ETT M AGA SIN OM E F S M ISSIONS ARBETE
Nr 3+2011
efs.nu
Föregångare inom handikapputbildning 4 Kristna tv-program till Mellanöstern och Nordafrika 10 Nära inpå Agne Nordlander 14
Inledaren
efs.nu
Ibland tar jag en sväng in på tidningen Budbärarens redaktion och växlar några ord med kollegorna Erika, Viktor och Jonas. De är tre olika personligheter, och vill man ha råd och tips kan de tillsammans föreslå en bra bredd av lösningar. Ibland kikar jag också på högen av inskickad litteratur som väntar på att kanske bli recenserad. Även där finns en inspirerande bredd. Jag har nyligen lyckats få barnboken Herr kanin får besök mot att jag skrivit om den. Nu har mina ögon fastnat på En stilla glädje, Ord från Taizé för varje dag under året av Broder Roger, en publikation av helt annan karaktär, men lika lättläst! Texten för den första januari lyder: ”Den som färdas mot Gud börjar ständigt om på nytt. ’Börja om! Lämna missmodet bakom dig! Låt din själ leva!’ – är du en av dem som vågar säga så till sig själva?” Den där Broder Roger var smart. Det är som om han visste hur jag ältar sådant jag sagt och gjort, olika val och konsekvenser. Visst ska man ta ansvar för sitt liv och försöka förstå varför man gör som man gör, men man kan ju också bli avtrubbad inför nya möjligheter om man fastnar i det som varit. Något av det bästa i evangeliet tycker jag är just möjligheten att få börja om. Att få ytterligare chanser att bli en bättre mamma, livskamrat, vän, världsmedborgare … Temat för detta nummer är ”Möt vår längtan”. Jag själv längtar efter att möta Gud och tänker att det kanske är som att ”färdas mot Gud”, som Broder Roger uttryckte det. Och färdas jag, då börjar jag också ständigt om på nytt, enligt Roger! Det känns fint. Man kan sammanfatta det i en fyrstegsmodell: Färdas mot Gud, börja om, lämna missmodet, låt själen leva! En passande bön under färden skulle kunna vara: Möt vår längtan! Lotta Ring, redaktör
Nr 3 2011 Gratis tidning om EFS missionsarbete Artikelnummer: 4582, engelsk version 4583 Adress: efs.nu, 751 70 UPPSALA Telefon: 018 –16 98 00, fax: 018 –16 98 01 E-post: lotta.ring@efs.nu Webbplats: www.efs.nu Ansvarig utgivare: Stefan Holmström Redaktör: Lotta Ring Redaktionsråd: Martin Nilsson, Annika Ovander, Jonas Nimmersjö, Viktoria Nordén, Ingrid Lundström Layout och original: Georg Lulich Grafisk Form Omslagsfoto: Rita Elmounayer, medarbetare inom SAT-7, foto Erik Arvidsson Tryckeri: Lenanders grafiska, Kalmar 2011 ISSN 1651-2820 Beställning av lösnummer: Duvan, 0911-161 00, www.duvan.se Gratisprenumeration: Gunnel Karlsson, telefon 018 –16 98 28 EFS – Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen är en självständig organisation inom Svenska kyrkan, med betoning på mission, lekmannaengagemang och vardagskristendom.
Notiser Möt vår längtan!
I EFS och Salts årskonferens med blåsarfest, Pite Havsbad 2–5 juni Under Kristi Himmelsfärdshelgen samlas EFS och Salt till årskonferens, denna gång med EFS Norrbotten som värddistrikt. Du som inte har möjlighet att delta får gärna innesluta konferensen med alla deltagare och engagerade samt hela EFS arbete i bön. I samband med konferensen avslutas den böneperiod som pågått sedan påsk. Du som har möjlighet är varmt välkommen som besökare till konferensen på Pite Havsbad. Dagsavgift kan lösas i konferensbyrån för den som vill delta någon enstaka dag. Konferensen inleds på torsdagen med EFS internationella mission i fokus 9.00–14.30. Medverkar gör bland andra internationella gäster och Göran Skytte. 13.30–14.30 bjuds det till premiär på en rykande färsk film från Tanzania där Skytte skildrar vad som mot alla odds kan ske i människors liv och i uppbyggnaden av ett kristet universitet. Medverkar i filmen gör Lena Maria Klingvall och Anneth Munga. Programmet fortsätter 15.00–17.00 med Arena: inspiration och möten kring vad som nu sker i EFS. Stefan Holmström och Ingrid Lundström medverkar. Torsdag 21.30 berättar Göran Skytte mer under rubriken: Mötet med SEKUCo och mina filmer. Fredag 21.30 blir det stipendiekonsert med körmusik skriven av årets Börje Gustavsson-stipendiat Simon Åkesson, och lördag 21.30 bjuds det till blåsarfestkonsert. EFS årsmöte hålls lördag mellan 10.00 och 17.00. Öppna samlingar som inte kräver anmälan eller dagsavgift är kvällsgudstjänst erna torsdag– lördag kl 19.00 samt söndagens gudstjänst kl 11.00. Välkommen till Piteå! Detaljerat program finns på www.efs.nu.
Nickson Simbeye har fått ett nybyggt hus i stället för det som rasade i jordbävningen i Karonga. Han och familjen har bott i tältet i förgrunden i över ett år.
Livat läger 30 juli till 6 augusti
Dolasi Nygondwes nya hus håller på att byggas i Karonga. Hon är alldeles ensam, alla hennes 12 barn är döda liksom maken och hon har inga barnbarn.
Malawier bygger nytt efter jordbävning 100 nya hus byggs under våren 2011 i Karonga i norra Malawi. Där drabbades man av en jordbävning vid årsskiftet 2009/2010 och efter att EFS dragit i gång en nödhjälpsinsamling kunde 365 000 kronor skickas till Malawi. Dessa pengar bekostar byggandet av 75 av husen. Många familjer har bott i tält eller hos vänner sedan jordbävningen, men kan nu undan för undan flytta in i sina nya hus. Behovet är fortfarande stort. Cirka 2 500 av 10 000 familjer har fått hjälp tack vara bidrag från olika organisationer. Erik Johansson och Annika Ovander besökte området i april och fick träffa flera enskilda och familjer inom projektet. Befolkningen hade då under regnperioden även utsatts för ett flertal översvämningar. Det är hårt prövade människor som behöver omsorg och förböner.
Ing
rid inspiratör
Det kom ett mejl från Vimpeltorpet i Kalmar, ett av våra nystartade sammanhang i EFS, vilket gjorde att jag tittade på deras program med aktiviteter och gudstjänster. Det var några punkter som stod ut. Vad sägs om ”Familjeverkstad”, ”Ullaredsresa”, ”Påskfrukost” och ”Baklucke loppis”? Eller i julens program: ”Grötkväll med rimstuga”, ”Julgransplundring – ta med din barriga gran!” Det kändes fräscht och inkluderande med en känsla av ”kom med”! Ett folkligt EFS.
På ett annat ställe i landet, i Ånäset, Västerbotten, satte man en parabolantenn på bönhuset och inbjöd byn att se hockeymatcherna tillsammans. Och så började några att också hitta vägen till bönhusets gudstjänster. I Sandfors startades för flera år sedan ”Middagspaus” med inbjudan till middag två gånger per månad speciellt med tanke på stressade barnfamiljer. En uppskattad vardagsgärning för många. Eller Pannkakskyrkan, en ”kyrka” utan väggar och tak som finns nattetid i utsatta miljöer där ungdomar samlas. Där kan öppen scen, disco till lovsång och goda pannkakor finnas med lika naturligt som ”bönestolen”. I dag finns det 18 pannkakskyrkor i Sverige och hundratals ungdomar blir berörda av Gud.
Scoutlägret Patrullriks är en totalupplevelse för både scouter och ledare. Under en vecka får man vara med om sådant som ger underbara minnen för resten av livet. Lägerplatsen Sällerhög är en lantgård vackert belägen i Västergötland. Gården har tidigare varit värd för Patrullriks 1975 och 1993. Fredagen den 5 augusti är det besöksdag och lägermarknad. Allmänhet och anhöriga är varmt välkomna till Patrullriks då! Under dagen försöker lägret få in så mycket pengar som möjligt till Salts och EFS missionssatsning Barn i alla länder (Bial). Be för lägret och alla förberedelser! Du kan även ge en gåva direkt till Bial, bg 900-9903, skriv Bial som meddelande.
Läs mer om lägret på www.patrullriks.nu
När vi har ett tydligt centrum i Kristus så kan vi vara frimodigt gränslösa utåt. Och folkliga. Är inte detta en av våra utmaningar i EFS? Tydlighet i kombination med öppenhet. Efter en gudstjänst kom en man fram till mig och berättade glädjestrålande att han något år tidigare tagit emot Jesus i sitt liv och vad det hade betytt för honom, men, tillade han, ”jag sörjer över att jag fick vänta i 51 år.” Vi har ett gott budskap i Kristus och vi ska vara frimodiga att dela detta. Låt oss göra det i en öppen, inkluderande och vardagsnära miljö där relationer är viktiga! Hela livet hänger ihop. Då blir det ett folkligt EFS med ett tydligt centrum i Kristus. Ingrid Lundström
efs.nu • maj 2011
3
foto annika ovander
SEKUCo – Sebastian Kolowa University College – är beläget i Usambarabergen i Tanzania. Anneth Munga har haft ansvar för att bygga upp det kristna universitetet från fallfärdiga ruiner till fungerande campus med undervisning inom tre fakulteter. Annika Ovander har besökt henne och sett hur SEKUCo expanderar och utvecklas.
