Skriet fraĚŠn kaĚˆrnfamiljen.indd 2
09-01-23 14.22.02
Innehåll
Jämställdhet – värsta smörjmedlet 7 En mamma är en mamma är en mamma 15 Köp nya superpusslet – nu extra många bitar! 26 Generalproblemet kvarstår – barnen 32 Livet som småbarnsmamma – en deltidshistoria 42 Att växla ner 45 Back to Bullerbyn 49 Den onda Martha Stewart 56 Plan B – hoppa av eller starta eget 62 Vaggvisa på 2000-talet: Otryggare kan ingen vara 71 Shoppa dig korkad 75 SKULD – för vems skull? 81 Walk the talk 90 Lev som 70-talsmamman! 100 Glad, kåt och tacksam? 110 Bråka för husfridens skull 118 Jämställt också för pappas skull – faktiskt 126 En feltolkad försäkring 134 Den romantiska kärnfamiljen 151 Jämställdheten och pengarna 158 Skilsmässa – världens grej 162 Jämställda för barnen 165 För näringslivet … 171 … och för hela samhällets skull 174
Skriet från kärnfamiljen.indd 5
09-01-23 14.22.05
Vad är det som stoppar oss? 176 Den verkliga balansjakten 189 Konsten att slingra sig undan de manliga sysslorna … 196 Så hur gör man? 204 Litteraturlista 223
Skriet från kärnfamiljen.indd 6
09-01-23 14.22.05
Jä mstä lldhet – vä rsta smör j medlet
Jämställdhet – värsta smörjmedlet
Prioritera, balansera, livspussla, downsiza, sluta curla, välj, välj bort, var närvarande. Yada yada yada. Visst kräks man nästan när man hör alla begrepp som dagens småbarnsfamiljer peppras med så gott som dagligen? Alla dessa ord som ekar i våra huvuden, som viner över våra middagsbord, som står i tidningarna varenda dag. Att det är svårt att få till det i livet är ingen överdrift. Hur är man närvarande och balanserad när man är trött och har stressat hem från jobbet, barnen är kinkiga efter en dag på dagis, det ligger tvätt i hela soffan och middagen ska fixas? Och hur ska man veta vad tusan som ska prioriteras bort? Kompisarna? Heltidsjobbet? Tvätten? Relationen? Va? Vi i dagens föräldrageneration får ofta höra att vi gapar efter för mycket. Att vi minsann inte kan få allt. Att vi måste välja bort. Budskapet till oss är: GÖR OM! Som sagt: var god prioritera, balansera, livspussla, downsiza, sluta curla, välj, välj bort, var närvarande. 7
Skriet från kärnfamiljen.indd 7
09-01-23 14.22.05
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
Yada yada yada. Och vi suger i oss. Och väljer desperat bort. Det vanligaste är att kvinnorna väljer bort heltidsjobbet. Och fritidsintressen. Männen i sin tur väljer oftast bort kontakten med barnen och tar på sig uppgiften att dra in stålar till boet. Och tillsammans väljer man bort förhållandet, romantiken, sexlivet. Det där som gör att man verkligen vill fortsätta tillsammans. Är inte det synd? När man faktiskt kan få allt! Vi kan ju få familj, karriär och samtidigt leva ett socialt liv. Tricket stavas jämställdhet. Demokrati på hemmaplan. Handen på hjärtat, hur är det egentligen med jämställdheten hemma hos er? Hur står det till med arbetsfördelningen? Är ni såna där moderna och jämställda personer? Ja, hur funkar det i praktiken bakom hemmets fyra väggar? Bär ni småbarnsårens bördor på ett rättvist sätt? Delar ni på glädjeämnena? Har ni lika bra kontakt med barnen? Vem gör vad? Vem gör mest? Vem offrar sig? Vem har flest idéer om hur vardagslivet ska levas? Vem har mest livsstilsångest? Vem har rätt och vem har fel? Vem ligger i mest? Vem är mest aktiv i pusslandet och kampen för att få allt att gå ihop? Vem oroar sig mest? Vem av er bär på mest dåligt samvete? Skitjobbiga frågor, eller hur? 8
Skriet från kärnfamiljen.indd 8
09-01-23 14.22.05
Jä mstä lldhet – vä rsta smör j medlet
