Gensvaret var en lavin av välvilja

from Tidningen PROpensionären nr 1/2023

Eftertext

Vi är 6 732 som bor i byn, mot 147 734 i staden vi bodde i förut.

Är det därför jag kan stå här och plocka till mig rökt tupp, bruna ägg från frigående höns, marmelad kokt i någon granngård och surdegsbröd från något annat näraliggande – varpå jag räknar ihop vad allt belöper sig till på en miniräknare som ligger på disken och swishar in beloppet? Utan att någon enda människa kontrollerar mina förehavande? Här finns inga övervakningskameror, bara en kruka med säsongens kvistar vid dörren och en skylt där det står ”öppet”.

Jag skulle kunnat fylla kassen med tuppfiléer och betala för en eller ingen alls. Jag skulle kunna roffa tjogtals med ägg. Men här litar man på att varken jag eller någon annan gör så, och det verkar fungera, för gårdsbutiken fortsätter köra med det här förtroendesystemet år efter år. Det värmer hjärtat.

KANSKE ÄR DET för att jag är nyförälskad i bylivet och ser det genom rosa glasögon som allting ter sig så vänligt och medmänskligt. Men det är ju så här, jag hittar inte på.

Vad som sedan händer är att jag går in på facebookgruppen som är gemensam för alla bybor som vill vara där och som jag redan haft så mycket nytta av. Här hittade jag snickaren som byggde mitt lilla trädgårdsskjul. betat som skolpsykolog men har tvingats fly från kriget i Ukraina. Jag har fått en enrumslägenhet här i byn och är så tacksam för det. Men jag skulle behöva en bäddsoffa och lite hushållssaker. Och vänner, för jag känner ingen!

Vi tackar Christel Kvant för hennes fina kåserier i PROpensionären. Från och med nästa nummer tar en ny kåsör vid.

GENSVARET VAR som en lavin av välvilja. Antalet ”Välkommen till byn hjärta hjärta hjärta” var oräkneliga. På några dagar hade Tetiana erbjudits bäddsoffa, köksbord, tallrikar, matta, skålar, glas, krukväxter och allt hon kunde tänkas få användning för i sin enrumslägenhet.

Han promotades av sin stolta svärmor ”Jag är förstås part i målet, men han är så duktig!”

Och ja, det var han!

HÄR HAR JAG själv lagt in en bild på en barncykel som låg slängd i ett buskage – så det måste ju medges att det finns cykeltjuvar här också. Men den kom i alla fall till rätta igen.

Här kan man läsa om bortsprungna respektive upphittade hundar, katter och kaniner, till och med ett gäng svarta höns som ständigt verkar vara på rymmen. Folk delar med sig av flyttkartonger och redskap som behöver lånas tillfälligt – allt löser sig med hjälp av denna facebookgrupp. Och nu senast läste jag följande:

”Jag heter Tetiana, är 61 år, har ar-

En skrev att hon hade ett busskort men bara använde det tre dagar i veckan – Tetiana var välkommen att använda det övriga dagar, om det var så att hon ville åka in till stan. En annan hade grunnat på hur Tetiana skulle få hem den där bäddsoffan och köksbordet och kommit på lösningen:

– Jag har en bil med dragkrok – om någon kan låna ut ett släp så kan jag köra hem grejerna till dig!

Och visst fanns det genast en ägare till ett släp som såg sin chans att hjälpa till.

En erbjöd sin omedelbara vänskap och öppnade sitt hem: ”Du kan komma i eftermiddag om du står ut med att det är lite rörigt …”

Ja, så här kan människor också vara.

Det är skönt att bli påmind om det ibland. ●

FM radio med vacker stereoklang