Entreprenören i Centrum - Gylling: ett äventyr i generationer by Premium Publishing

Redaktör Börje Lundberg

Företagets välljudande apparater (”Radion med den underbara tonen”) återfanns på 30-talet hos den svenska kungafamiljen, påven, Etiopiens kejsare – ja till och med Stalin i Kreml lyssnade på Centrum Radio. Duke Ellington och Jussi Björling lovordade soundet och man kan utan överdrift säga att svensk radio, TV- och elektronikhistoria går hand i hand med Gylling & Co. Bertil Gylling Junior – lika orädd han – tog med tiden över efter pappan och en ny era drog igång. Gylling blev först och störst i världen med egen tillverkning av snabbtelefoner och först i landet med att lansera Sony micro-tv och freestyle – för att ta några exempel. Familjeföretaget låg i framkant när Sverige ständigt skulle förses med nya apparater och idéer i den snabba teknikutvecklingen inom musik, bild och media. När redaktören Börje Lundberg gör en djupdykning i företagets historia så stöter han på andra välkända märken som Apple och Samsung. Livet som entreprenör beskrivs i boken som en tillvaro där man ”alltid har radarn påkopplad” men ändå har det förstås blivit både floppar och toppar. Det avancerade Optima Batteriet är ett exempel där risktagande och ”know how” ledde till framgång. Köpare blev bland annat Vita Huset som valde Optima till president Bill Clintons hela bilpark. I Gyllings händelserika historia finns också fascinerande sidospår: ett flyktingöde under andra världskriget, båttillverkning och satsningar på filmerna Rambo och Raskenstam. Ett unikt bildmaterial hjälper till att måla en personlig bild av svenskt entrepenörskap under 100 år. Familjeföretagets historia är ett äventyr – var så säker!

1 1 e e c c E N T R E P R E NÖREN I

Skolgrabben Bertil Gyllings första blygsamma affär var – öletiketter! I vuxen ålder visade han ett enastående sinne för business och marknadsföring. Och trots svår sjukdom vågade han satsa stort. Ny teknik tilltalade honom, och med Centrum Radio blev Gylling ett begrepp.

E NT R E PR E N Ö R E N I

Det är något visst med djärva entreprenörer!

Gylling – ett äventyr i generationer

Premium Publishing Box 301 84 Warfvinges Väg 34 SE-104 25 STOCKHOLM www.premiumpublishing.com

Entreprenören i Centrum – Gylling: ett äventyr i generationer ISBN 978-91-89136-57-1 © MMX Premium Förlag – en div. av Internal AB Redaktör: Börje Lundberg Formgivning: Anette Bienen och Mattias Hallbom/Join The Colours Projektledning: Nina Lindegren och Wille Wendt Redaktion: Alexandra Gylling, Bertil Gylling, Thomas Gylling, Nina Lindegren, Börje Lundberg och Wille Wendt Bildredaktör: Thomas Gylling Tryckeri: Fälth & Hässler, Värnamo Papper: Multi Art silk 130 gr. Alla rättigheter reserveras för respektive rättighetsinnehavare. Ingen del av denna bok får kopieras, lagras, återutsändas i någon form eller spridas digitalt eller i annan elektrisk eller mekanisk form utan skriftligt medgivande av rättighetsinnehavaren.

1 1 e e c c E NTR EPREN ÖREN I

Gylling – ett äventyr i generationer Redaktör Börje Lundberg

STOCKHOLM

Innehåll Förord Första affären – öltomtar!

En läcker röd cabriolet • En modern bil behöver en fin radio… • …och radion behöver förstås en bra antenn!

En man som inte gav upp 13 Snaps till en femåring! • Låt maten tysta mun Morgonbönen – ny affärsmöjlighet • Revolt och död • En kamp för brödfödan • Ett omänskligt slit • Nya problem Bertil bildar bolag – succéer och fiaskon 28 Krig och aktiespekulation • Mycket kör man på vagnar • Miljonär på konserver • Börsras utan motstycke

Somrarna på Rotnäs Ungdomarna blir torghandlare

En förrymd lägerfånge 100 Tårar och tragik • Flykten från lägret • Blodigt slagsmål i köket • Rymlingen blir jordbrukare America, here I come! 106 En begagnad Ford • Ensam på motellet • Stjärnglans över Centrum Nya tider, nya planer