Det tycker vi som skrivit denna boken också. För ska sanningen fram så är vi lika goda kålsupare som de flesta andra. Det här med könsroller är en kamp. Yttre tryck likaså. Vi är de första att erkänna att vackra hem, mysiga trädgårdar, coola barnkläder och härliga hembakade bröd är farligt lockande. Vi har stått på barrikaderna och ropat om kvoterad föräldraledighet, lika lön och jämställda förhållanden i många år nu. Samtidigt har vi dagligen kämpat med egna konservativa och sunkiga idéer som hur en bra mamma är och hur en bra pappa beter sig. Vi har utmanat, bråkat, bakat bullar, haft orimliga idéer om hur julen ska gestaltas, hämtat tidigt på dagis, hämtat sent på dagis, jobbat heltid, jobbat deltid, blandat saft, läst godnattsagor, läst forskningsrapporter, delat föräldraledigheten (nåja, ganska lika i alla fall), gråtit över att det är så stökigt hemma, läst, pratat, föreläst, diskuterat och skrivit om jämställdhetsfrågor i småbarnsfamiljen sen vi själva blev mammor för sisådär sex–sju år sen. Och samtidigt som vi genom åren har skrivit massor av artiklar om jämställdhet där vi kritiserat den smygpropaganda för hemmafrulivet som många av dagens månadsmagasin lever på (hemkokta marmelader, såpskurade golv, den vita, tvättbara – så praktiskt! – soffan), så har vi förmodligen också fyllt på stresskontot hos oräkneliga mammor (och pappor) genom vårt arbete på tidningarna Mamas och Family Livings redaktioner. Det var där, bland tapetprover, fräna barnkläder och allehanda inredningstips, som vi lärde känna varandra och började prata om hur 9
Skriet från kärnfamiljen.indd 9
09-01-23 14.22.05
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
mångfacetterad verkligheten är för feminister som lever i typiska kärnfamiljer och jobbar på inredningstidningar. Så komplexa är vi. Ha ha ha. Men allvarligt talat: Så komplext är ämnet. Vi inser att det här med könsroller och trender är ett kletigt och svårgenomträngligt problem. Visst vill vi vara jämställda, moderna kvinnor. Men vi vill såklart också vara bra mammor. Ha vackra hem och snygga kläder. Laga god mat. Hinna träffa våra vänner. Plantera perenner i trädgården. Göra karriär. Och så bryter vi ihop och börjar om. Hur var det nu? Vad är vad? Vad vill jag? Vad är yttre press? Hur jämställt lever vi egentligen? Står ett inredningsintresse i vägen för drömmen om ett jämställt liv? Hjälp. Vi sitter alla fast i könsrollsklistret. Men det kan bli bättre. Det måste bli bättre. För det finns ingen anledning att sluta prata om jämställdhet bara för att det är krångligt och kämpigt. För vad är alternativet? Gråtande utarbetade kvinnor som inte tycker att de räcker till för ens en bråkdel av det som de önskar att de räckte till för? Ytterligare en generation duktiga flickor som växer upp med orimliga krav på sig själva? Fler pappor som axlar försörjningsbördan på bekostnad av det allra viktigaste: kontakten med kidsen? Ännu fler skilsmässor, ännu fler utbrända? Nä, som vi ser det finns det bara vinnare i den jämställda familjen. Och, kära läsare, vem du än är: feministisk förälder med arbetsfördelningen nogsamt uppspaltad 10
Skriet från kärnfamiljen.indd 10
09-01-23 14.22.05
Jä mstä lldhet – vä rsta smör j medlet
därhemma på kylskåpsdörren, hemmamamman som tycker att samhället borde strunta i dina personliga val, karriärmamman som tycker att omgivningen borde låta bli att värdera dina val, hemmapappan som vill ha cred, karriärpappan som tjänar stålar till familjen därhemma, en helt vanlig knegande förälder som kämpar för att livet ska fungera ungefär hela tiden, en duktig morfar, utmattad mormor, skeptisk farmor, hederlig farfar eller en helt vanlig svenne banan-människa som är helt ointresserad av jämställdhet men som någonstans i ditt inre anar att något inte är riktigt rättvist i vårt samhälle – så lyssna, vi tror att jämställdhet kan göra allas liv lite bättre. Det är synonymt med kärlek, demokrati, medbestämmande och en rad andra klämkäcka men inte desto mindre fina ord som hälsa, humor och gott humör. För oss är jämställdhet förstås inte att det kön som nu offrar sig ska ersättas av ett annat kön som offrar sig istället – utan helt enkelt ett sätt