Varför Norden? Siksi Pohjola

Pohjolassa on valtava määrä ihmisiä, jotka liputtavat pohjoismaisen yhteistyön puolesta. Yhteisillä matkoilla ja kokouksissa sitä huomaa, että meillä on paljon yhteistä, myös yhteisiä unelmia. Kysyimme nordisteilta ympäri Pohjolan ajatuksia pohjoismaisuudesta. Näin he vastasivat.

Grethe Olsen

Jeg kom med i Frederikssund Byråd i 1988, og er medlem af www.frederikss und.foreningen-norden.dk; det blev jeg 27/4-1989. Daværende borgmester Jørgen Christiansen sagde: ”Når man er i Byrådet, så skal man også være medlem af Norden”.

Jeg har altid været glad for det nordiske, dog uden at have rejst meget rundt; bortset fra en skolerejse til Telemarken i Norge.

I mange år, fra ca. 1991 og i ca. 12 år mødtes socialudvalgene med embedsmænd til konferencer indenfor ældre/ socialområdet.

Derudover, så mødtes Norden Medlemmer af mere selskabelig art. Her boede man privat, og på den måde, blev de mere personlige venskaber etableret; de holder stadig.

Efter mit første møde i Sibbo, fik jeg god kontakt med lærere og politikere, og vi blev enige om, at det ville være sjovt, hvis jeg som lærer i Frederikssund, kunne få planlagt skoleudveksling mellem min skoleklasse og en tilsvarende på høgstadiet i Sibbo.

Alle elever boede privat, og vi havde nogle dejlige dage, hvor eleverne både var med i skolen og også fik set sig om i både Helsingfors og i omegnen af Sibbo. Vi havde mange udvekslinger – med forskellige klasser. I starten var udvekslingen hovedsageligt for de større elever.

På et tidspunkt, opdagede vi, at eleverne for det meste talte engelsk med hinanden, og det var jo egentlig ikke meningen! Derfor omlagde vi vores skoleudvekslinger, så vi begyndte allerede i 1. klasse, med tegninger og små hilsner!

De sidste 10 år har jeg været formand; det en stor glæde med alt det nordiske, både historie, kunst, teater, sang, litteratur og ikke mindst sprog, fylder en del.

Stina Piironen

När jag hade flyttat till Fredrikshamn 2007 kände jag bara en person i staden sedan tidigare. Jag beslöt redan förrän jag kom hit att jag vill ha en svenskaklubb, som kan träffas regelbundet på något kafé. Vi hade vår första månatliga träff i november 2011. I mitt jobb på Kansalaisopisto får jag undervisa i svenska. Den populäraste svenskakursen har under åren varit konversationskursen Tisdagsklubben. Jag tänkte också då genast att nu är det dags att gå med i Pohjola-Norden föreningen.

Medlemskapet har gett mig nya vänner. Det har också gett mig en möjlighet att påverka och vara med om det som händer i Fredrikshamn. Det har varit roligt att få vara med och fira Lucia varje år, utom 2020. Efter det har vi haft lillajulsmiddag. På våren har vi vanligen ordnat en utfärd. Det är roligt att få vara med och planera den. Under Fredrikshamnsveckan har det vistats någon nordisk film. Jag har inte kunnat vara med på öppnandet av den nordiska litteraturveckan på biblioteket i början av november pga mitt kvällsjobb. Men det mesta har jag varit med på och det är jag glad åt att ha haft möjlighet till. Jag har fått vara sekreterare i styrelsen i flera år.

Jag rekommenderar medlemskapet till dem som är intresserade av Norden och nordiskt samarbete och det skulle vara trevligt att få med nya medlemmar, speciellt unga. Vi har det trevligt på våra olika evenemang, men det skulle vara roligt att se flera yngre människor. Tillsammans med vår ordförande Aarni Ahtola har vi i några år berättat om Nordjobb för elever på Haminan lukio.

Hildur Boldt

Det nordiska har alltid varit en del av mitt liv. Min pappa jobbade i Stockholm med nordiskt fackligt samarbete när jag föddes. Senare tog han som ensamstående förälder ibland med mig på arbetsresor i Norden.