Äventyr i Lettland 37 Restrassel och bröllop • Kulorna viner • Falsk slottsägare med problem

118

Äntligen TV i Sverige 124 TV-en bristvara • Succé och motgång • Hjälp, TV-n ryker! • En annan värld • ”Inte vårt fel” • Spilltiden tas tillvara • Peru nästa

Bertil Sr får Wasaorden

Tre miljoner TV-antenner Smarta träffar

Kungen får en idé Radion med den underbara tonen • Snillrik formgivning

Radion gör sitt intåg Motorhjul och pilsnerfilm • En viktig kontakt

Chefstelefon blir snabbtelefon 138 Kontoristernas tid Transistorn gör entré

En livsavgörande strid

134

145

72 75

Fighting team i Gröndal 152 Dubbel blåsning • Motståndsmannens dubbelspel

Pappas pojke på äventyr 82 Knockad av Beppe Wolgers • Glänsande knoppar •

Centrum blir världsledande 162 Storbygge i Oskarshamn • Smärtsam nedläggning

Triumfer och lyx

Möten i Moskva Mikojan kollar snabbtelefonen

168

Friarna står på kö 171 Ericsson träder in på scenen • Nya prisförhandlingar • Mjölbyverken ”En epok att minnas” – 25 år med Sony 180 Japanskt – kan det vara nåt? • Perfekt tajming • Det svenska undret • Inbjudan till Tokyo • Orosmoln • Kaxigt företag • Sony proffsprodukter Leken på golvet Kungliga logen • Roslagsvår i Manilla

196

Bertils tunga beslut

226

En norsk vinstmaskin Gylling Teledata sätter fart

228

Ett båtäventyr kapsejsar Räntechock

232

Rambo och Gylling

236

Raskenstam och Gylling

238

Apple – ett kostsamt äventyr 239 Nya löften • Löftena gäller inte • Apple förnekar fakta

Freestyle är grejen Betamax – Sonys miss som gick till historien • Normendeprodukter

200

Mot Korea – och lågpris!

206

Batterier till Vita huset 244 Ett djärvt beslut? • General Motors ber om hjälp • GM:s dundertabbe • Vita Huset ringer • Nyemission blir succé • Ministrar och traktorer • Hårdtester i Spanien • Chocken från USA • Brännhet motorhuv • Slutet gott, allting gott

Thomas sjunger ut

209

Mot nya lockande mål

262

Kris och kronras 211 Möte på sjukhus • Nytt bolag invigs • Konflikter uppstår

Entreprenör – absolut!

264

Tack & bildkällor

272

Ett japanskt dråpslag Japaner, japaner… • Jumbotron till Globen • Bertil Gylling summerar

216

Gylling lanserar kontokort

224

Radion gör sitt intåg 1920-talet såg nya medier födas som aldrig förr. Radion, filmen och grammofonen inledde ett segertåg utan motstycke. Världen höll snabbt på att förändras, och Bertil Gylling såg tidigt möjligheter att göra affärer. Mycket tack vare hans musikintresserade hustru. 44

