Orgelresan by Piteå-Tidningen Piteå-Tidningen

R E DA K TÖ R

Piteå-Tidningen · Lördag 17 april 2010

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

Piteås orgelstudenter ﬁrade påsken i Paris

■ Ingrid Berg (bilden) spelar på orgeln i Notre Dame medan hennes studiekamrater vid Luleå tekniska universitets masterutbildning för organister lyssnar och väntar på att i tur och ordning avlösa henne. Hela påsklovet har de varit i Paris med sin professor, Hans-Ola Ericsson. Studiebesöket i Notre Dame är en av många minnesvärda upplevelser att reﬂektera över.

KRÖNIKA

Text

FOTO: GUNNAR WESTERGREN

Bland orglarna i Paris katedraler

Piteå-Tidningen · Lördag 17 april 2010

Detaljer i Notre Dame

■ Bilder från interiör och exteriör i Notre Dame de Paris: Orgelns trumpeter, en av de översta fönstermålningarna, och porten i den västra fasaden.

En orgelresa att minnas

PARIS Medan orgelns efterklanger vibrerar i minsta vrå i det världshistoriska monumentet Notre Dame de Paris, släcks hela katedralen ner. Bara levande ljus i de många fönstersmygarna vid sidorna om altargången lyser upp, när den gotiska berömdheten stängt för allmänheten. Lite kvällsljus utifrån silar in genom glasmålningarna i den översta fönsterraden och katedralens kororganist Johann Vexó har tänt också på orgelläktaren. Uppför den nära hundra steg långa spiraltrappan dit, har han guidat några besökare från Piteå.

Att vara orgelstudent i Piteå har fördelar som lockar unga människor från hela världen att söka sig till institutionen för musik och medier vid Luleå tekniska universitet. En är professorn som drillar dem med morot och piska. En annan är allt spännande kring orgelbygget i Studio Acusticum. Det ﬁnns nackdelar också, för orglarnas historiska Mecka ligger snarare långt borta i Frankrike än nära till hands i Sverige. Därför tillbringade tonsättaren, organisten och pedagogen Hans-Ola Ericsson och hans dussinet masterstudenter den gångna påsken i Paris och några av dess kyrkor. PT följde med under de sista orgelbesöken och mötena med stora musikpersonligheter. Piteåstudenterna ﬁck bland annat möjlighet att spela på den gigantiska orgeln i Notre Dame, och på den store tonsättaren Messiaens mytomspunna orgel i Église de la Sainte-Trinité. Där har Hans-Ola Ericsson spelat in valda delar av hans orgelverk på fonogram. – Jag kan inte säga vad det är som gör det, men Hans-Ola är bäst av alla organister i världen på att spela Messiaens musik. Han har något mer, en känsla och förståelse för ljudet och allt annat som Messiaen försökte skapa, säger orgelbyggaren Olivier Glandaz, som ansvarar för Trinité-orgelns väl.

Yrkesskador Han borde veta, Olivier Glandaz var bara 19 år när Messiaen och två andra tonsättare gav honom tillgång till tre orglar i tre olika kyrkor i Paris. – Nu har jag ont i ryggen och knäna av alla orglar jag burit och arbetat inuti. Ändå verkar det som om folk fortfarande är avundsjuka på mig för att jag får ansvara för Messiaens orgel. Det är konstigt, jag arbetade tio år i USA utan problem, så varför skulle det vara problem i Frankrike? säger han, skakar på huvudet, och går för att koncentrera sig på de älskade stycken Piteåstudenterna spelar. Allra först på schemat den här sista studiedagen i Paris står emel-

De ﬂersta av studenterna samlade utanför Notre Dame tillsammans med dem som ordnade resan. Från vänster: Ioana Precup, Rumänien. Ingrid Berg, Norge. Nadia Bacchetta, Schweiz, João Segurado, Portugal, Hanyoung Kim, Sydkorea, Lisa Eriksson, Sverige, Nikolas Fehr, Kanada, Hampus Lindwall, svensk organist boende i Paris, Johannes Oscarsson, Sverige, professor Hans-Ola Ericsson, Johannes Oscarsson, Sverige, Katharina Schröder, Tyskland, samt assisterande organisten i Thomaskyrkan i Leipzig, Stefan Kiessling från Tyskland. På bilden saknas studenterna Mila Ortigies Thoors, Ryssland, Jonas Lundblad, Sverige, och Sebastian Ryll, Tyskland.

Ioana Precup från en intensiv lektion av Hans-Ola Ericsson vid Messiaens orgel. lertid ett möte med den berömda organisten i Notre Dame d’Auteuil, Frédéric Blanc. Kyrkan ligger i ett av Paris mest välbärgade områden och det speciella med orgeln där är att den restaurerats mycket varsamt, i motsats till många andra av orgelbyggaren CavailléColls instrument i Paris. De ﬂesta förstördes när neoklassicismen gjorde sitt intåg i orgelvärlden för 30-40 år sedan. – Skönheten är nog i sig själv. Den är svår att förklara, men den hörs, säger Frédéric Blanc när studenterna samlats i den lilla kyrkan från senare delen av 1800-talet. De har gjort många liknande orgelbesök under påsklovet och kan exempelvis jämföra med hur orgeln i det utpräglade arbetarkvarterets kyrka Saint Esprit låter. De har också bekantat sig med orglar vars skönhet gått förlorad vid en oförsiktig renovering och de har

Johannes Oscarsson, ljudtekniker, i Notre Dame d’ Auteuil.

träffat ﬂera organister och tonsättare som de kunnat diskutera både smått och stort med. Ett särkilt möte ägnades exempelvis kvinnliga tonsättares orgelmusik.

Ljudtekniker med Som för att bevisa hur rätt han har om orgelns skönhet, spelar Frédéric Blanc ett stycke sedan han visat hur den fungerar. Därefter får var och en av studenterna också spela något väl valt om de vill. Eftersom kyrkan är stängd för allmänheten under tiden, kan Johannes Oscarsson från Umeå spela in alltihop. Han går tredje året på ljudteknikerutbildningen i Piteå och dokumenterar det som orgelstudenterna spelar i Paris. Hans ﬂickvän Lisa Eriksson blir klar med sin masterutbildning den här terminen. Liksom ﬂera andra i gruppen har hon drabbats av förkylning under Parisbesöket, men

tänker ansluta senare på dagen. – Lisa är från Kungsängen, men hon har fått jobb som organist i Umeå stadskyrka så vi kommer vi att bo i Umeå, säger Johannes Oscarsson som själv började på radioutbildningen. – Där gick jag två år först, sedan bytte jag och det har jag aldrig ångrat. Ljudteknikerutbildningen i Piteå är mycket bra, säger han.

Napoleons kejsarkröning 1804. Studenterna från Piteå står vid den stora öppna platsen framför Notre Dames ena port och väntar på att katedralen ska tömmas på folk och stänga för dagen. Det är tidig kväll och fortfarande ljust ute. Johann Véxo, organist på kororgeln, kommer och öppnar en sidogrind och sedan en mindre dörr till trappan som slingrar sig upp till orgelläktaren. För Johann Véxo är det vardag, för de ﬂesta av oss andra är det en så exklusiv händelse att den känns overklig. Johannes Oscarsson uppmäter 111 decibel som mest, när de mäktiga fasadtrumpeterna ljuder. Det är nödvändigt att skydda trumhinnorna när man beﬁnner sig så nära, och när själva orgeln tystnat lever efterklangen sitt eget liv i den nedsläckta katedralen. Att det stora instrumentet är lite dammigt högst upp känns bra. En sådan trivial sak gör det hela mera fattbart.

Overklig vardag Notre Dame betyder översatt från franskan Vår Fru. Kyrkorna och katedralerna (domkyrkorna) med det ”förnamnet” är tillägnade jungfru Maria. Den största och äldsta av dem, Notre Dame de Paris, är den som enbart brukar benämnas Notre Dame. Katedralen byggdes åren 1163–1345. Bland de många historiska händelser som tilldragit sig där inne sedan dess, kan nämnas

Text Karina Sundkvist Foto Gunnar Westergren

Piteå-Tidningen · Lördag 17 april 2010

Vacker musik på en speciell orgel

■ Ingrid Berg har noterna beredda och väntar på att få spela på Olivier Messiaens orgel, samma stycke som framfördes vid hans begravning i kyrkan där han arbetade som organist från 1931 när han var 22 år, tills han dog 1992. Messiaen anses tillhöra 1900-talets främsta och mest nyskapande tonsättare. Hans improvisationer blev också vida omtalade.

Rätt skor viktigt

■ Organister måste ha koll på både händer och fötter. Valet av skodon är viktigt, alla byter skor innan de börjar spela.

Kamp för att komma till Piteå och studera Johann Véxo visar studenterna hur orgeln i Notre Dame är uppbyggd. Han arbetar som organist på katedralens kororgel.

Ioana Precup, Ingrid Berg, Hampus Lindwall (organist i en av Paris kyrkor), samt Hans-Ola Ericsson skyddar trumhinnorna intill orgeln i Notre Dame.

Närbild på orgeln i Notre Dame, beundrad av uppmärksamma studenter som längtar efter att få spela på den.

Notre Dame, interiör sedd från orgelläktaren.

PARIS João Segurado från Portugal går sista året på masterutbildningen för organister i Piteå, liksom ﬂickvännen Hanyoung Kim från Sydkorea. Han säger att ingen av dem skulle ha något emot att stanna i Piteå några år till. – Det är en slags dröm jag har. Att vi ska sluta nu, när det stora orgelprojektet i Studio Acusticum kommer igång på allvar, är orättvist! João Segurado tycker att resan till Paris är en viktig del i förståelsen av den musik som komponerats för de tiotal olika instrument de sett och hört under åtta dagar. Efter att ha spelat i Notre Dame d´Auteuil säger han: – Den här orgeln är mycket speciell. Ett välbalanserat instrument som samtidigt är kraftfullt. Över huvud taget har det varit givande att möta musiken där den är komponerad, i Paris atmosfär bland alla kaféer och människor.

Långväga pendling

João Segurado spelar på orgeln i Notre Dame d’ Auteuil. Hanyoung Kim, Frédéric Blanc och Hans-Ola Ericsson lyssnar på stereoeffekten.

Olivier Glandaz med Messiaens porträtt i ”orgelkontoret”.

Studenterna har fått ett resebidrag från universitetet och satsat ur egen ﬁcka, samt ordnat boendet i Paris själva för att resan skulle bli möjlig. Jonas Lundblad från Linköping bor på hotell. Han har studerat i Lund i tio år, trots att han inte gillar att bo i Skåne. – Sedan ett år tillbaka är jag doktorand i teologi vid Lunds universitet. De senaste fyra åren har jag pendlat till Piteå, för att studera för Hans-Ola. Han är ju expert på Messiaens musik, det var därför jag ville till honom från början. Ioana Precup från Rumänien är utbytesstudent i Piteå från Tyskland, där hon mötte Hans-Ola Ericsson under Messiaen-jubileumet 2008. – När jag sett honom undervisa och hörde hur han spelar ville jag till Piteå. Nu har jag mycket större möjligheter att praktisera mina kunskaper än vad jag hade i Tyskland och det är mycket lättare att koncentrera sig också. – Jag vill arbeta både som kyrkomusiker och konsertorganist i framtiden, säger hon och beskriver resan till Paris som ”en underbar påskgåva”.

Studier och vikariat

Vägen till och från orgelriket är slingrig och inte sällan trång. Ovan och till höger klättrar Jonas Lundblad nedåt, från orgelläktaren i Notre Dame d’ Auteuil. Någorlunda slimmad kropp och god kondition rekommenderas.

Orgelbesöket i Notre Dame d’ Auteuil börjar med att organisten Frédéric Blanc berättar om såväl kyrkan som dess orgel, tonsättare, organister och församling.

Hanyoung Kim, João Segurado.

Mila Ortgies Thoors från Ryssland håller med. Hon vikarierar som kyrkomusiker i Åsele på heltid och är glad att hon kunde få ledigt under påsken. Hon går första året på masterutbildningen och studerar på halvfart, så det kommer att bli fyra år sammanlagt vid institutionen i Piteå. – Allt vi gör här i Paris håller toppnivå, Hans-Ola har gjort drömmen till verklighet. Instrumenten färgar den musik som tonsättaren skrev för just den orgelns klang, så det är härligt att få uppleva det på plats, säger hon och-

Notre Dame d’Auteuil ligger i Paris mest välbärgade kvarter. berättar att hon först studerade till pianist. – Första gången jag såg en orgel var när jag kom till Göteborg som utbytesstudent 2005. Jag blev så förälskad i orgel att jag grät! bekänner hon. Tre år senare ﬁck hon genom sin dåvarande lärares försorg lektioner av Hans-Ola Ericsson, vilket ledde till att hon en måndag varje månad pendlade tur och retur mellan Göteborg och Piteå. Det pågick i en hel termin. – Jag hade två extrajobb och allt jag tjänade gick till ﬂygbiljetter. Sedan gjorde jag mitt prov till Hans-Olas masterclass och jag är jätteglad att jag blev antagen.

Norge nästa Ingrid Berg uppskattar också att vistas drygt en vecka i Paris, omgiven av fransk musik som spelas på franska orglar. – Olika orglar passar till olika slags repertoar, det blir mer autentiskt att uppleva det i verkligheten. Att själv få spela på de här instrumenten är en händelse för livet, säger hon. Ingrid Berg är född i Skåne, men har vuxit upp i Norge sedan hon var sju år. Hon studerade i Bergen när hon träffade Hans-Ola Ericsson för första gången. – Jag ville fortsätta mina studier för honom och nu går jag första året på masterutbildningen. Hans-Ola Ericsson är också nöjd med studieresan och sina studenter, som knappast behöver motiveras. – De är som läskpapper allihop, konstaterar han lyckligt. Till och med vid det sista orgelbesöket i Messiaens hemkyrka Église de la Sainte-Trinité, när ﬂera av Piteåstudenterna är mycket trötta och en hel hop dessutom så förkylda att de knappt orkar upp till orgelläktaren, övervinner de sina kroppars och hjärnors motstånd och spelar med stor inlevelse och skicklighet medan natten faller på. Efter återkomsten till musikhögskolan i Piteå ser alla fram emot orgelfestivalen i Bodö 21-26 april. Där ska de ge en gemensam konsert med korta orgelstycken, kombinerade med dikter på respektive modersmål.

