The Sebastians - 60-talsgruppen Gud glömde by Premium Publishing

h Pieter T

e h t s n a i t s a b e s e p p u r g s l a t 60

e d m รถ l n gud g

the tians s e bas 6 0 -ta l s

ud gl g n e p p g ru

Pieter Tham

รถmde

The Sebastians – 60-talsbandet Gud glömde isbn 978-91-89136-50-2 premium publishing Sankt Göransgatan 159 Box 30 184 SE-104 25 Stockholm Telefon: 08-545 689 20 E-post: info@premiumpublishing.com www.premiumpublishing.com Text: Pieter Tham Grafisk form: Anders Weston/Honky Tonk Producent: Wille Wendt Projektledning och bildresearch: Liska Cersowsky Tryckeri och repro: Fälth & Hässler,Värnamo Papper: Multi Art silk 120 gram Denna första upplaga av boken innehåller en exklusiv bonus CD (Premium 018) med tidigare outgivna 60-tals-inspelningar med The Sebastians i urval av Pieter Tham. Mastrering: Björn Almstedt, Cutting Room Produkton: Pieter Tham Projektledning: Roger Holegård CD-tillverkning: Optimal Media Production GmbH,Tyskland Grafisk form: Anders Weston/Honky Tonk ©2009 text Pieter Tham ©2009 bokutgåva Premium Publishing – en div. av Internal AB Alla rättigheter reserveras för respektive upphovsrättsinnehavare. Ingen del av denna bok får kopieras, lagras i databaser, återutsändas, tillgängliggöras eller spridas digitalt eller i annan elektrisk eller mekanisk form eller spridas utan skriftligt medgivande av rättighetsinnehavaren.

Innehåll Prolog ......................................................................................................................................................................................... 13 1963............................................................................................................................................................................................... 15 Baby Elephant Walk ......................................................................................................................................... 21 What’d I Say ............................................................................................................................................................... 26 1964............................................................................................................................................................................................... 33 A Hard Day’s Night ............................................................................................................................................ 37 Sleep Little Girl ........................................................................................................................................................ 42 Ain’t She Sweet ...................................................................................................................................................... 47 Tell Me You’re Mine ........................................................................................................................................... 53 1965 .............................................................................................................................................................................................. 57 Cadillac ............................................................................................................................................................................. 64 Too Much Monkey Business/Roll Over Beethoven/ Bloodhound/Long Tall Sally/I Got My Mojo Working/ Rock’n’Roll Music/Dizzy Miss Lizzy/Kansas City med flera .......................... 69 Words Of Love ......................................................................................................................................................... 72 I Told My Girl .............................................................................................................................................................. 76 Matchbox ....................................................................................................................................................................... 79 I’ll Always Love You ........................................................................................................................................... 82 Farmer John . ............................................................................................................................................................... 86 You Must Be Joking ........................................................................................................................................... 89 Baby What’s Wrong . ........................................................................................................................................ 93 1966 .............................................................................................................................................................................................. 99 My Generation ..................................................................................................................................................... 105 Naggin’ Moman .................................................................................................................................................. 109 Paperback Writer ............................................................................................................................................... 116 Hideaway . .................................................................................................................................................................... 121 1967............................................................................................................................................................................................ 125 I Don’t Want To Spoil The Party ..................................................................................................... 130 Devil In Her Heart ............................................................................................................................................ 132 1968............................................................................................................................................................................................ 137 The Wind Cries Mary ................................................................................................................................... 145 Epilog ....................................................................................................................................................................................... 151 1960-talets uppgång ... .............................................................................................................................. 156 ... och fall ..................................................................................................................................................................... 159 Noter......................................................................................................................................................................................... 162