nga Helene från storstaden Wien bodde alltså nu som nygift ute på mörka landsbygden i Fagersjö nära Nynäsbanan vid sjön Magelungen. Hemma i Wien hade hennes liv präglats av stadens ljus, ett stort och glatt socialt umgänge, maskerader och mycket musik. Bertil var angelägen om att hustrun upprätthöll kontakten med hemlandet. Möjligheten kom med radiomottagaren. Bertil köpte en apparat för att Helene skulle kunna lyssna på program från Wien. Paret blev därmed radiopionjärer i Sverige. Den första apparaten var en skrymmande låda, försedd med ett stort antal rattar och en otymplig ramantenn, men tonerna hördes klart och tydligt i lurarna, när direktsändningarna från Wien och andra stationer i Europa avlyssnades. – Vi satt i köket och lyssnade häpet, kväll efter kväll. ”Detta måste bli något stort”, tänkte jag. Helene, som under hela sitt liv skulle få perioder av depression, kunde stilla sin hemlängtan en smula, och Bertil började förstå förändringens kraft, detta var framtiden. Han hade på senare tid ägnat sig åt textilbranschen med firman Ylle & Siden på Regeringsgatan. Men Bertil hade ingen fackkunskap, och han trivdes aldrig med tygerna och med bortskämda Östermalmstanter. Radioapparater, det var något helt annat. Nytt, spännande och utmanande! Rundradion hade blivit teknisk möjlig i slutet av första världskriget tack vare en uppfinning av Edwin Howard Armstrong, den så kallade superheterodynprincipen, som innebar att mottagare kunde skilja olika näraliggande radiokanaler från varandra. 1920 startade den första radiostationen i USA, tre år senare var redan 500 stationer i bruk. Radion i Sverige blev efter en privatägd inledningsfas, statsägd och en smula officiös i sitt sätt att sända reportage och läsa telegram. Radiotjänst inledde sina sändningar den 1 januari 1925, till att börja med från tre sändare, i Stockholm, Göteborg och Malmö. Svenska Radiobolaget i L M Ericssonkoncernen (med brittiska Marconi som delägare) och Aga satsade tidigt på tillverkning av de nya apparaterna. Utomlands kom Philips och andra med i spelet. Bertil Gylling startade med att köpa ett antal stora, franska superheterodynmottagare i Paris som sedan såldes med god förtjänst. Genom kontakter i Tyskland kunde han köpa in hörlurar för 3:50 kronor paret. Gylling & Co lockade i reklamen med en kristallmottagare och två par hörlurar för 28 kronor. Det blev succé! Företaget sålde 10 000 apparater! En inte oväsentlig del av verksamheten var alla tillbehör och komponenter. Gylling köpte till exempel en miljon meter kopparwire som användes till antenner. Varje kund köpte en 25-metersrulle à åtta öre metern. Steg för steg växte radioverksamheten. Mot slutet av 1920-talet inledde Bertil ett samarbete med radiofabriken Dux, som startats i blygsam skala redan 1922 av den 19-årige radioamatören Hilding Ljungfeldt

En tidig ljudmaskin. Med en kristallmottagare kunde Helene i viss mån upprätthålla kontakten med hemlandet Österrike. Bertil insåg att tekniken hade framtiden för sig och att det fanns pengar att tjäna. Han importerade och sålde. Priset var som synes 28 kronor för en mottagare med två par hörlurar och fyra banankontakter. Till vänster: Fords före detta sammansättningsfabrik där Centrum Radio flyttade in 1933.

och tagit fart på allvar fyra år senare med adress Blekingegatan 61 i Stockholm. För Gylling blev det korta krediter och leveranser, oftare på vårsidan än på hösten när han behövde dem. Därför började han fundera över att själv tillverka radioapparater och anlitade konstruktörer för ändamålet. Han hyrde lokaler i det nybyggda Centrumhuset vid Kungsgatan/Sveavägen och utlyste en tävling bland personalen om vad företaget skulle heta. ”Det står ju redan Centrum på fasaden, så varför inte Centrum Radio”, föreslog någon. Och så blev det. Men affärerna tog inte fart. Tvärtom hotades Centrum Radio 1931 av konkurs i ett läge då leverantören krånglat. Vännen Hadar Schmidt kom emellertid till undsättning. I Centrumhuset hade företaget visserligen billiga lokaler, men risken var dels uppsägning med kort varsel, dels att verksamheten snart skulle behöva större utrymme. Det var dags att flytta. Motorhjul och pilsnerfilm Men innan vi fortsätter med radioapparaterna tar vi ett kort steg tillbaka för att visa Bertil Gyllings breda sinne för affärer och reklam. Att ständigt pröva nya idéer hade blivit hans signum. Och han var aldrig främmande för att överskrida branschgränser eller att fånga tillfällen i flykten. Ett exempel från 1920-talet hade anknytning till hans frus hemland Österrike. Efter första världskrigets slut översvämmades det besegrade Österrike av hemvändande soldater, samtidigt som dess största vapenfabrik ÖWA tvingades inställa tillverkningen av vapen och ammunition. Det skapade en enorm arbetslöshet. Några ingenjörer och arbetare vid vapenföretaget försökte få igång civil produktion. En av dessa kriskonstruktioner var ett motorhjul, som man på några minuter kunde montera på vilken cykel som helst, det så kallade ÖWA-hjulet. Bertil Gylling tyckte att idén var genial. Det fanns varken moped eller skoter år 1925. Han provade ÖWAhjulet på sin cykel och på sin sparkstöttning med gott resultat. Dags för import! Han beställde och sålde ett allt större antal ÖWA-hjul, men 1927 bestämde krigets segermakter att samtliga fabriker som tillhörde krigsmakten i Österrike skulle jämnas med marken. Bertil slog till och köpte det sista lagret, 4 000 ÖWA-hjul. Nu gällde det att göra reklam. Bertil hakade på det gryende idrottsintresset och lät en medarbetare ställa upp i Dagens Nyheters sexdagarslopp på cykel, utom tävlan med ÖWA-hjulet. Nätterna gick åt till att febrilt laga och underhålla konstruktionen. Reklamjippot gav publicitet, men arrangörerna var måttligt förtjusta. Bertil fick oväntad draghjälp också från annat håll. ÖWA-hjulet kom att uppmärksammas i en mycket populär pilsnerfilm, där i en scen den omåttligt omtyckte komikern Fridolf Rhudin, klädd i full läder- och bilmundering, gick in i ett stort dubbelgarage och sedan kom utputtrande på en cykel med ÖWA hjulet – ett riktigt antiklimax! Gratisreklam av stora mått. I dag kallas det produktplacering. ÖWA-hjulet var dessvärre av ojämn kvalitet. Ibland användes stål av sämre kvalitet än det borde vara, och det kunde hända att motorn skar ihop. En intressant idé gick därför inte att rädda. Bertil hade erbjudits patentet men saknade ekonomisk kraft att själv lägga upp en tillverkning. ÖWA-hjulen hade rullat färdigt i Sverige.