Piteå-Tidningen · Lördag 24 april 2010

Instrument för en ny epok

FOTO: GUNNAR WESTERGREN

■ Ett epokgörande projekt kallar de orgelkunniga det intagande instrument som tack vare millimeterprecisionen, estetiken och arkitekturens samklang med det gotiska kyrkorummet, ser ut att på eget bevåg ha vuxit fram ur en av väggarna i Thomaskyrkan i Leipzig. Orgelbyggaren heter Gerald Woehl – samme man som fått uppdraget att skapa orgeln i Studio Acusticum.

Juvelen bland orglar

Ett orgelparadis, säger organisten Ulrich Böhme om sin arbetsplats Sankt Thomaskyrkan i Leipzig.

REPORTAGET FORTSÄTTER – VÄND!

Piteå-Tidningen · Lördag 24 april 2010

R E DA K TÖ R

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

En protestantisk centralgestalt

■ Johann Sebastian Bach (1685–1750) var en tysk kompositör, organist och pedagog. Han var också en ansedd orgelexpert och konsulterades när orglar skulle byggas eller repareras. Bach skrev musik för alla kyrkoårets högtider och är centralgestalt i den protestantiska kyrkomusiken.

Orgeln blev till när ö

LEIPZIG Den stora Bachorgeln i Thomaskyrkan i Leipzig utgör en prestigefylld juvel för Gerald Woehls orgelbyggeri, som i omfattande konkurrens ﬁck uppdraget att bygga orgeln till Studio Acusticum. Förmågan att skapa ett instrument som står för sig själv och inte kan placeras i ett bestämt fack, vars teknik, klanger och stämningsskapande uttrycksmöjligheter överträffar det mesta i orgelvärlden, kommer väl till pass också för innovationen i Piteå.

Mellan de båda pelarna till vänster syns hur orgeln passats in på sin plats i Thomaskyrkan i Leipzig, med arkitektonisk exakthet.

”Sextio stämmor är mycket, vi har till och med julklockor!” säger organisten Ulrich Böhme om orgelns möjligheter.

Text Foto

Orgeln är utrustad med en mekanism som genom att höja eller sänka spelbordet ändrar tonhöjden.

Karina Sundkvist Gunnar Westergren

Ett epokgörande projekt. Så kallar de orgelsakkunniga det intagande instrument som tack vare millimeterprecisionen, estetiken och arkitekturens samklang med det gotiska kyrkorummet, ser ut att på eget bevåg ha vuxit fram ur en av väggarna i Thomaskyrkan. Orgeln byggdes till Bachjubileumet 2000 men var då bara halvfärdig – i likhet med renoveringen av kyrkan där barockens store kompositör och organist ligger begravd. Redan tio år före 250-årsminnet av Johann Sebastian Bachs bortgång hade man i samband med DDR:s upplösning börjat tala om att renovera Thomaskyrkan och bygga en Bachorgel i Leipzig, som ligger i östra Tyskland. Men allt drog ut på tiden på grund av att en seglivad kamp mellan öst och väst levde kvar.

Motsättningar Bara 47 stämmor var klara till Bachåret och invigningen av orgeln. – Kontraktet blev inte underskrivet förrän 1998, så vi hade bara ett och ett halvt år på oss att bygga orgeln som skulle vara klar till pingsten 2000. Men jag hade påbörjat arbetet innan, det är första och enda gången jag börjat rita och tillverka en orgel före kontraktet blev klart, säger Gerald Woehl. Han var den förste orgelbyggaren från väst som fått ett uppdrag i öst under spannet mellan murens uppgång och fall. Ett faktum som, för att uttrycka saken milt, inte var problemfritt på grund av det spända läget mellan öst och väst. – Utan stödet från organisten

Vid luftangreppet den 4 december 1943 förstördes stora delar av Thomaskyrkan i Leipzig, men byggdes snabbt upp igen efter kriget. Utanför står mästaren Bach staty. i Thomaskyrkan, Ulrich Böhme, vet jag inte hur det skulle ha gått. Uppdragsgivaren ville till exempel att jag skulle arbeta på nätterna för att få orgeln färdig i tid. – Jag vägrade, för jag ville vara noggrann och det kan lätt gå fel när man är för trött. Det var ju inte vilken orgel som helst utan Bachs orgel jag höll på att bygga. Han ligger dessutom begravd inne i kyrkan och hade säkert stigit upp mitt i natten och skällt ut mig om jag gått med på det kravet, skojar Gerald Woehl när han minns tillbaka.

Orgelinspiration I det nybyggda och mycket moderna Bach-museet i Leipzig, ﬁnns ett kopparstick från 1717, vars motiv är fasaden på en orgel som Bach ofta brukade spela på: Scheibeorgeln i den inte längre existerande Paulinerkyrkan i staden. – Ingenting av den orgeln ﬁnns bevarat, utom den här bilden. Den utgick jag ifrån när jag ritade orgelns yttre, visar Gerald Woehl under ett besök i museet. Med tonsättarens musik som ledstjärna för hur orgeln skul-

I mitten Ulrich Böhme utanför Sankt Thomas-kyrkan i Leipzig där han är organist, ﬂankerad av Hans-Ola Ericsson och Gerald Woehl. Bakom de tre syns statyn av Bach.

le klinga på den speciﬁka platsen, inspirerades Gerald Woehl av ett stort och rikt utrustat instrument i Eisenach – staden där Bach föddes. Trots att fasaden är det enda som återstår i dag, ﬁnns alla uppgifter kvar om hur Bachs favoritorgel var byggd.

Sinnrik konstruktion Detta tog Gerald Woehl fasta på när han skapade orgeln i Thomaskyrkan, ett instrument med 60 register fördelade på fyra manualer och pedal, samt en spännvidd från baspipor av 32 fots längd till en lika hisnande höjd som matchar det. Dessutom har orgelbyggaren genom en sinnrik konstruktion byggt instrumentet så att det är möjligt att spela i två olika tonhöjder, 415 respektive 470 Hertz. Detta möjliggör att man även kan använda orgeln tillsammans med orkester som spelar på så kalllat tidstrogna instrument. Därför används orgeln ofta även i de berömda kantatgudstjänsterna. – Vi är lyckliga som har ett så skönt instrument i Bachs egen kyrka. Till och med besökarna sä-

Orgeln i Sankt Thomaskyrkan pryds av Bachs monogram.

1950 ﬂ yttades J S Bachs kvarlevor till Thomaskyrkan.

ger att de kommit till orgelparadiset, säger Ulrich Böhme som arbetat i Thomaskyrkan sedan 1996.

högbarocken. När det beslutades att kyrkan skulle repareras för 30 miljoner euro (i dagens valuta, då var valutan D-mark) vilket även inkluderade orgelbygget, skaffade han själv den första miljonen. De som donerade pengar ﬁnns omnämnda på metallskyltar som monterats på bänkar och stolar i kyrkan.