Förord från författaren

ror du någon skulle vilja läsa en bok om ett svenskt band som spelade popmusik på 1960-talet, uppträdde på en scen högst tio gånger, aldrig fick skriva autografer och inte ens var i närheten av att få skivkontrakt? Den mångordiga frågan ställde jag till en bekant med viss intellektuell förankring för något år sedan. – Nej, blev det raka svaret. Ingen förutom gruppens medlemmar. Det var inte den respons jag hade hoppats på. Jag var just i färd med att skriva boken om The Sebastians, den föga framgångsrika kvartetten där jag spelade kompgitarr, och min entusiasm för uppgiften växte för varje kapitel. Det fanns flera skäl: • Jag ville bringa ordning i det nystan av nostalgiska dammråttor från tiden med bandet som ständigt och jämt virvlade upp till ytan i mitt inre – helt enkelt dokumentera mina hågkomster i ett minnenas arkiv. • Jag närde en svag förhoppning om att mina tre, numera vuxna, barn via mina rader skulle bibringas en glimt av detta sägenomspunna årtionde – samtidigt som de fick en susning om vad deras farsa roade sig med som tonåring. • I mitt undermedvetna registrerade jag också att intresset för 1960talet och dess musik bara tycktes öka. Våren 2008 när endast några få rader återstod att skriva av detta alster sändes parallellt två olika serier 9

om 60-talsmusik i svenska tv-kanaler. Samtidigt svämmade dagstidningarna över av artiklar där kommentatorer uppmärksammade 40-årsminnet av majrevolten 1968, både den i Paris och kårhusockupationen i Stockholm. Det var uppenbart att decenniet fortfarande var gångbart. Kanske boken om de okända Sebastians skulle hitta fler än fyra läsare trots allt! Förläggaren, en man med en kunskap om 1960-talets musik så allomfattande att han utan förberedelse och vid vilken tid som helst på dygnet skulle kamma hem högsta vinsten i Tiotusenkronorsfrågan, baissade vänligt men bestämt mina förhoppningar. – Du får ursäkta mig, sa han. Fyra ynglingar från Östermalm är inte vad man vanligtvis förknippar med rock’n’roll. Den handlar oftast om lite mer skit under naglarna, att slå ur underläge – att göra en klassresa helt enkelt. Det startades popband i nästan varje kvarter på 60-talet men frågan är hur mycket ni egentligen deltog i den folkrörelsen? Risken är att din bok blir aningen intern… Kanske hade han rätt. För mig personligen har det dock aldrig rått någon tvekan. Jag lovar, jag tänker sträckläsa berättelsen om The Sebastians flera gånger om! I min värld förtjänar bandet alla gånger sin egen dokumentation, en plats högt där uppe på parnassen tillsammans med Beatles, Stones och Dylan – och det trots alla uteblivna kommersiella framgångar. För sanningen är att sagan om The Sebastians, faktiskt, innehåller åtminstone en dimension av allmängiltigt intresse. Det handlar om vikten av att ge sig hän, att våga drömma – att stämma gitarren och sedan med ett hjärta fyllt av glädje lyssna till den sträng som brast. W Stockholm i november 2008 Pieter Tham 10

Till Lina, Kalle & Nisse

WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW WWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWW

1963

ret 1963 minns många främst som året då en kula från en lönnmördares gevär ändar president John F. Kennedys liv i Dallas. Vicepresidenten Lyndon B. Johnson svär presidenteden ombord på Air Force One några timmar efter mordet. Änkan Jacqueline Kennedy, alltjämt iförd nedblodade kläder, står bredvid. Presidentens blott treårige son John-John gör honnör framför kistan i samband med begravningen och en hel värld rörs till tårar England skakas av Profumoskandalen. Krigsministern John Profumo har haft en affär med »modellen« Christine Keeler, en lyxprostituerad som samtidigt delar säng med en representant för Sovjets försvarsministerium. Kina hotar under året att spränga sin första atombomb och västvärlden får hicka – är det framväxten av en ny supermakt, vid sidan av USA och Sovjet, som sker? »I have a dream«, förklarar medborgarrättskämpen Martin Luther King i sitt sedermera så omtalade tal vid Lincoln Memorial i Washington. Tvåhundratusen människor sluter upp och drömmer om ett rättvist Amerika där alla behandlas John-John Kennedy stjäl showen. lika. 17

