Kapitel 1
H
an anlände efter morgonbönen. Ryktet om att någon kommit spred sig snabbt, och pojkarna på Sankt Antoniusklostret skuffades och sträckte på sig för att få en skymt av mannen som spände ifrån och ledde fram hästen till vattenhon. Det var svårt att urskilja hans ansikte; hatten var neddragen så långt i pannan att brättet närapå nuddade näsan. Han band fast tömmarna kring en tjuderpåle och stod sedan där och klappade hästen på halsen medan den drack. Mannen väntade, och pojkarna tittade, och när stoet äntligen lyfte på huvudet såg de hur mannen böjde sig fram, smekte hästen på mulen och kysste den. Sedan strök han sig om munnen med handryggen, tog av hatten och gick över gården fram till klostret. Det kom ofta män och hämtade barn. Ibland var de ute efter billig arbetskraft, ibland efter att göra en god gärning. Munkarna brukade då rada upp de föräldralösa barnen och männen gick fram och åter och mönstrade ledet. Följde man deras blick var det lätt att lista ut vad de sökte. Som regel föll den på pojkar som närmade sig fjorton, de längsta, starkaste, högljuddaste. Sedan vandrade den till de som knappt lärt sig krypa och de tultande tvååringarna – de ännu obesudlade och rena. Kvar blev de som inte var någotdera, som växt ifrån småbarnshullet och lockarna men ännu inte var gamla nog att göra nytta. De barnen var oftast truliga och tvära och hade inget att komma med utom löss och mässlingsmitta. En sådan pojke var Ren. Han hade inget minne av någon begynnelse – en mor eller far, 11
Tinti_Den gode tjuven.indd 11
09-06-02 10.31.56