Förmodad barockstil Ulrich Böhme tillägger att det är första gången på hundra år, som världen berikats med ett instrument tempererat i den stil som man förmodar användes under

Piteå-Tidningen · Lördag 24 april 2010

Inﬂytelserikt och gränsöverskridande musikskapande

■ Flera av Johann Sebastian Bachs söner blev framstående musiker och tonsättare och var under en tid mera berömda och uppskattade än sin far: Wilhelm Friedemann Bach (1710– 1784), Carl Philipp Emanuel Bach (1714–1788), och Johann

Johan Sebastian Bach var organist

Christian Bach (1735–1782). Wolfgang Amadeus Mozart tog intryck av JS Bachs musik redan som 26-åring.Felix Mendelssohn återupptäckte hans verk på 1800-talet. I dag har exempelvis många jazzmusiker inﬂuerats av den.

■ Från 1723 fram till sin död arbetade Johann Sebastian Bach som organist vid Thomaskyrkan. I Leipzig skrev han bland annat de stora verken Juloratoriet, h-mollmässan och Matteuspassionen.

st och väst möttes

Sista biten leder en lodrät stege till översta avsatsen inuti orgeln i Thomaskyrkan. Gerald Woehl är en van orgelklättrare.

Interiör från orgeln i Thomaskyrkan i Leipzig, högst uppifrån.

Gerald Woehl kontrollerar att träpiporna inuti Bachorgeln i Thomaskyrkan i Leipzig är okej.

Piteås orgelprofessor Hans-Ola Ericsson har spelat tre konserter i Thomaskyrkan. Han håller med Ulrich Böhme om att orgeln förändrats till det bättre.

som byggs där blir till utifrån sina egna förutsättningar. Kärnan i den nya orgelns repertoarmöjligheter ska utgöras av såväl Bach och den symfoniska litteraturen som av morgondagens musik.

Mognare, mer fylligt – Klangen var fräsch när orgeln var helt ny. Nu klingar den mognare, mera fylligt.

– När materialen – trä och metall, legeringar av tenn och bly – har fått stå i ett decennium, försvinner de spänningar som allt nyarbetat material utsatts för och det gynnar klangen på ett positivt sätt, säger Hans-Ola Ericsson. Bach-orgeln i Thomaskyrkan är inte förebild för orgeln i Studio Acusticum, det instrument

Perfektionism Men orgeln i Leipzig är onekligen ett starkt skäl till varför Ge-

rald Woehl och hans orgelbyggeri i Marburg ﬁck uppdraget, i konkurrens med de främsta orgelbyggarna i världen. Det handlar om perfektionism och känsla för såväl detaljer som helhet, både vad gäller teknik och gestaltning, det påtagliga och det andliga, hela vägen från ritbordet fram till monteringen.

Till och med på Sankt Thomaskyrkans fönstermålningar är Bachs porträtt i centrum.

Piteå-Tidningen · Fredag 30 april 2010

Kunglig plats för en orgelbyggare

■ Studio Acusitcums orgel är uttänkt och ritad i en kungligt sorglös miljö. Orgelbyggaren Gerald Woehls ateljé ligger i Fredrik den stores sommarresidens Sanssouci från mitten av 1700-talet. Dagtid har den stora slottsparken under hela sin historia varit öppen för allmänheten och ett förslag om avgift ﬁck Potsdams invånare att gå man ur huse och protestera.

Palatset Sanssouci är byggt på toppen av en terrasserad vingård, Weinberg. I en av slottsparkens byggnader har orgelbyggaren Gerald Woehl sin bostad och ateljé. FOTO: GUNNAR WESTERGREN

Bygge i kunglig miljö REPORTAGET FORTSÄTTER – VÄND!

Piteå-Tidningen · Fredag 30 april 2010

R E DA K TÖ R

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

Berömt slott i rokokostil

■ Potsdam är huvudstad i den tyska delstaten Brandenburg i östra Tyskland och har omkring 150 000 invånare. Rokokoslottet Sanssouci ingår i världsarvet Palats och parker i Potsdam och Berlin. Kung Friedrich II, senare känd som Fredrik den store, skissade själv hur han ville att byggnader, fontäner, planteringar med mera skulle placeras.

Gerald Woehl – vaggad POTSDAM I en byggnad innanför grindarna till den stora slottsparken i Potsdam, strax sydväst om Berlin, har orgelbyggaren Gerald Woehl sin ateljé och bostad. I denna kungligt storslagna och lugna miljö, skapar han de orglar han får i uppdrag att förverkliga. Han visualiserar sina idéer på detaljerade ritningar till hantverkarna på orgelbyggeriet i Marburg.

Hans-Ola Ericsson, projektledare för Acusicumorgeln, har varit i ateljén förut och studerat orgelritningar tillsammans med Gerald Woehl, som är en mycket musikalisk man. Till vänster ett foto med honom själv och livspartnern Monika May i unga år.

Text Foto

Fredrik den store såg naturligtvis till att han själv står staty i parken. I ett hus liknande det som syns i bakgrunden, har Gerald Woehl sin ateljé.

På bänken framför denna sköna dam brukade Fredrik den store inta sitt te. ”Jag brukar också ta med mig min tekopp till bänken och avnjuta den i hennes sällskap”, säger Gerald Woehl. I parken Sanssouci ﬁnns förutom själva slottet många mindre byggnader. Här en detalj från den kinesiska paviljongen. ”Jag undrar varför männen är kineser, men kvinnorna västerlänningar”, säger Gerald Woehl.

Karina Sundkvist Gunnar Westergren

Gerald Woehl föddes 1940 i Villach i södra Österrike, nära den italienska gränsen, dit hans tyska föräldrar ﬂydde på grund av att fadern förlorade sitt arbete som kapellmästare och högskolelärare när Hitler kom till makten. Gerald Woehl har sju syskon, alla är i likhet med honom musikaliska tack vare de många olika instrument som fanns i hemmet och som de lärde sig musicera på. – Min far var organist och pianist, orglar är min vagga! svarar Gerald Woehl på frågan hur det kom sig att han som ung ville börja bygga orglar.

”Klangen intresserade mig” Modern, som nu är 98 år och bor i närheten av Mainz, var gymnastiklärare. – Hon är tekniskt begåvad och brukade snickra möbler. Jag ﬁck tidigt pumpa bälgarna på orgeln i mitt föräldrahem. Klangen intresserade mig, men mest fascinerad var jag av det tekniska. Jag hade inte direkt några planer men längtade efter att åka till Frankrike, så jag svarade på en annons om att den betydande orgelbyggaren Walter Haerpfer från Lorraine sökte en assistent.

Livslånga intryck

Palatset Sanssouci med vin-terasserna nedanför. Sommartid grönskar det på varenda avsats som leder upp till den rokokodekorerade byggnaden som har tlv rum.

Gerald Woehl ﬁck jobbet, började rita orglar och följa med mentorn överallt, bland annat för att intonera orglar. – Därigenom lärde jag inte bara känna de klassiska och symfoniska instrumenten i landet, utan också alla dess organister, säger Gerald Woehl. Han stannade hos Haerpfer i fem år och tog bland annat djupt intryck av hur Olivier Messiaen spelade Bachs musik och improviserade på orgeln i sin kyrka Saint Trinité i Paris. Detsamma gäller

Gerald Woehls ateljé i Potsdam är onekligen en kontemplativ miljö för kreativa tankar. organisten i Sacre Coeur, Rolande Falcinelli. Hennes sätt att spela Marcel Duprés verk gav den unga orgelbyggaren bestående konstnärliga impulser.

