THE DAY BEFORE YOU CAME
Benny Andersson ligger på golvet i Polarstudion och lyssnar på det sista som finns kvar av Abba. Han blundar. Alla andra har lämnat studion. Låten han just gjort klart och nu lyssnar på i sina hörlurar är den isande och ödesmättade ”The Day Before You Came”, en närapå sex minuter lång synthesizerballad. Under 39 år antogs detta vara det allra sista Abba skulle spela in.
Popsinglar ska vara korta och distinkta, runt tre minuter.
Få andra popgrupper skulle ens komma på tanken att ge ut en singel av dubbla den längden, utan egentlig refräng.
Musiken som hörs i ”The Day Before You Came”, inspelad sensommaren 1982, kommer från Bennys Yamaha GX-1, en polyfonisk synthesizer med tre klaviaturer och inbyggd trummaskin.
Bennys första instrument i livet var dragspel. De sorgsna melodierna från svensk dragspelsmusik finns där i all musik han skrivit. Den här maskinen är också ett slags dragspel, med tangenter i svart och vitt, fast ett dragspel som beamats in från framtiden via kommandobryggan i Star Trek.
En utomstående kan säkert vara frestad att spekulera kring vem ”The Day Before You Came” handlar om.
För Benny, som skrivit musiken, handlar den kanske om Frida. För Björn, som skrivit texten, om Agnetha. För Agnetha, som sjunger låten, om Björn. De fyra abbornas relationer och skilsmässor har varit en följetong i kvällspressen. För Frida, som varit frånvarande från Abba under året för att göra ett soloalbum – och på denna låt endast bidrar med ett ordlöst körpålägg – kanske den handlar om samarbetet med Phil Collins, hennes nya producent som just uppfunnit genren som ska komma att kallas divorce core.
Abba splittrades aldrig officiellt. Efter sitt åttonde studioalbum The Visitors från 1981, samt de två singelsläppen ”The Day Before You Came” och ”Under Attack” året därpå, gjorde gruppen ett uppehåll som blev längre och längre och pågick i nästan fyra decennier.
”Jag ville ärligt talat bara en ta paus på två år”, säger Benny. ”Testa något nytt. Skriva musikal. Jag trodde på allvar att vi skulle göra comeback sedan. Jag kände mig inte färdig alls.”
Frida menar att det var ”killarnas vilja att gå vidare” som ledde till Abbas upplösning (abborna själva har alltid kallat varandra för ”killarna” och ”tjejerna”). Och att det varit svårt att fortsätta arbeta med någon som varit ens älskare och äkta hälft: ”Klart det påverkade beslutet. Man är ju inte mer än människa. Det var ett svårt uppbrott. Utan skilsmässorna hade vi kanske kunnat hålla på åtminstone några år till, anar jag. Nu kände vi mest allesammans en enda stor sorg.”
Om ”The Winner Takes It All” från Super Trouper ger inblick i skilsmässan mellan Agnetha och Björn så är ”When All Is Said and Done” från The Visitors motsvarande låt om skilsmässan mellan Frida och Benny, även om texten som alltid är skriven av Björn.
I en intervju för Rolling Stone juni 1982 säger Pete Townshend från The Who om Abba: ”De gör suveräna skivor. Vad som också är intressant är att Abba är ett av de första stora internationella banden som faktiskt tar tag i medelålderns problem i sitt låtskrivande. Låtarna handlar uppenbart om vad som pågår mellan medlemmarna.”
När ”The Day Before You Came” spelades in lät det som om hela bandets skilsmässa tonsattes. Ständiga ljudteknikern Michael B Tretow säger: ”Det fanns en känsla av avslutning i luften när låten spelades in.”
Ingenting var sig likt i Abba-lägret. Björn var omgift. Bröllopet med Lena Källersjö hade skett i yttersta hemlighet hos krögaren Carl Jan Granqvist i Grythyttan på trettondagen 1981. Men i samma stund som bröllopsparet lämnade herrgården började journalister ringa från hela världen.