Hög ambitionsnivå på hög höjd Färden upp mot den lilla staden Lushoto i Usambarabergen är hisnande vacker. För att komma till universitetet, som egentligen är ett college under Tumaini University, måste man åka den slingriga vägen ännu längre upp i bergen. SEKUCo har fått sitt namn efter den förste inhemske biskopen i nordöstra stiftet av ELCT, Sebastian Kolowa. Snart blir dock SEKUCo eget universitet liksom ett par andra nya universitet i Tanzania, förhoppningsvis under 2011. Jag har fått förmånen att tillbringa två dagar på SEKUCo med nuvarande rektorn Anneth Munga och hennes medarbetare som värdar. Anneth är välkänd för många svenskar som den lilla flickan som adopterades av den svenska missionären Ulla Svensson. Anneth blev så småningom präst och fick som första placering i stiftet år 2002 en tjänst som chef på avdelningen för socialt arbete och utbildning på stiftskontoret i Lushoto. Det var därifrån som SEKUCo startades i oktober 2007. SEKUCo har tre fakulteter. Education (utbildning av lärare), Law (juridik) och Science (naturvetenskap). Education är störst med 1 166 studenter, Law har 55 och Science 80. Blivande specialpedagoger Dr Paul Nwaogu har titeln ”dean”. Hans uppgifter är rådgivning inom området ”särskilda behov” för både studenter
4
e f s . n u • m a j 2 0 11
och lärare samtidigt som han undervisar i ämnet ”Cognitive Disabilities” (översatt ungefär beteendestörningar). Här inryms bland annat autism, ADHD och Down´s syndrom. Dr Paul förklarar hur studierna inom fakulteten Education är uppbyggda. – De flesta studenter som kommer hit har en tvåårig lärarutbildning och har jobb som de kan gå tillbaka till efter den treåriga utbildningen här. Några kommer direkt från gymnasiet. Studenterna väljer ett huvudämne, till exempel swahili, engelska eller naturvetenskap, och sedan ett av fyra ämnen inom specialpedagogik. Dessa är blindhet och synstörningar, dövhet och hörselnedsättning, beteendestörningar samt tal och språk. Utöver detta läser alla pedagogik och metodik. De två huvudblocken är ganska lika i omfattning. Just nu har de flesta valt beteendestörningar, kanske för att det är ganska nytt för oss och därför verkar intressant. Anneth Munga, som har titeln ”provost” och arbetar som rektor, berättar mer om utbildningen: – Tyvärr finns det alldeles för få i Tanzania som kan undervisa på SEKUCo. Även om en magisterexamen ger behörighet till att undervisa vid universitet i Tanzania så krävs det att vi har fler lektorer som har doktorsgrad. Vi är det första universitetet i Tanzania att ge ”Special Needs Education” på universitets-
Rektor Anneth Munga arbetar hårt för att säkra lärarstabens kompetens och tänker satsa på lovande studenter så att även de kan gå in i lärarrollen i ett längre perspektiv.
nivå, och det gör det ännu svårare att få tag i lektorer med behörighet. Vi hoppas kunna utbilda några av våra egna särskilt lovande studenter så att skaran av lärare med formell kompetens kan utökas. Nu har vi stor hjälp från utländska föreläsare, men dessa kan ofta bara stanna några veckor eller i bästa fall månader. Vi söker med ljus och lykta efter någon som kan vara här i åtminstone ett helt år! Stora bostadsbehov – Vi har en hel del problem att brottas med, bland annat har vi alldeles för få studentrum, vilket gör att studenterna måste hyra privata rum i byn eller nere i Lushoto. Där finns oftast ingen el, så de kan inte studera på kvällarna utan måste stanna på skolans bibliotek. Särskilt flickorna är utsatta när de ska gå hem sent på kvällen. Men nu är planerna på två nya byggnader långt framskridna, och då kan ytterligare 240 studenter få plats. Nu är det bara 252 som fått plats i universitetets studentrum. Därmed bor fler än 800 utanför universitetsområdet. Bland studenterna finns under det här året femton som är blinda eller har nedsatt syn, två döva och två hörselskadade som använder teckenspråk. Sko-
Tanzania
lan har också två dövtolkar som alltid finns till hands när det behövs. Just nu finns ingen rullstolsburen student, men man har ramper klara när det blir aktuellt. 2005 fick Anneth uppdraget av stiftet att börja undersöka möjligheterna att bygga upp universitetet. Hon hade tre år tidigare återvänt från Sverige efter elva år där tillsammans med sin familj. Hennes man Stephen, som valdes till biskop i Iringa 2001, hade återvänt ett år tidigare. – Aldrig att jag kunnat föreställa mig detta, säger hon. Jag har aldrig sett mig själv arbeta på ett universitet, än mindre stå i ledningen för ett! Men nu är vi där. I november 2010 utexaminerades de första 132 studenterna från SEKUCo under stor pompa och ståt. Händelsen finns dokumenterad i filmen Brick by Brick som gjorts av Göran Skytte. Annika Ovander
Paul Nwaogu undervisar i ämnet beteendestörningar och fungerar även som rådgivare för både lärare och studenter. foto annika ovander
Bland annat utbildar SEKUCo pedagoger som kommer att arbeta med människor med särskilda behov. Anneth Munga har själv två söner med autismdiagnos, Daniel och Mikael.
foto annika ovander
foto annika ovander
Du kans stödja kyrkans arbete i Tanzania via bg 900-9903. Skriv Tanzania eller SEKUCo i meddelanderutan. Tack för din gåva!
Flera av eleverna på SEKUCohar nedsatt syn eller är blinda. EFS stödjer det så kallade synlaboratoriet med blindskriftmaskiner (Braille) med mera. Alla elever som ska arbeta med ämnet synproblematik i framtiden lär sig skriva på dem. Här är det Joseph Mushi som skriver.
e f s . n u • m a j 2 0 11
5
Göran Skytte har varit i Tanzania och filmat på SEKUCo tillsammans med sångerskan Lena Maria Klingvall. Nu pågår redigering och den första filmen av två eller tre förväntas ha premiär i samband med EFS årskonferens i Piteå.
Mot alla odds
Inför ett fullsatt auditorium sjunger Lena Maria O store Gud, en svensk psalm från Mönsterås som blivit världskänd.
6
niskor, Söndag med massajer och Brick by Brick. Anneth Munga förekommer i två av dem, och då har vi fått veta mer om hennes livshistoria och hennes uppdrag att bygga upp universitetet SEKUCo. Vad är det som fascinerar och driver honom att berätta om rektor Anneth och SEKUCo? – Ett av de ord som blivit viktiga för mig är vad Wilfred Stinissen säger i vår bok Ansikte mot ansikte: ”Gud kan bygga en katedral av grus.” Det minsta kan bli det största. Gud kan förändra och förvandla allt! – Om man ser till Anneth och SEKUCo så började det i grus för bägge två. Anneth var en liten sjuk och föräldralös flicka när hon började sitt liv. Nu är hon
foto rut lindmark
foto rut lindmark
När efs.nu ringer journalisten och författaren Göran Skytte en torsdagsmorgon har han andakt med sin assistent och läser Hebreerbrevet i Bibeln. Det är inte en tidigare favorit, men nu ger det kraft, och det kan behövas. Dygnets alla timmar vill inte riktigt räcka till för Göran som arbetar hårt med en stor variation av uppdrag. Det projekt vi ska tala om är den nya film han producerar. I december åkte han till Tanzania och landsbygdsuniversitetet SEKUCo tillsammans med Lena Maria Klingvall och filmade. Nu pågår redigering och genomgång av allt material som räcker till flera filmer. Göran har gjort tre filmer tidigare med fokus på Tanzania: Missionens män-
en fantastisk kvinna som fått nåden att bygga något som började med ruiner, ett helt universitet! För tre år sedan gick 130 studenter i första kullen, nu går där 1 300 och man har två campus på var sin sida av berget. Man verkar även för en filial som i slutänden ska ha 5 000 till 6 000 elever. När Anneth är klar har Gud säkert vigt ytterligare uppgifter för henne, säger Göran. Av det minsta kan det bli det största. Till saken hör att universitetet har en unik handikappinriktning, och universitetets vision är ”att vara ett ledande afrikanskt lärosäte som fullt ut erkänner och aktivt bekänner mänskligt värde och värdighet för alla samhällets medlemmar, inklusive människor med funktionshinder, och där alla kan lära sig att leva i harmoni med Gud, medmänniskor och hela skapelsen”. – Den här visionen är fullständigt central för dem, och unik. På många håll i Afrika ser man på den med handikapp eller funktionshinder som en börda. På SEKUCo får alla studenter orienteringskurser i handikappfrågor, oavsett vilken studieinriktning de har valt. Man för in ett helt nytt synsätt. Det
e f s . n u • m a j 2 0 11
Anneth Munga fick besök på SEKUCo av Lena Maria Klingvall och Göran Skytte som lät filma den oförglömliga resan.