Kungen får en idé Radion fick vanligtvis hedersplatsen i vardagsrummet – eller finrummet, som det ofta kallades. Den var inte bara en ljudkälla utan skulle verkligen synas; familjen var stolt över att äga en så fin möbel. Radion samlades man runt, den satt man andäktigt och lyssnade till.

amtidigt kunde mor möjligen handarbeta och far utföra andra praktiska sysslor, men lyssnandet var ändå koncentrerat. Rösterna och musiken fick inta rummet. Radion stod inte och skvalade förstrött i ett köksfönster. Nyheter, musik och underhållning var av det allvarligare slaget. Lättare förströelse kom först efter andra världskriget med bland annat Povel Ramel och Lennart Hyland. Men det var inte bara vanligt folk som älskade nymodigheten. En dag 1932 kallades Bertil Gylling överraskande till slottet för att träffa kung Gustav V, som var mycket intresserad av radio och som uppmärksammat den höga ljudkvalitén på Centrum Radios produkter.

Kungligt erkännande. Diplomet som visar att Gylling 1933 utsetts till hovleverantör.

Sveriges första DJ! Plattvändare på Slottet. Tack vare Centrums dubbla skivspelare kunde hovmannen Bengtsson faktiskt bli Sveriges första riktiga discjockey redan på 30-talet. Att spela upp en hel symfoni för Kungaparet krävde 6 stenkakor. Med hjälp av två volymkontroller kunde man mixa precis som dagens DJ’s (se även bild nästa uppslag). 59

En modern bil behรถver en fin radio...

Kör och lyssna. Bilradion, den är så självklar att man har svårt att föreställa sig en tid när den fick folk att spärra upp både ögon och öron. Redan 1933 hade Ford visserligen presenterat den första specialbyggda bilradion, men i Sverige skulle det dröja till efter andra världskriget innan den blev någorlunda vanlig. Som en parentes kan nämnas att staten 1943 införde en särskild bilradioskatt på 10 kr/år. Bilradion uppe till vänster på motstående sida skräddarsyddes för Volvo PV444. Ränderna fortsatte på panelen. Gyllings jublade och lät tillverka 10 000 apparater. Dessvärre blev bilen kraftigt försenad, Volvo köpte inga apparater förrän två år senare. Under tiden var Gyllings tvungen att pantsätta lagret, som placerades i Frihamnen. Senare fick man löpande köpa tillbaka apparaterna. 91

Från radio till snabbtelefon. Med tekniken som snabbt utvecklades på radiosidan blev nästa steg en nymodighet som skulle slå igenom på bred front i företag över hela västvärlden: snabbtelefonen. Men det tog lång tid, krävde stora investeringar och hårt arbete att förverkliga Bertil Gyllings vision. Efter genombrottet blev snabbtelefonen emellertid oumbärlig på varje kontor. Notera Alice Babs på bilden.