Agnetha var upptagen med att filma sin debut som skådespelerska. I filmen Raskenstam spelar hon dottern till en fiskare som förförs av Gustaf Raskenstam, en notorisk sol-och-vårare som under andra världskriget lurade över 130 kvinnor på deras pengar.
Hon spelade mot Gunnar Hellström, som även regisserade filmen. Gunnar Hellström var en erfaren och stilig skådespelare som återvänt från Hollywood där han jobbat
med tv-serier som Gunsmoke, Bröderna Cartwright och Dallas.
Svensk press gjorde allt för att skapa löpsedlar av situationen. Tidningen Hänt i veckan triumferade med rubriken
”Gravid Abba-Agnetha ensam igen”. Bilden var plockad från filminspelningen. Men det var inte Agnetha som var gravid, utan hennes rollfigur.
”Svensk Damtidning passade på att slå upp ’Årets romans’ mellan mig och Gunnar Hellström”, skriver Agnetha i sin självbiografi Som jag är. ”På förstasidan rubriken ’Abba-Agnetha sol och vårad’.”
Skvallret nådde sådan omfattning att Agnetha skrev en debattartikel i Dagens Nyheter om att konsekvenserna för den som publicerar och tjänar pengar på medvetna lögner var för tama. Juridiska påföljder och böter förekom i princip aldrig, endast kritik från Pressens Opinionsnämnd. ”Vad bryr sig skandalpressen om de få rader som skrivs längst ned på någon dagstidningssida om att Pressens Opinionsnämnd fällt en viss tidning”, skrev hon.
Fem veckor efter att Björn gift om sig blev abbornas privatliv en världsnyhet igen. När Frida den 12 februari 1981 skulle gå till affären för att köpa mjölk möttes hon av löpsedlar som basunerade ut att hon och Benny hade skilt sig. Hon minns att hon vände på klacken och sedan inte orkade gå hemifrån på en vecka. När skilsmässan mellan
Frida och Benny var klar rent juridiskt var det enda Benny tog med sig från deras hem ett askfat och fyra tavlor.
Allt det här fanns alltså i luften när Benny skrev och spelade in ”The Day Before You Came” i Polarstudion. Arbetsnamnet på kompositionen var ”Den lidande fågeln”. Referenser till fåglar återkommer genom Bennys hela liv som låtskrivare.
1978 hade Abba-managern Stikkan Anderson tagit över en gammal biograf där han lät bygga den studio som Björn och Benny länge drömt om. Huset där Polarstudion fanns inhyst, det ståtliga och 58 meter höga Sportpalatset, är präglat av fåglar och fågelstudier. Det är beläget vid brofästet vid Sankt Eriksbron på Kungsholmens sida. Går man över bron kommer man till Vasastan.
Fastigheten byggdes 1929–1930, mitt under finanskrisen, för att inrymma olika former av sportaktiviteter, men hann säljas på exekutiv auktion innan det var färdigt. Inuti fanns simbassäng, tennisbanor, gymnastiksalar och en biograf, Rivoli. Sportpalatset rymmer även fler än femtio lägenheter. Högst upp finns en etagevåning i tre plan med magnifik utsikt över Stockholm. 1933 flyttade konstnären Bruno Liljefors in i etagevåningen och bodde där de sista åren av sitt liv. Bruno Liljefors, född 1860, är en av Sveriges främsta målare genom tiderna, känd för sina avbildningar av svensk natur och djurliv.
Etagevåningen kallade han för ”mitt lilla örnbo”. Han lät fönstren stå öppna året om för att fåglar skulle kunna flyga in så att han kunde måla av dem. Han matade dem med hinkvis av fisk och kött. Det hände att fåglar tappade sin mat på förbipasserande fotgängare. En del fåglar byggde bo i lägenheten. Efter Bruno Liljefors fick hela våningen
saneras. Och fåglarna fortsatte komma långt efter konstnärens död. Tittade man ut genom fönstren från Polarstudion såg man dem alltid.