the sebastians 60-talsgruppen Gud glömde

Hemma i Sverige avslöjas Stig Wennerström som spion. Den 57-årige flygöversten har under femton års tid sålt militära hemligheter till Sovjet. Det går en rysning genom folkhemmet när man tvingas inse att Sverige trots sin neutralitet är en bricka i ett större maktspel. En form av revansch utkrävs i och med att Tre Kronor för första gången någonsin besegrar Sovjet i ett hockey-VM. Tusentals människor dör i en våldsam jordbävning i staden Skopje i Jugoslavien. Skräckfilmernas mästerregissör Alfred Hitchcock skrämmer slag på biopubliken med filmen Fåglarna. Ännu mer uppmärksamhet röner en film som publiken inte får se: Vilgot Sjömans 491 efter författaren Lars Görlings omdebatterade bok som rymmer skildringar av homosexualitet och tidelag (vid utgången av året känner de flesta till ordets innebörd: könsumgänge med djur). Filmen totalförbjuds av censuren. Den värsta tittarstormen i svensk televisionshistoria drabbar ett humorprogram som sänds i fem avsnitt. De fem avsnitten bär egentligen olika namn men media och tittarna använder istället det kollektiva öknamnet »Skäggen«. Namnet anspelar på de skäggiga herrarna – Beppe Wolgers, Åke Söderqvist,Yngve Gamlin, Jan-Öjvind Swahn med flera – som medverkar i programmet. Tittarna upprörs över det slappa språkbruket (som till exempel »taskigt«), över att herrarna rapar samt att de spolar i en toalett när ett skämt anses dåligt eller en idé förkastas. Den första James Bond-filmen, Agent 007 med rätt att döda, har svensk premiär. Sean Connery spelar huvudrollen och ger skotsk accent ett ansikte. Bond-bruden Ursula Andress stiger upp ur havet i den minsta bikini biopubliken dittills skådat. Den som lyssnar på något av radions få ungdomsprogram kan följa hur den engelska popgruppen Beatles med lustiga frisyrer och nerkammad lugg erövrar topplistorna. W 18

Två våta drömmar: Ursula Andress och Sean Connery.

What’d I Say

at King Cole, Fats Domino och Jackie Wilson var några av föregångarna bland de svarta sångare i USA som på 1950-talet lyckades slå hål på skivindustrins fokusering på vita artister. Direktörerna i musikbranschen hade visserligen insett att den svarta musiken hade kommersiell potential, men man vågade ändå inte lita på att färgade artister skulle kunna sälja till den stora vita (och rasistiska) publiken. Istället lät man vita artister spela in egna versioner av populär svart musik – Elvis Presleys version av Little Richards Tutti Frutti är ett exempel. Soulsångaren Ray Charles tog över tronen i slutet av 1950-talet. År 1959 fick han sin första stora hit med What’d I Say som klättrade ända till sjätte plats på USA:s Top 100. Låten gungade på ett för svenskar, uppfostrade med klämkäcka artister som Lill-Babs, Siw Malmkvist och Lars Lönndahl, helt nytt sätt. Det här var svart blues uppblandad med svängig gospel. Den blinde Ray iförd sina svarta patenterade solglasögon sjöng växelsång med kvinnokören i vad som på fackspråk kallas »calland response« . Mot slutet av låten överger Ray texten och brister ut i improvisationer i form av brunstliknande stön, stön som omedelbart får gensvar i kören. – Ooh one more time, brölade Ray. – Just one more time, suckade kören till svar. Man behövde inte vara insatt i detta med blommor och bin för att för-