Som så många andra, flyttade min faster till Sverige på 1970-talet, efter att hon träffat sitt livs man på färjan till Stockholm. Jag har genom släkten i Sverige fått inblick i det svenska samhället och kulturen.

Jag har således haft fördelen att få uppleva Norden och den nordiska gemenskapen sedan barnsben. Men jag har förblivit nordist eftersom jag upplevt nyttan och glädjen av nordiska kontakter och nordiskt samarbete. Norden är Finlands naturliga referenspunkt, men det nordiska perspektivet ger också en möjlighet att se det egna landet med nya ögon.

De nordiska länderna har en gemensam värdegrund och samhällsmodell. Vi är tillräckligt lika för att vi ska kunna hitta gemensamma lösningar och lära av varandras erfarenheter. Men vi är tillräckligt olika, för att man alltid kan upptäcka något nytt och överraskande. De nordiska länderna är små var för sig, men som ekonomisk region är Norden redan ganska stort. Och vår gemensamma konstruktiva och proaktiva hållning i internationella sammanhang ger Norden större vikt och möjligheter att påverka globalt.

Jag har genom Pohjola-Norden och ungdomsförbundet rest i Norden, lärt mig massor och fått goda vänner. Nu vill via mitt medlemskap framför allt ge andra möjligheten att lära känna Norden samt stöda det viktiga samarbetet på gräsrotsnivå samt påverkansarbetet för att riva gränshinder för vanliga nordbor.

Therése Möller

Efter att jag gick med i föreningen Norden här i Akureyri på norra Island har jag fått en massa nya nordiska vänner och jag har rest till de flesta av våra vänorter, Västerås i Sverige, Randers i Danmark och Ålesund i Norge. Tyvärr har jag inte hunnit besöka Lahtis i Finland ännu på grund av Covid-19, men förhoppningsvis blir det av 2022. Genom att gå med i Föreningen Norden har jag fått upp ögonen for hur mycket, stort och viktigt det nordiska är och hur mycket av Norden det finns överallt! Det nordiska syns exempelvis inom idrotten, litteraturen, filmen, politiken, ungdomsarbetet och sjukvården. Man märker också, hur viktigt det är att det finns nordiska varor i de nordiska länderna, både matvara, litteratur, musik, kläder och möbler. Jag tror alla nordbor vill kunna handla nordiskt och ännu mer att vi som flyttar inom Norden kan handla varor från vårat hemland.

Föreningen Norden är för alla. För dig som är ung och vill resa och upptäcka Norden finns Nordjobb, som förmedlar jobb för nordbor mellan 18-30 år. För dig som är lite äldre har föreningen Norden resor både inom det egna landet och utomlands. Föreningen Norden i Akureyri reste till exempel till Färöarna hösten 2018.

Föreningen Nordens framtid är stark. Med nya medier kan vi använda Facebook och Instagram till att visa bilder från våra aktiviteter, annonsera våra aktiviteter, få information om andra nordiska aktiviteter, föreläsningar med mera, likaså kan vi läsa och dela viktiga och intressanta artiklar om Norden. Genom att läsa nordiska tidningar på nätet lär vi oss saker och fakta vi inte annars skulle ha läst. När Föreningen Norden i Akureyri besökte Ålesund sommaren 2019 läste vi i norsk media om att det var rasrisk i berget Mannen, så vi reste dit för att se på. En av våra medlemmar blev intervjuad av norsk media medan vi besökte berget.

Men även om medier är viktiga få vi inte glömma det verkliga Norden. Vi måste fortsätta besöka Norden på riktigt! Låt din nästa resa utomlands var till ett av våra nordiska länder, vare sig du reser själv eller med familjen. Ett resmål att rekommendera är Island. Island är intressant, annorlunda och speciellt med natur som alla bör uppleva. Just nu pågår ett vulkanutbrott. Res hit och besök vulkanutbrottsplatsen och många andra vackra ställen.