Kreativ duo Tillsammans kom duon WoehlHaerpfer fram till en kombination mellan tyskt och franskt orgelbyggeri, mellan klassisk tradition och moderna ideal. Att hela tiden vidareutveckla de idéerna har genom åren blivit Gerald Woehls signum. Han beskriver skillnaden mellan stilarterna med att den tyska romantiken är mera pastellfärgad än den franska, som har en varmare och rikare grundton. Rent konkret beror det på att rörverken är diskretare i den förstnämnda. – Ungefär som skillnaden mellan en akvarell och en oljemålning. De olika stilarna är förknippade med olika länder och språk, exempelvis ﬁnns en svensk romantisk stil också. Men sådant globaliseras precis som allt annat. Skillnaderna hörs inte längre lika tydligt som förut, men de ﬁnns där.

Mötte pianobyggare Gerald Woehl tillmäter också andra framstående personligheter betydelse för hans karri-

är som orgelbyggare, exempelvis den schweizisk-franska arkitekten Le Corbusier, författaren Georges L’Hôte som också intresserade sig för orglar, och konstnären Günter Späth i Marburg. Men den person som han hållit fast vid under längst tid, är den erkänt skickliga cembalo- och klaverbyggaren Monika May som han grundade orgelbyggeriet i Marburg med.

Livspartner Och inte bara det, de är livspartners och och har två barn i 20-årsåldern tillsammans. Det är numera hon som ensam basar över orgelverkstaden och dess anställda, medan Gerald Woehl är i Potsdam och ritar ännu ﬂer orglar. Eller som nu – reser till Bratislava och Piteå där nya orglar är på gång. När han är i Marburg, där han har ytterligare en ateljé i det gemensamma huset, bor de ihop. Annars är de särbo.

En vilsam plats På de orter som Gerald Woehl får uppdrag till, brukar han skaffa en tillfällig bostad för att arbetet ska ﬂyta bättre. – När jag skulle bygga orgeln i Potsdam var den här lilla våningen i parken ledig. Men när arbetet var

Piteå-Tidningen · Fredag 30 april 2010

Imponerande barockpark som sköts av 38 trädgårdsmästare

■ Sanssouci park är en stor barockträdgård med träd, bland annat tusentals fruktträd, blomplanteringar, gräsmattor, häckar, statyer, fontäner, sittplatser, orangeri, många olika slags byggnader och till och med utomhusbadkar. Den största

Bach besökte Sanssouci

fontänen är 18 meter hög och placerad nedanför trappan upp till slottet. Uppe på höjden ligger också Fredrik den store begravd. Under andra världskrigets attacker mot Berlin klarade sig slottet och den omgivande parken nästan helt från skador.

■ 1747 besökte Johann Sebastian Bach Fredrik II av Preussen i hans sommarresidens Sanssouci. Efter det skrev Bach ”Musikalisches Opfer”, ett antal kompositioner med kungatema.

av en orgel från födseln

Inredningen i ateljén är enklast tänkbara, ändå känns atmosfären som rena lyxen. I det största rummet dominerar bord med orgelritningar som även upptar golvyta, men här ﬁnns också plats för samvaro och Gerald Woehls röda fåtölj framför ett av fönstren. Ateljén har ytterligare två mindre rum och ett kök.

Pappersmallar till orgelpipor i olika dimensioner är bra att ha till hands på ritbordet.

Sonen Caludius Woehl skymtar fram på fotot bakom arbetsredskapen. Han har ännu inte bestämt sig för om han också ska bli orgelbyggare, men han brukar assistera sin berömde far.

Gerald Woehls favoritplats är framför ett av fönstren. ”Här sitter jag när jag vill tänka. Och ibland kan jag se näktergalen som brukar sjunga precis utanför, säger han. klart kunde jag inte förmå mig att ﬂytta härifrån, så det här har varit min fristad sedan 2003. – Allt jag behöver när jag måste fundera ﬁnns här i parken – tystnad, vidsträckt natur, vack-

ra byggnader, historia, närhet till Berlin med dess fantastiska symfoniorkestrar och operahus och vår dotter som studerar där, tågavstånd till Marburg. Jag har till och med en näktergal som sjung-

er utanför fönstren, säger Gerald Woehl.

Låta sig uppslukas Inte för att valet att behålla ateljén som bostad behöver någon för-

klaring. Platsen är som gjord för att stanna på, ﬁlosofera i, låta sig uppslukas av. Sanssouci, som parken och slottet heter, är franska och betyder ”utan bekymmer” eller ”sorglös”. Det uppfördes 1745-

1747 av Fredrik den store, som sommarresidens. Han tillbringade många månader om året här i sällskap med sina hundar, men med drottning och prinsessor på annat håll.

Piteå-Tidningen · Lördag 8 maj 2010

Medeltida stadskärna

■ De äldsta funna delarna av Marburg är från 800-talet. Stadens mest berömda byggnad är den romersk-katolska Elisabeth-kyrkan från 1283, byggd i gotisk stil på den helgonförklarade lantgrevinnans grav. Den medeltida stadskärnan är intakt, bland annat med huset där Martin Luther 1529 skrev och presenterade de 15 Marburgartiklarna om kristendomens viktigaste läror.

Följ in i verkstan

REPORTAGET FORTSÄTTER – VÄND!

Piteå-Tidningen · Lördag 8 maj 2010

R E DA K TÖ R

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

Trähus på höjden

■ Mellan kullen där slottet står och ﬂoden Lahn, byggdes Marburgs stadskärna som nu kallas Gamla Stan. De karaktäristiska korsvirkeshusen har restaurerats varsamt och står tätt längs smala gator på en höjd i det bergiga landskapet.

Modern orgel fylld

MARBURG Den gamla tobaksfabriken som numera domineras av Woehls orgelbyggeri i Marburg, byggdes på 1850-talet. Atmosfären där Studio Acusticums instrument växer fram ur varsamma händer är rofylld, trots den intensiva aktivitet som pågår.

Mitt på innergården som bildas av de kulturmärkta byggnaderna, där även andra företag hyr in sig, är lidren som cigarrfraktande hästar och vagnar förut stod i bevarade. Inne i orgelverkstaden doftar det trä, uppblandat med knappt anade förnimmelser av svetsad metall och nybryggt kaffe. De olika momenten i hantverket utförs i olika rum anpassade för olika ändamål. I verkstaden där maskinerna står blir ljudnivån hög och det är den dammigaste platsen i orgelbyggeriet. En verkstad för järndetaljer behövs deﬁnitivt också när orglar blir till. Här svetsas maskindelar och bredvid ligger gjuteriet. Intilliggande utrymme är helt fritt från maskiner, rent och dammfritt, för här blir ﬁnmekaniska detaljer till. Här målas även trävita delar med en blandning av röd jordfärg och linolja – egenhändigt blandad. Färgen är ett kännetecken för Woehl-orglar och inte till för utseendets skull, den syns ändå inte från utsidan, utan för övertygelsen att målat trä har en mjukare klang än omålat om färgen är den rätta.

Träden sjunger I detta största rum läggs bland annat sista handen vid spelbordets tangenter och dess ﬁnmekanik. Här sysslar var och en med sin specialitet under djup koncentration och dämpade samtal. Ändå är det här den lokal som är mest livlig, den är aldrig tom på folk och fungerar lite som en central. Ritningarna upptar en dominerande plats, så också orgelns spelbord som är halvfärdigt vid PT:s besök. Arbetet med de allra minsta detaljerna, exempelvis små metallfjädrar och ännu mindre ﬁltbitar som behövs

här och där, pågår också. På dörren är en kalender och viktiga anteckningar uppsatta. Exempelvis är datumet för transport av de första orgeldelarna till Piteå markerat. På en lapp med projektnummer för olika orglar till olika städer står det ”Piteå 1204” på en rad. – För det mesta arbetar vi med tre projektgrupper samtidigt – nyligen avslutade som behöver tillsyn, pågående och påbörjade. Hälften av de tio på listan är avslutade, det pågående är Acusticumorgeln och den orgel som Gerald nu ritar till Bratislava hör till gruppen påbörjade, säger delägaren Monika May. Hon förklarar att hon älskar sitt arbete därför att det är annorlunda än annan tillverkning: – När vi avslutat vårt arbete här börjar instrumentet leva ett nytt liv. Det är underbart att tänka på att träden börjar sjunga efter att tidigare ha varit tysta.

Pipig hjärtpunkt En särskild avdelning är metallpipornas domän. Här bygger man också ihop orgeln, för att se om små justeringar måste göras. Sedan plockas delarna isär igen för att transporteras till sin slutdestination. På ena väggen ﬁnns långa hyllor med metalldelar i intressanta former. De är bland annat mallar som behövs för att förebereda rörverksdetaljer i olika orgelstilar – engelska, tyska, franska. Allt gjuts för hand i ännu ett rum och varje gjutform är egentillverkad enligt en 450 år gammal orgelbyggartradition. Hjärtpunkten i orgelbyggandet är att se till att varje orgelpipa ljuder som den ska. Claudia Heidl är expert på det och hon håller till i ett eget rum. – Mitt jobb är att ”öppna munnarna” på de metallpipor som kommer hit, säger hon och skär upp vad som på fackspråk kalllas labierna. Sedan provar hon tonen, justerar öppningen, provar igen. Det kan handla om millimetrar mellan en optimal ton och en helt förstörd pipa och hon ger sig inte förrän hon

Dieter Spät vid en vällbräda som föﬂ yttar rörelsen från tangenterna i sidled. är helt nöjd. Att stressa under arbetstiden är otänkbart, istället är det noggrannhet som gäller för Claudia Heidl och hennes arbetskamrater.

Pirrig stund För orgelprojektets ledare, Hans-Ola Ericsson, är besöket i Marburg lite av en lättnadens stund, men också en signal om skärpt läge. Det är första gången han med egna ögon kan se att or-

geln existerar i verkligheten, om än endast i delar än så länge. Nu gäller det att göra allt klart i Piteå för att kunna ta emot den första sändningen av orgeldelar, som anländer i början av juni efter att det första datumet i slutet av maj ﬂyttats fram. – Hittills har jag bara sett ritningar. Det känns pirrigt men bra att det inte bara är på papper som orgeln ﬁnns, sammanfattar han sina intryck.

Claudia Heidl arbetar i orgelbyggeriets hjärta. Hon justerar varje enskild metallpipa om och om igen och ger sig inte förrän hon är nöjd med klangen.

Varje hantverkare gör egna ritningar efter Gerald Woehls förlagor, som här Dieter Spät.

Piteå-Tidningen · Lördag 8 maj 2010

Marburgläkare ﬁck Nobelpris

■ Läkaren Emil von Behring, professor vid universitetet i Marburg, ﬁck 1901 det första Nobelpriset i medicin. Hans forskning ledde till att framställning av serum och vaccin för behandling av infektionssjukdomar blev möjliga. Nobelpriset ﬁck han för serumet mot difteri och tre år senare grundade han läkemedelsföretaget Behring-

Werke. Det ingår idag i ett av världens största, helägda nätverk för plasmainsamling, CSL Behring, som i sin tur är ett dotterbolag till det globala läkemedelsföretaget CSL Limited med huvudkontor i Australien.

av tradition Barbara Farnung arbetar med tangenterna, ett pilligt detaljarbete. ”Jag arbetar som personlig assistent, men hjälper till här när det behövs för att det är så roligt. Det är ﬁna kollegor och bra arbetsklimat här, jag tycker mycket om det”, säger hon. I bakgrunden Thomas Köhler, expert på ﬁnmekanik.

Hans-Ola Ericsson samlar intrycken efter att för allra första gången har sett orgeldelarna till Studio Acusticum i verkligheten och inte bara som ritningar på papper.

Svällverk för pipor i ett slutet skåp med luckor som kan öppnas och stängas för att få fram crescendo- respektive diminuendoeffekter, det vill säga starkare och svagare klanger.

Henning Kopp är orgelbyggeriets äldsta medarbetare och har varit anställd sedan 1973. Hans specialitet är spelborden och här mäter han innermåttet under tangenterna. Hans-Ola Ericsson gläds åt att se orgelns delar i verkligheten för första gången.

I orgelbyggeriets tystaste rum arbetar Claudia Heidl. Hon både lyssnar och använder ett mätinstrument för att konstatera om klangen är skön.

Jinsuk Song löder ihop metallpipornas nederdelar. I bakgrunden Monika Sommer som assisterar Gerald Woehl när orgeln ska intoneras.

En tonlåda eller väderlåda har en slejf för varje register (längst till höger). Drar man i den öppnas möjligheten till att de enskilda piporna för respektive register kan klinga. Piporna ska placeras i de rödﬁltade hålen.

Orgelpipor färdiga för leverans till Piteå. REPORTAGET FORTSÄTTER – VÄND!

Piteå-Tidningen · Lördag 8 maj 2010

R E DA K TÖ R

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

Ett berömt universitet

■ Stadslivet i Marburg präglas av det äldsta protestantiska universitet som fortfarande ﬁnns kvar i världen, med uppemot 19 000 studenter och ﬂera tusen universitetsanställda. Det började byggas 1527 och många berömda professorer har föreläst där.

Monika May.

En orgel består av ﬂera träslag, bara en enda träpipa kan vara sammanfogad av fyra olika. I det största rummet som hör till orgelbyggeriet ﬁnns allt nära till hands.

Monika Sommer monterar ihop delar av orgeln för att sedan kunna göra små justeringar.

Tobias Bolesta bygger svällverk, de öppningsbara luckorna som ger orgeln klanglig dynamik.

Fikapaus på innergården för orgelbyggarna i Marburg: Claudia Heidl, Simon Buser, Johannes Theus, Gerald Woehl och gästen från Piteå, Hans-Ola Ericsson.

Tobaksfabrik blev orgelverkstad MARBURG I de anrika lokalerna till en nedlagd tysk tobaksfabrik, där 250 kvinnor brukade rulla cigarrer tills någon gång på 1960talet, huserar orgelbyggeriet som just nu domineras av delarna till Studio Acusticums nya instrument. Monika May har full kontroll på allt som händer när orglarna väl börjat byggas. Från vilka moment de tolv anställda hantverkarna utför, till samarbetet med andra verkstäder. Hon arbetar också direkt i produktionen och är så mångsidig att hon kan bidra med sitt praktiska kunnande varhelst hon ser att det behövs. Marburg, med cirka 79 000 invånare och sin välbevarade stadskärna från medeltiden, ligger vid ﬂoden Lahn en bit sydväst om Tysklands mittpunkt. Här började instrumentrestauratören Monika May och orgelbyggaren Gerald

Orgelbyggar-redskap.