The Sebastians – 60-talsgruppen Gud glömde

Svart blues på Stockholms konserthus 1963: Ray Charles. 27

the sebastians 60-talsgruppen Gud glömde

stå vad dessa längtansfulla råmanden egentligen handlade om. Det var dock inte dessa svarta artisters revolutionära inbrytning på topplistorna som fick Sebastians att åter trycka på inspelningsknappen. Orsaken var betydligt mer krass: i What’d I Say hade man hittat ännu en lättspelad basgång – så enkel att till och med basisten kunde klara av den. Även denna gång handlade det om en låt som vilade på tre ackord med grunden i E-dur. Det är oklart om Bertil klarade av en »äkta« H-sekvens – eller om han på nytt stöttades av komp- och sologitarristen. En innovation i sammanhanget var att trummisen spelade på en så kallad »practise pad«, en övningstrumma utan klangbotten. Inköpet förbättrade dock knappast trumsoundet. Ljudet var lika kappsäcksaktigt som vanligt. Killarna i bandet var kloka nog att inte ge sig i kast med en sångversion, de hade milt uttryckt en bit kvar innan de kunde matcha Ray Charles suveräna stämma. Per försökte heller inte fånga upp melodin på sin sologitarr. Grabbarna nöjde sig med – och var stolta – över att gemensamt kunna spela det välbekanta What’d I Say-introt – i takt, över tre ackord och på fyra olika instrument. Den som lyssnar på bandinspelningen övermannas dock snabbt av en stor trötthet. Föga anar man här den talang som senare skulle lyfta Sebastians till en någorlunda hög nivå – sett ur ett garagebandsperspektiv och med svenska mått mätt. Det tog emellertid sin tid. 1963 blev ett år av förkovran. Per och Pieter övade och övade – efter skolan, på håltimmar, kvällar och helger. Strängar brast och fingertoppar blödde. Båda gitarristerna fick valkar på sina högertummar innan de upptäckte att det fanns något som heter plektrum. Om Jan och Bertil någonsin övade är höljt i dunkel. Men när bandet sammanstrålade i Bertils föräldrars lägenhet i Stockholm något halvår 28

1963 – What’d I Say

En resa i 60-talet: Jan och Pieter flankerar sin mor, tevehallåan Jeanette von Heidenstam.

efter de första inspelningarna visade det sig att båda fortfarande bara hade två låtar på sin repertoar: Baby Elephant Walk och What’d I Say. – Jag fick en adrenalinkick från allra första stund av att vara med i bandet. Det gjorde inget att vi lirade som sopor i början. Det var enormt spännande ändå, säger Pieter Tham som var kompgitarrist i Sebastians. 29

the sebastians 60-talsgruppen Gud glömde

– Det var lite som att tillhöra en familj där alla jobbar mot ett gemensamt mål. Det räckte inte med att en medlem var duktig på sitt instrument, det var helheten som räknades. Alla brydde sig verkligen och stöttade varandra om någon i gruppen hade problem med ett trumsolo eller en basgång. Vi lyssnade på skivor tills öronen blödde, vi försökte lista ut hur – och vad – artisterna sjöng på skivorna och vi tragglade i timmar med fingersättningen av svåra ackord. – Allt var viktigt. Vi diskuterade vilken scenuniform vi skulle ha på oss, hur vi skulle stå på scenen och vilka låtar som passade bandet. Vi diskuterade vilka märken som var bäst när det gällde förstärkare och instrument. Vi grubblade på hur vi skulle få spelningar. Vi baktalade konkurrenterna vare sig det handlade om storheter som Tages eller Hep Stars eller våra motståndare på Sigtuna skolan, Slowcoaches. Det skapade en skön sammanhållning! Det häftigaste var ändå den lockande möjligheten som spirade i våra tonårshjärtan – att vi vilken sekund som helst kunde bli upptäckta! – Musiken blev nyckeln till en helt ny värld. I den världen härskade inte föräldrar eller lärare. Där fanns inte begränsningar i form av läxor, krav och måsten – uråldriga regler om hur man skulle vara klädd, uppföra sig eller konversera i salongerna var passé! – Jag kommer ihåg när tidningarna vibrerade av nyheten om att Moderna museet skulle ställa ut en uppstoppad get med ett bildäck monterat runt magen (amerikanske konstnären Rauschenbergs omtalade Monogram). Det var ett jäkla liv och föräldragenerationen förfasade sig. Själv läste jag tidningarna, såg på bilderna och tänkte – »om den där geten är konst så är faktiskt Sebastians konst«. – Det betydde att bandet och vår musik förtjänade att tas på allvar. Ingen skulle komma och vifta bort vårt band som något tidsfördriv! Det var en befriande tanke… 30

