier ifrån. När sen Maria tog kontakt med mig och föreslog guidade vandringar på kyrkogården, så tyckte jag att det lät trevligt.

Så vi har haft vandringar minst en helg varje sommar de senaste åren. Då går vi till vissa gravstenar och berättar historier om dessa människor och lyfter fram minnet av dem. Det kan vara ett intressant öde eller nåt som får en att tänka till på olika sätt. Jag tycker att det är viktigt att ge namnen på människorna liv igen och att bevara minnet av dem. Annars är det en dag när dessa personer är helt bortglömda.

Jag brinner för att försöka fånga historierna och detaljerna kring dessa människor. Tänk att få höra en historia t ex om sin farmors mamma. Att få höra detaljerna berättas som är svåra att återge i skrift.

- Vi har även haft vandringar i Mellanström och efter några gator på samhället. Då berättar vi om enstaka människor som bott på vissa gårdar. T ex på Öberget har vi även berättat om Arbetsstugan och dess roll.

- Jag försöker se det som min roll att vara en av de som samlar historierna och bevarar dem och skriver ner dem. Därför är jag väldigt tacksam när någon kontaktar mig och vill delge mig en historia.

- Att människor lever sitt liv på jorden och sen dör och begravs och senare glöms bort, det tycker jag är så tråkigt.

Därför försöker jag lyfta minnet av dessa personer, ur dessa källor och ur de muntliga historierna. Det är svårare ju längre tillbaka i tiden de levde. Om de begått ett brott så finns de i Domboken, annars är det väldigt lite beskrivet om dem.

I kyrkböckerna från 1700-talet kan det ibland stå om de var blinda, krymplingar eller t ex hörde dåligt, men det var ett sätt att visa att de inte kunde försörja sig själva.

- Om man däremot varit snäll och försiktig, så kanske det inte stod så mycket om en, vilket ju är tråkigt, menar Carl-Oskar.

Carl-Oskar höll två föredrag under vintermarknaden, det ena var ”Så var hä å så for hä, sa en Per-Pårsa”.

- Det var ett uttryck jag hört och jag började forska i vem den här Per-Pårsa egentligen var. Det visade sig vara en person som dog vid sekelskiftet 1900. Tänk att ett talesätt från den mannen används mer än hundra år senare. Föredraget handlade om att bevara uttryck och människorna bakom dessa.

- Det andra föredraget handlade om dna-släktforskning och hur man kan använda sig av det för att lösa mysterier. T ex om det finns en ”fader okänd”, för att hitta en mördare eller för att utreda släktmyter t ex kring vallonsläktet.

Ser du nån skillnad på människor förr och nu, när du läser om dem?

- När man tittar i Domböcker så tycker jag att man kan känna igen folk av idag. Det är förstås andra levnadsvillkor och man kunde dö av t ex lunginflammation.

Barnadödligheten var också stor förr och döden var mer närvarande då än den är idag, man t ex fotograferade sig tillsammans med de döda i slutet av 1800-talet. Det var en mer naturlig del av livet.

Är det historia som gäller på fritiden också, eller tycker du om att göra nåt annat?

- Det blir mycket kring Arjeplogs historia, på ett eller annat sätt. Min fru hoppas fortfarande på att jag ska vilja ut i skog och mark, men jag är en inomhusmänniska.

- På 80-talet var jag en stor serietidningssamlare, men nu har jag inte så många intressen. Det mesta handlar om Arjeplog och dess historia. När jag läste på universitetet så vinklade jag in alla arbeten så de handlade om Arjeplog. Min B-uppsats i historia handlade om giftemålsstrategier i Arjeplog under 1800-talet. C-uppsatsen handlade om nybyggesverksamheten i Arjeplog där jag kom fram till några nya rön om vilka som var de äldsta nybyggena i Arjeplog. D-uppsatsen handlade om våldsbrottsligheten i Arjeplog under 1800-talet.

Sen läste jag religionshistoria och då skrev jag en C-uppsats som handlade om gengångartraditioner i Arjeplog under 1800- och 1900-talen.

- Så det har blivit väldigt mycket om Arjeplog, men det är väl mitt stora intresse. Arjeplog genom tiderna och människorna som funnits.

- Däremot tycker jag att det är väldigt trevligt och spännande att resa. Jag och min fru gjorde t ex vår bröllopsresa till Japan under tre veckor. Där ville jag gärna upptäcka deras teknik förr och nu. Jag besöker inte så ofta museer när jag reser utan är mer intresserad av här och nu och att se människor m.m. När det gäller historia så är det mer norrländsk historia jag är intresserad av, avslutar Carl-Oskar.

Tack

För all omtanke och stöttning i samband med vår far bortgång.

Kent Söderbergs

Det värmer oss att ha så många i vår närhet som stöttat oss under denna svåra tid.

Vi får försöka hjälpas åt att påminna varandra om att det finns en glädje större än sorgen, och det är glädjen att minnas.

Som vår pappa alltid sa ”Det löser sig”

Madeléne, Tobias & Johanna med familjer

Ett varmt tack

Iris Landströms

för allt vänligt deltagande i sorgen vid bortgång.

Ett särskilt tack till personalen både i Hemtjänsten och på Tallbacken för god vård och omsorg.

Lasse, Anna-Lena, Jörgen och Stefan med familjer

i Högronningstjärn 7 km söder om Marielund.

Långfredag kl. 11-13

Lottpris 50 kr, kontant eller Swish Stort prisbord på lotteriet.

Vårt varma tack för

Elisabeth Sofi Anders Peter med familj

VÄLKOMNA till fots, på skidor eller med skoter.

Laisälvens FVO

Min älskade mamma, min farmor

Ingrid Johansson

Laisvallby, har somnat in.

Varmt tack för allt deltagande på olika sätt.

Ett särskilt tack till personalen på

Vaukagården för god vård och omsorg.

Thord

Annelie

Vårt

varma tack till er som hedrat minnet av vår älskade

Ellinor Jonnerby

vid hennes bortgång och begravning.

Leif

Johan och Klara

Cathrin och Mats

Ett särskilt tack till assistenterna.

Varmt Tack

För alla bevis på vänskap och deltagande vid vår älskade

Siw Lundmarks

bortgång och begravning.

Tack till Arjeplogs begravningsbyrå och Anders Mattson och övrig personal från kyrkan för ert professionella bemötande, samt den fina begravningsakten.

Tack till personalen på Vaukagården för god vård och omsorg av Siw.

KARL-LENNART

Kenneth och Jessica med familjer

Vårt varma tack

Till Er alla som på olika sätt hedrat minnet av vår käre Vid hans bortgång och begravning. För blommor, telegram och gåvor till olika fonder.

Gunnar Fjellström

Ett särskilt tack till hemsjukvården och hemtjänsten, för god omvårdnad.

Mona

Lena, Ewa och Jan med familjer