Du kan stödja synlaboratoriet på SEKUCo i Tanzania via bg 900-9903. Skriv ”SEKUCo” i meddelanderutan. Tack för din gåva! foto rut lindmark
här kommer att få konsekvenser över hela kontinenten, säger Göran. – Det är ett Guds under jag får se när jag följer Anneth och SEKUCo. Det är alldeles ofantligt stort för mig, och jag får vara delaktig och informera om det. Reste med Lena Maria Senaste resan till Tanzania gjorde Göran Skytte i december, då tillsammans med Lena Maria Klingvall. – Hon är född utan armar och med ett fungerande ben, alltså svårt ”handikappad”. Icke desto mindre har hon haft stora framgångar på olika områden, inte minst internationellt. Världsmästare i simning, bestsellerförfattare och internationell sångstjärna. Vad hon gör är att vidga människors perspektiv, säger Göran. För flera av studenterna blev mötet med Lena Maria speciellt. Hur kunde hon, utan armar och ben, resa runt, sjunga, tala och bli världsmästare? Göran berättar att han efter ett framförande med Lena Maria intervjuade fascinerade och förvånade studenter som erkände att de från början såg ner på människor med funktionsnedsättningar, men som fått en helt annan inställning. Lena Maria själv bekräftar att det var en fantastisk resa. Det var första gången hon besökte Tanzania och Afrika över huvud taget. Mötet med Anneth och studenterna var inspirerande. – Det var verkligen roligt att få träffa Anneth! Hon har en enorm drivkraft, och uppbyggnadsarbetet av universitetet imponerar. När det handlar om specialpedagogutbildningen går de förbi ”tänket” med att placera handikappade på institutioner. Man vill hjälpa barnen direkt. Studenterna som går där är motiverade och satsar pengar och tid på sin utbildning, berättar hon. Lena Maria konstaterar att hon och Anneth lever väldigt olika liv men att de kan finnas till för varandra. Den här gången kunde Lena Maria bidra med sin livsberättelse och sång, och väcka nya tankar hos studenterna. – Det fanns studenter som aldrig tänkt på att den handikappade själv
Det är som om universitetet andas en gudomlig kraft, tycker Göran Skytte. Det är kristet men är öppet för alla. Muslimer går också på skolan. Studenterna är motiverade och många har valt att lära mer om beteendestörningar, ett relativt nytt ämne för flera av dem.
kunde bidra till samhället, handikappade var ju de som behövde hjälp! Nu har de insett att alla kan bidra utifrån sina förutsättningar, berättar Lena Maria. – SEKUCo är en stor satsning, och det kommer att vara ett föregångsuniver sitet. O store Gud Göran, som följt universitetets utveckling sedan de första byggstenarna, känner starkt för projektet. – Det är som om universitetet andas en gudomlig kraft. Det är kristet men är öppet för alla. Muslimer går också på skolan. Göran berättar om en scen som berör honom extra mycket i filmen A New World, den först producerade utifrån det aktuella filmmaterialet. Tyngdpunkten ligger på Lena Maria. – Inför ett fullsatt auditorium sjunger Lena Maria O store Gud, en svensk psalm från Mönsterås som blivit världskänd. Först sjunger hon den på svenska, sedan på engelska och så på swahili, och då börjar alla sjunga med!
Där sitter alltså muslimer och kristna sida vid sida och sjunger en psalm från Småland på ett kristet universitet i Tanzania. Göran förundras. – Det är därför jag gör det här, säger Göran. Lotta Ring
Göran Skytte och p har sa engar t i filme sat arbete Annet r n h Mun ga oc a om SEKU Klingv h Len Co, all. EF a Mar S har bidrag i a l äm so men d m tacksam nat ett et beh t har använ ö resurs ts, er för vs ytterliga re att fil ska g mproj å runt ektet . Dr lokala EFS-fö ömmen vo re att rening bestä llde fi ar och lmer e och m nskild till sin ed a använ lemmar. M a förening ar da de an ka n m som ha de m på lotter ivinst bokbo filmkv , rd e äll dem i ar tillsamm ller ordna Duvan ans e tc s årsko nferen bokshop p . Köp å EFS s i Pit på ww eå, w.gor ansky eller bestä www tteef.ss.en u • m a j 2 0ll1 1 7 .duva n.se! eller
Salt satsar på söndagsskolan Vi är många som med tacksamhet ser tillbaka på våra år i söndagsskolan. Den grund som lades av en nyfikenhet på Bibeln och av ett personligt förhållningssätt till Jesus har haft betydelse för tusentals barn runtom i vårt land. Därför är vi också många som önskar att ge denna grund vidare till en ny generation. Vi vill ge den till våra barn och barnbarn.
Samtidigt är vi i ett läge där söndagsskolan på många håll befinner sig i nedgång. Orken och inspirationen vill inte alltid infinna sig. På många håll kämpar man med brist på ledare. Kanske famlar man också i sökandet efter bra söndagsskolematerial. Många av de material som används har inte hängt med i de senaste årens pedagogiska utveckling.
Att vara lärare i söndagsskolan kan vara en utmaning. Med ett pedagogiskt grundmaterial blir uppgiften roligare och enklare.
8
e f s . n u • m a j 2 0 11
fakta
Salts söndags skolesatsning
I Norge har söndagsskoleförbundet ett genomarbetat och pedagogiskt material som man kallar för Sprell. Nu planerar Salt att göra en svensk version. Söndagsskolan ska få en rejäl skjuts framåt.
Vad kännetecknar det nya materialet?
Det är här som EFS barn- och ungdomsorganisation Salt har fått en vision! Sedan några år tillbaka har vi fått inblick i det imponerande söndagsskolearbete som bedrivs i vårt grannland Norge. Här har man ett söndagsskoleförbund med över 20 anställda bara på rikskansliet. Man har tagit fram ett material som är både roligt, proffsigt och pedagogiskt genomtänkt. Ett material som tar till vara en mångfald av olika uttryckssätt – undervisning och lek, drama och musik, bön och smågrupper – utan att för den skull kräva övermänskliga ledarinsatser. Detta material vill vi i Salt ta hem till Sverige. Vi vill översätta det och anpassa det, för att ge en rejäl vitamininjektion till det svenska söndagsskolearbetet. På så sätt tror vi att vi kan förnya arbetet
Största satsningen För Salts del kommer detta att bli vår enskilt största satsning sedan vi blev en egen organisation. Förutom översättning och anpassning handlar det om tryckning, marknadsföring och en inspiratör som ska åka ut i landet och inspirera för både söndagsskola och annan barnverksamhet. Självklart innebär det också en betydande satsning rent ekonomiskt. Budgeten ligger på en bra bit över en miljon, och för att genomföra visionen är vi därför i stort behov av gåvor från både enskilda och föreningar. Kanske tillhör du dem som har en längtan efter att se söndagsskolan blomma på nytt? I så fall får du gärna sätta in en gåva till detta arbete på EFS bg 900-9903. Märk talongen ”Salts söndagsskolesatsning”. Du kan också höra av dig om du vill hjälpa till med något praktiskt, till exempel översättning från norska eller nyinspelning av några norska barnsånger på svenska. Kontaktperson är Nanne Näslund, e-post nanne.naslund@efs.nu telefon 070-304 70 46. Olof Edsinger
När drar det i gång? Arbetet har redan börjat, men själva lanseringen äger inte rum förrän i augusti 2012. Under våren 2012 hoppas vi kunna börja med inspira tionsdagar och liknande, som i sig också blir ett slags lansering av materialet. foto markus holmström
med söndagsskola både i EFS/Svenska kyrkan och i kristenheten i stort, och vi tror att det på många håll kan underlätta rekryteringen av nya söndagsskolledare. Allt för att en ny generation barn ska få möjlighet att lära känna Jesus.
Först och främst är det ett bibel grundat material – det är Bibelns berättelser som förmedlas och görs levande. Pedagogiskt utgår man från teorin om de ”nio intelligenserna”, till exempel musikalisk, logisk, kroppslig och social, vilket leder till bredd och variation i upplägget. I startpaketet ingår bland annat en väggtavla och en dockscen med handdockor, och varje terminsmaterial innehåller sång och musik, dramamanus och animationer.
Huvudambassadör för materialet på Salt riks kommer att bli barn-, scoutoch musikkonsulent Nanne Näslund.
Varför just söndagsskola? Därför att vi tror på att förmedla Bibelns berättelser också till barnen. På platser där det inte finns någon söndagsskola hoppas vi på detta sätt få inspirera till en nystart. Men materialet går också att använda i helt andra barngrupper, till exempel scouter, miniorer eller öppen förskola.
e f s . n u • m a j 2 0 11
9
foto anna åman
Med en bra och tydlig målsättning är det lättare att arbeta och hålla fokus när man startar en ny församlingsgemenskap. EFS-kyrkan i Östersund har tagit hjälp av EFS nyplanteringsakademi när de etablerat ett nytt sammanhang i bostadsområdet Körfältet. EFS-kyrkans präst Bertil Åhman berättar.
10
Från tvekan till klarhet i ny EFS-satsning
Bertil Åhman är präst i EFS-kyrkan i Östersund. Han har fått bra stöd av det nätverk han fått via EFS tillväxt och nyplanteringsakademi.
Vad skulle EFS-kyrkan i Östersund på en tillväxt- och nyplanteringsakademi att göra? Vi hade inte något tydligt projekt på gång. Men vi (6 personer) accepterade inbjudan och åkte till Uppsala i mars förra året. Vi hade sex bollar i luften, saker vi pratat om i styrelsen för EFS-kyrkan. Men vi åkte hem igen från Uppsala med en vidareutvecklad vision för EFS-kyrkan – och beslutet att i vår
Programmet var intensivt men otroligt givande. Bra teoretiska pass varvades med arbetspass i våra små grupper. Idén med helgen var att formulera ett mål för de närmaste 2–3 åren och sedan bryta ner det till en detaljerad handlingsplan för de första sex månaderna. En del satsade på tillväxt och utveckling i sina existerande sammanhang, andra på nyplanteringar i någon form.
Under efs.n u • minspirationsresan a j 2 0 11
arbetsgrupp begränsa oss till en av bollarna, nämligen försöket att etablera ett EFS-arbete i bostadsområdet Körfältet. Körfältet är ett lägenhetsområde där cirka 2 000 människor bor på en liten yta. Ingen annan kyrka har något arbete i området. När vi kom till den första långhelgen på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala möttes vi av hängivna ledare.
till London besöktes flera gudstjänster, här sjungs det lovsång i Hillsong.
