2 minute read

Musik Lasse Anrell

Dolly Parton, 76, aktiv som få.

FOTO: SONY MUSIC

Hon kan det där med kvinnors drömmar

Det är bara Dolly Parton som med fullständig självklarhet kan skriva en sång som Big dreams, faded jeans (Stora drömmar, blekta jeans). Alla vet att Dolly var allt det där. Alla vet att hon drömde, gick på en del smällar, men framförallt att hon förverkligade massor av drömmar.

Vid myndiga 76 gör hon praktiskt allt som en mogen kvinna kan tänkas göra under en pandemi. Hon producerade tv, vaccin mot covid-19 och en succéroman. Mitt emellan de ströjobben så passade hon på att spela in ett nytt album. Bara så där.

Det här är hennes 48:e studioalbum.

Det innehåller inget nyskapande. Bara bilder från en kvinna som är trygg i sitt låtskrivande. Dolly har skrivit 3 000(!). Hon kan det där. Dolly sneglar inte på någon trend eller konkurrent. Det ena Dolly sneglar på är sin bakgrund och profil. Mest profil, kanske. En av de bästa böckerna jag läst om musik det senaste året är Dolly Parton och kvinnorna som levde hennes låtar av Sarah Smarsh. Den berättar utförligt om några av kvinnorna som Dolly skrivit om. Vita arbetarklasskvinnor som drömde och som förverkligade sina drömmar – eller gick under. De är en viktig del av USA:s historia. De beskrivs sällan. Dolly har gjort det – vem annars skulle skrivit om en prostituerad kvinna på landsorten som blev en framgångsrik feministisk artists främsta stilikon.

Svar: ingen annan. I alla fall inte utan unken sexism.

Sen kan man kanske tycka att den evigt leende Dolly vässat sitt politiska budskap något under sin långa karriär. På Driven skriver hon så här om det: ”Driven to insanity, driven to the edge/Driven to think awful thoughts.” (Jag drivs till galenskap, till stupet, drivs att tänka fula tankar.”)

Bra rutet, Dolly. Tänk så många fula tankar som du vill. l

Vi får aldrig nog av inspirerande danskor

Vårt behov av sammetstuffa danska sångerskor som sjunger om allt det som inte svenska sångerskor vågar är oändligt. Anne Linnet, Anne Dorthe Michelsen, Hanne Boel, listan kan göras lång.

Här har vi en ny ung tjej, som dessutom härstammar från Grönland, vilket gör hennes infallsvinkel extra spännande. Debutalbumet börjar med den bedårande sången Var är Knausgård och det är ju onekligen en fråga en ung kvinna bör ställa sig. Resten är melankolisk, melodiös musik med ord som berör på ett märkligt hudlöst sätt.

Det var Springsteens Born to run som fick henne att börja skriva låtar. Nu inspirerar hon en hel generation nya danskor att låta som en hel generation gamla danskor. Det kan ju inte bli bättre.

OPLAND

Rikke Thomsen

I mina lurar

l Flamingokvintetten har gjort sitt 627:e album ”Vi lyfter på hatten” och ja; de spelar bra, de sjunger bra – och det går att dansa till. l Jesper Lindell låter som om han återskapar The Band i ”Twilights” och det låter verkligen förtjusande fint. l Isak Danielsson sjunger som en Gud på ”King of a tragedy” och skapar världens kanske mest melodiösa pop.

LASSE ANRELL

ger oss sina bästa musiktips. Han har varit kolumnist på Aftonbladet i 30 år och skrivit ett 30-tal böcker.

This article is from: