Boken om OKEJ: 80-talets största poptidning by Premium Publishing

★★★★★★★★★★★★

Jörgen Holmstedt ★★★★★★★★★★★★

★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★

Boken om

★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★

80-talets kioskvältare! Tidningen hette OKEJ och är mytomspunnen. 80-talets tonåringar älskade den. Åtminstone alla som gillade pop, rock, film och tv. OKEJ missade inget. OKEJ startades 1980 och spännvidden var stor – från brutala thrash metal-kungarna Metallica till gulliga barngruppen The Pinks. I OKEJ fick man veta allt om artister som Kiss, Noice, Depeche Mode, Michael Jackson, Madonna, Herreys och Carola. Tidningen följde noggrant tv-serier som ”Fame”, ”V”, ”Nord & Syd”, liksom biosuccéerna ”G”, ”Dirty Dancing” och ”P.S. Sista sommaren”. OKEJ ökade mest i svensk press 1984. Tidningen såldes i 156 000 exemplar och lästes av 500 000 ungdomar – nästan hela målgruppen. Framgången var total.

Äntligen! Den STORA 80-talsboken!

80-talets största poptidning 80-talets största poptidning

I denna sprängfyllda bok får du uppleva allt som gjorde OKEJ så het: bilderna, skandalerna, kärleksparen, världsstjärnorna. Återupplev Blackie Lawless i W.A.S.P. frossande i köttslamsor, toplessbilder på Samantha Fox, Dee Sniders vässade framtänder, Christer Sandelin i leopardmönstrad kroppsstrumpa, Peter LeMarc med pistol och en 15-årig Anna Book i blöt baddräkt. Möt Per Gessle, som krävde betalt för att vara med. Se duschbilderna på Dag Finn som väckte ett ramaskri. Läs intervjun med Carola som hennes manager bönade och bad om att få stoppa, för att den kunde ödelägga hennes karriär.

Hundratals opublicerad e bilder!

Boken ”OKEJ – 80-talets största poptidning” är insiktsfullt skriven av en riktig insider, Jörgen Holmstedt, en av OKEJs mesta medarbetare. Legendariska OKEJfotograferna Göran Lindsjöö och Michael Johansson har öppnat sina arkiv! Boken är ett sprakande stycke snyggt formgiven musik- och tidningshistoria. Ingen läsare lämnas oberörd, oavsett inställning till 80-talets populärkultur. Förord av Hammerfall. Rikligt illustrerad med många opublicerade bilder. Värderingsguide för samlare med alla nummer från 80-talet avbildade. 344 sidor. Som bonus en unik poster på Kylie Minogue och Angus Young från AC/DC!

344

fullmatade sidor!

Pop!• TV!• Film!• Snyggingar!• Fulingar!• Galningar!• Hårdrockare!• Synthare!• Legender!

De legendat riska 8 0 t Innehålle alet! r su med Kyli perposter och Angeu Minogue s från AC/DYoung C!

! • Osmakligt! n io ct A • k! ti an om R Naket! • Bo n u s ! ★★★★★★★★★★★★

Jörgen Holmstedt ISBN 978-91-89136-55-7

Om författaren

ngen annan författare kunde vara mer lämplig än Jörgen Holmstedt att skriva historien om OKEJ. Det finns flera skäl. Det kanske viktigaste är att han var en synnerligen integrerad del av redaktionen under de år som räknas, trots att han aldrig var anställd. Men det finns en annan sak som också gör Jörgen så lämpad. Han har ett minne som är näst intill omänskligt och jag är nästan säker på att han arkiverat alla sina intervjuer, prydligt märkta med datum. Han kan rabbla datum på albumsläpp, konsertbesök, intervjuer och incidenter med en nästan kuslig precision. Han kommer också ihåg allt som sagts till honom, och är aldrig rädd att friska upp minnet på intervjuoffer när de börjar låta inkonsekventa eller har ändrat åsikt. Jörgen är lite av en poptidningarnas pitbull. Han släpper aldrig käftarna runt sitt byte förrän han fått sina svar. Många gånger låg just Jörgen bakom de vansinnigaste reportageidéerna i OKEJ. För det var bara han som kunde komma på tanken att klä ut svarta popsnören till pepparkakspojkar eller få E-Type att gå med på att kläs ut till midsommarstång. Jörgen Holmstedt drivs av en evigt brinnande låga. Trots snart 30 år i branschen är han fortfarande i första hand

en musikälskare, ett fan, och det är mycket tack vare hans egna, personliga, jakt på information som vi läsare fått ta del av många djupgående och inte sällan kontroversiella artiklar. Han var den sista som intervjuade Metallicas basist Cliff Burton innan han omkom 1986, men under åren har Jörgen mött de flesta av dagens - och gårdagens största stjärnor. Jörgen startade sin gärning med Sveriges mest ambitiösa fanklubbtidning, den för Thin Lizzy, redan 1980. Parallellt med OKEJ skrev han länge för Aftonbladet och idag hittas han, inte överraskande, som allroundskribent på månadstidningen Nostalgia. Att han saknar körkort hindrar honom inte att skriva med pondus och värme om veteranbilar, men också om allsköns samlare och klassisk rock. Att skaffa och verifiera den information som krävs för ett väl utfört jobb är honnörsord för Jörgen. Jörgen Holmstedt, född 1962, har medverkat i både radio och tv och är ofta anlitad att skriva liner notes till cd-utgivningar av klassiska rockband. Anders Tengner OKEJ-medarbetare 1983-2006, varav de sista nio åren som chefredaktör.

Premium Publishing Warfvinges Väg 34 Box 30184 SE-104 25 Stockholm Tel 08-545 689 20 Mail: info@premiumpublishing.com Web: www.premiumpublishing.com Projektledning: Wille Wendt Bildredaktör: Jörgen Holmstedt Bildresearch: Jörgen Holmstedt och Roger Holegård Grafisk form: Anna Nilsson Repro: Göran Lindsjöö Scanner: Roger Holegård och Dennis Axelsson Textredaktör: Börje Lundberg Tryckt inom EU hos Bulls Graphics, Halmstad, Sverige Papper: MultiArt silk 130 gram ISBN 978-91-89136-55-7 Första upplagan: © 2010 Premium Förlag - en div. av Internal AB Logotypen OKEJ används i boken med tillstånd av Egmont Kärnan AB. Alla rättigheter reserveras för respektive upphovsrättsinnehavare. Ingen del av denna bok får kopieras, lagras i databaser, återutsändas, tillgängliggöras eller spridas digitalt eller i annan elektrisk eller mekansik form eller spridas utan skriftligt medgivande av rättighetsinnehavaren.

1-9.indd 6

10-09-14 14.53.29

Förord

OKEJ visade oss vägen!