Stöttande nätverk Jag tror ändå att största behållningen var mötet med alla andra i gänget. Vi har blivit ett nätverk som engagerar oss för varandra och varandras sammanhang. Plötsligt angår det mig vad som händer i EFS i Helsingborg eller i Hedemora. Den uppmuntran och förbön och de tilltal mina vänner delat påverkar mig starkt. Många tankar och idéer har fötts i mitt inre utifrån samtal med
Att planera för en nyetablering är en lång process och många har varit engagerade på vägen.
andra, trots att vi finns i så totalt olika sammanhang! Gud är stor, han vet hur han ska nå fram! Verktyg för framtiden Den tredje träffen, 1-årsjubileet, blev också en tillbakablick. Jag tyckte att vi tagit så små steg, men när jag såg tillbaka förstod jag hur mycket som egentligen hänt. I dag hyr vi in oss i en lokal i Körfältets centrum, en lokal som passar våra behov perfekt! Vi har förts samman med människor på ett osannolikt sätt, kontakter som hjälpt oss att komma vidare. Jag tror på Andens ledning … Vi skulle aldrig ha varit där vi är om inte EFS bjudit in till akademin! Troligen hade vi undrat och tvekat och undrat lite till och tvekat ännu lite till. Tack, Ingrid och Klas, Per-Eive, Martin och andra som gjort detta möjligt! Jag tror att ni hittade rätt på en gång. Tillväxtoch nyplanteringsakademin har potential som ett verktyg till att förändra EFS – för framtiden! Med särskild hälsning till alla mina vänner som delar passionen – vi ses i oktober! Jag hoppas att många fler vågar äventyret! Bertil Åhman
fakta
Driv framåt Tillbaka på hemmaplan märkte vi snart att handlingsplanen blev en stor hjälp för oss att ta tag i våra tankar och planer. Ju närmare vi kom nästa träff i oktober, desto angelägnare blev vi att få saker gjorda. En bra pådrivare till att verkligen komma till skott och ett bra verktyg för att se hur vi skulle göra det. Oktoberträffen var ett kärt återseende för oss som varit med första gången – och ett välkomnande av nya deltagare. Vi fick tillfällen att dela kamp och glädjeämnen. Vi fick nya kunskaper och fler verktyg i våra händer. Det blev också tydligt att banden knöts starkare mellan oss och våra olika geografiska platser. Ett av de profetiska enkla tilltal som kom under förbönen för vår grupp har uppmuntrat mig mycket under det halvår som gått sedan dess! Vi har just haft vår tredje träff, ett år efter starten. Denna gång träffades vi i London. Lördagen och måndagen ägnade vi åt ny kunskapsinhämtning, lägesrapporter och fortsatt processande i våra grupper. Söndagen ägnade vi åt att besöka olika gudstjänster runt om i London. 3–5 gudstjänster på en dag – puh! Men otroligt inspirerande.
foto anders gistavsson
Verktygen vi fick var bra. Alla hade en någorlunda färdigformulerad handlingsplan när vi närmade oss slutet av helgen! Vi avslutade på bästa tänkbara sätt: Två lokalgrupper i taget fick ställa sig framför de andra, den ena gruppen (och vi övriga) bad för den andra, och sedan bytte de plats. Två grupper i taget, till dess att alla hade fått förbön. Det fanns så mycket omsorg och uppmuntran.
EFS nyplanteringsakademi Tillväxt- och nyplanteringsakademin är en 2-årig lärandegemenskap. Ledarteam på 4–6 personer från lokala sammanhang kommer tillsammans under en helg per termin för att jobba med vision, mål och delmål. Parallellt med arbetet i den egna ledargruppen innehåller helgerna också inspiration av talare och delande mellan grupperna. Akademin är inget projekt, utan nya gemenskaper kan ansluta inför varje träff, och alla sammanhang är med under två år, vilket gör att några lämnar och några kommer nya varje termin. I dagsläget är det 14 lokala sammanhang som är deltagare, och akademin har haft tre träffar. Träffarna är under helgerna vecka 10 och 42 varje år och de är i Uppsala. För mer information kontakta: martin.alexandersson@efs.nu eller 018-16 98 46.
Du kan stödja EFS arbete i Sverige via bg 900-9903. Skriv EFS – där det bäst behövs eller Nyplantering i meddelanderutan. Tack!
e f s . n u • m a j 2 0 11
11
Annika Ovander har träffat en av SAT-7:s TV-profiler Rita Elmounayer. Hon har ett stort ansvar inom den arabisktalande TV-produktionen och har varit med sedan SAT-7 startade med sina kristna sändningar.
Betydelsefull kontakt över gränser Jag har stämt träff med Rita Elmounayer som är ”Executive Director” för den kristna TV-kanalen SAT-7 Arabic. Rita ansvarar också för barnkanalen SAT-7 Kids, också den på arabiska. Det är inte lätt att få fatt i henne under den jubileumskonferens vi är på. Hon är mycket upptagen och folk drar i henne från alla håll. SAT-7 sänder kristna program via satellit över främst Mellanöstern och Nordafrika. Man sänder över fem kanaler på tre språk: arabiska, farsi (persiska) och turkiska, som är det senaste tillskottet. Nu firar de sitt 15-årsjubileum i Nicosia på Cypern där deras huvudkontor ligger. Där har också Rita sitt arbetsrum. Rita kommer från Libanon. Hon är 42 år, men ser ut som en liten flicka, och hon har en karisma som fångar männi skor så fort de ser och lyssnar till henne. Det är inte konstigt att barnen älskar hennes numera klassiska program ”Bedtime Stories” (Berättelser vid läggdags), där hon berättar från Bibeln på ett mycket medryckande sätt. Barnen är
de viktigaste för henne och hon berättar varför: – Jag är född i Beirut och upplevde kriget och bombningarna som liten tillsammans med min syster Andree som är två år yngre än jag. Jag var sex år när inbördeskriget bröt ut 1975. Vår mamma dog när jag var sju och Andree fem år. Mamma var sjuk och det fanns ingen medicinsk vård att få. Vi var fattiga, det var fullt krig och pappa hade inga pengar. Men han var kristen, och jag minns att under de värsta bombningarna hade han lånat en svartvit TV som han kopplade till ett bilbatteri, för vi hade ingen elektricitet. Han ville att vi skulle bli distraherade från det fruktansvärda ljudet från bomberna. Så där satt vi, jag och min lillasyster, med händerna för öronen och tittade på tecknade filmer på högsta volym. Delade minnen – Pappa berättade alltid goda minnen från tiden när mamma levde, för vi har inga direkta minnen av henne själva.
I Mellanöstern lever nästan 500 miljoner männi skor. Endast en liten andel av dessa är kristna och de lever i länder där öppen evangelisation ofta inte är tillåten. 200 miljoner människor beräknas ha tillgång till en parabolantenn och en TV. Av dessa beräknas 10 miljoner titta på SAT-7 varje dag. TV är ett bra sätt att nå ut till en kultur där man traditionellt inte läser – berättandet är viktigare och ett naturligt sätt att förmedla kunskap och information. SAT-7 är TV av och för människor i
12
e f s . n u • m a j 2 0 11
Jag kan nog säga att vi var lyckliga barn trots allt, vi fick gå i bra skolor och vi var duktiga. Jag tror att pappa lånade pengar för att få råd till det. Jag undrar hur hon bearbetat det trauma som det ändå måste ha varit att både förlora sin mamma och leva under krig. – Pappa gifte så småningom om sig, och vi fick en helt underbar styvmor som verkligen älskar oss. Jag är kanske barnslig, men jag tror att mamma skickade denna kvinna till oss! De fick tre pojkar tillsammans, den äldste är tio år yngre än jag och vi har en fantastisk sammanhållning trots att en del av oss inte längre bor i Libanon. Våra bröder fick som små senare gå igenom samma saker som min syster och jag, under 1980-talet då kriget var väldigt blodigt. – På grund av allt detta har jag ett stort hjärta för barn som lider av olika orsaker. Jag vet att det finns barn som har foton på oss i teamet för SAT-7 Kids under kudden när de inte kan sova för att de är rädda. När jag tjänar barnen tänker jag inte på mitt eget lidande som barn, då glömmer jag mig själv, och jag tror att jag bearbetar mitt eget trauma genom att slösa min kärlek på barnen, fortsätter hon. Började med radio Yrkesmässigt har Rita bland annat en Master (ungefär magisterexamen) i kommunikation, och hon har studerat kommunikation för döva och stumma och även undervisat. Utbildningen fick hon i England, men hon har också gått ett år på universitetet i Beirut. Efter kriget började hon 1992 jobba på radiostationen FEBA (Far East Broad-
Mellanöstern – de flesta program skrivs och spelas in lokalt och är därför kulturanpassade redan från början. Att vara del av SAT-7 är ett bra sätt att både sprida evangeliet till människor som inte är kristna och att stötta de kristna som redan finns. EFS stödjer SAT-7 med 250 000 kr under 2011 och vi ger pengarna som ett allmänt anslag till verksamheten. Du kan ge en gåva till verksamheten via bg 900-9903, skriv SAT-7 i meddelanderutan. Tack!
foto erik arvidsson
nesisk nunna som ska börja med det också. Det är klart att det är en viktig signal till alla våra tittare att kvinnor tar stor del i programmen som till exempel programledare. Många kvinnor i de här länderna får inte gå ut under dagarna, och då är deras enda sällskap satellit-TV med massor av såpoperor. Där kommer vi in med våra program, och vi får stort gensvar från tittarna per telefon, sms, e-post och vanliga brev.