Text Foto

Karina Sundkvist Gunnar Westergren

Woehl samarbeta på 1970-talet. Tillsammans studerade de den historiska utvecklingen för orglar, pianon och andra tangentinstrument, och började med att restaurera och bygga i mindre skala. De har förblivit livskamrater, men arbetar oftast på olika orter.

wMångsidig chef Hon har haft en egen ateljé hemma i 30 år, men nu har hon lagt utveckling och byggande av ﬂyglar och cembali åt sidan. Sedan starten 1981 har orgelbyggeriet vux-

Finmekaniska detaljer till väderlåda.

it en hel del i omfattning och ett par gånger har verkstaden ﬂyttats till större lokaler. Den nuvarande platsen, som utgörs av väl bevarad kulturbebyggelse kring en lugn innergård, har varit adressen de senaste 20 åren. – Nu arbetar jag här i orgelverkstaden hela tiden. Det är inte så annorlunda mot vad jag gjorde förut, idéerna är desamma för vi har utvecklat dem tillsammans, säger Monika May. Vid PT:s besök sammanfogar hon detaljer som inverkar på orgelns balans, men ingen arbetsstation är henne främmande. – Jag gör vad som är nödvändigt, säger hon.

Logistiken sätts på prov Monika May påpekar att Piteåorgeln är ett stort projekt även för det här orgelbyggeriet, som har en hel del omfattande uppdrag att jämföra med. – Projektets storlek kräver mycket logistik och samarbe-

Ventiler till väderlådorna.

Insidan av en väderlåda, där luften komer in. Ventilen på bilden öppnar luftﬂödet till respektive pipa. te med andra verkstäder. Vi anlitar pipmakarna som gör metallpiporna från andra ställen. Allt som görs till orgeln är hantverk från grunden, tillverkningen tar tid, men jag lovar att vi ska vara klara till utsatt datum 2012, säger hon. I kraft av sin erfarenhet och livsvisdom tillägger Monika May att

hon tycker att Gerald Woehl och Acusticumorgelns projektledare Hans-Ola Ericsson är ett lag som kompletterar varandra och kan resonera sig fram till lösningar på olika utmaningar som uppstår under arbetets gång. – Det är bra, för det underlättar arbetet för oss här i Marburg också, konstaterar hon.

De anställda tilverkar formar och gjuter mallar själva.

En rörverkspipa har många olika komponenter för att den speciella klangen ska komma till sin rätt.

Piteå-Tidningen · Lördag 15 maj 2010

R E DA K TÖ R

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

En lång process tar sin början

■ Den klassiska delen av Acusticumorgeln med dess komplexa luftförsörjning – som kräver ett stort antal hål i läktargolvet för planeringen av luftkanaler och elinstallationer – anländer till Piteå i juni samtidigt som de stora labialpiporna, och ska installeras av orgelbyggarna från Marburg under sommaren.

En tidsmaskin för

PARIS En tidsmaskin, förberedd för framtidens idéer och framsteg men med en självklar kärna av månghundraårig tradition. Så beskriver organisten Hampus Lindwall, sakkunnig i expertgruppen, Acusticumorgeln.

Text Foto

Karina Sundkvist Gunnar Westergren

Hampus Lindwall, från Solna i Stockholm, är protestantisk organist i den katolska kyrkan Saint Esprit, belägen i ett av Paris traditionella arbetarkvarter. PT träffade honom i hans nuvarande hemstad, där han slagit sig ner i ett trendigt konstnärsområde där det medeltida fängelset Bastiljen en gång låg. Hans arbetsplats ligger i ett bostadsområde med en stor, magnifik församlingskyrka byggd på 1930-talet. Där har han spelat fler än tusen mässor under de fem år han jobbat där, och han trivs så bra med tillvaron att han inte har några planer alls på att flytta till Sverige igen. – När jag gick på musikhögskolan i Stockholm 1998, var jag på en resa liknande den som HansOla Eriksson gjorde under påsken med sina studenter från Piteå. Redan då tänkte jag att jag skulle vilja studera vidare i Paris och 2002 kom jag hit. – Det slutade med att jag fastnade, jag fick jobb i kyrkan 2005. Det är roligt att få vara en del av det som jag blev så imponerad av under studieresan, säger Hampus Lindwall.

Hampus Lindwall trivs med att vara organist i den stora kyrkan Saint Esprit som ligger i Paris arbetarkvarter.

Hampus Lindwall och Hans-Ola Ericsson utanför Notre Dame de Paris västra

Tunnelbanan. en viss söndag. I en svensk gudstjänst har organisten mindre utrymme. Jag har fått stor erfarenhet här i Frankrike och det ger resultat både i arbetet som organist i församlingen och som konsertorganist runt om i Europa. Första gången som Acusticumorgelns projektledare HansOla Ericsson träffade Hampus Lindwall, var för tre år sedan och de fann varandra direkt. – Hampus är fylld av samma iver och frenesi som jag själv hade

Fria improvisationer Han tycker om att improvisera stora delar i de katolska mässorna för att skapa stämning. Skillnaden mot att arbeta i Sverige förklarar han så här: – Med rätt musik kan man hitta precis den atmosfär som behövs

för 15 år sedan. Jag är glad över att han vill vara med som sakkunnig. Expertgruppen är ju orgelns arkitekter, säger Hans-Ola Ericsson.

Nyskapande projekt Hampus Lindwall tvekade inte en sekund när han ﬁck förfrågan att bidra med sina kunskaper om den nya orgelmusiken och om improvisationer. – Orgelprojektet i Piteå är en fantastisk grej som många med mig drömt om länge. Den senas-

te tidens orgelbyggeri i världen har till största delen konserverat gamla traditioner i stilkopior, säger han och konstaterar att sådant inte speglar samtiden. Han förklarar att orglar ﬁck sin nuvarande skepnad under 1400och 1500-talen, men att de som byggt orglar under århundradena hela tiden har anammat den industriella utvecklingen, exempelvispneumatikens(tryckluftteknikens) och elektronikens intåg. – De senaste 50 åren har or-

gelbyggandet tyvärr inte gjort de framsteg som motsvarar den tekniska utveckling vi har i dag. Det kommer Acusticumorgeln att ändra på och därför intresserar den hela orgelvärlden, säger Hampus Lindwall.

Akustisk klang Eftersom orgeln ska integrera nutida teknik, datakraft och internets möjligheter med illumination och ljussättning (bildkonst), är Hampus Lindwall övertygad

TIDIGARE PUBLICERINGAR I ARTIKELSERIEN Piteå-Tidningen · Lördag 17 april 2010

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

Piteå-Tidningen · Lördag 17 april 2010

Piteås orgelstudenter ﬁrade påsken i Paris

Vacker musik på en speciell orgel

Detaljer i Notre Dame

■ Bilder från interiör och exteriör i Notre Dame de Paris: Orgelns trumpeter, en av de översta fönstermålningarna, och porten i den västra fasaden.