Välkommen att gå med i föreningen Norden och gå gärna in på vår Facebook-sida: https://www.facebook.com/ norden.Akureyri.is

Ola Backe

Under 70-talet flyttade jag från Stockholm till Haparanda. I mitt arbete som kriminalpolis, kom jag tämligen omgående till insikt, att i det gränsnära området hade den svenska och finska polisen gemensamma ”kunder” som obehindrat rörde sig mellan länderna. Frågan uppstod då, varför inte vi poliser också kunde göra likadant.

Från det första mötet insåg vi hur effektiv vårt arbete kunde bli om vi samarbetade. Inga hinder fanns, varken språk eller lagar. I det gemensamma ”rummet” såg vi bara möjligheter. Vi träffades regelbundet, varannan gång på svensk eller finsk sida och fler myndigheter anslöt. I Finland bjöds det alltid på bastu och något gott efter mötet. På den svenska sidan blev det bara en kopp kaffe. Polismyndigheten hade inte råd med något annat. Min dåvarande chef var engagerad i Föreningen Norden och med pengar från föreningen köpte vi bland annat wienerbröd, en glädjehöjare i samvaron.

På den resan är jag fortfarande och mitt intresse för nordenfrågor har vuxit och förståelsen om att allt är möjligt, bara vi vågar ta steget till kravlösa träffar utan förutfattade åsikter. Modellen från samarbetet med de finska myndigheterna har vi fortsatt att tillämpa i vårt samarbete kring nordenfrågor. Som Nordist idag får jag möjlighet att träffa likasinnade på Nordkalotten. Människor med olika levnadsöden, men med ett gemensamt intresse, att genom samarbete förenkla och underlätta människoras liv i Norden. Våra nordenfrågor är färskvara som måste lyftas i olika sammanhang och i synnerhet i den politiska världen. Vi som varit med ett tag har en viktig roll, som förebilder för kommande generationer, om att ”kyllä se kannatte”!

Lena Rós Matthíasdóttir

Hvem er du?

Jeg heter Lena Rós Matthíasdóttir og kommer fra Olafsfjord i Fjellkommune på Trollhalvhøy i N-Island. Jeg var politiker og enhetsleder for idrett og kultur i Vogar kommune innen jeg ble prest i Reykjavik. Etter nesten ti år i tjenesten flyttet jeg til Norge og er nå sokneprest i Haug menighet i Ringerike.

Hvordan ble du kjent med Foreningen Norden?

Foreldrene mine var i Foreningen og fikk danske gjester til overnatting. Jeg ble kjent med ungdommer fra Hillerød og vi snakket sammen på engelsk. Det likte jeg ikke og satte meg mål ikke å bruke engelsk her i Norden. På den måten gjorde én uke sammen med danske ungdommer, mer for mitt Nordiske språkhjerte enn flere års undervisning på skolen. Min gode erfaring av foreningen på Island, ble da grunnen til at jeg meldte hele familien inn i foreningen i Norge. Jeg ble fort styremedlem på Ringerike og distriktsleder i det gamle Buskerud distrikt som nå er blitt en del av Viken fylkeskommune.

Hva er din hjertesak i Foreningen Nordens program?

Det å vokse opp i en liten isolert by med en farlig fjellvei til omverdenen gjorde at jeg ble tidlig opptatt av infrastruktur. Hver vinter var vi innesperret i noen uker eller måneder. Det var i min kommune krimserien «Innesperret» eller isl. «Ófærð“ av Baltasar Kormákur, ble filmet. Jeg ville vite alt om verden bak havet og leste bøker om jordens befolkning. Som 9 åring fikk jeg en pennevenn fra Norge og ved starten av mitt voksne liv var de blitt 42 fra alle verdens hjørner. Jeg drømte om å besøke alle, men det ble ikke noe av. Likevel påvirket det min personlighet og jeg elsker å knytte bånd over landegrenser. Dobbelt statsborgerskap, et felles nordisk e-ID system og en bedre togforbindelse i Skandinavia er mine hjertesaker. •