Rita Elmounayer kommer ursprungligen från Libanon, men hennes TV-arbete har genomslag i hela Mellanöstern. SAT-7 har sitt huvudkontor på ön Cypern där det också firades 15-årsjubileum.
Gjorde program i Sverige Under de första sex åren gjorde Rita program i Sverige med TV Inter i Linköping och reste regelbundet dit. – Jag visste inte riktigt vad vi höll på med då i början, men vi hade kul och berättade klassiska libanesiska kristna historier för barnen. Sedan reste jag mycket till Jordanien, Egypten, Marocko och Tunisien för att försöka förstå de olika kulturerna. Även om alla där talar arabiska så är kulturerna väldigt olika. Det var en rolig tid, speciellt då jag fick bo en vecka med en grupp iranska kvinnor i Turkiet. De kunde inte få tillstånd att vistas i Iran just då.
– Jag har ju sett att ni är många ganska unga kvinnor som jobbar på SAT-7, konstaterar jag. Är det en medveten strategi från ledningen, tror du? – Nej, faktiskt inte. Du vet väl att vi kvinnor är mycket mer organiserade än männen, så det är bara naturligt att två av tre Executive Directors för kanalerna är kvinnor. Vi har de kvalifikationer som behövs för det medan männen mest koncentrerar sig på tekniken. – Ända tills nu har det varit enbart män i våra teologiska undervisningsprogram, men nu har vi anställt en liba-
Annika Ovander foto erik arvidsson
cast Association), och så småningom blev hon handplockad till det nystartade SAT-7. – Det krävdes en hel del eftertanke och bön från min sida innan jag vågade ta steget, säger hon. Jag visste ingenting om TV men jag tyckte mig höra att Gud sade åt mig att han ville ha mitt hjärta och min kärlek till barnen, inte främst mina kunskaper. Då sade jag ja till SAT-7, och det var den 5 maj 1996, det minns jag speciellt.
Direktkontakt – Vilken är den största utmaningen för dig framöver, undrar jag. – För hela SAT-7 är det att göra fler program att sända över Nordafrika, och vi håller på att öka antalet ”live-program”. Då ringer folk in med sina problem och funderingar och det är väldigt spännande, speciellt med barn. Barnen är ofta så öppna och vill gärna be tillsammans med oss, direkt i TV. Självklart avslöjas inga namn på dem som ringer. Ibland har vi haft obehagliga personer som ringer och blockerar telefonlinjen i många timmar, och vi har blivit hotade, men vi har kunnat hantera det hittills. Det händer också att den som ringer till oss blir avstängd av myndigheterna. – Men det mest meningsfulla jag gör är att ha kontakt med barnen. Vi har gjort program där vi bjudit in barn som lever under svåra förhållanden att få någon önskan uppfylld, men mest av allt för att tala om för dem hur mycket Gud älskar dem – och vi också!
Annika Ovander från EFS kansli i Uppsala samtalar med Rita om hennes liv och arbete.
e f s . n u • m a j 2 0 11
13
Agne Nordlander har hunnit bli en välkänd profil inom EFS. De flesta som hört talas om honom tänker kanske på Johannelund eller ser honom som missionär i Etiopien. Nu är han seniorvolontär i Addis Abeba och undervisar i teologi på Mekane Yesus-kyrkans seminarium. Annika Ovander har träffat honom och hustrun Karin på campus för att få veta mer om hans liv och gärning.
Agne inne på slutspurten av sin yrkeskarriär
foto annika ovander
Agne Nordlander är inne på sin sista period som missionär i Etiopien, den här gången som seniorvolontär för EFS ett år tillsammans med Karin, hans hustru sedan 40 år. – Doctor Agne, doctor Agne! Namnet uttalas precis som det stavas, med tydligt ”g” i mitten. Många på den stora teologkonferensen i Addis Abeba vill byta ett ord med Agne Nordlander och ropar på honom i vimlet. 2 500 präster och evangelister i EECMY, Mekane Yesus-kyrkan, är sam-
Agne är en populär diskussionspartner kring teologiska spörsmål. Många kommer fram och vill växla några ord.
14
e f s . n u • m a j 2 0 11
lade, och Agne har nyss talat i exakt 60 minuter, inklusive tolkning i ämnet: den helige Andes roll i växande kyrka. Vem är han då, denne numera vithårige, lite gänglige man från Alnön utanför Sundsvall, ledigt klädd i svarta jeans och kortärmad skjorta? 1992 kom Agne och Karin till Etiopien första gången. Agne var då 53 år, Karin några år yngre. Uppgiften för Agne var att undervisa blivande präster på Mekane Yesus-kyrkans seminarium i Addis Abeba och för
Karin att undervisa på Svenska skolan. De förälskade sig omedelbart i landet och folket och stannade då i fyra år. Att komma hem till Sverige efter den perioden var mycket svårare än att anpassa sig i Etiopien, tycker de. Fängslande land – Etiopierna är ett stolt folk, säger Agne när vi sitter i soffgruppen i det lilla radhus som de hyr inne på seminariets område eller på Mekanissa som det kallas. Man blir behandlad som en jämbördig, och landet tycks fängsla många som kommer hit. Men det var inte så lätt att komma hit med två döttrar i tonåren, fortsätter han utan att gå närmare in på saken. – Hade du själv inte haft någon tanke på att åka ut tidigare? undrar jag. – Jo, i början på 1960-talet när jag skulle besluta mig för att antingen läsa vidare och sedan bli lärare på Mekanissa eller stanna i Sverige och arbeta för SESG (nuvarande Credo) som skol- och studentsekreterare så upplevde jag kallelse till båda. Då tänkte jag att det som verkade minst roligt var nog det som Gud ville att jag skulle göra, så jag stannade hemma. Jag och många i min egen generation, som var gymnasister på just 1960talet, tackar i tysthet Agne för att han då valde att stanna i Sverige. Han reste och talade i många olika sammanhang: på UG-samlingar (EFS Ungdomsgrupper), på skolor, på SESG:s vintermöten samt inte minst på nordiska studentmöten. Föll som en fura Det var under denna tid som Agne träffade Karin, som kom från Sollefteå för att läsa i Uppsala där också Agne läst teologi och tagit teol kand och fil mag. Karins far kände till SESG och Agne och ville gärna att hon skulle fara på ett kristet studentmöte i Lahtis, Finland. Han uppmanade Agne att skriva till Karin om detta. Det gjorde Agne också, men Karin hade absolut ingen tanke på att resa dit, hon hade en pojkvän som inte var kristen och hon gjorde som hon ville. – När jag väl såg henne blev jag kär i henne direkt. Det var på en båtutflykt
foto annika ovander
– 1998 åkte vi ut igen, denna gång till 2001. Då hamnade vi mitt i den så kallade ”språkstriden” i Mekane Yesuskyrkan, som ju egentligen berodde på etniska motsättningar men nu är över sedan något år tillbaka.
Karin och Agne Nordlander vid en blommande bougainvillea i Addis Abeba där Agne arbetat med utbildning som EFS seniorvolontär.
som Betlehemskyrkan i Stockholm arrangerade med M/S Saxaren, säger Agne. En god vän som var med på utflykten hade påpekat att jag behövde en hustru och tyckte att Karin skulle passa. Men Karin undvek honom och hade ingen tanke på att det skulle bli de två. Efter många turer hamnade de dock bredvid varandra på ett studentmöte i Danmark. Agne satt vänd från henne, fullt upptagen av att prata med någon annan, och plötsligt for en egendomlig tanke genom Karins hjärna: – Så här är det att vara gift med Agne Nordlander! Tydligen var tanken inte helt av skräckande. Sedan följde ytterligare brevväxling och katt-och-råtta-lek innan friarbrevet från Agne äntligen skrevs. Han var på repmånad, och efter en vecka kom svar via militärpost – långt, om- ständligt och undvikande, men på slutet hade Karin klämt dit ett ”ja”. Karin hade bett till Gud om att få möta ”den rätte”, och nu var hon till slut säker – Agne var rätt! – Vi träffades bara tretton gånger innan vi gifte oss, påpekar Karin. Åren som följde efter giftermålet beskriver både Karin och Agne som en
gyllene tid. Agne hade redan 1966 blivit tillförordnad rektor på Johannelunds missionsinstitut* under två år eftersom dåvarande rektorn Torsten Nilsson var sjuk. Karin, som är naturvetare, arbetade som gymnasielärare i Uppsala. Kämpiga år Under 1970-talet kom fyra döttrar till världen, och Agne kallades till ordinarie rektor på Johannelund 1972. Han hade ett fantastiskt kollegium att arbeta tillsammans med, den karismatiska väckelsen kom, och stort hopp ställdes till vad den gjorde i människors liv. Dessutom doktorerade Agne i systematisk teologi (motsvarande nutida Trosoch livsåskådning) och blev färdig 1973. Så småningom blåste väckelsen över och arbetet blev mer och mer krävande för Agne, speciellt under 1980-talet. – 1987 var jag helt enkelt utbränd, men det var inte tal om att sjukskriva sig, utan det gällde att bara kämpa på. Vi hade tonåringar hemma och det var allmänt jobbigt. Jag ville gärna göra något annat, men det dröjde ända till 1992 innan vi kunde åka till Etiopien. Det tog mig över två år att komma igenom utbrändheten.