KRÖNIKA

Text

Yrkesskador

FOTO: GUNNAR WESTERGREN

Bland orglarna i Paris katedraler

17 april

Han borde veta, Olivier Glandaz var bara 19 år när Messiaen och två andra tonsättare gav honom tillgång till tre orglar i tre olika kyrkor i Paris. – Nu har jag ont i ryggen och knäna av alla orglar jag burit och arbetat inuti. Ändå verkar det som om folk fortfarande är avundsjuka på mig för att jag får ansvara för Messiaens orgel. Det är konstigt, jag arbetade tio år i USA utan problem, så varför skulle det vara problem i Frankrike? säger han, skakar på huvudet, och går för att koncentrera sig på de älskade stycken Piteåstudenterna spelar. Allra först på schemat den här sista studiedagen i Paris står emel-

Johann Véxo visar studenterna hur orgeln i Notre Dame är uppbyggd. Han arbetar som organist på katedralens kororgel.

Ioana Precup, Ingrid Berg, Hampus Lindwall (organist i en av Paris kyrkor), samt Hans-Ola Ericsson skyddar trumhinnorna intill orgeln i Notre Dame.

Närbild på orgeln i Notre Dame, beundrad av uppmärksamma studenter som längtar efter att få spela på den.

Notre Dame, interiör sedd från orgelläktaren.

Långväga pendling

Johannes Oscarsson, ljudtekniker, i Notre Dame d’ Auteuil.

träffat ﬂera organister och tonsättare som de kunnat diskutera både smått och stort med. Ett särkilt möte ägnades exempelvis kvinnliga tonsättares orgelmusik.

João Segurado spelar på orgeln i Notre Dame d’ Auteuil. Hanyoung Kim, Frédéric Blanc och Hans-Ola Ericsson lyssnar på stereoeffekten.

Olivier Glandaz med Messiaens porträtt i ”orgelkontoret”.

Studier och vikariat

Piteå-Tidningen · Lördag 24 april 2010

Orgelbesöket i Notre Dame d’ Auteuil börjar med att organisten Frédéric Blanc berättar om såväl kyrkan som dess orgel, tonsättare, organister och församling.

Text Karina Sundkvist Foto Gunnar Westergren

Hanyoung Kim, João Segurado.

Piteå-Tidningen · Lördag 24 april 2010

Instrument för en ny epok

Text Foto

Ett orgelparadis, säger organisten Ulrich Böhme om sin arbetsplats Sankt Thomaskyrkan i Leipzig.

REPORTAGET FORTSÄTTER – VÄND!

Piteå-Tidningen · Fredag 30 april 2010

Johan Sebastian Bach var organist

Piteå-Tidningen · Fredag 30 april 2010

Bara 47 stämmor var klara till Bachåret och invigningen av orgeln. – Kontraktet blev inte underskrivet förrän 1998, så vi hade bara ett och ett halvt år på oss att bygga orgeln som skulle vara klar till pingsten 2000. Men jag hade påbörjat arbetet innan, det är första och enda gången jag börjat rita och tillverka en orgel före kontraktet blev klart, säger Gerald Woehl. Han var den förste orgelbyggaren från väst som fått ett uppdrag i öst under spannet mellan murens uppgång och fall. Ett faktum som, för att uttrycka saken milt, inte var problemfritt på grund av det spända läget mellan öst och väst. – Utan stödet från organisten

R E DA K TÖR

Kunglig plats för en orgelbyggare

■ Från 1723 fram till sin död arbetade Johann Sebastian Bach som organist vid Thomaskyrkan. I Leipzig skrev han bland annat de stora verken Juloratoriet, h-mollmässan och Matteuspassionen.

Piteå-Tidningen · Fredag 30 april 2010

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

Berömt slott i rokokostil

Palatset Sanssouci är byggt på toppen av en terrasserad vingård, Weinberg. I en av slottsparkens byggnader har orgelbyggaren Gerald Woehl sin bostad och ateljé.

Imponerande barockpark som sköts av 38 trädgårdsmästare ■ Sanssouci park är en stor barockträdgård med träd, bland annat tusentals fruktträd, blomplanteringar, gräsmattor, häckar, statyer, fontäner, sittplatser, orangeri, många olika slags byggnader och till och med utomhusbadkar. Den största

Bach besökte Sanssouci

■ 1747 besökte Johann Sebastian Bach Fredrik II av Preussen i hans sommarresidens Sanssouci. Efter det skrev Bach ”Musikalisches Opfer”, ett antal kompositioner med kungatema.

Gerald Woehl – vaggad av en orgel från födseln

FOTO: GUNNAR WESTERGREN

POTSDAM I en byggnad innanför grindarna till den stora slottsparken i Potsdam, strax sydväst om Berlin, har orgelbyggaren Gerald Woehl sin ateljé och bostad. I denna kungligt storslagna och lugna miljö, skapar han de orglar han får i uppdrag att förverkliga. Han visualiserar sina idéer på detaljerade ritningar till hantverkarna på orgelbyggeriet i Marburg.

Mellan de båda pelarna till vänster syns hur orgeln passats in på sin plats i Thomaskyrkan i Leipzig, med arkitektonisk exakthet.

Orgeln är utrustad med en mekanism som genom att höja eller sänka spelbordet ändrar tonhöjden.

Text Foto

Karina Sundkvist Gunnar Westergren

Motsättningar

24 april

Inﬂytelserikt och gränsöverskridande musikskapande ■ Flera av Johann Sebastian Bachs söner blev framstående musiker och tonsättare och var under en tid mera berömda och uppskattade än sin far: Wilhelm Friedemann Bach (1710– 1784), Carl Philipp Emanuel Bach (1714–1788), och Johann

Orgeln blev till när öst och väst möttes

Juvelen bland orglar

Piteå-Tidningen · Lördag 24 april 2010

Karina Sundkvist · 0911-645 18 · karina.sundkvist@pitea-tidningen.se

”Sextio stämmor är mycket, vi har till och med julklockor!” säger organisten Ulrich Böhme om orgelns möjligheter.

R E DA K TÖR

En protestantisk centralgestalt

Kamp för att komma till Piteå och studera

En orgelresa att minnas

Rätt skor viktigt

■ Organister måste ha koll på både händer och fötter. Valet av skodon är viktigt, alla byter skor innan de börjar spela.

FOTO: GUNNAR WESTERGREN

R E DA K TÖ R

Fredrik den store såg naturligtvis till att han själv står staty i parken. I ett hus liknande det som syns i bakgrunden, har Gerald Woehl sin ateljé.

I mitten Ulrich Böhme utanför Sankt Thomas-kyrkan i Leipzig där han är organist, ﬂankerad av Hans-Ola Ericsson och Gerald Woehl. Bakom de tre syns statyn av Bach.

Sista biten leder en lodrät stege till översta avsatsen inuti orgeln i Thomaskyrkan. Gerald Woehl är en van orgelklättrare.

På bänken framför denna sköna dam brukade Fredrik den store inta sitt te. ”Jag brukar också ta med mig min tekopp till bänken och avnjuta den i hennes sällskap”, säger Gerald Woehl.

I parken Sanssouci ﬁnns förutom själva slottet många mindre byggnader. Här en detalj från den kinesiska paviljongen. ”Jag undrar varför männen är kineser, men kvinnorna västerlänningar”, säger Gerald Woehl.

Karina Sundkvist Gunnar Westergren

Livslånga intryck Orgeln i Sankt Thomaskyrkan pryds av Bachs monogram.