KEJ var tidningen som formade i princip hela vår uppväxt och var Sveriges bästa källa för musiknyheter (betänk att det här var långt, långt innan internet kom!), reportage, posters, barnsliga men ofta väldigt roliga insändare och framför allt humoristiska bildreportage. Tack vare att tidningens medarbetare åkte runt i världen och fotade och intervjuade ens idoler och fick dem att ställa upp på alla möjliga saker, gavs vi ett fönster in i deras värld. OKEJ kallade sig för poptidning, men eftersom hårdrocken regerade på 80-talet fylldes stora delar av innehållet i tidningen av band och artister vi avgudade. Mot slutet av årtiondet började dock veckotidningsinriktningen ta över mer och mer, med tv- och filmstjärnor och en massa skvaller. Men det är inte den OKEJ vi minns bäst, tidningen vi väljer att hissa är den OKEJ som gav oss en inblick i hur de riktigt stora hårdrocksshowerna såg ut på 80-talet, hur kul det verkade vara att stå på scen och hur rockstjärnor alltid verkade omges av snygga tjejer. Knarket, som naturligtvis flödade utanför bild, såg man som tur var inte röken av. Bilderna var det viktigaste, men man ska inte glömma bort texterna, som kunde vara allt från direktöversatta skivbolagsutsända biografier till djuplodande och informativa intervjuer med artister som Yngwie Malmsteen och Alice Cooper. Vi prenumererade, löste korsorden, deltog i tävlingarna, läste allt som stod – till och med de för oss ointressanta artiklarna om Yannick Bisson eller Prinsessan Stephanie och hennes senaste snubbe. De två veckor som gick mellan varje nytt nummer var fyllda av väntan och längtan. OKEJ var en tidning om hela 80-talets nöjesvärld och den har influerat oss enormt mycket. Vi lättpåverkade, hormonstinna, hårdrockstokiga men även nöjestörstande tonåringar kastade oss över artiklarna om Judas Priests nya

1-9.indd 7

skiva, Queensrÿches videoinspelning, KISS senaste jätteshow som aldrig hade en chans att komma till Sverige, nakenbilder (bara bröst, i vilket fall som helst) på Samantha Fox, utmanande fotoserier på Sabrina Salerno badandes i en simbassäng, W.A.S.P. i tomtekläder, hemma hos-reportage med Dag Finn i Sha-Boom och Ian Haugland från Europe, senaste heta tv-serierna som ”V” och ”Dallas”, filmreportage om Indiana Jones och ”The Goonies”, hetsiga insändare av hårdrockare om synthare och vice versa. När vi skulle fotograferas för omslaget till vårt album “Legacy of kings” sommaren 1998 tog vi kontakt med OKEJfotografen Michael Johansson, ansvarig för många av de bildreportage vi njutit av som tonåringar. Det kändes stort att jobba med någon som fotograferat i stort sett alla band och artister vi gillade. Vi ägnade några timmar att fråga ut honom om dem och det hände inte en enda gång att han sa “nej, dem har jag aldrig plåtat”. Det samarbetet lever och frodas än idag, Micke har gjort nästan alla våra studioplåtningar sen dess, plus ett otal liveshower. Första gången Hammerfall blev intressanta nog att ha med i OKEJ var år 2000, i samband med att vi släppte “Renegade”plattan. En av oss, Joacim, målades helt i silver och fick baka en hårdrockstårta med taggtråd och kedjor. Ett inslag helt i linje med de vi läst och uppskattat femton år tidigare och för övrigt på initiativ av denna boks författare, Jörgen Holmstedt. Därför är det en stor ära för oss att få skriva förordet till ”OKEJ – 80-talets största poptidning”, boken om tidningen som följde med oss under resan från pojkar till fjuniga pubertetsarsel, en bok om tidningen som definierade och hyllade det årtionde vi älskade mest, en bok om tidningen som lät oss drömma oss bort till en magisk värld där vi själva hamnade till slut. Kort sagt, en bok om tidningen som visade vägen för oss ungdomar under några enormt viktiga år på 80-talet: OKEJ!

Joacim Cans (sång, Hammerfall) och Oscar Dronjak (gitarr, Hammerfall)

10-09-14 14.53.41

Innehåll Förord: OKEJ visade oss vägen Allt som fanns var OKEJ

Hans Hatwig: OKEJs gudfader

Gene Simmons i Kiss: ”Nazisterna gasade ihjäl min familj”

Med Noice på maskerad

Freestyle och Style: Bilderna Christer Sandelin skäms för

Gyllene Tider: Per Gessle krävde pengar för att vara med i OKEJ

När svensk ungdomsfilm var på ”G”

Jakten på Uggla

Phil Lynott: ”Jag ska gå med i Heavy Load”

Carola: Den censurerade intervjun

Richard Herrey ville inte vara mormon, han ville ha brudar

Synthpop, runkbulle och att lära Depeche Mode dricka U-båt

Heavy metal non stop

När monstren invaderade Råsunda

110

”Dallas”, ”Fame”, ”V”, ”Nord och syd” och andra tv-succéer

120

Brevspalten: Hårdrockare mot synthare och andra hatkampanjer

128

Michael Jackson: Geni eller galning?

132

Fylleäventyr med Niclas och Pernilla Wahlgren

136

W.A.S.P. och den svenska moralpaniken

140

Ständigt denna Madonna

150

Twisted Sister: Kungafamiljen ville ha Dee Sniders autograf

1-9.indd 8

154

10-09-14 14.56.57

Svensk pop del 1: Dysterkvistarna

162

Svensk pop del 2: Muntergökarna

170

Annonsera mera

180

Thrash metal: Så blir man en hatad journalist

182

Samantha Fox och andra poppinuppor: Brösten eller rösten?

190

Europe, Bon Jovi, spandex och krullbulle: Att göra en pudel

198

Lena Philipsson, sexigast på badstranden

210

Anna Book: “Jag och min stora byst”

216

Tom Cruise, Rob Lowe, Michael J Fox och andra filmhunkar

220

Lili och Sussie och porrfilmsförslaget

226

Triangeldrama i Sound Of Music: Peter bytte Angelique mot Nanne

234

Svullo, Kurtan, Ulla-Bella och andra stollar

238

Trance Dance-sångaren Ben Marlene:“Jag blev våldtagen av två tjejer”

246

Hip-hop hurra för Leila K

250

Izabella Scorupco och Patrick Stenman samt andra par vi minns

254

God jul: Popstjärnor med tomtar på loftet

262

Med Dag-Finn i duschen

270

Snusk och kristendom med Martin Timell

274

Tommy Nilsson i Tre Kronor och andra barndomens drömyrken

276

Årets Lucia: Alice Cooper

286

Ozzy Osbourne: Dr Jekyll eller Mr Hyde?

294

Resten var också OKEJ

300

Tack

310

OKEJ som samlarobjekt och värderingsguide

311

Namnregister

333

Fotograferna

1-9.indd 9

339

10-09-14 14.59.50

Leopardkläderna var våra egna. Det var ju den typen av kläder vi i Freestyle hade på scenen.