att ge alla individer i en familj lika mycket utrymme. I gengäld får man fler familjemedlemmar som mår bra och har ork över för kul grejer. För visst är det roligare att leva med, och att vara, en person som är glad, mår bra och känner sig respekterad och glad än en bitter och uttröttad person på gränsen till sammanbrott? Och dessutom: Vad vill vi visa för våra barn? Jo, att vi alla har makt över våra egna liv! Att alla individer i en familj är lika mycket värda, varje människas tid, fritid, jobb är lika mycket värt. Jämställdhet handlar om makten att bestämma över sitt eget liv. Att ingen människa 11
Skriet från kärnfamiljen.indd 11
09-01-23 14.22.06
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
är till för någon annan. Är det inte det vi vill lära våra barn? Det känns faktiskt extra aktuellt och viktigt just nu, i en tid då den traditionella kvinnorollen är starkare än någonsin. Hur kommer det sig att vi sitter hemma och ler åt makalöst smaklösa figurer som Al Bundy eller Homer Simpson år 2009? Hur kommer det sig att det nio gånger av tio är mamman i en familj som tycker att det är nödvändigt att vänta några månader med inskolning på dagis? Hur kommer det sig att det är mamman som bär på skuld gentemot barnen, trots att hon i genomsnitt lägger mer tid på familjen? Hur kommer det sig att en mamma tänder ljus för att mysa till familjemiddagen, har koll på om det finns vantar till barnen då november närmar sig och ser till att hålla reda på födelsedagar? Hur kommer det sig att samma mamma uppfordrande sneglar på pappan om något blinkar på bilens kontrollpanel, eller om en hylla rasat ner därhemma, och hur kommer det sig att risken för att en kvinna ska lämna sin man ökar om han blir arbetslös (och alltså inte kan försörja sin familj) och inte tvärtom? Och hur kommer det sig att skulden riktas mot mamman i en familj om familjen inte lever upp till förväntningar: håller någorlunda städat, lämnar in dagis- och skollappar i tid, inte hämtar alltför sent? Och mot pappan om familjen drabbas av ekonomiska problem, färgen på huset flagar eller om hans sexlust tryter? Vi kan konstatera att många män inte har koll på vantförrådet, kanske inte väljer exakt rätt sorts balla barnkläder 12
Skriet från kärnfamiljen.indd 12
09-01-23 14.22.06
Jä mstä lldhet – vä rsta smör j medlet
eller drar igång pepparkaksbaket i lagom tid före jul. Det kan upprepas hur många gånger som helst. Problemet är att det liksom blir lite självuppfyllande, att vi skapar en mall för pappor att kliva in i. Jo, men jag är ju pappa: då behöver man inte anstränga sig så mycket. Likaså kan vi skrattande konstatera att en mamma inte har en susning om var verktygslådan står, eller hur man rensar avloppet eller byter spolarvätska, men att hon är en otrolig kycklingmamma som alltid är orolig när barnen är utom synhåll, och även då återskapar vi en begränsad kvinnoroll som liksom axlas automatiskt av de flesta kvinnor. Så: Hur ska man göra då? Och vad är målet? Jo, att båda tar ansvar. Båda är medspelare. Att båda vet det mesta och delar på det mesta. Något som inte kommer att leda till att alla därhemma är lika trötta, utan att en i familjen förmodligen är lite mindre trött. Alltså: Att alla orkar mer. I många hem är uttrycket ”för husfridens skull” lika med att kampen om rättvisa läggs på hyllan. Tusentals kvinnor har motat bort känslan av orättvisa och den kämpaglöd som kanske pyr nånstans med just de orden. Men vi borde tänka precis tvärt om: jämställdhet för husfridens skull! Ja tack! Många kapitel i den här boken inleds med en liten berättelse hämtad från verkliga livet. De är tagna från våra och 13
Skriet från kärnfamiljen.indd 13
09-01-23 14.22.06
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
våra vänner och bekantas liv, fast anonymiserade. Känn igen dig, eller känn dig som en bättre människa. Välj själv.