1963 – What’d I Say

– Flera av de »lagar« som stiftats av den äldre generationen ställdes på huvudet. Meningen med livet var inte längre att skaffa sig utbildning för att göra karriär klädd i slips och kavaj. Det var oändligt mycket mer lockande att bli popmusiker och om det skulle spricka fanns andra alternativ – racerförare, fotograf eller ännu bättre – att helt enkelt strunta i ett yrke och lifta till Indien! – Det låter naivt men ibland kändes det som om den unga generationen höll på att ta över världen. Kreativitet, fantasi, humor och spontanitet – ord som tydligt skrämde de vuxna – var ryggraden i vår tillvaro, i alla fall ville jag tro det, och att spela i bandet gjorde mig på något sätt delaktig i den nya tidens strömningar och värderingar. – Det är möjligt, eller till och med troligt, att mycket av mina funderingar är en efterkonstruktion, att jag sovrat i materialet, valt att bortse från eventuella dissonanser och bara låtit strålkastaren skina över det som var roligt och lustfyllt. Eller också handlar det inte alls om 60-talet, utan helt enkelt om att vara ung! Jag vet ärligt talat inte… – Så mycket vet jag i alla fall att det pirrade i hela min kropp så fort jag tänkte på bandet – att tillhöra The Sebastians var som att vara nykär! Det handlar om fyra fjuttiga år i livet men perioden har för evigt etsat sig fast i min minnesbank. Det var en magisk tid! W

1964

the sebastians 60-talsgruppen Gud glĂśmde

Underbart Ă¤r kort: modeskaparen Mary Quant.

ina spränger 1964 verkligen sin första atombomb och president Lyndon Johnson sänder allt fler »militära rådgivare« till Sydvietnam. Den sydafrikanske advokaten Nelson Mandela som varit tongivande i kampen mot apartheid (afrikaans = avskildhet, rasåtskillnad) döms till livstids fängelse för konspiration mot staten. Nikita Chrustjev, Sovjets president som rott i Harpsunds-ekan tillsammans med statsminister Tage Erlander och dunkat sin sko i bordet i FN för att få tyst på generalförsamlingen avpolletteras. Ersättaren med buskiga ögonbryn heter Leonid Brezjnev. Republikanerna i USA nominerar högermannen Barry Goldwater som kandidat i det stundande presidentvalet. Den svarte medborgarrättskämpen Martin Luther King får några månader senare – kanske i någon sorts undermedveten protest – Nobels fredspris. Det är också året då Mary Quants kortkorta kjolar erövrar världen och en viss Cassius Clay tar VM-titeln i tungvikt från Sonny Liston. Den amerikanske författaren Ernest Hemingways roman En fest för livet ges ut postumt. Ian Fleming, britten som skänkte världen James Bond Nelson Mandela. avlider i sviterna av en hjärtattack. Sammanlagt blev det tolv romaner om den hemlige agenten. 35

the sebastians 60-talsgruppen Gud glömde

I Sverige inleds rivningen av de gamla tidningshusen i Klarakvarteren i Stockholm. I Jordbro utanför Stockholm öppnar Svensk Bilprovning sin första anläggning. I maj blir p-piller tillåtet i Sverige. Startskottet smäller för en sexuell frigörelse som påverkar hela samhället. Teveserien Vi på Saltkråkan baserad på Astrid Lindgrens manus har premiär – och gör succé. Skidkungen Sixten Jernberg tar guld på 50 km i OS i Innsbruck och blir därmed Sveriges främste vinterolympier genom tiderna. På skidstafetten är det en annan skidåkare som visar framfötterna – Assar Rönnlund heter det nya stjärnskottet som leder Sverige till seger! The Beatles kommer till Sverige för andra gången, nu som världsstjärnor. På presskonferensen blir Ringo tillfrågad om det är jobbigt att inte höra sig själv spela under konserterna på grund av publikens exalterade skrik: – Åh, det gör inget, svarar han. Jag har ändå skivorna hemma. W