Style 1984: Tommy, Gigi och Christer.

Två aldrig tidigare visade bilder från den legendariska fotograferingen.

Freestyle & Style

Bilderna Christer Sandelin skäms för 44

okej – 80-talets största poptidning

44-49 freestyle.indd 44

10-09-10 10.09.57

Prata 80-tal med Christer Sandelin och det är omöjligt att inte halka in på en viss publicering i OKEJ han helst vill ska försvinna från jordens yta. – Den där hemska fotograferingen som jag blev övertalad till att ställa upp på av Hans Hatwig, säger sångaren och skrattar.

n bild visade Freestyles 20-åriga flickfavorit i leopardmönstrad kroppsstrumpa, med sug i blicken och ett inbjudande leende, liggandes på stora tigerrandiga kuddar. Helt i linje med Freestyles musik, som anspelade mycket på sex. Det fick bli mittuppslaget i dubbelnumret 1-2/82. Bildtext: ”Freestyles Christer Sandelin är ingen svensk tiger – snarare en förförisk leopard med sylvassa klor!” – Jag har hört att Christer Sandelin skäms för den där bilden, fnissar Hatwig, som själv är stolt över sitt verk. – Ja, jag skäms, medger Christer. Bilden är lite larvig. Småtjejer kanske tyckte att man såg lite ball ut, men alla över 15 tyckte nog att jag var lite korkad när jag låg där och spretade. Det är vad jag tror. Men det kanske bara är jag som är lite fåfäng. Hur gick det till när bilden togs? – Leopardkläderna var våra egna. Det var ju den typen av kläder vi i Freestyle hade på scenen. Just den där leopardgrejen tror jag tillhörde Gigi, svarar Christer och syftar på gruppens ena sångerska med efternamnet Hamilton. – Men på scenen var det mer balanserat, fortsätter han. Inte att ligga och klösa mot en kamera… När den där bilden togs, hade jag ingen riktig koll på hur jag skulle se ut som leopard. Jag skulle i alla fall inte göra något sådant i dag. Freestyle? Äsch, Vargtass ska det vara! Emellertid hyser popsångaren inga agg mot fotografen – tvärtom: – Hans Hatwig var en kul kille, han var driven och hade mycket idéer. Det var aldrig tal om att man bara fick ta en bild rakt upp och ner, får då hade det blivit en tråkig tidning. Hans tog en massa initiativ och lade ner mycket tid på att ta olika bilder.

Hatwig nickar instämmande: – Jag har för mig att vi hämtade rekvisita på filmlagret i Råsunda. Där fanns massor av fantastiska grejer från gamla filmer. Den där typen av bilder gjorde att läsarna hajade till och det blev någonting nytt från gång till gång. Alla artister var med på det. Det började med Harpo, som jag i Poster plåtade naken i en soffa, som pensionär, och allt möjligt kul. All heder åt den mannen. Harpo var en föregångare för alla roliga fotosessioner vi gjorde i OKEJ. – Sedan var jag med på många tuffa bilder också och i roliga intervjuer, minns Sandelin. Då fanns det ju inget MTV eller något sådant, så OKEJ var enda stället att synas ordenligt. Det var där man skulle vara med. OKEJ var bästa poptidningen, Många upplevde det som att Freestyle blev stjärnor över en natt när gruppen slog stort med singeln ”Vill ha dig” våren 1981. – Men så var det bara för utomstående, menar Christer Sandelin. När genombrottet kom hade vi stått i ett garage i Älvsjö och tränat i två år. Först släppte vi två singlar som inte blev hits, ”Take Me Home” och ”Running Away” på Bert Karlssons bolag. Det finns en rolig historia om det där. När vi skulle spela in ”Vill ha dig” i slutet av 1980, strök Bert vår bokade tid i KMH-studion på Hornsgatan i Stockholm. Han sa att amerikanske tv-idolen Vargtass var i stan, och det var viktigare att han fick spela in. Hemliga kändisromanser Skaras skivmogul retade upp Freestyle så mycket att Christer, Gigi, Dianne Corinne, Tommy Ekman, Anders Uddberg och Jocke Hagleitner krävde att kontraktet skulle rivas. – Vi var så jävla ledsna och helt tokiga av ilska att vi ville spela in för ett annat bolag. Bert protesterade inte, för han ville fortfarande prioritera Vargtass, berättar Sandelin. Då gick Freestyle till skivbolaget SOS i stället, där Bert Karlsson värste fiende Leif Bigert var chef – och sålde en halv miljon skivor. – Att Bert släppte Freestyle är det han ångrat mest av allt, det har han erkänt flera gånger, konstaterar Sandelin belåtet. En stor del av Freestyles enorma framgång kan förklaras med att de stod på samma våglängd som sin unga publik, tonåringar som de själva var i starten. På ett perfekt sätt fångade gruppens låtar hela den där stora, pirrande tonårsförälskelsen. – Det är bra låtar, så enkelt är det, anser Christer Sandelin. Texterna tilltalar tonåringar än i dag, för de känner på samma sätt som vi gjorde.

Komsi, komsi, alla söta tjejer!

“Alla över 15 tyckte nog att jag var lite korkad när jag låg där och spretade”, säger Christer i dag.

44-49 freestyle.indd 45

10-09-10 10.10.13

ers Of ade Monst AC/DC topp bäst. m he n och gick Rock-gala

MÖTLEY CRÜE

110

okej – 80-talets största poptidning

110-119 monster.indd 110

10-09-10 12.41.54

När

monstren invaderade Råsunda OKEJ var kanske världens bästa tidning på konsertreportage under 80-talet. Vi hade fotografer på varenda spelning av rang, och det här var på den tiden man fick plåta hela konserten, inte bara de tre första låtarna eller, som ofta är vanligt i dag, att det råder fotoförbud på konserter med världsstjärnor.

Vilket publikha

v! Perfekt fång

at i OKEJ nr 19

/84.

å ett färguppslag drog vi på med en riktigt actionspäckad grundbild från konserten och lade en massa bilder från framträdandets olika faser runt den. För läsaren blev det nästan som att uppleva hela konserten en gång till. Allra bäst blev dessa livereportage med hårdrockband, för de hade stora shower med rök, bomber, eld, drakar, demoner, monster, stridsvagnar och ja, egentligen alla tuffa grejer man kunde tänka sig. Det blev en tävling i att vara värst. Tommy Lee i Mötley Crüe hade till och med ett snurrade trumset! Den första riktigt stora hårdrockgalan i Sverige var den på Råsunda fotbollsstadion lördagen den 25 augusti 1984. Då sattes Monster Of Rock-festivalen upp där med AC/DC som toppnamn, redan då en stor grupp även om de ännu inte hunnit svälla upp till det folkhemsband de numera är i Sverige.

“Sweden, I love ya!” David Lee Roth öste på med amerikanskt publikfrieri på Råsunda.