14
Skriet från kärnfamiljen.indd 14
09-01-23 14.22.06
En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a
En mamma är en mamma är en mamma
Det är december, julstressen i full gång. På förskolan är de sena med att annonsera vilken dag och tid som det årliga julspelet, där alla barn på förskolan uppträder, ska äga rum. När informationen väl är uppsatt på anslagstavlan brister Anna, Joel och Lovas mamma, ut i en jättesuck. Tiden råkar vara just densamma som ett viktigt möte hon har haft inplanerat sedan flera månader, och det är för nära inpå för att hon ska kunna styra om vare sig den ena eller den andra aktiviteten. Vad göra? Anna gör det hon måste göra: förklarar för barnen att hon inte kan komma på julspelet. ”Men pappa kommer att vara där”, säger hon. Barnen blir upprörda. Jätteledsna. De gråter. Anna känner skuld ända in i märgen. Hon lider. Att hon är med på julspelet är viktigt både för henne och barnen. Hon känner oro för vad personalen på förskolan kommer att tycka om hennes val, och är noga med att förklara att hon tycker att det vore bra om viktiga datum kunde planeras långt i förväg 15
Skriet från kärnfamiljen.indd 15
09-01-23 14.22.06
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
så föräldrarna har en chans att anpassa sina kalendrar, och hon känner obehag över vad de andra barnens föräldrar kommer att tycka om att hon inte är där, att hon väljer jobbet framför julspelet. Anna är gift, och hon och Patrik, hennes man, hämtar och lämnar på dagis varannan dag. Tror någon att situationen hade sett likadan ut om det var Patrik som hade ett viktigt möte samtidigt som julspelet? Vad hade varit annorlunda? Hmmmm. Vi frågar Patrik. Han hade tyckt att det hade varit tråkigt om han hade missat julspelet. ”Supertråkigt.” Men han hade inte känt någon skuld. Han hade inte oroat sig för vad de andra föräldrarna skulle tycka, och han hade inte ens funderat på att be förskolepersonalen att fixa ett tidigare schema. Troligtvis, resonerar Patrik, hade barnen inte heller blivit ledsna om han inte hade kunnat komma. De hade bara sagt okej. Anna och Patrik är ett par som aktivt försöker leva jämställt. Det är inte lätt, tycker de. Det svåraste, som Anna ser det, är det faktum att Patrik har ett jobb som han verkligen gillar och att han vägrar gå ner på deltid. Alltså kan hon inte heller göra det, resonerar hon. För då skulle hon plötsligt bli den som tar mest ansvar för barnen och hemmet, och det vill hon inte. Därför jobbar båda heltid. De bor i innerstaden för att slippa lägga tid på pendling, de tjänar relativt gott med pengar och kan därför köpa hjälp med städningen och de saxar rättvist med sin arbetstid: En av dem går till jobbet i ottan för att kunna hämta i 16
Skriet från kärnfamiljen.indd 16
09-01-23 14.22.06
En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a
någorlunda tid på eftermiddagen, medan den andra lämnar för att sedan jobba längre på eftermiddagen. Att hämta i någorlunda tid betyder före klockan fem, berättar Anna. Hon tycker att deras upplägg fungerar halvbra, hon längtar efter mer tid med barnen. Patrik tycker att det hela funkar fint. Man kan ju fråga sig varför paret har så olika syn på lösningen. Vad tror du? När vi var små, på 70-talet, fanns det en rolig historia som gick varm i de svenska hemmen. Den handlade om en familj som hade en älskad hund som hette Tarzan, och hunden dog och mamman var så orolig för hur barnen skulle ta det. När hon berättar säger barnen bara ”jaha”. Mamman förklarar igen. Alla barnen brister ut i våldsam gråt. ”Är Tarzan död? Vi tyckte du sa farsan!” Ha ha ha. Alla skrattade. Minsta femåring var med på noterna. Minns ni? Den