Nedanför flyter Karlbergskanalen, en av de platser i Stockholm där årstiderna märks som allra tydligast. Träden böjer sig långt ut över vattnet. På våren speglas de klorofyllgröna bladen i kanalen, på sommaren fylls den av kajaker och motorbåtar, på hösten tar tusentals stockholmare och turister selfies från Sankt Eriksbron för att fånga lövens färger i gult och rött. På vintern fryser kanalen till is och modiga vandrares fotspår syns i snön. På nyårsafton fylls bron av människor som vet att det är en perfekt plats för att se fyrverkerierna över Stockholmshimlen.
”The Day Before You Came” spelades in under den sista veckan av det tio veckor långa svenska sommarlovet, men stämningen i studion och i musiken var som den vinterfrusna Karlbergskanalen. Det sköra, frostiga soundet för tankarna till Yoko Onos lika ödesmättade ”Walking on Thin Ice”, inspelad av John Lennon i december 1980, dagen innan han mördades, och utgiven i februari året därpå.
När Benny gjort klart musiken – förutom Yahama GX-1 spelar han den lilla melodislingan på en Minimoog – var ursprungsplanen att trummaskinskompet skulle ersättas med en riktig trummis. Slagverkaren Åke Sundqvist råkade befinna sig i Polarstudions A-studio och kallades upp till Studio B där Benny, Björn och Michael B Tretow arbetade. Åke Sundqvist gjorde pålägg med hi-hat, virveltrumma och bastrumma, men i slutänden beslutade man sig för att
behålla skissljudet från trummaskinen, vilket förstärker den isiga känslan i ljudbilden. ”Det enda övriga instrumentet på låten är fyra virvelslag från Åke Sundqvist”, minns Benny.
Bennys Yamaha GX-1 var en investering till Polarstudion när den invigdes 1978. Vid tillfället stoltserade man med att vara den modernaste inspelningsstudion i världen. Ambitionen var att världens största artister skulle komma till Sankt Eriksbrons brofäste.
Led Zeppelin hörsammande och spelade in sitt åttonde och sista album, In Through the Out Door, i Polarstudion 1979. På albumet hörs bandets basist John Paul Jones spela på samma synthesizer som hörs på ”The Day Before You Came”.
I modern tid omskrivs Polarstudion som studion där Abba spelade in alla sina mästerverk, men det stämmer inte riktigt. Syftet med studion hade varit att Abba själva äntligen skulle få obegränsad inspelningstid, men verkligheten blev att studion oftast var uthyrd. När ”The Day Before You Came” skapades var den stora A-studion upptagen av västtyska sångaren Peter Griffin.
De flesta av Abbas mest framgångsrika låtar är i själva verket inspelade under stor tidspress i enklare studior. När Abba började spela in i Metronomestudion på Karlbergsvägen i Vasastan, sedermera omdöpt till Atlantis, hade de endast tillgång till en inspelningsdag i veckan.
Räddningen kom från ännu en Bruno i svenskt kulturliv, Bruno Glenmark, musiker och gift med schlagerstjärnan Ann-Louise Hanson.
”Abba spelade in parallellt i vår villa i Stocksund från 1973 och några år framåt”, säger Bruno Glenmark. ”Vi tog bort tvättstugan och barnens lekrum och byggde en studio där i stället. När Björn kom på morgnarna var det första han sade: ’Var är mormors bullar?’ Ann-Louises mamma brukade baka bullar som han älskade. När de skulle tävla med ’Waterloo’ i Brighton frågade Agnetha om vi kunde spela in tävlingen på video, eftersom vi hade en videobandspelare. Så när de kom tillbaka efter segern satt vi hemma hos oss och kollade.” Paret Glenmarks tvillingar, som hade sitt rum ovanför tvättstugestudion, har minnen av hur Abba om och om igen spelade samma låt långt efter läggdags.
När Abba gick in i studion hade de med sig färdiga melodier. Under de första åren satt Björn och Benny tillsammans i en liten skärgårdsbod och skrev på piano och gitarr. Genom åren blev arbetsmetoden att Benny skrev musiken på egen hand, därefter gick han och Björn in i studion med musiker och producerade låten tillsammans. Nästa steg blev att Björn fick med sig en kassett med den instrumentala inspelningen hem för att skriva text. Hela musikproduktionen var alltså klar innan några ord ens var påtänkta. De pratade sällan om vad låten skulle handla om, men Benny säger att Björn intuitivt fångade känslan i melodin.