Live Wire! Kaxiga Mötley Crüe rockade fotbollsstadion som om de vore huvudattraktionen. Och för vissa kanske de var det. Gruppens då aktuella album “Shout At The Devil” blev guldskiva i Sverige samma år, 1984.

110-119 monster.indd 111

10-09-10 12.43.01

Amerikanska Van Halen var det näst största dragplåstret. De hade aldrig tidigare spelat i Sverige och var vansinnigt efterlängtade. Trea på rankingen var Mötley Crüe, en då ganska ny grupp från Los Angeles bakgator. Crüe var på stark frammarsch och ett typiskt OKEJ-band med mycket smink, färgsprakande scenkläder och rejäl show. Det har sagts att detta var hårdrockens verkliga genombrott i vårt land, tillsammans den tv-sända hårdrockgalan ”Heavy Metal Non Stop” som hade visats samma vår. Nu var alltså tre av den internationella hårdrockens stora band här på riktigt och samlade på ett och samma ställe inför 35 000 svenska hårdrockfans. HATADE VARANDRA Mötley Crüe öppnade och togs emot som om de vore huvudattraktionen. De fick bara göra ett kort set men hann med ganska mycket med sin ettrigt snabba sleazerock kryddad med fuck d rockit-attityd. OKEJ var proppad me efter galan. och e Van Halens tillställning blev lite av en antiklimonster både för max. Många trodde att den extravagante skrävlaren David Lee Roth på sång och blixtrande gitarrvirtuosen Eddie Van Halen skulle sno showen för AC/DC. Men ett ljudhaveri lade sordin på Van Halens tänkta supershow. Efteråt lät Eddie Van Halen indirekt förstå att detta var AC/DC:s fel. Det var i första hand deras turné och ljudanläggning och det riffiga boogiebandet från Australien ville inte riskera att Van Halen skulle sopa mattan med dem igen, likt de gjort i England en vecka tidigare på denna paketturné.

Kapten Neil: “I Sverige får man köra båt hur full som helst va? Haha! Upp på land ska vi!”

“Se för tusan till att du får med tuttarna bakom mig!”. David Lee Roth var noga med detaljerna under fotograferingen.

112

okej – 80-talets största poptidning

110-119 monster.indd 112

10-09-10 12.43.54

David Lee Roth

“Hellre bad än trist hotellrum”, tyckte David.

“Sexigare! Puta med läpparna!”. Göran Lindsjöö tog bilderna.

Flatenbadets badhunk nummer ett.

Det var Davids helt privata badvistelse. Jag tror att det var någon på skivbolaget som rekommenderade Flatenbadet för honom. 113

okej – 80-talets största poptidning

110-119 monster.indd 113

10-09-10 12.44.44

Eh, exakt vad är det du gör med Emilios stjärt , Linus?

fs... Glufs, smack, sla så här än re sa Glamourö et för liv né tur n lla sä blev . us Lin h oc lla rni Pe

Niclas och Pernilla stupfulla på tunnelbanan en sen natt.

Fylleäventyr med

Äntligen dags för spriten! Niclas Wahlgren var inte den som spottade i glaset.

niclas & pernilla wahlgren 136

okej – 80-talets största poptidning

136-139 wahlgren.indd 136

10-09-10 13.48.14

gentligen minns jag inte så mycket av det där, det är Niclas som har berättat för mig” fnissade Pernilla Wahlgren när hon bekände ungdomssynder under en av de rätt många OKEJ-intervjuer hon gav mig genom åren. ”Jag var 14 år och fick följa med Niclas på en fest” fortsatte hon. ”Han hade stora kompisar som tyckte det var så gulligt med en liten 14-årig flicka på festen. Jag blev någon sorts maskot som alla skulle bjuda på vin. Jag drack snällt och blev jättedålig.” Syskonen Wahlgren var överallt under några år på 80-talet, kändes det som. Inte minst i OKEJ. Det började med Niclas Wahlgrens succé i filmen ”G” 1983 och den solokarriär på platta och turné som därefter följde. Pernillas genombrott i Melodifestivalen 1985 med ”Piccadilly Circus”, discoschlagern med glaskrossartonen fyrstrukna ciss, gjorde henne till en följetong på våra sidor. Båda två ställde snällt och väluppfostrat upp på så gott som allt vi bad om: picknick i det gröna, hemma hos, laga mat, klä ut sig – you name it. – Jag vet att det finns en grej Niclas ångrar, för det har han sagt, säger dåtidens OKEJ-fotograf Göran Lindsjöö. Jag gjorde en session där Niclas skulle vara samuraj, men hade inte fixat den rätta rekvisitan. Det fick bli en nödlösning där han hade en badrock på sig. Niclas har rätt – det blev inte bra.

Detta skulle det präktiga skådespelarparet Christina Schollin och Hans Wahlgren chockas av att se: deras helyllebarn Niclas och Pernilla stupfulla på tunnelbanan en sen natt. Någon mer packad än lilla Pernilla har världen knappast upplevt förut, hon är redlös och spyr ohejdat gång på gång. Storebror får hålla ut henne, till synes livlös, genom dörrarna vid varje station, så att hon får kräkas.

PERNILLA POLISANMÄLDES Ångrade sig av en helt annan anledning gjorde Pernilla, nämligen att hon hade skrivit på för Bruno Glenmark, ägare till skivbolaget Glendisc som släppte det första Pernilla-albumet 1985. Hon hamnade snabbt i bråk med denne och ville bryta kontraktet. Det fick bland annat konsekvensen att Pernilla inte längre ville ha att göra med den fanklubb för henne som Bruno Glenmark satt upp. Vem skulle då signera idolkorten som ingick i alla de medlemsavgifter som strömmade in? Jo, det fick skivbolagschefens fru, folkkära schlagerartisten Ann-Louise Hanson göra – fast i Pernillas namn då förstås. En pappa till en liten dotter som löst medlemskap blev så arg att han polisanmälde Pernilla. Pernilla Wahlgren fick söka läkare för att Glenmark, enligt henne ”fått mig att må så illa”. Ett halvår efter Pernillas succé kollade det skivbolag Niclas tillhörde in minstingen i syskonskaran, Linus Wahlgren, då nio år. Han fick spela in en cover på ”Jag är en astronaut”, Ricki Wildes barnvisa ”I am an astronaut”, och vi gjorde en fotosession i nummer 11/85 med Linus på storebror Niclas starka armar. Jag minns att kortvarige chefredaktören Michael Journath med ett djävulskt flin ”recenserade” Linus-singeln med en stor hammare. Vilket Linus verkade ha viss förståelse för när jag intervjuade honom långt senare.

Niclas och Pernilla Wahlgren under ett nyktert ögonblick 1985.