historien var poppis ungefär samtidigt som teckningarna i Gunilla Dahlgrens Lilla fruntimmersboken blev allmängods och klistrades upp på vart och vartannat kylskåp av kvinnor i våra mammors generation. Tyvärr är en hel del av dessa skämtteckningar fortfarande ganska kul. Till exempel en, där en kvinna står nyduschad, inrullad i en handduk och ropar: ”Gustaf, har jag några rena trosor?” Det är ett rätt talande citat, eller hur? Kanske inte för just dig – för hemma hos er så delar ni faktiskt på tvätten … Men för väldigt många är det i alla fall ungefär 17
Skriet från kärnfamiljen.indd 17
09-01-23 14.22.06
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
precis vad som ligger väldigt långt borta: nämligen att han har koll på huruvida det finns några rena underkläder till henne. Att han någonstans i bakhuvudet har arkiverat om det ligger en hög med ren tvätt nånstans som det finns lite rena trosor i (för det hade han nämligen för några dar sen räknat ut att det snart inte skulle finnas, och därför hade han i förbifarten hystat in en tvätt). Ett kul citat? Ganska, va? Eller är det ett citat som uttrycker mansförakt? Ja, det tycker säkert vissa – varför skulle inte en man klara av att hålla koll på hennes underkläder? Vi tycker snarare att citatet, precis som situationen med julspelet och den roliga historien om Tarzan, uttrycker förväntningar på könsroller. Konstruerade könsroller. För hur länge har det funnits tvättmaskiner? Hur länge har det funnits en idé om rena trosor varje dag? Hur många barn skulle inte bli förtvivlade om deras pappa dog? Och hur kommer det sig att en tvååring och en femåring redan har uppfattat att det är konstigare och sorgligare om en mamma uteblir från ett julspel än om en pappa uteblir? Vad handlar det här om? Det hela är komplicerat. Vår bok handlar i princip om detta – om förväntningarna på våra olika könsroller och hur vi utan att tänka på dem lever upp till förväntningarna, alternativt går runt och mår dåligt när vi inte gör det. Erkänn att det vore en dröm om våra barn en dag tittade oförstående på oss när vi visar skämtteckningen om trosorna, eller om de överhuvudtaget inte förstod poängen 18
Skriet från kärnfamiljen.indd 18
09-01-23 14.22.06
En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a
med den där ganska vidriga historien om Tarzan. Och tänk den dagen då en pappas närvaro på ett julspel skulle duga lika bra som mammas, både i barnens och i omgivningens ögon. Det vore en dröm, och därför är det värt att försöka förverkliga den. Vilken revolution! Det är hög tid att förstå att en nytvättad trosa faktisk är politisk. En mammas skuld likaså. I åratal har vi vetat att jämställdheten blir ett verkligt problem där hemma först när barnen kommer, men lik förbaskat blir man lamslagen av storheten i problemet ändå när familjen utökas och kvinnan blivit mamma och mannen förvandlats till pappa. För tragiskt nog är det just i den heterosexuella kärnfamiljen som våra könsroller får grogrund och kan frodas. Det är som en pjäs som vi stiger in i, tydliga roller som är lätta att känna igen, enkla att spela, svåra att genomskåda. Och, kan tyckas, omöjliga att frigöra sig från. Det är i den klassiska kärnfamiljen vi axlar förväntningarna på hur en bra mamma är och hur en bra pappa är. Och hur ett bra hem ska se ut, hur en fungerande fritid ser ut och hur den lagom perfekta julen ska firas. Och hur en flicka ska uppfostras och hur en pojke ska uppfostras. Som om vi lekte i våra gamla Lundby-dockhus. ”Hej då! Nu går pappa till jobbet. Kom nu, lilla Maja, vill du hjälpa mamma att duka, för snart kommer pappa hem.” Det är bara det att nu är det på riktigt.