1968

The Wind Cries Mary

et var inte bara den okända gruppen Sebastians som lade gitarren på hyllan 1968. Tages upphörde och bytte namn till Blond med en delvis ny sättning. Sebastians gamla favoriter Deejays kastade också in handduken tillsammans med andra svenska storheter som Ola & The Janglers (Poetry In Motion, Alex Is The Man), Mascots (Words EnoughTo Tell You) och Fabulous Four (Puff The Magic Dragon). Utöver detta gick skivförsäljningen betydligt trögare för inhemska storheter som Shanes och Hep Stars. De interna slitningarna i Beatles började nå offentligheten och när bandet spelade in dubbel-LP:n The Beatles (mer känd som The White Album) uppträdde de i vissa sånger som om de vore soloartister. De övriga medlemmarna fick helt enkelt agera kompgrupp. Paul McCartneys Blackbird och John Lennons Julia är rena soloinspelningar. Det var tydligt att någonting hade hänt med tidsandan. Den glada, livsbejakande och ofta trallvänliga musiken gärna med »gulliga« sångare framme vid mikrofonen (Hermans Hermits, Monkees) som dominerat listorna rönte inte längre lika stor framgång hos skivköparna. Det som gällde var uppror och protest. Fokus flyttades från långhåriga idoler mot långhåriga rebeller. Det drog en radikal vänstervåg över världen och den fick konsekvenser även för popmusiken och dess aktörer. En alternativ musikrörelse började långsamt gro i vänsterkretsar i Sverige – 1968 blev startskottet för proggmusiken. Den var tänkt som ett 145

the sebastians 60-talsgruppen Gud glömde

Pieter blottar sig.

146

alternativ till svensktoppen och etablissemangets topplistor. Texterna var politiska och innehöll ofta kritik mot USA, men även finansfamiljen Wallenberg fick sina fiskar varma. Några av de mer namnkunniga banden i slutet av 1960-talet var Gunder Hägg och International Harvester. Hos de musikintresserade medlemmarna i Sebastians – som vägrade inse att deras band hade upphört att existera – kammade proggen hem noll poäng. De bar på ingrodda politiska värderingar som de ännu inte var redo att ifrågasätta. USA var västvärldens räddare och vänstern befolkad av kommunister och tokstollar i största allmänhet. Pieter och Bertil råkade se International Harvester spela på konserthuset i Stockholm 1968 i och med att gruppen var förband åt The Doors. Det svenska proggbandet framförde psykedelisk musik av skiftande kvalitet – i Pieters öron helt undermålig – samtidigt som de i en märklig ritual på scenen begravde en docka symboliserande den västerländska kulturen. Framträdandet stod i skarp kontrast till de eggande, sensuella tonerna från The Doors. När sångaren Jim Morrison i ljusblå jeansskjorta och svarta läderbyxor lämnade scenen två timmar senare var proggen två presumtiva fans fattigare. När det gällde Sebasti-

1968 – The Wind Cries Mar y

ans egna musikaliska aktiviteter låg verksamheten om inte i spillror så i alla fall i träda. 1968 var trummisen uppslukad av det militära samtidigt som sologitarristen Per idogt pluggade inför sin stundande studentexamen. I maj hade visserligen Jan, Per och Pieter åter agerat »pausband« i samband med en studentskiva men Bertil var inte närvarande och insatsen blev halvhjärtad – killarna var helt enkelt ringrostiga.

Jimi Hendrix: kort före sin bortgång och på väg ner i knarkträsket.