BRÖDERNA INGROSSO: “BLÅSTA FIGURER” ”Den där låten… under hela min skolgång fick jag höra andra sjunga den på retsamt sätt bakom ryggen på mig,” suckade han. Syskonen Wahlgrens framgångar 1985 gjorde att Niclas, Pernilla och Linus fick ett gemensamt omslag på OKEJ, nummer 15 det året. I nummer 22/87 var även pappa Hans Wahlgren med på ett hörn, då han spelade i samma musikal, ”Tjuren Ferdinand”, som sina söner. OKEJs meste chefredaktör Hans Hatwig regisserade filmen ”Gröna gubbar från Y.R” 1985-86 och var nära att få Pernilla Syskonkärlek i OKEJ 15/85. 137

okej – 80-talets största poptidning

136-139 wahlgren.indd 137

10-09-10 13.49.03

Malin Andersson i Bålsta var att världens största Pernilla-fan, trots höra e kund inte hon var döv och alltså ns sin favorit sjunga. OKEJ lät Mali låta att m geno se, yllel uppf i dröm gå idolen dyka upp hemma hos detta 1987. superfan på hennes 18-årsdag

annan, mindre angenäm upplevelse på det planet. – Jag var 13 år när jag såg Pernilla i en butik. Hon var min största idol och på darrande ben stålsatte jag mig och gick fram till henne med min Pernilla-skiva och bad om en autograf på den. Allt Pernilla gjorde var att blänga surt på mig och snäsa: ”Du, jag är faktiskt här privat!”. Att Pernilla Wahlgren, ofta sedd som en liten rar och alltid stort leende tjej, hade ett mörkt drag, erkände hon när jag intervjuade henne: ”Värst var jag som liten. Jag var väldigt elak mot mina kompisar. Jag skulle jämt bestämma och alltid hitta på vad vi skulle leka. När de skulle hem och äta tyckte jag att de skulle stanna, så jag låste in dem i ett rum. Där satt de och grät medan jag lekte i ett annat rum. De skulle bara inte få gå. Det är så sant att det är hemskt,” skrattade hon generat.

Wahlgren att göra en roll i sitt science fiction-äventyr för barn. – Men hon tackade nej på grund av de där italienarna, för de var blåsta figurer, så jävla pretentiösa så det var inte klokt, beklagar sig Hatwig om de bakom Pernilla dansande bröderna Vito och Emilio Ingrosso. Linus Wahlgren tog sig vatten över huvudet när han spelade in “Jag är en astronaut”. Den fick han lida för i plugget.

NICLAS FICK SKULDEN: “RÄTT ÅT HONOM” ”En annan gång klippte jag till en av mina kompisar, som gråtande sprang till min pappa. Han kom stormande in i rummet där jag satt och frågade: ”Vad är det som händer här?!” ”Niclas har slagit Katrin!” sa jag. Niclas fick skulden, men det var egentligen bara rätt åt honom, så mycket elaka grejer som han gjorde mot mig.” Just det, Niclas Wahlgren kunde vara precis lika grym. ”Bland annat brukade han testa olika slag mot min kropp, för att se var det gjorde ondast,” sa Pernilla med en min. Nicke och Nilla, som de har kallat sig på ett par gemensamma barnskivor, det är äkta syskonkärlek, det.

“DU, JAG ÄR FAKTISKT HÄR PRIVAT!” Brödraparet blev så populärt att de fick omslaget på OKEJ, nummer 12/85. Men när de lanserade sig själva som Bad Habits, floppade deras enda singel. Annars var allt som hade med Pernilla att göra hett under andra halvan av 80-talet. Hon var snäll mot galet stora beundraren Malin Andersson i OKEJ nummer 24/87, där vi gjorde ett reportage om deras möte. Men Jessica Andersson, sångerskan som med duon Fame vann Melodifestivalen 2004, fick en 138

okej – 80-talets största poptidning

136-139 wahlgren.indd 138

10-09-10 13.49.36

: som låtsasBilden Niclas ångrar i OKEJ 7/84 ga grejer. rikti för et ställ i samuraj i badrock

Bland annat brukade han testa olika slag mot min kropp, för att se var det gjorde ondast.

Niclas straff för att ha misshandlat sin lillasyster?

lgren var kompisar i början av Hasse Carlsson och Niclas Wah med mindre lämpliga figurer. ås umg de 80-talet, innan Hasse börja Alla är vi barn i början: 12-åriga Pernillas första strapplande steg mot en artistkarriär 1980.

Jag är en astronaut: Linus går till väders genom storebrors försorg.

139

okej – 80-talets största poptidning

136-139 wahlgren.indd 139

10-09-10 13.50.15

W.A.S.P. och den svenska moralpaniken

Vi tryckte bilder på Blackie Lawless med sin lövbiff i käften.

140

okej – 80-talets största poptidning

140-149 WASP.indd 140

Blackie Lawless kom till OKEJs första och legendariska fotosession med egen rekvisita: långa härliga köttslamsor som han dessutom “blodade” ner lite extra. Vilket proffs!

10-09-10 14.33.12

Mmm... arrrgh! Tala om köttets lusta: Blackie Lawless, Los Angeles, juli 1984.

Av alla utländska band är nog W.A.S.P. det som har mest att tacka OKEJ för. Vi mer eller mindre gav bandet sitt genombrott i Sverige 1984, åtminstone antände vi den första delen av det som skulle bli en trestegsraket.

etta bestialiska hårdrockbands första singel, den famösa ”Animal (Fuck Like A Beast)”, kom i skymundan när den släpptes i april det året. Men när OKEJ-chefen Hans Hatwig kort därpå fick se bilder på chockrockarna från Los Angeles, tvekade han inte en sekund. I början av juni layoutade han det första färguppslaget med Blackie Lawless och hans groteska ensemble, som kom i tryck i nummer 14/84. I artikeln konstaterade författaren Stefan Johansson att ”Animal (Fuck Like A Beast)” närapå blivit bannlyst i England, men: ”Att Blackie Lawless visar upp sig med sågklinga mellan benen och sjunger ”I fuck like a beast” är inget som skapar en skandal i Sverige. Än så länge”. Ett halvår senare skulle bandet ovetandes utlösa rekordförsök i moralpanik i vårt land. I juli 1984 skickades OKEJ-syskonen Christine och Göran Lindsjöö till Los Angeles för att snabbt skaffa material till en W.A.S.P.-drive i form av intervjuer, livereportage, artikelserie om alla bandmedlemmar och affischer. Allt detta trots att de svenska hårdrockfansen ännu inte hade en aning om vad detta var för en grupp. Den enda utgivna singeln var till en början svår att hitta i butik. TACKSAMT MED SÅGKLINGA W.A.S.P. blev det kontroversiellt bildmässiga band Hans Hatwig önskat sig, då hans föregåen“Det står ej i Lukasde favoritband Kiss hade torkat bort ansiktssminket brevet...”. Äh, håll käft! och framstod som vilket pudelband som helst. – Det var naturligtvis tacksamt för oss när det kom en grupp som hade sågklingor mellan benen, avrättade en kvinna på scenen och slängde rått kött på publiken. Vi tryckte bilder på Blackie med sin lövbiff i käften, skrockar Hatwig förnöjt åt sitt dåtida fynd. Oscar Dronjak, det svenska hårdrockbandet Hammerfalls ene gitarrist, var 11 år i slutet av 1984 och glömmer aldrig när W.A.S.P. blev det stora samtalsämnet i skolan: – Vi hade roliga timmen och min kompis spelade upp W.A.S.P:s “Animal (Fuck Like A Beast)”. Det var så chockerade, sångaren sjöng ju ”fuck” hela tiden. Det är ett av mina tidigaste hårdrocksminnen. Det var då jag fattade att hårdrocken i sig var något speciellt, inte bara låtar och skivor.