Lycklig över chansen Senare har Agne och Karin varit på kortare uppdrag, bland annat i Eritrea där de arbetade tillsammans med paret Aina och Bertil Holmgren. Bertil och Agne som lärare på prästseminariet Beleza och Aina och Karin med prostituerade kvinnor i Asmara. – Detta sista år har varit ganska jobbigt, säger Agne. Jag vill gärna stanna i Sverige för gott, jag gick faktiskt i pension 2004, men Karin vill gärna stanna i detta fantastiska land. Jag anar att detta inte är den enda fråga de tyckt olika i under alla år tillsammans. – Seminariet har brist på böcker och lärare, standarden på undervisningen är dålig eftersom studenterna har svårt att läsa böcker på engelska – dessutom arbetar man med en gammalmodig pedagogik. Man tar in för många med alltför dåliga förkunskaper. Kanske så många som en tredjedel av de 36 studenterna jag undervisar nu tillgodogör sig inte undervisningen på engelska. Jag kan tyvärr inte amhariska, men Karin har studerat det i en hel termin. – För att vara uppriktig, fortsätter han, så känner jag mig gammal och trött, min intellektuella skärpa är inte som förr. Förväntningarna på mig är mycket högre här än i Sverige. Men vi är överlyckliga för denna chans och tycker att seniorvolontärprogrammet är jättebra. – Ja, i detta är vi överens, fyller Karin i. Vi vill ge en utmaning till pensionerade missionärer som har kraft kvar! Hör av er till EFS! Annika Ovander
(* nu Johannelunds teologiska högskola)
Du kan stödja seniorvolontärprojektet via bg 900-9903. Skriv ”Seniorvolontär” i meddelanderutan. Tack för din gåva!
e f s . n u • m a j 2 0 11
15
Ann-Katrin och Rune Persson arbetar som EFS missionärer i Iringa-stiftet i Tanzania. Rune är engagerad i TEE, distansutbildning för evangelister. Ann-Katrin arbetar med hälso- och kvinnofrågor. Annika Ovander har passat på att få del av Ann-Katrins tankar kring tillvaron som missionär.
Missionärsliv med glädje, längtan och avsked var uppvuxen som missionärsbarn i Tanzania och bar också på kallelsen. 1980 var första gången de åkte ut som missionärer. Då hade de en bebis med, och nästa barn föddes i Mtwara. På senare år har missionärer rest hem till Sverige för att föda barn, förmodligen på grund av aids-situationen.
foto annika ovander
När Ann-Katrin utbildade sig en gång i tiden visste hon att det var bra att vara barnmorska om man ville ut i missionens tjänst. Hon hade en tidig längtan att resa ut, kanske någon hade berättat i Flickgruppen och sedan i Blåset i Umeå. Kallelsen har vuxit fram. Hon träffade Rune Persson och det stämde mellan dem. Han
Rune och Ann-Katrin Persson är EFS missionärer i Iringa.
16
e f s . n u • m a j 2 0 11
Den gången på 1980-talet förekom inte någon import att tala om till Tanzania. Man fick skriva in sig i olika ”klubbar”, och sedan gällde det att vara snabbt på plats när ryktet gick att varor kommit till stan, som mjöl, socker och så vidare. Nu för tiden importeras allt överallt ifrån. Yoghurt och ost kan man lätt få tag i. – Förr kunde man intensivt sakna livsmedel som sill och kaviar, men så känns det inte nu, tycker Ann-Katrin. Senaste arbetsperioden i Iringa sträckte sig från 1994 till 1996. De fyra barnen var då mellan 6 och 15 år och flögs runt med MAF (Mission Aviation Fellowship) mellan de tre skolorna i Nzega, Kidugala och Nairobi. Döttrarna och sonen ville åka ut den gången och tyckte att det var roligt. Måste anpassa sig När det gäller arbetsplats och boende så väljer man som missionär inte själv sina ”grannar” i form av andra missionärer, men Ann-Katrin tycker att de har haft tur. De har trivts överallt. Det kan ju säkert lätt gå på tok med relationerna. Man måste vara anpassningsbar som missionär! – Den senaste kallelsen kom för något år sedan. Nu har vi fått barnbarn som är ganska nära oss geografiskt och visst var det svårt att lämna Sverige, erkänner Ann-Katrin.
foto annika ovander
Genom åren har hon tyckt att avskeden varit det värsta med missionärslivet. Att lämna de fyra barnen på olika skolor då på 1990-talet och att åka från barnbarnen i höstas. Ann-Katrin har varit den som oftast funnits tillgänglig för barnen när de kommit från olika skolor, Rune har rest mycket i sitt jobb med TEE. De har valt att ha det så. Nu arbetar Ann-Katrin en del sida vid sida med Rune och har hälsoundervisning i TEE-klasserna, men för tillfället är hon sysselsatt med att planera ett stort seminarium för prästfruar och evangelistfruar. Hon har längtat mycket efter kvinnorna här i Tanzania. De är generösa, välkomnande och glada för allt man gör. Man kommer dem så nära när man sitter i deras kök och samtalar och skrattar tillsammans. Ann-Katrin kan språket och har lätt att få kontakt . Hon trivs med kvinnorna och tänker att det var roligt att leva i Tanzania med barnen i den här miljön när de var mindre. Jag lämnar henne i Runes och hennes tillfälliga lilla bostad med två pyttesmå rum och ett kök som de delar med flera andra i gästhuset. Snart får de flytta in i samma hus som de bodde i förr om åren – det kliar i fingrarna på Ann-Katrin att få börja ställa i ordning trädgården igen! Två år har de lovat vara här i Iringa den här gången, sedan vet de inte hur det blir. Vi i Sverige lever långt ifrån varand ra, åtminstone bildligt sett, och har inte tid att mötas trots att vi har så mycket som gör det dagliga livet bekvämt och lättsamt. Kanske är det en mission att mer inbjuda varandra till gemenskap på olika sätt.
Ann-Katrin Persson trivs med att arbeta som missionär i Tanzania och umgås med sina vänner där, men ibland sätter allt längtan efter barnbarnen in … Ann-Katrin och Rune har fått flytta in i samma hus som de bodde i förr om åren. Två år har de lovat vara här i Iringa den här gången, sedan vet de inte hur det blir. foto annika ovander
Tanzania
Annika Ovander
e f s . n u • m a j 2 0 11
17
foto martin nilsson
Vid en resa till Indien i november fick Martin Nilsson och några svenska vänner besöka den östra delen av kyrkan i Madhya Pradesh. Det är ett område som inte så ofta får besök av utländska gäster. Barnhemsförståndaren för Baikuthpur barnhem, pastor Silvano Khalko står här vid den nya kyrkan i Charcha, tillsammans med två av församlingens ledare
Nya församlingar i Indien
18
e f s . n u • m a j 2 0 11
har ekonomiska problem och skulle behöva stöd av er. En kvinna tar ordet. – Ni är en del av vårt folk, även om ni kommer långt ifrån. Här finns de som inte kan läsa eller skriva, men de är ändå nära Gud. Tre av våra medlemmar är inte med i kväll eftersom de gått i väg för att be för sjuka. Kvällen fortsätter med flera sånger, vi hälsar från EFS och får många hälsningar med oss tillbaka. Det känns att här finns förebedjare för EFS i Sverige. Efter samlingen i kyrkan fortsätter sången och dansen, länge, länge utanför kyrkan. Charcha Cirka en mil från Baikunthpur får vi besöka Charcha som är en annan av de nya församlingarna. Den består av 35 familjer, ca 150 medlemmar. Barnhemsförståndaren Silvano Khalko har varit pastor för dem, men nu ska pastor Anand Beck ta över. Det här besöket är mer oplanerat och vi möter några av medlemmarna. Men en hälsningsceremoni blir det i kyrkan där de även berättar lite om sitt församlingsarbete. Det är en fin kyrka med fina planteringar utanför. De berättar att de ger tionde till kyrkan sedan de fått undervisning om givande. Vi är på återresa till Shahdol,
men Silvano vill ta oss med till en liten by som tillhör församlingen. Vi färdas på en smal grusväg och kommer till en liten by där man berättar att alla är kristna. Snart kommer de fram ur husen, och vi bjuds in till ett av innergårdarna där vi blir välkomnade med blommor och sång. Under 2009 döptes 13 och under 2010 döptes 30 personer. De flesta är fattiga, men det är ordnat och fint i husen vid bygatan. På gatan leker barnen med getter och andra husdjur. De går de fem kilome-
foto martin nilsson
Ani församling Det är söndagskväll och vi möts av dans och trummor utanför kyrkan. Vi inbjuds att dansa med i ringdansen och lära oss de olika stegen. Efter en stund går vi in i kyrkan där sången fortsätter tills det blir dags för en stor välkomstceremoni. Det är första gången som några svenskar besöker dem. Församlingen har byggt kyrkan med 40 000 rupier som centralt bidrag, resten samlade de in själva. Den som skänkte marken till kyrkan berättar att hans far var evangelist som trodde Guds ord och blev helad. Detta blev början till församlingen som nu vill ledas av den helige Ande och Guds ord. På söndagarna ber de för sjuka och många blir helade. I år har 11 konverterat till kristen tro och döpts. Församlingen har cirka 200 medlemmar, de har brödramöten, kvinnomöten, ungdomsgrupp och söndagsskola. På söndagarna är kyrkan välfylld. Församlingsmedlemmen Santos håller tal till oss. – Ani församling är mycket glad över att ni kommit hit, ert besök ger oss inspiration att fortsätta arbetet. Vi känner samhörighet med EFS som förde evangeliet till Madhya Pradesh. Det är svårt att evangelisera, men vi är tacksamma för att Gud verkar i oss. Men vi
I Khunga Pani håller församlingen på att bygga en ny kyrka som de bekostar helt själva. Här är ett par av de män och kvinnor som arbetar vid kyrkbygget.