Björn menar att självbiografiska tolkningar av hans texter är felaktiga. Han skriver inte om sig själv, utan om människor och relationer, vilket är en anledning till att Abbas låtar fungerat så bra i musikaler. Hans texter, efter de mer
fumliga första åren, är vardagsdramer med fulltecknade karaktärer. När Björn gick hem för att skriva texten till Bennys ”Den lidande fågeln” började han skriva om en kvinna som redogör för en vardag i sitt händelselösa liv. Hon räknar upp vad som hände dagen innan hennes liv förändrades i ett känslomässigt omtumlande möte.
”Sättet som melodin är skriven på gjorde att jag visste att narrativet behövde konstrueras på ett särskilt sätt, för att leda fram till platsen i melodin med ’the day before you came’”, säger Björn i boken The Complete Recording Sessions av Carl Magnus Palm. ”Jag skrev allting jag kunde komma på som präglar ett alldagligt liv. Det var väldigt svårt ur grammatisk synvinkel att få allt att gå ihop eftersom det måste vara logiskt.”
”Jag gillar verkligen den här låten”, säger Benny. ”Den känns extremt sorglig när du lyssnar. Inspelningen är också sorglig, men texten är egentligen inte sorglig alls, vilket är ett exempel på Björns geni. Om du läser texten är det bara någon som berättar vad hon gjorde en viss dag: tog tunnelbanan till jobbet, åt lunch, kom hem, såg på tv, läste en bok. Det är först när texten kombineras med musiken som du förstår att något har hänt. Det är en väldigt intelligent text.”
När kvinnan i texten kommer hem från jobbet tittar hon på tv. ”There is not, I think, a single episode of Dallas that I didn’t see.” Att Björn i en text som ska sjungas av hans ex-fru väljer just Dallas – regisserad av Gunnar Hellström som vid samma tidpunkt jobbar med Agnetha – är en detalj att spinna vidare på som skvallerpressen helt missade.
Samtidigt var Dallas – en serie om en familj som blivit rik på olja – den överlägset populäraste tv-serien i Sverige i början av 80-talet. I USA började Dallas rulla i april 1978. Sverige förbjöd kommersiell television och hade fram till 80-talets slut bara två statliga public service-kanaler vars innehåll valdes ut för att vara folkbildande och moraliskt uppbyggligt. Hyllningar av amerikansk kapitalism var inte förenligt med Sveriges Televisions oskrivna regler. Svenska tittare fick vänta i nästan tre år innan Dallas slutligen köptes in och började visas i januari 1981. Serien blev snabbt enormt älskad och hade tittarsiffror på närmare 4 miljoner i ett land som då hade 8,2 miljoner invånare.
Efter att den ensamma kvinnan i ”The Day Before You Came” ätit kinesisk hämtmat framför tv:n läser hon en bok i sängen innan hon somnar. Den namngivna författaren är den amerikanska feministen Marilyn French som var aktuell på svenska med Kvinnorummet och Det blödande hjärtat.
Att valet av Marilyn French stod för någonting visslade över huvudet på den brittiska synthpopduon Blancmange, bestående av två män, när de 1984 gjorde en populär cover på ”The Day Before You Came” och i texten bytte ut Marilyn French mot Barbara Cartland, känd för historiska kärleksromaner.
När ”The Day Before You Came” vävdes in i handlingen i Here We Go Again, uppföljaren från 2018 till Abba-filmen Mamma Mia!, uppdaterades och återupprättades referenserna. Låten sjungs nu av Meryl Streep. Dallas byts ut mot House of Cards. Boken hon läser är av Margaret Atwood,
författare till The Handmaid’s Tale, som fått förnyad aktualitet som feministisk framtidsdystopi i samband med att den blivit tv-serie.
Agnethas förbryllande återhållsamma sätt att sjunga ”The Day Before You Came” får en som lyssnare att stanna upp och lägga märke till varje formulering. Vad är det som pågår? Agnetha har en röst som kan tränga igenom glas och betong, men här håller hon igen. På så vis förvandlas hon från ”Abba-Agnetha” till själva kvinnan i texten.