140-149 WASP.indd 141

OKEJs många reportage om W.A.S.P. är rockjournalistiska klassiker.

10-09-10 14.34.08

Lili och Sussie

En “schlempryl” med två brudar som ser ut som horor.

Att ta dem för urblåsta blondiner var ett misstag.

Perfekta för en porrfilm? Någon tyckte det och hörde av sig med ett förslag till Lili och Sussie.

226

okej – 80-talets största poptidning

226-233_lili&sussie.indd 226

10-09-10 16.30.13

Lili & Sussie och porrfilmsförslaget

Det sena 80-talets mest hårdjobbande sångerskor i Sverige var Lili och Sussie, eller Inga-Lill och Susanne Päivärinta som var detta syskonpars hela namn. Genombrottet kom med discolåten ”Oh Mama” 1987 i dåtidens så viktiga tv-program ”Listan”, där de dansade i de tajtaste trikåer man kan tänka sig. ”Lili och Sussie rev ner 20 års kvinnokamp på tre minuter”, skrev kvinnorättskämpen Maria-Pia Böethius i Expressen och systrarna tog oerhört illa vid sig.

issa gick ännu hårdare fram. Johan Johansson, sångare i halvpunkiga John Lenin och Strindbergs i en aldrig publicerad OKEJ-intervju: ”Lili och Sussie är skit. En ’schlempryl’ med två brudar som ser ut som horor är inte vår grej.” Tjejduon i fråga gillade visserligen att klä sig lite utmanade, men att ta dem för urblåsta blondiner var ett misstag. Lili och Sussie var duktiga sångerskor och skrev till viss del sitt eget material, som hiten ”Where Eagles Fly”. Många hade svårt att skilja på de två blondinerna. En tumregel var att Lili målade sina läppar rosa medan den två år äldre syrran Sussie använde ett rött dito. Tjejerna syntes redan 1984 i OKEJ, då som körtjejer i Suzzies Orkester. Året därpå publicerade vi vad som måste ha varit landets första Lili och Sussie-artikel i och med att de

släppte sin debutsingel ”Sommar i natt”, som blev en flopp. När Lili och Sussie blev en av de populäraste svenska akterna i och med hitlåtarna ”Oh mama” och ”Bara du och jag” hade OKEJ stora reportage om dem så ofta vi fick en bildidé. Pengar var inget hinder. Skulle det inte vara kul att se Lili och Sussie roa sig på Disneyworld i Florida? Jo! Okej, vi sticker... och tar med dem på en sväng till Bahamas när vi ändå är i farten. Fröknarna var då verkligen inte blyga av sig. Solade topless i både Florida och på Bahamas. ”Fan, vad folk glor,” sa Sussie irriterat om vad hon tyckte var äckliga fluktisar. Senare fick vi höra att det var förbjudet att låta varan skumpa i det fria på Floridas stränder. SNUSKGUBBE HIT OCH SNUSKGUBBE DIT Päivärinta-tjejerna var roliga att intervjua, men ännu roligare att lyssna på när de pratade inofficiellt, vilket det oftast var den utåtriktade Sussie som gjorde. Då kunde det låta så här: ”Det är en snuskgubbe som skickar brev till oss med bilder på mig där han har tejpat fast utdragna kondomer på min mun. Men det får du inte skriva!” Vilket jag heller inte gjorde. Då. Men oftast var det bara oskyldiga saker som godis och kramdjur som kom med beundrarposten. Den som av flickorna fått jobbet att öppna och sortera inkommande post var deras pappa, alltid lika fryntlige spelemannen Paavo Päivärinta. Fast han blev så lagom munter den gången han hittade ett par gigantiska, svarta massagestavar i ett paket till sina döttrar.

Deras första semester på evigheter gick till Bahamas och Florida 1988.

226-233_lili&sussie.indd 227

10-09-10 16.31.10

svullo

...Kurtan, Ulla-Bella och andra stollar

Michael Dubois bodde bara ett stenkast från det som var OKEJs redaktionslokaler i Birkastan efter vår flytt från femte Hötorgsskrapan 1985. Det var bekvämt att kunna ringa Micke och snabbt stämma träff för ett reportage när man behövde något kul i tidningen. För OKEJ var bra på att följa upp vad de buskisaktiga figurerna, som vände sig till en ung publik, hade för sig.

ka jag komma som Svullo eller Elake polisen?” undrade rösten i luren. Till en början var det Micke Dubois koleriske ordningsman som gällde, men från och med 1989 kom Svullo att överskugga det mesta med hitlåten ”För fet för ett fuck”, såld i nästan 100 000 exemplar. Vi tog en tur i grannkvarteren och lät figuren i fråga råka ut för dråpliga situationer. Micke snappade upp vilken tråd som helst man föreslog honom. Men för OKEJs del började allt rörande Micke Dubois långt tidigare än så, med den allra första tidningsartikeln som trycktes om honom, i nummer 11/84. The Dude, som var hans alias då, hade just nått en framskjuten placering i Luftgitarr-SM – fast som luftbasist. Typiskt sköne Micke att alltid gå sin egen väg. ”Drömmen är att bli skådespelare och komiker,” sa Micke i intervjun. Som tack för publiceringen skickade luftbasisten ett stort svartvitt foto på sig själv där han skrivit ”Ett stort tack till redaktionen på OKEJ” Undertecknat: Micke Dubois, The Dude.

Dude! Var du så smal?! OKEJ skrev om Micke Dubois redan som luftbasisten The Dude 1984.

Som klippt och skuret för Micke Dubois komiska begåvning. ”Men Micke ville inte. Det var bara snabba pengar med Svullo som gällde,” suckade Ulf Malmros och lämnade Micke bakom sig. Micke fick enorma gager på Svullo-turnéerna, vars produktionskostnader bestod av en bandspelare med bakgrundsmusiken till ”För fet för ett fuck” att gasta till, samt en resväska med diverse rekvisita.

FÖRSTÖRD AV FRAMGÅNGEN Dessvärre förstörde framgången Micke Dubois på mer än ett sätt. Just rollen som Svullo gav så mycket pengar att han inte orkade bry sig om något annat. Bland annat kom hans kompis Ulf Malmros, som regisserade Elake polisen-filmerna och de tidiga Svullo-grejerna, på en ny idé. Malmros ville göra en tv-serie skräddarsydd för Micke vid namn ”Mannen som sökte jobb”. Varje avsnitt skulle börja med att Micke satt vid ett köksbord nedkletat med matrester och fullt av flottiga pizzakartonger. Iklädd en solkig brynja läste han platsannonserna i tidningen. Efter att ha hittat ett intressant jobb, gick han för att söka det – och blev antagen. Sedan skulle det förstås spåra ur på alla möjliga komiska sätt a là klassisk Duboishumor.

FAST I GROTESKA ROLLER När folk tröttnade på Svullo hamnade Micke Dubois i kylan. Han försökte gå vidare med nya roller, men få brydde sig. En supersnäll kille som fick skylla sig själv. Micke var en mycket mer mångfacetterad begåvning än de flesta hade en aning om, och hade kunnat göra sig en lång karriär om han bara inte låtit sig förföras av en massa frestelser. 238

okej – 80-talets största poptidning

238-245 svullo.indd 238

10-09-10 16.47.22

Batsvullo, eller Lädersvullo om ni vill, gjorde att vi kunde sova lugnt om nätterna. Eller var det tvärtom? svullo

En mycket mer mångfacetterad begåvning än de flesta hade en aning om.

1989 var det motordrivna sparkcyk lar som gällde för Agne och Svullo, som bjöd OKEJ-Jörgen på en tur.

llo.

nst lika rolig som Svu

Elake polisen var mi

239

okej – 80-talets största poptidning

238-245 svullo.indd 239

10-09-10 16.47.59

Vilka fotosessioner det gick att göra med internationella superstjärnor på besök i Sverige på 80-talet. Eftersom inga andra medier brydde sig nämnvärt om en sådan som Ozzy Osbourne, kunde vi förfoga över denne hårdrockspionjär under en hel onsdagskväll senhösten 1988.

ozzy osbourne Dr Jekyll eller Mr Hyde?

294-299 ozzy.indd 294

10-09-10 17.47.17

Ozzy var ju så flummig redan på den tiden. Han kom in i fotostudion och sa på sin släpiga Birminghamdialekt: ”Allright, tell me what you want me to do”.

Dr Jekyll i sitt skräcklaboratorium: är det där drycken som ska förvandla dig till Mr Hyde?

zzy kom till Stockholm för att puffa för sitt album ”No Rest For The Wicked”. Fast det innebar långt ifrån att allt gick som smort, tvärtom. Fotograf Göran Lindsjöö hade mödosamt byggt upp vad som skulle kunna liknas vid Dr Jekylls skräcklaboratorium i sin studio på S:t Eriksgatan 68. Dödskallar, benknotor, spindelväv och provrör med olikfärgade, bubblande vätskor. En naturlig miljö för någon som ända sedan sin tid i Black Sabbath lekt med det ockulta, bitit en levande fladdermus på scenen och gjort en massa andra mytomspunna hyss. Därtill hade en rökmaskin och olika kläduppsättningar hyrts in. En sminkös var på plats. DARRIG AV ABSTINENS

Ozzy Osbourne som vi är vara att se honom: den galet grimaserande skräckfiguren. Det är bara att trycka på en knapp så uppstår han, hur trött Ozzy än är. Det fick OKEJ erfara en högst märklig kväll hösten 1988.

294-299 ozzy.indd 295

Men när dubbel-O:et dök upp, blev Lindsjöö rejält orolig. – Ozzy var på avtändning. Han hade haft en hård period innan. Han svettades floder och var alldeles darrig av abstinens. Hur faaan ska det här gå, tänkte jag. Anders Tengner gjorde intervjun den gången:

10-09-10 17.47.39

ozzy osbourne

Varför pinkade jag i hans akvarium?

Varför spydde jag i vinbålen?

296

okej – 80-talets största poptidning

294-299 ozzy.indd 296

“Det smakar kattpiss!”, sa Ozzy om elixiret han experimenterade fram.

10-09-10 17.47.58

Dr Jekyll förvandlas till...

Jag tänker på alkohol varenda jäkla minut dygnet runt. Det är omöjligt att låta bli! Varenda sekund förväntar jag mig att trilla dit igen. “C´mon gumman, let´s hångla lite!” Ozzy och hans fru Sharon, tillika hans manager, drar sig inte för att vänslas lite i logen.

...den djävulske Mr Hyde. Fast i Ozzys fall är skillnaden hårfin.

alkoholmarinerade hjärna sände förmodligen hela tiden små elaka signaler om hur gott det skulle vara med en sup. Nu stod i alla fall Ozzy där och flåsade olycksbådande. Han hade blivit andfådd bara av att i maklig takt ha masat sig nerför trappan till fotostudion. – Han lunkade in i sminket i alla fall, säger Göran Lindsjöö. John Michael Osbourne, som sångaren egentligen heter, verkade inte ha en aning om var han befann sig. Men han var övertygad om att han inte var hemma, eller åtminstone inte på hotellrummet där hans fru Sharon, som höll sig i bakgrunden på den tiden, och deras son Jack väntade. Utan deras moraliska stöd hade den gamle missbrukaren gissningsvis dykt upp till plåtningen spritstinkande, svajande och sluddrande. Mannen med tusen skepnader:

– Ozzy var ju så flummig redan på den tiden. Han kom in i fotostudion och sa på sin släpiga Birminghamdialekt: ”Allright, tell me what you want me to do”. Vi visade upp rekvisitan för honom, och han bara stod där utan att varken säga något eller ens med en min visa vad han tyckte om idéerna. Han var nästan apatisk. AVGÖRANDE PERIOD I OZZYS LIV Ozzy Osbourne hade blivit alkoholist redan på det tidiga 70-talet. Nu hade han varit ren i sex veckor. Det här var en avgörande period i hans liv. Skulle han klara av att vara torrlagd? Spåren efter tusen och åter tusen drinkar hade för alltid skrivit in sig i hans ansikte. Saknaden efter spriten synes i hans sorgsna och förvirrade blick och märktes på hans skakande händer. Hans