Nu arbetar EFS med somalier igen!
terna till kyrkan varje söndag men hoppas kunna bygga en egen kyrka i byn. Även här får vi hälsa från EFS, och jag tror att även den här byn kommer att be för oss i EFS. I våra andra systerkyrkor har vi vår engelska förkortning SEM, Swedish Evangelical Mission, men här i Indien heter det EFS.
Faisal Ahmed och Andreas Thornell är anställda för att arbeta som EFSmissionärer bland somalier i Sverige.
foto martin nilsson
Khunga Pani Det blir ännu ett stopp på vägen, för den här församlingen i Khunga Pani håller på och bygger en ny kyrka som de bekostar helt själva. När vi besöker den saknas golv och tak, men de hoppas få det på plats inom två veckor, och om fyra veckor är det jul och då ska den invigas. Även här är pastor Khalko ansvarig.
Golv och tak saknas ännu, men församlingen i Khunga Pani hoppas på att kunna inviga sin nya kyrka fyra veckor senare då det är jul.
Det är tid för oss att äta vår medhavda matsäck, och den äter vi hemma hos en av de byggansvariga, och de bidrar med mer mat än vi kan äta upp. Gästfriheten och kärleken till EFS är stor. Det här var några nya församlingar i den östra delen av kyrkan i Madhya Pradesh. Det finns fler platser runt Chhindwara och Padhar där man evangeliserat och grupper börjat samlas, och på några platser har kyrkor byggts. Martin Nilsson
Från och med januari i år satsar EFS på ett missionsprojekt som heter Somalimission i Sverige. Det är väldigt roligt med tanke på vår långa missionshistoria i Somalia – som börjar redan 1898 då vi etablerade en missionsstation i Kismayo. Det är dessutom oerhört aktuellt med tanke på situationen i Somalia och hur somalier runt om i världen har det. För att inte tala om de få kristna somaliernas situation. Somalia är ett land med enorma behov. Ta bara det faktum att landet inte haft en fungerande central regering de senaste 20 åren! Befolkningen lider under ett utdraget inbördeskrig där Al-Shabab i dag kontrollerar stora delar av södra Somalia. Därför ökar också islamiseringen i landet och den islamska lagen Sharia tillämpas på strängaste tänkbara sätt. Som en del i denna tillämpning jagas och dödas de få kristna som finns där. För att göra saken än värre lider landet av en långvarig torka. Det finns omkring 1,5 miljoner internflyktingar i Somalia och vart fjärde barn är undernärt. Det är inte konstigt att många somalier flyr landet. Efterlyser engagemang I dag finns det omkring 40 000 somalier i Sverige. Här får de en hel del hjälp från våra samhällsinstanser, men myndigheterna kan inte ge dem allt. Vi, deras grannar och medmänniskor, bär också ett ansvar. Vi kan till exempel hjälpa dem att komma in i samhället genom att ta kontakt med dem och lära känna dem. Och samtidigt kan vi berätta för dem det glada budskapet om Jesus som många av dem aldrig hört. Med projektet Somalimission i Sverige vill vi uppmärksamma somaliers situation både i deras hemland och här i Sverige. Vi vill uppmuntra kristna och församlingar att engagera sig för dem. Därför besöker vi gärna din förening/församling för att ge både information och inspiration. Bland de 40 000 känner vi i dag till 9 somalier som tagit emot Jesus. Alltså cirka 0,0002 procent eller 0,2 promille. De lever utspridda över hela landet, isolerade från all kristen gemenskap och ständigt ifrågasatta för sin tro. Flera av dem är kristna i hemlighet. Med projektet vill vi stödja dessa nya lärjungar. Vi vill skapa mötesplatser där de kan träffas till kristen somalisk gemenskap, och vi vill uppmuntra dem att själva nå vidare med evangeliet till sina landsmän. Nu är det tid att engagera sig för somalier!
Du kans stödja arbetet för somalier via bg 900-9903. Skriv Somalimission i meddelanderutan. Tack för din gåva!
Du kan stödja kyrkans arbete i Indien via bg 900-9903. Skriv ”Indien” i meddelande rutan. Tack för din gåva!
Andreas Thornell
e f s . n u • m a j 2 0 11
19
Material för barnens mission
I dag får ni läsa om Ivan, en liten massajpojke i centrala Tanzania. En sak fascinerar mig med denna berättelse, och det är tanken på att Gud ser och älskar Ivan lika mycket som han ser och älskar mig och dig. Jag fattar inte hur Gud kan se och veta allt som händer i världen och känna alla sina barn. Han är den gode herden som känner sina får! Tänk vilken mäktig Gud vi har!
Den nyfödde vallpojken foto ulf ekängen
foto markus holmström
BIAL-VIKTORIA
IAL-sidorna
Viktoria Nordén Missionskonsulent
När Mama Saidi skulle föda sitt åttonde barn gick det fort. Ulf skulle köra henne till sjukhuset, men i stället ägde förlossningen rum i Ulfs gästrum.
1,5milj
1milj
0,5 milj
Vi är jätterika … på sand! Sand i skorna, sand i öronen, sand i sängen (eftersom vi inte stänger fönstren), sand på kyrkbänken, sand i luften, sand överallt. Regn får vi inte än på länge, och senaste regnet kom för ett halvår sedan! Så det är ”pakavu” – torrt. Mitt hus är ofta gästhus för massajer som kommer in till staden. Ibland är det spännande gäster som besöker oss. I förra veckan kom Mama Saidi. Hon hade jättestor mage, för hon väntade på att föda sitt åttonde barn. De sju första barnen är pojkar. Nu tyckte hon att det var dags att få en flicka.
Raffael: Oh, jag är så glad! Nu är det äntligen sommar och jag får åka runt på barnläger runt om i Sverige. Jag ska bland annat till Patrullriks, där alla pengar under marknadsdagen går till Bial. Wow! Hoppas vi ses där. Hittills i år har vi samlat in 319 580 kr. Tack, ni är fantastiska!
20
e f s . n u • m a j 2 0 11
Klockan fyra på eftermiddagen sade hon: ”Nu är det snart dags.” Men vi väntade ändå lite. Jag gick bort till affären och köpte bananer och när jag kom tillbaka hade vi redan fått en ny gäst i huset. En pojke denna gång också. Han föddes på den stora gästmadrassen som vi tar fram när sängarna inte räcker till. ”Han ska ha samma namn som din pappa”, sade Mama Saidi till mig. Så nu heter han Ivan efter min pappa. Saidi, storebrodern som går i årskurs två, vågade knappt bära Ivan. ”Tänk om han går sönder”, sade han oroligt. Hos massajerna är det bara kvinnorna som får bära de små barnen. Ivan blir en bra vallpojke, han har så starka ben. Jag undrar om han kommer att få gå i skolan? Hur många getter kommer han att få av släkten när han kommer hem till byn om en vecka? Hoppas han inte får malaria under sitt första år …
foto ulf ekängen
foto erik arvidsson
foto ulf ekängen
Vi ses på Patrullriks i Sällerhög mellan den 30 juli och 6 augusti!
Ovan att bära små barn är storebror Saidi rädd att lillebror ska gå sönder när han valhänt håller honom i famnen.
Än så länge kommer han att vara tillsammans med sin mamma, men när han blir tre år får han börja sitt arbete som vallpojke. Han behöver inte valla långt bort från bosättningen, men han måste lära sig att vissla på djuren. Han måste ropa på dem så att de förstår honom, och han måste lära sig att se när de blir rädda för något, kanske en orm, kanske en hyena. Djuren känner trygghet tillsammans med sin herde. Det är samma trygghet som vi kan känna tillsammans med Jesus. Han känner oss på samma sätt som vallpojken känner djuren i sin
Den nye massajpojken får heta Ivan, precis som Ulf Ekängens pappa, för det har Mama Saidi bestämt.
hjord. I Joh 10:4 säger Jesus: ”När han (herden) har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst.” Saidi lovar att lära upp sin lillebror Ivan. Men han måste bli lite större ”så att han inte går sönder”, konstaterar Saidi. Mwalimu Ulf,
Texten bearbetad av Viktoria Nordén
va! Barn i alla länder via bg 900 -9903. Skriv ”Bial” i meddelanderutan. Tack för din gå n stödja D u ka
Tips till barnledaren: Ta med dig texten till barngruppen och läs den för barnen. Gör sedan ”fårpyssel” tillsammans. Här kommer några exempel på sätt att göra får. 1. För de minsta: Ta ett vanligt A4, gärna ljusgrönt. Klistra på bomullstussar på bladet. Låt sedan barnen rita ben och svans på fåret. Kanske måste du hjälpa till att rita huvudet. 2. För scoutgruppen! Gå ut i skogen och plocka kottar. Gör sedan ben med hjälp av tändstickor. Om ni vill kan ni göra ullig päls med hjälp av bomull.
Be för Alla barngrupper och deras arbete med Barn i alla länder. Sennait Erichsen, Bials missionär i Aira, Etiopien. Be att hon får kraft och kunskap att hjälpa sina patienter, särskilt barnen. Ulf Ekängen, Bials missionär i Dodoma, Tanzania. Be att han får vara frisk och stark så att han kan hjälpa barnen i Dodoma stift.
e f s . n u • m a j 2 0 11
21
Boknyheter
Text och bilder om en kyrkas början och växt.
UTKALLAD INKALLAD FRAMKALLAD ETT MATERIAL OM ATT HITTA OCH GÖRA TJÄNST I FÖRSAMLING
FÖR SAM LIN GEN
REMINISCENSES OF MY LIFE Emmanuel Abraham En fascinerande livsberättelse från kejsartiden till det moderna Etiopien. Från den kejserliga maktens korridorer till den evangeliska kyrkans framväxt.