Chefstelefon blir snabbtelefon

En radio eller vad? Apparaten kallades ”hundkojan”, men det är ingen gammaldags radio som man skulle kunna tro, utan andra generationen av företagets snabbtelefoner. 138

Det var stora avstånd i den gamla Ford-fabriken där Centrum Radio höll till. Cheferna behövde ett tekniskt hjälpmedel för snabbare kontakt. Lösningen blev den högtalande telefonen, senare kallad chefstelefonen, och slutligen snabbtelefonen. En ny framgångssaga för Gyllings.

ågon gång i mitten av 1930-talet föddes idén till framtidens snabbtelefoner. Bakgrunden var hämtad ur den vardagliga erfarenheten i Gyllings företag. Cheferna hade problem med att kommunicera i den långsträckta fabriken i Stadsgården. Men Centrum Radio var ett innovativt företag. Efter succén för ”radion med den underbara tonen” hade man utvecklat avancerad förstärkarteknik och ljuddistribution. Centrum installerade anläggningar i Konserthuset, Dramaten, Operan och Stockholms Stadion De tekniska erfarenheterna kom nu väl till pass för att konstruera ”högtalande telefoner” i avsikt att effektivisera verksamheten i fabriken. Anläggningen visade sig fungera så bra att Bertil Gylling beslöt sig för att satsa på en mindre serieproduktion av ”chefstelefoner”, som de nu kallades. Det första patentet hade tagits ut 1935. Några av hans affärs- Praktisk statuspryl. Snabbvänner var intresserade, telefonen var lika häftig som men få andra trodde på användbar och blev en dunidén. Gylling höll emel- dersuccé för Gylling & Co. Den här modellen hette GB och var lertid fast vid sina telefo- försedd med en finess: lysande ner, trots att avsättningen knappar. under de första åren var mycket blygsam. Tiden användes för att förbättra och förfina apparaterna. Så här marknadsfördes de första av Centrum Radios chefstelefoner på 1930-talet: ”Aﬀärsmannen som snabbt måste komma i förbindelse med någon av sina avdelningschefer, privatmannen, som önskar stå i kontakt med sin chauﬀör, verkmästaren, som ständigt behöver korrespondera med sina medarbetare i olika delar av ett nybygge och många andra behöver en chefstelefonanläggning från Centrum Radio. Man ställer in linjeväljaren på önskad avdelning, nedtrycker talkontakten och lämnar sitt meddelande i vanlig samtalston. Den anropade behöver icke gå fram till sin apparat. Varhelst han befinner sig i sekundärapparatens närhet kan han lämna sitt svar. Man vinner tid och bekvämlighet genom att installera en chefstelefonanläggning från Centrum Radio.” 139

Transistorn tar över. Centrum Radio var snabbt ute med radioapparater och radiogrammofoner som allt mer byggde på transistorteknik. Nu blev bärbara modeller betydligt mindre och enklare och mer praktiska. Inte minst ungdomar älskade dem. Fortfarande gällde att Gyllings apparater skulle ha det bästa ljudet över hela linjen.

150

151

”En epok att minnas” – 25 år med Sony 25 års unikt samarbete mellan Gylling och Sony började med ett svalt bemötande. Sedan följde gyllene tider med nya spännande produkter och fascinerande kontakter. Men det hela slutade brutalt.

ony hade grundats 1946 av Masaru Ibuka, ett tekniskt snille som snart lockade till sig Akio Morita, en suverän marknadsförare. De kompletterade varandra förträffligt. Mot slutet av 1950-talet och i början av 60-talet var Mr Morita stationerad i New York för att bygga upp Sonys expansion i USA. På några få år lyckades han göra Sony till ett av landets mest kända elektronikmärken. Företaget var på väg att bli ett världsnamn. Men i Sverige representerades Sony av en enda butik, vilket känns nästan löjligt att tänka sig med det facit vi har i dag. Nåväl, en serie tillfälligheter kom att dramatiskt ändra på den saken. Som framgått

Forskning gör skillnad. Sony levde verkligen upp till sin slogan: ”Research makes the difference”. Företaget låg i täten ifråga om små läckra FM-radioapparater med transistorer. Det fanns alltid mycket att diskutera. Sonys grundare Masaru Ibuka flankeras av Bertil Gylling Jr och Sr.

