Vinnare från nr 1/2021

Längtan till min flock

Livet har på ett mycket tydligt egentligen? Duger det inte rätt bra varit med om att upprörda frisörer sätt delats in i ett ”före” och med kökssaxen framför badrums- hållit upp nackspegeln för att göra ”efter”. Hittills har den där spegeln? helt klart för mig att det inte går att brytpunkten, då vaccinet öppnar Denna övertro till min frisörskom- klippa sig själv i nacken. Men ändå! dörren till ett nytt och fritt liv, flyt- petens kommer sig av ett minne som Hur ofta är det folk ser hur man ser tats fram så många gånger att den jag vårdar ömt. Under en period i ut i nacken? nästan försvunnit ur sikte. Men någon gång denna vår DET DÄR MED ATT KÖPA nya ska väl ändå de flesta av oss kläder har man ju också vant plussare ha fått våra sprutor? sig av med. Under eremitåret

Jag har gjort upp listor på har jag istället ägnat mig åt allt jag längtar efter. Barn och att lappa och laga. Jag har barnbarn, middagar inomhus, till och med köpt en bok om träff med hela juntan, både hur man gör fina stoppninggubbar och gummor, alla på ar. Det har faktiskt blivit en gång med kramar och kind- bland det roligaste jag vet. pussar. Det är människorna Jag vet inte om det är bra jag längtar efter, jag söker min eller dåligt. Kanske är det flock! Men samtidigt som det lite som att glädja sig åt att känns som att det blir rena Efter vaccineringen – kosläppet vi alla längtar till. man tycker sig ha utvecklat kosläppet, så finns det en liten en relation till silverfiskarna röst som också gör sig gällande. i badrummet. Min mest kreativa lagDet är eremitens, och den har gjort mitt journalistiska yrkesliv var jag ning var när jag satte en stor randig sig väl hemmastadd. kollega med en skönhetsredaktör lapp i ryggen på en tunnsliten ljusblå som hade sin egen sax i ett speciellt linneskjorta. På lappen broderade FÖR DET ÄR JU GANSKA bekvämt etui hos en frisör som även klippte jag ”von K” på frihand med vitt broockså, att aldrig behöva tänka på drottningen. Som antagligen också dyrgarn. Det kändes väldigt fräckt att det är fint och välstädat hemma, hade egen sax. och uppkäftigt, nästan lite Vivianne eftersom det aldrig är någon som Westwood eller nåt i den stilen, och kommer och knackar på ändå. Var- EN MORGON STÖTTE jag ihop med med den skjortan på fick folk gärna för göra sig fin i håret när man bara denna alltid lika välfriserade skön- titta på mig bakifrån. Det var det går här hemma, och har mössa på sig hetsredaktör i kapprummet. Jag vet nu tyvärr ingen som hann, för dels när man går morgonpromenaden i inte om hon hade sovit extra gott träffade jag ingen mer än mannen, skogen? Det där efterlängtade besö- eller haft något annat upplyftande som inte visade något större intresse ket hos frisören, är det så nödvändigt för sig under natten, hur som helst för det hela, dels sprack den slitna yttrade hon: skjortan nedanför lappen i nästa – Vad du är snygg i håret! Det syns tvätt, och fick därefter göra tjänst att du är bra klippt! som putstrasa. CHRISTEL KVANT Och då hade jag klippt mig med Så visst – lite eljest har man kanär författare, kökssaxen! ske hunnit bli, isolerad från sin flock. journalist och Efter detta har jag i och för sig Det får bli ett försiktigt kosläpp. ● fotograf med inriktning på trädgård.

FOTO: PUBLICDOMAINPICTURES/PIXABAY