UTKALLAD, INKALLAD FRAMKALLAD av Elias Tranefeldt Ett ungdomsmaterial om att hitta och göra tjänst i församling. Den kompletterar boken Församlingen.
VYKORTSSATS med fem olika barnmotiv, 10 st per förpackning.
Vi ka
KENISHA – The Roots and Development of The Evangelical Church of Eritrea 1866–1935 Lundström - Gebremedhin
BLOMSTERVYKORT med fyra olika motiv och bibelord.
EFS ÅRSSKRIFT 2011 med årsredovisning för 2010. Magasinsformat.
fler EFS:are i l ! nb EFS fina rekryteringsfolder ger en god sammanfattning av vad ett medlemskap i EFS innebär.
Dela med dig!
Beställningstalong Böcker
(4530) ___ ex Tro på jobbet, 150 kr
(4468) ___ ex Att mötas över kulturgr, 90 kr (4267) ___ ex Brunkullan, 75 kr
(4571) ___ ex Utkallad, inkallad, framkallad, E. Tranefeldt,100 kr (4190) ___ ex Välsignat givande, 30 kr (4581) ___ ex Årsskrift 2011, 50 kr (4413) ___ ex DVD Lillys missionsresa, 150 kr (4338) ___ ex CD Perspektiv, M. Martinson, 150 kr
(4572) ___ ex Den rosenianska väckelserörelsen, 130 kr (4494) ___ ex En Josuageneration, 50 kr (4532) ___ ex Församlingen, 65 kr (4390) ___ ex Förvandlingen, 150 kr (4531) ___ ex Gruppen som började läsa Bibeln, 170 kr kr (4458) ___ ex Hela världen väntar, 200 kr (4461) ___ ex I Back(o)spegeln, 75 kr (4242) ___ ex I korsets tecken, 200 kr (4227) ___ ex In på helig mark, 75 kr (4208) ___ ex Jesus för världen, 150kr (4576) ___ ex Kenisha, 350 kr (4221) ___ ex Laga kryddigt, 250 kr (4403) ___ ex Markusexperimentet, 125 kr (4570) ___ ex Reminiscenses of My Life, 275 kr (4392) ___ ex Silversmeden, 100 kr (4335) ___ ex Så, skörda och så vidare, 75 kr
e f s . n u • m a j 2 0 11
”Fler nya skott från gamla rötter” ”Levande församling”
Namn ................................................................... Adress ..................................................................
Vykort
..............................................................................
(4261) ___ ex 6 Bibelspråkskort, 75 kr (4503) ___ ex 10 Bibelspråkskort, 100 kr (4407) ___ ex Vykort ´Gräs´ m bibelord, 10 kr (4469) ___ ex Vykort ´Nyponrosor´ m bibelord, 10 kr (4499) ___ ex Vykort ´Jordgubbar´ m bibelord, 10 kr (4562) ___ ex Vykort ´Kaprifol´ m bibelord, 10 kr (4262) ___ ex 10 kort m fem barnmotiv, 40 kr
20% rabatt vid köp om fem ex eller fler. Porto tillkommer.
Informationsmaterial GRATIS (4482) ___ ex EFS informationsfolder (4483) ___ ex EFS rekryteringsfolder (4486) ___ ex EFS affischserie
22
Jag har beställt annat och önskar att ni skickar GRATISBÖCKERNA:
Skicka beställningen till Duvan Bok & Kontor, Box 777, 941 28 Piteå tfn 0911-161 00, fax 0911-161 03 www.duvan.se
www.duvan.se - Tel. 0911-161 00 Fax 0911-161 03 - Fläktgatan 10 - Box 777 - 941 28 PITEÅ
i 24-timmarsgivande foto martin nilsson
Steg 2
Planera in 24–25 september för 24h-insamlingen Succén med 24-timmarsinsamlingen 2010 följer vi upp med en liknande insamling . EFS styrelse har beslutat att vi även i år ska fokusera på att att samla in gåvor för att återställa EFS kapital. – För att EFS ska kunna genomföra sina missionssatsningar i Sverige och i världen behövs en stabil ekonomisk grund så att vi kan se framåt och få frimodighet att satsa på att nå vidare med evangeliet, säger missionsföreståndare Stefan Holmström. – För närvarande finns inte en sådan grund, utan EFS har ett ”negativ eget kapital”. Vi klarar ekonomin bara genom att vi lånar pengar från EFS missionsföreningar. Vi behöver en bättre grund för vårt missionsarbete. EFS styrelse har därför beslutat att ändamålet ska vara att återställa EFS egna kapital, det vill säga att vi till att börja med måste komma upp till noll när det gäller de reserver en rörelse måste ha för att våga satsa framåt.
Internetsänd festkväll lördag 24/9, 19 –21 Från Ängelholm sänds även i år en internetsänd festkväll ”G2011” kl 19–21. Planera för en lokal samling på er ort där ni kan umgås tillsammans, äta gott, se webbsändningen och ge gåvor till insamlingen. I vissa sammanhang kan man titta på webbsändningen via storbildprojektor, men det kan även gå fint att samlas runt någons hemmadator med internetuppkoppling. Läs mer på www.efs.nu. • Boka datumet 24 september för en lokal festkväll • Uppdra åt utsedda ombud att ta med sig information från EFS årskonferens till kvällen • Utse festkommitté • Tillfråga ansvariga för tekniken • Anmäl till EFS att ni ordnar en kväll
I Ängelholm är man i full gång med planeringen av G2011, en kväll då man vill visa på den glädje och gemenskap som finns inom EFS, samtidigt som olika projekt och utmaningar presenteras. Övre raden från vänster: Helena Eriksson, Oscar Hedman och Allan Svensson. Nedre raden: Petter Jarbo, Oskar Arleon och Marie-Louise Nilsson.
Vision för kvällen För att EFS ska kunna ”nå vidare med evangliet” och genomföra missionssatsningar i Sverige och världen behövs mer resurser och en stabil ekonomisk grund. G2011 bidrar till detta genom ett program som sprider glädje, gemenskap och feststämning i hem och föreningar. Från programplaneringen • Besök av lokala föreningar via Skype • Missionsföreståndaren visionerar • Visa satsningar i Sverige • Visa satsningar internationellt • Vittnesbörd i tal och sång • Hälsningar/filmer från andra länder • Vi följer sammanräkningen Några av de medverkande Några EFS-föreningar, Stefan Holmström, Erik Johansson, Ingrid Lundström, Tomas Andersson, Marie-Louise Nilsson, de sjungande Prästerna m fl.
Anmäl er festkväll! G2011 vill gärna veta vilka platser som planerar att ordna en festkväll och om det finns möjlighet till uppkoppling via Skype. På www.efs.nu kommer vi att namnge de anmälda lokala festerna. Anmäl via e-post till: G2011@efs.nu Mer information kommer i brev till föreningarna, i Budbäraren, i nästa nummer av efs.nu och på www.efs.nu. Martin Nilsson, 018-16 98 98 martin.nilsson@efs.nu
e f s . n u • m a j 2 0 11
23
Delta i EFS årskonferens genom en gåva till Konferensinsamlingen EFS mission – där det bäst behövs Bg 900-9903
Möt vår längtan! Från påskdagen till Kristi himmelfärdsdag har EFS styrelse inbjudit till en 40 dagars böneperiod. I foldern ”EFS på knä” har vi varje dag uppmanats att be för de lokala sammanhang vi står i och under de olika veckorna kunnat be för: • Hela EFS • EFS internationella mission • Nyplantering och växt • Utbildningar inom EFS • Salt – barn och unga i EFS • EFS och Salts årskonferens med blåsarfest i Piteå. Det är med bön om att Guds ande ska väcka vår egen och alla människors längtan efter mer av Jesus Kristus. En bön om resurser Ett av böneämnena är vårt gemensamma insamlingsarbete till Guds rike. Det finns en längtan efter att vi ska få möjlighet och resurser till ett mer omfattande missionsarbete. Det finns
en önskan av ett jämnare gåvoflöde så att mer gåvor ges under den första halvan av året, för att minska behovet av att låna till utbetalningar. Det finns många utmaningar för EFS här i vårt land och över världen. I årets budget finns stora åtaganden och för att de ska kunna förverkligas behövs rikliga gåvor: • För Alpha-kurser i Sverige och TEEarbete i Etiopien och Tanzania. • För hälsovårdsutbildning i Ilembula och prästutbildning på Johannelund. • För dövskolorna i Eritrea och nyplanteringsprojekt i Sverige. Listan kan göras lång. EFS mission – där det bäst behövs innebär att gåvorna kan användas för att täcka de åtaganden och behov som finns just då. Ibland är behovet störst för det internationella arbetet, ibland för arbetet i Sverige.
EFS och Salts kanslier flyttar i juni EFS och Salts kanslier flyttar till nya lokaler på Prästgatan 11 i Uppsala den 20 juni. Kontorsrummen ligger på plan två i en norrflygel till vad som i folkmun kallas ”Gamla lärarseminariet”. Flytten från Kyrkokansliet äger rum för att man behöver minska arbetsplatskostnaderna. 17–20/6 är kontor och webbplatsen www.efs.nu stängda. Ny postadress blir: EFS (eller Salt) Box 23001 750 23 Uppsala Besöks- och godsadress: Prästgatan 11, 752 28 Uppsala
Varmt tack för din gåva!
Stefan Holmström, missionsföreståndare
Erik Johansson, missionssekreterare På grund av flytt håller kansli och webbplatsen www.efs.nu stängt den 17–20 juni.