180

av ett tidigare kapitel hade Bertil Gylling våren 1961 blivit mer eller mindre strandsatt i Tokyo, medan han förhandlade med Sanyo. Veckorna gick och under väntetiden passade han på att systematiskt besöka ett antal radio- och TV-butiker för att få svar på en frågelista han gjort upp om produkter, deras kvalitet, teknikhöjd, distribution och så vidare. – Resultatet av min marknadsundersökning blev att Sony var nummer ett att satsa på. Jag tog mod till mig och traskade upp på Sonys huvudkontor. Det hade förmodligen aldrig hänt om inte Sanyo varit så besvärliga. Sonys exportchef tog emot den entusiastiske entreprenören som talade sig varm för Gylling-företagen i Sverige, dess stora kunnande och långa erfarenhet. Gylling förklarade att han var villig att med kraft och entusiasm representera Sony på den svenska marknaden. Men exportchefen var iskall och svarade lätt överlägset: ”Nej tack, det behövs inte. I Sverige har vi redan en bra distributör sedan ett halvår tillbaka.” Men denna ”distributör” var alltså en vanlig butik på Norra Bantorget i Stockholm. Bertil mindes att han mycket riktigt hade sett en Sony transistorradio i affären. Själv såg han framför sig en helt annan potential för Sony i Sverige. Han försökte övertala exportchefen: ”Om Sony är bara hälften så bra som jag har förstått under min rundfrågning här i landet, så kommer ni inte att nöja er med den distributör som ni nu har valt. Det är ju bara en butik. Skulle ni komma på bättre tankar, här är mitt kort. Var så goda, ni är alltid välkomna. Jag har ett klart intresse att på ett verkligt kraftfullt sätt ta hand om Sonydistributionen i Sverige.” Exportchefen föreföll inte särskilt imponerad, han tog kortet och avslutade besöket. Bertil var besviken. – Jag hade hoppats på att inleda samarbete med Sony, precis som vi hade jobbat med andra företag i samma bransch. Men nu verkade den tanken dödfödd. Och ingenting hände på flera månader. Men i november fick Bertil ett lika oväntat som angeläget samtal från Schweiz. Någon ville prompt ha tag på direktör Gylling: ”Det är från Sony, vi skulle uppskatta mycket om vi fick möjlighet till ett personligt sammanträffande.” Öppningen från Sony kom helt överraskande mot bakgrund av den kallsinniga, avvisande behandlingen Bertil utsatts för vid besöket på huvudkontoret. – Men jag blev glatt överraskad av Sonys initiativ, detta var ju precis vad jag hade siktat på! Japanskt – kan det vara nåt? AB Gylling o Co fick efter korta och positiva förhandlingar generalagenturen för Sonys samtliga produkter. De första apparaterna började levereras till Gröndal hösten 1962. De stämde inte med svenska SEMKO-bestämmelser, men det löstes efter hand. Sony var det första riktiga japanska varumärket i Sverige, och introduktionen gick minsann inte av sig självt. 181

Freestyle är grejen 1979 lanserade Sony återigen en ny produkt, som skulle bli en världssensation och revolutionera lyssnandet. Den kallades Walkman, en bandspelare så liten och smidig att man kunde ha den i fickan eller fästa på kläderna och bära med sig.

ed hörlurar lyssnade man på musik eller radio. Ingen i omgivningen blev alltså störd – och man blev själv inte störd av omgivningen, minst lika viktigt. Mr Morita föregick med gott exempel. Han använde Walkman under sina joggingrundor, och nu hade joggingtrenden slagit igenom även i Sverige. Frihet, rörlighet och tekniska framsteg låg i luften, bort med 70-talet, nu väntade ett nytt, sundare, fräschare 80-tal. Men nymodigheter tas inte alltid emot med entusiasm, så när Walkman presenterades i Tokyo gjorde inte de församlade agenterna från Europa vågen precis, reaktionerna var avvaktande. – Själv var jag också lite skeptisk, medger Sune Tellbo, men min produktchef Lennart Thulin tände till och tyckte att det var ”tidernas grej”. Hemma igen satt Sune och Lennart och pratade om den nya spännande produkten. Men de gillade inte namnet Walkman, det lät töntigt. Apparaten var ju till för joggare. ”Freestyle ska den heta!” Förmodligen var det Thulin som kläckte namnet, och Tellbo kände att det låg helt rätt. Den lilla apparaten stod för frihet och ny stil, det som nu låg i tiden. Nina, yngsta dotter till Bertil Jr, var en av de första som fick prova en Freestyle: – Jag gillade den direkt, den var toppen. Människor kom fram till mig och frågade vad det var för något, det var verkligen spännande. Freestyle innebar också en privat sfär. När jag till exempel bilade med föräldrarna lyssnade jag i freestylen och fick vara lite för mig själv. En motorcykelmässa i Älvsjö drog hösten 1979 stor publik. I en av montrarna presenterade Gylling Hemelektronik Freestyle.

200

– Vi satte upp lurar och visade hur man kunde lyssna på musik i små bärbara bandspelare. Massor av ungdomar flockades runt dem, lyssnade och blev heltända. Den lilla behändiga apparaten blev en omedelbar succé i Sverige. Medierna hängde på och Freestyle blev snabbt ordet i var mans mun utan egentlig marknadsföring, förutom mässan i Älvsjö. – Julförsäljningen blev en strålande framgång och ett definitivt genomslag för Freestyle, allt vid hade sålde slut, konstaterar Sune Tellbo. Parallellen är given till lanseringen av micro-TV-n 1963. Än en gång kom alltså en Sony-produkt, som i övriga Europa betraktades som iskall eller svårsåld, att bli ”årets julklapp” i Sverige, tack vare Gyllings nyfikenhet, tajming och intuition. Men japanerna gillade inte alls ordet Freestyle. Sony beslutade att namnet inte fick användas i Sverige. Sune Tellbo: – Vi kom i dispyt med Sony. Helt i onödan tyckte vi. Freestyle hade snabbt blivit ett starkt begrepp på svenska marknaden. Konkurrenter, som började dyka upp, använde självklart det inarbetade ordet Freestyle, och så skulle vi inte få ha det själva, vi som hade kommit på det. – Inget av våra argument bet på huvudkontoret i Tokyo, vi fick det entydiga beskedet att vi inte fick fortsätta med namnet Freestyle.Vi skrev istället ”Walkman – Freestyle” och det fungerade bra! Det viktiga var ju att namnet hjälpte till att sälja produkten, och det gjorde det. Marknaden exploderade och Gylling Hemelektronik fick snabbast av alla fart på försäljningen. Bolagets per capita-försäljning nådde ständigt nya rekord och ledde till flera priser och belöningar. Freestyle-satsningen blev också en ekonomisk framgång. När försäljningen nådde sin topp 1983 hade Gylling 50 procent av marknaden i Sverige. Man tror lätt att ”freestyle” är ett engelskt ord för den bärbara kassettbandspelaren. Men den som frågar efter en ”freestyle” i en engelsk butik (eller annan utanför Sverige) kommer att mötas av expediter som ser ut som frågetecken. Så här förklaras ordet ”freestyle” i Nationalencyklopedin: ”freestyle (eng, free-style ´fristil´) 1 disciplin inom skididrott 2 benämning (endast förekommande i Sverige) på bärbar kassettbandspelare med hörlurar (ibland även radiodel), lanserad av Sony 1979 under varumärket Sony Walkman” Notera den andra parentesen i texten: ”endast förekommande i Sverige”. Betamax – Sonys miss som gick till historien Video var ytterligare en stor grej. VHS eller BetaMax var den avgörande frågan. När videon introducerades på allvar 1978 hade Gylling-företagen båda lösningarna: BetaMax – Gylling Hemelektronik från Sony. VHS – Centrum Radio från NordMende. Sony hade utvecklat Beta-tekniken och Panasonic VHS. Fram till 1978 hade Philips egna VCR-system, som introducerades 1974, dominerat marknaden men försäljningen var blygsam med totalt 17 000 apparater på fyra år.

Blunda nu, barn! Bertils dotter Nina berättar: – Alla i familjen var naturligtvis Sonyfrälsta, eftersom vi sålde det märket i Sverige under ett kvarts århundrade. En av de största konkurrenterna var Philips. När vi var ute och åkte – oftast på väg till farmor och farfar - och passerade byggnaden i Stockholm med den stora Philipsskylten, sa alltid pappa: ”Håll för ögonen nu, barn!” Vi alla i baksätet satte händerna för ögonen och ropade samfällt: ”Bläää!” – Jag missförstod detta en gång och sa ”Håll för ögonen nu” när vi passerade Philipsons skylt – de var ju generalagent för Mercedes. Pappa skrattade gott och förklarade skillnaden. 201