OKEJ fångade honom perfekt 1984. 297

okej – 80-talets största poptidning

294-299 ozzy.indd 297

10-09-10 17.49.02

som samlarobjekt

iksom boken i övrigt handlar denna avdelning enbart om OKEJs 80-tal. De tre första numren, utgivna med två veckors mellanrum i januari och februari 1980, kom i det lilla A5-formatet. Från och med nummer 1/81, släppt i oktober, hade tidningen det vanliga veckotidningsformatet och kom en gång i månaden. Utgivningstakten ökade till varannan vecka i och med nummer 4/83. Bilagorna tog sin start i nummer 13/83 och bestod huvudsakligen av ett eller två affischark med tryck på båda sidor, alltid med artister som stod i kontrast till varandra, exempelvis synthpop och hårdrock. Nummer 26/84 hade till och med tre affischark, alltså med sammanlagt sex artister. Besparingsskäl gjorde att affischerna togs bort från och med nummer 13/89, men de återkom i nummer 24 samma år. Dekalarken kom och gick utan regelbundenhet med debut i nummer 24/85, mest när redaktionen kände att upplagan behövde höjas. Ibland satt de utanpå tidningen, andra gånger inuti. Tre nummer, 2-3/86, 6/86 och 10/86, bestod av dekalark på hela omslagets fram- och baksida. Ett tag 1988 experimenterades det med små bilagetid-

ningar om sex och mode, OKEJ-extra, vilka aldrig blev den framgång chefredaktören Hans Hatwig hoppades på. Ett nummer, 6/86, hade en Twisted Sister-tidning i mindre format som bonus, för att fira att gruppen äntligen kommit till Sverige för att ge konserter. Nummer 16/84 hade ett så kallat dubbelomslag, det vill säga omslagsbilden på The Jacksons täckte både tidningens fram- och baksida. OKEJ-tidningar kan hittas i antikvariat, på loppmarknader och på nätet. Det är svårt att finna intakta exemplar. Ännu sällsyntare är bilagorna, speciellt dekalarken. Det första numret, 1/80, brukar inbringa 1 000 kronor. Riktpriser de övriga två ”små” numren, 2/80 och 3-4/80, är 400 kronor styck. Den första utgåvan i stort format, 1/81, går sällan för mindre än 800 kronor. 1981-89 års tidningar ligger mellan 50 – 700 kronor beroende på innehåll och om eventuella bilagor sitter kvar. Eftertraktade artister som Kiss, ABBA, Depeche Mode, Iron Maiden och Kraftwerk höjer värdet. Observera att prissättningarna enbart gäller exemplar i nyskick.

Värderingsguide 10 ★★★★★★★★★★ 9 ★★★★★★★★★ 8 ★★★★★★★★ 7 ★★★★★★★ 6 ★★★★★★ 5 ★★★★★ 4 ★★★★ 3 ★★★ 2 ★★ 1 ★

1/80 Elvis, Magnus Uggla,

Tio stjärnor = tidningen har högt värde.

En stjärna = tidningen har mindre värde.

Kiss, Macahan, Zappa, Rocky II, Rod Stewart, Lilla huset på prärien, Alien, Amanda Lear, The Orchids, John Mayall, Debbie Harry, Donna Summer Ted Nugent, Nina Hagen, Goldie Hawn, Ian Dury, Village People, Ten, Teel-O m fl. 10 ★★★★★★★★★★

Slutsidor.indd 311

2/80 Rod Stewart, Factory,

Boppers, Paul Stanley, Elvis, Macahan, Travolta, Bo Derek, Agnetha Fältskog, The Who, Bette Midler, Ritchie Blackmore, Osynlige mannen, Pete Duel & Ben Murphy, Boomtown Rats, Boppers, Tomas Ledin, Blonde On Blonde, The Orchids m fl. 6 ★★★★★★

3-4/80 Blondie, Plasmatics, Judas Priest, Macahan, Elvis, Magnus Uggla, Gyllene Tider, Marilyn Monroe, Linda Blair, Marianne Faithfull, Baretta, Bo Derek, Björn Skifs, Kiss, Amii Stewart, Bob Geldof & Paula Yates, Buggles, Joan Jett, Blue Öyster Cult, John McEnroe m fl. 6 ★★★★★★

10-09-11 09.14.46

1/81 Hulken, Freestyle, Debbie

2/81 Dallas, ABBA, Elvis,

3/81 Sheena Easton, Freestyle,

1-2/82 Noice, Saxon, Clash, Duran Duran, Dallas, Uggla, Bowie, Sting, Saxon, Snowstrom, Soft Cell, Christer Sandelin, Bill Wyman, Beatles, Sex Pistols, Kiss, Motörhead m fl. 5 ★★★★★

3/82 Adam Ant, Thin Lizzy,

4/82 Gyllene Tider, The Go

5/82 Shakin´ Stevens, Ebba

6/82 Mick Jagger, Queen,

7/82 Keith Richards, Classix

Harry, Rolling Stones, Kiss, Noice, Alice Cooper, Police, Status Quo, Per Gessle, Vargtass, Dallas, Date X, Kim Wilde, Stålmannen, Fleksnes m fl. 9 ★★★★★★★★★

Grön, Ace Frehley, Depeche Mode, Duran Duran, XTC, Whitesnake, Kiss, Zappa, New York Dolls, Ratata, Rude Kids, John Lennon, Clash m fl. 5 ★★★★★

Slutsidor.indd 312

Freestyle, Noice, Meat Loaf, Rolling Stones, Bruce Springsteen, Iron Maiden, The Jam, Göta kanal, Lödder, Mats Ronander, Date X, John English m fl. 5 ★★★★★

Alice Cooper, Noice, Tommy Ekman, Human League, ELO, Bowie, Ron Wood, AC/DC, Sting, Lustans Lakejer, Judas Priest, Magnum Bonum m fl. 5 ★★★★★

Iron Maiden, Scorpions, Alice Cooper, Freestyle, Kiss, Duran Duran, Dag Vag, Noice, Simon & Garfunkel, Beatles, Rainbow, Gillan, Bowie m fl. 6 ★★★★★★

AC/DC, Kiss, Gyllene Tider, Duran Duran, Noice, Harrison Ford, Keith Richards, Stray Cats, Motörhead, Vargtass, X-Models, Olivia Newton-John m fl. 5 ★★★★★

Go´s, Noice, Eldkvarn, Queen, Status Quo, Saga, Japan, Dire Straits, The Jam,Van Halen, Meat Loaf, Ebba Grön, Human League, Charlie Watts, Kiss m fl. 6 ★★★★★★

Nouveaux, Hasse Carlsson, Nicole, Rolling Stones, Radio, Micke Andersson, Roxy Music, Factory, Noice, Frank Zappa, Mats Wilander, Sal Solo m fl. 6 ★★★★★★

10-09-11 09.15.47

★★★★★★★★★★★★

Jörgen Holmstedt ★★★★★★★★★★★★

★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★

Boken om

★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★★

Äntligen! Den STORA 80-talsboken!

80-talets största poptidning 80-talets största poptidning

Hundratals opublicerad e bilder!

344

fullmatade sidor!

Pop!• TV!• Film!• Snyggingar!• Fulingar!• Galningar!• Hårdrockare!• Synthare!• Legender!

De legendat riska 8 0 t Innehålle alet! r su med Kyli perposter och Angeu Minogue s från AC/DYoung C!

! • Osmakligt! n io ct A • k! ti an om R Naket! • Bo n u s ! ★★★★★★★★★★★★

Jörgen Holmstedt ISBN 978-91-89136-55-7