19
Skriet från kärnfamiljen.indd 19
09-01-23 14.22.06
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
Vi må ha växt upp i ett land som sägs vara världens mest jämställda och som är som värsta globala förebilden när det kommer till jämställdhet och föräldravänlighet. Vi har världens mest generösa föräldraledighetsvillkor, nästan gratis barnomsorg och utländska feminister tror att de ska svimma av lycka när de ser alla barnvagnsrullande pappor på gatorna. Så vad gnäller vi över? Oj, oj, oj. Det finns massor att gnälla över och försöka förändra. Vi ser ju att vi inte får ihop det. Vi lyckas inte leva jämställt, trots goda intentioner. Från båda håll. Och vi får inte ihop det där berömda livspusslet. Inte utan att göra ännu större avkall på jämställdheten än vad vi redan gör – mamman går ner på deltid efter föräldraledigheten till exempel. Men svaret kan ju inte vara att ge upp kravet på jämställdhet. Ännu mer. Hoppa av jobbet. Återgå till ett hemmafrusamhälle. Vi kan ju inte fortsätta inpränta orättvisa ideal i våra barn. Så, vi gnäller inte. Vi försöker hitta en lösning på problemet. Hur kan Ju högre utbildningsnivå desto mer oenighet vi klara av att leva ett om fördelningen av hushållsarbetet.” harmoniskt liv utan att Det visar Mikael Nordenmarks forskning om bråk och roll- en av oss ger upp sina konflikter som presenteras i boken Jämställdhetens pris. krav på rättvisa? Kanske är det först när vi har kommit så långt i jämställdhetskampen som vi har gjort i Sverige som de riktiga orättvisorna visar sig? Vi har ingenting att gömma oss bakom, ingenting uppenbart som förklarar varför det ser ut som det gör.
”
20
Skriet från kärnfamiljen.indd 20
09-01-23 14.22.06
En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a
Eller hur ska vi förklara att även par som vill och kämpar för att leva jämställt faller ner i traditionella könsroller? Bah, tänker du. Kom med i matchen. Det är 2009. Vår lilla tjej får minsann bilar i födelsedagspresent och på julen, som det ju alltid tjatas om – ja, då har vi knytkalas. Och hemma hos oss är det faktiskt mannen som tvättar. Vi är så jämställda det går. Grattis – vad fint om det är så. Sådär är det hemma hos oss också, ungefär. Men det ser också ut såhär om vi ska vara ärliga, och det här är hetero-statistik från Sverige år 2008: tjejen/mamman gör ungefär 75 procent av allt (obetalt hemarbete) där hemma, plus att hon är den eviga projekt ledaren med hela familjens scheman i bakhuvudet, dag som natt. Enligt en undersökning gjord av Coop hösten 2006 lagar kvinnor 70 procent av vardagsmaten. Över detta är det ingen som höjer på ögonbrynen och säger wow. Killen/ pappan fixar resterande 25 procent av det sammanlagda hushållsarbetet (och lagar 17 procent av vardagsmaten) ivrigt påhejad och uppmuntrad av omgivningen – eller av de allra flesta runtomkring, möjligen inte av sin partner som någonstans inne i sin mage anar att olikheterna mellan arbetsbördorna därhemma är avgrundsdjupa, men som inte riktigt vågar eller orkar eller vill skärskåda det hela och göra något åt det. Möjligtvis lägger hon skulden på sig själv: ”Det är ju jag som vill allt detta”, ”Det är ju jag som valt denna man, jag älskar honom och orkar inte vara den bitch jag faktiskt håller på att bli.” Sen har vi subtila 21
Skriet från kärnfamiljen.indd 21
09-01-23 14.22.06
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
