Musik Lasse Anrell

Pernilla Andersson sjunger oerhört fint till minne av sin demente far som gick bort 2019.

FOTO: PETER KNUTSON

Hyllar sin pappa och alla kvinnor i vården

Det fanns en tid när Pernilla Andersson var mest känd för att hon var gift med den omsorgsfullt tatuerade gitarristen Dregen och för att hon debuterade genom att år 2000 producera Svante Thuressons album Nya kickar och trodde att om hon misslyckades skulle ingen enda svensk kvinna någonsin få producera en enda skiva mer.

Hon lyckades.

Svante älskade henne. Publiken älskade deras album. Det fick alla priser i världen. Pernilla blev en ny kick för Svante.

Sen åratal har hon också en egen karriär som sångerska, i den stil som brukar kallas singer-songwriter. Jag har länge varit barnsligt förtjust i hennes stockholmsskildringar, så skånska hon är. Hennes berättelser med utgångspunkt från Greta Garbos torg på Södermalm har imponerat och berört. Här finns en luftig sensualism som hela tiden på ett underbart sätt hotar att kantra över i en hes och djup livmoderlighet. Både i sånger och sång.

Samma dag som Elvis är en låt som är en hyllning till Pernillas pappa som dog i augusti 2019 – och en hyllning till alla de kvinnor i vården som tagit hand om våra åldrade pappor och mammor och tänder ljus vid deras sängar.

Pernilla är djupt engagerad i åldringsvården efter att hon hittade sin dementa pappa i misär på ett privat äldreboende. Nu sjunger hon oerhört fint om hans minne och som en ironisk glidning gör hon en alldeles egen version av Ulf Lundells fantastiska sång Lit de parade. Ulf Lundell var verkligen inte en artist som hennes pappa gillade. I alla fall inte under sin dementa period. ”Lit de parade” är ett klassiskt mästerverk i Pernillas version. Pampig, ömsint, nertonad, omstörtande. Allt i ett. l

SAMMA DAG SOM ELVIS

Pernilla Andersson Kan man förnya Evert Taube? Det trodde jag nog inte, men den här gruppen från Göteborg har faktiskt lyckats. West of Eden har turnerat flitigt i Europa med sin irländska folkmusik och sångerskan Jenny Schaub har liknats vid giganter som Sandy Denny.

Stora jämförelser.

Ganska rättvisa jämförelser.

Men Taube ..? Vågat ändå. Fast jag är verkligen barnsligt förtjust i de här irländska inslagen i Taubes stundtals uttjatade och nersolkade sånger. Det här är så långt från Lisebergskäckt man kan komma. Det här är Bohuslän som gifter sig med Dublins vemod och inte ens Blue Bird av Hull kan rädda Taubes raka taktslag när irländska vindar drar in i hans sånger.

Eller jo, det är ju just det den kan. Irland får Taube att leva upp och bli en smula nutida.

TAUBE

West of Eden

I mina lurar

l Abba kan man ju inte få nog av i dessa dagar. Just när jag skriver det här ligger alla Abbaalbum högt på topplistan. Abbafebern har aldrig varit större. l The Metallica Blacklist är 53 (!) nya versioner av gamla Metallica-hits. Potent hårdrock, så klart; en magnifik överdos. l Eva Dahlgrens En blekt blondins hjärta har precis fyllt 30 – och den har åldrats anmärkningsvärt värdigt.

LASSE ANRELL

ger oss sina bästa musiktips. Han har varit kolumnist på Aftonbladet i 30 år och skrivit ett 30-tal böcker.