147

the sebastians 60-talsgruppen Gud glömde

Pieter ägnade sig under året åt studier i juridik vid Stockholms universitet och märkte med stigande förtjusning att detta medförde ett stort mått av frihet – man fick plugga efter eget huvud. Tillsammans med basisten Bertil – som hade samma sorts liberala inställning till studier – inledde de nu en period av nästan dagligt musicerande. Bertil hade i sin ägo en stor rullbandspelare av märket AIWA. Det var en japansk kopia av Revox, en schweizisk bandspelare av hög kvalitet. På denna bandspelare började Bertil experimentera med ljudpålägg á la George Martin, Beatles legendariske producent. Först sjöng Pieter en huvudstämma och spelade gitarr, därefter kompletterade Bertil med bas samtidigt som Pieter lade på en ny stämma. I tredje omgången började överkursen. Nu kunde Bertil markera rytmen genom att tillföra bongotrummor och Pieter en ringande sologitarr. Utöver detta spelade Bertil på koskälla och Pieter på kam med dasspapper, en efterapning av John Lennon som lär använda sig av detta okonventionella muninstrument på singeln Lady Madonna. Bertil trixade vid sin bandspelare, kopplade sladdar och mikrofoner kors och tvärs, la på ekoeffekter, fuzzbox (ett elektroniskt instrument som kopplas till elgitarren för att åstadkomma distortion). Till slut lät det som om en mycket professionell orkester hade suttit och trängts i Bertils sovrum på Riddargatan – i alla fall enligt de två entusiastiska herrarna. Ett bevis så gott som något på hur det gick att »luras« med den nya tekniken var att Bertil och Pieter till och med vågade sig på en inspelning av gitarrekvilibristen Jimi Hendrix låt The Wind Cries Mary. Hendrix makalösa gitarrspel låg mil ovanför Pieters förmåga – men efter ungefär fyra pålägg av styltiga solon lät även Pieter som en riktigt hyfsad gitarrist. Dessvärre var det, även denna gång, ingen som lyssnade. 1968 gick mot sitt slut och så även historien om Sebastians. Det var inte ett beslut som klubbades vid ett styrelsebord, snarare en insikt som vemodigt smög sig på. I verkligheten hade gruppens svanesång spelats upp redan ett år tidigare, i samband med uppträdandet på Sjö148

1968 – The Wind Cries Mar y

fartshuset, men drömmar har en tendens att dröja sig kvar. De fyra unga männen ville helt enkelt inte släppa taget. Visioner om ära och berömmelse innehåller ett förföriskt stoff som inte utan vidare låter sig borstas bort. Men den bistra sanningen var att Sebastians inte var av det rätta virket. Musikaliteten fanns där, men viljan och kanske framför allt hjärtat, saknades. Den borgerliga vardagen med sina diskreta löften om vovve, villa och Volvo hade redan spunnit sin väv över tonåringarnas sinnen. När året gled in i höst, löven gulnade i Stockholms grönområden och Pieter ryckte in för militärtjänstgöring vid P18 i Visby kunde medlemmarna inte längre lura sig själva – de skulle aldrig skriva musikhistoria. Drömmen var över. W

149

Tack till: Lars Stahre, Magnus Sjöstedt.

Fotografer: Eddie Adams/Scanpix 142; Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek 144; Bo Arrhed/©Premium Rockshot 104, 124, 149; Calle Ballonka/©Premium Rockshot 27; Torbjörn Calvero/©Premium Rockshot 133; Sven-Eric Delér/©Premium Rockshot 73, 97; Everett Collection/IBL 34, 83, 159; Charles Hammarsten/IBL 106; Zdenko Hirschler/Rex Features 58; Ulf H. Holmstedt/©Premium Rockshot 99; Hulton Archive/Getty Images 103; Keystone-France/IBL 35; Alberto Korda 128; David Magnus/IBL 120; Bengt H. Malmqvist/©Premium Rockshot 45; Ingvar Malmsjö Collection 109; Jan Persson/Redferns 108; Popperfoto/Getty Images 17; Scanpix 65, 113, 130; Sjöberg Bild 19, 72, 146; Jan Tham omslag; Björn Thambert 41, 43; Robert Whitaker/Getty Images 80; Privat arkiv 23, 24, 29, 44, 49, 55, 69, 75, 93, 116, 123, 148, skivomslag.

171