situationer, som den med julspelet, eller Annas och Patriks uppfattning om hur bra deras livspussel fungerar. De är inte heller jämställda. Det är till exempel inte rättvist att Anna ska behöva bära på skuldkänslor för saker som Patrik inte känner skuld över. (Siffersnubben undrar efter detta stycke kanske över vem som lagar de återstående procenten mat, det fattas ju 13 procent i uträkningen. Jo, det gör barnen! Barnen lagar faktiskt nästan lika mycket mat som de svenska fäderna gör …) Och apropå julen. Visste du förresten att män på frågan om vad de räknar till sina uppgifter inför julen bara kommer på en – och det är julgranen. Hur många uppgifter tror ni den vanliga mamman skulle räkna upp? Julklappar till barnen, till sin släkt, till HANS släkt, skinkan, julstädningen, pyntet, bakandet, pysslandet, kransen på dörren, vem som ska vara tomte … fyll i själv. Vad skickar vårt sätt att fördela vår tid, vår ork och vår skuld för signaler till våra barn? Vad säger det till våra barn om mamma hela tiden plockar undan efter dem och pappan där hemma? (Är hon vår betjänt? Har hon kanske inget bättre för sig som hon vill göra?) Vad signalerar det till barnen att pappan får ägna mer tid åt sina intressen än mamman? (Har kvinnor inga intressen? Oj, det verkar inget kul …) Vad signalerar det till barnen att pappa tjänar mycket mer än mamma? (Att hans jobb är viktigare, att han är viktigare, att han är smartare?) Vad signalerar det att det alltid är mamma som stannar hemma när barnet är sjukt? (Vill inte pappa vara med mig? Är pappa kanske 22
Skriet från kärnfamiljen.indd 22
09-01-23 14.22.06
En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a
viktigare på sitt jobb än mamma på sitt?) Men vi kan aldrig få ett jämställt samhälle om vi inte lever jämställda hemma i familjerna. Och hur ska vi kunna tro att det någonsin ska kunna bli jämställt om det inte ens går att leva jämställt med den vi älskar? Kanske tror du som läser detta att de problem som du brottas med i ditt liv och i din relation är dina egna personliga problem? Till en viss del är det ju också så, men en stor del av dina privata gräl grundar sig i de ekonomiska, kulturella och politiska trender som genomsyrar vårt samhälle, och dessa borde egentligen inte vara er sak att lösa vid köksbordet. Det är helt enkelt för mycket begärt av er. Kanske kan tanken på att de gräl och diskussioner som ni har där hemma är desamma som tusentals andra par har och har haft under en massa år bakåt i tiden kännas lite lättande? Eller? Kanske känns det bara deprimerande? Men den där smutsiga kalsongen på badrumsgolvet är inget problem som är skilt från resten av verkligheten, precis lika lite som det faktum att han inte har koll på om det finns rena trosor (samtidigt som hon har koll på i princip hela familjens underklädesstatus). Inte heller är creden en pappa får när han snyter en snorig näsa i lekparken en tisdag klockan två något du kan separera från strukturerna i samhället, eller det uteblivna berömmet en mamma inte ens vet att hon kanske borde sakna när hon fixat presenterna till ännu ett födelsedagskalas. Allt det här, strukturen, finns redan innan barnen kom-
Visste du att … – av de föräldrar som lever ensamma med barn är åtta av tio kvinnor. – år 2008 tjänade kvinnor 92 procent av vad männen tjänade. I genomsnitt tjänar svenska kvinnor 4 000 kronor mindre i månaden än svenska män. Trots det försörjer kvinnor 1,4 personer fler än vad män gör i Sverige, i och med att det finns fler ensamstående mammor med fullt ansvar för barnen än det finns pappor i samma situation. – tre av fyra svenska barn växer upp med båda sina biologiska föräldrar.
23
Skriet från kärnfamiljen.indd 23
09-01-23 14.22.07
sk riet fr å n k ä r n fa mil j en
mer. I Carin Holmbergs avhandling Det kallas kärlek, som handlar om par innan de får barn, visar hon att kvinnorna redan då styr sin tid efter mannen. I boken tycker alla paren att jämställdhet är något bra, men resultatet är förbluffande. Egenskaper som beskrivs som personliga, som något typiskt för just den här kvinnan eller den här mannen, går igen i alla par. Han ”ser” inte när det är stökigt. Han är disträ och ”hör” inte vad hon säger. Han tycker inte att det är så viktigt att visa kärlek, ”hon Hem med männen. Internera dem i hemmen. vet ju att de älskar Förbjud golfbanor. Och, framför allt, förbjud varandra, han säger back-up-männen som alltid ställer upp för företaget, alltid rycker in och jobbar övertid när det till om något ändkrisar sig. Så länge back-up-männen finns så är ras”, hon längtar de måttstockarna som företagen går efter, ’så efter mer kärlek och borde alla medarbetare vara’.” bekräftelse. Båda är Ylva Elvin-Nowak om hur man ska komma till rätta med överens om att hon ojämställdheten på arbetsmarknaden i en intervju med tidger mer kärlek i ningen Passion for business nr 3/2008. vardagen, han gör det när det behövs, när hon är ledsen eller om det är något extra. Han behöver känna att han inte är bunden, han behöver tid för sina intressen och sina vänner, hon anpassar sina tider efter hans, eftersom hon vill ha mer tid tillsammans. Hon är mer känslomänniska, hon är oftare arg och gråter. Han känner sig besvärad av hennes ilska och sorg. Båda tycker att hon och hennes svängande humör är ett problem. Just han ser inte dammråttorna. Just han kanske är lite disträ och dålig på att lyssna. Just han kanske har
”
24
Skriet från kärnfamiljen.indd 24
09-01-23 14.22.07
En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a
ett oerhört stort behov av egentid. Just hon är kanske lite extra känslig och väldigt hemmabunden. En del ser detta som ett bevis för att män och kvinnor är djur, väsensskilda, genetiskt ödesbestämda, förprogrammerade. Men vi tycker att biologiska förklaringar är alldeles för enkelspåriga. Hur skulle i så fall en man klara ett vd-jobb? Lyssnar han inte där heller? Hur hanterar han sina krav på egentid eller sin oförmåga att tänka på flera saker samtidigt där? Bilden av familjen och de uppgifter som ska tas om hand därhemma är på många sätt oerhört traditionell, samtidigt som samhället i övrigt har förändrats otroligt mycket de senaste hundrafemtio åren. Ni vet: industrialismen som ersatte bondesamhället och skapade arbetsveckan, sen kvinnornas uttåg i arbetslivet och efter det den tekniska revolutionen. Hur har allt detta påverkat oss i hemmen? Tja, vi sköter inte längre våra gamla där hemma, men i övrigt finns i stort sett alla gamla ideal kvar: den hemlagade måltiden, det väluppfostrade barnet, de skurade golven, de välhängda tavlorna, de strukna dukarna, de fina tackkorten, de bäddade sängarna. Faktiskt har kraven på oss också ökat: lek och pedagogik, tvätt (varje dag!), inredning, mode – både för er och för era barn! För att nämna några exempel.
25
Skriet från kärnfamiljen.indd 25
09-01-23 14.22.07