Det var Björn och Benny som skrev Abbas låtar, men frågar man dem om vad som är utmärkande för Abbas sound är de eniga: ”Tjejernas” röster. Agnetha och Frida var med och utformade sångarrangemang så komplexa att man efter hundratals lyssningar fortsätter upptäcka nya detaljer.
En förklaring till Agnethas förmåga att variera sin röst är att hon ofta satt ned när hon gjorde sina sångpålägg.
”Till en början var det så enkelt som att vi tillbringade så oerhört mycket tid i studion”, säger hon. ”Så jag satte mig ned för att jag inte orkade stå längre. Sedan upptäckte jag att sittandet också påverkar hur jag sjunger. Jag sitter nära micken för att inte sjunka ihop. Det gör att jag kan hålla igen när det behövs i texten. Det förstärker känslan av att jag inte bara sjunger, utan berättar texten.”
När Agnetha ett par år tidigare gjorde sångpålägget till ”Thank You for the Music” låg hon till och med ned i studion.
”Vi hade prövat olika versioner men inte fått till det. Det finns en inspelning där jag sjunger den som Doris
Day. När vi spelade in på nytt var jag gravid med Christian [Agnethas och Björns andra barn] och höll på att föda för tidigt. Jag fick förhållningsorder av doktorn att bara ligga ned och ta det lugnt. Men det var Abba, världen väntade på ett nytt album. Vi löste det genom att bära in ett slags vilstol i studion. Så jag sjöng liggande i den stolen, det är den tagningen som är på albumet.”
Benny har jämfört Agnethas sätt att sjunga på ”The Day Before You Came” med en dimmer som är nedvriden till låg styrka. Låten är upplagd som ett soloframträdande av Agnetha, men Fridas diskreta körsång är helt avgörande för låtens stämning. Samtidigt som Benny bygger upp en katedral av olika synthesizerslingor kliver Frida in i det instrumentala partiet och lägger en hög stämma som för tankarna till ett klassiskt körverk. Frida står mitt i kyrkan och sjunger upp mot taket.
Abbas sound förändrades och utvecklades hela tiden. Efter en fas med disco tog gruppen i början av 80-talet intryck av den nya genren synthpop, som dykt upp i Storbritannien och spred sig över Europa. En genre skapad till stor del av idérika icke-musiker som med hjälp av sequencers skapade ljud och klanger som repeterades maskinellt utan att man själv behövde spela varje ton. Benny använde inte sequencer, men ljudteknikern Michael B Tretow tyckte det vore häftigt om denna synthballad lät som sequencerproducerad musik och klippte därför av de synthljud Benny hade spelat för hand för att få fram det ploppiga, programmerade soundet.
Detta sätt att – under en era som fortfarande var analog – blicka framåt mot en kommande datoriserad och digital
värld präglar även andra inspelningar från samma tid. Samtidigt som Benny och Michael B Tretow satt i Polarstudion färdigställdes Michael Jacksons album Thriller på andra sidan Atlanten. Producenten Quincy Jones, med en svensk fru, och svenskättade ljudteknikern Bruce Swedien, kallad ”Swede” av Quincy, skapade på den skivan framtidens musik med den gamla tidens studiomusiker.
När den banbrytande synthgruppen Kraftwerk 1981 gjorde albumet Computer World, med en vision om en framtid där persondatorer präglade vardagen, hade de inga egna datorer utan fick låna en tidig persondator – Hazeltine 1500 – till omslagsbilden.
”The Day Before You Came” gavs ut på singel i oktober 1982. Det var den sista låten Abba spelade in före uppbrottet, men blev deras näst sista singel. ”Under Attack” gavs ut i december. Sedan var det över.
”The Day Before You Came” blev inte någon större framgång. Singeln blev etta i Finland och trea i Sverige – två länder vana vid mörker – men i Storbritannien bromsade singeln in på 32:a plats och nådde i Australien endast plats 48 – de båda länder där Abba varit som allra störst. För Abba förstärkte det intrycket av att storhetstiden var över.
Men låten växte under åren som gick. När brittiska tv-kanalen ITV år 2010 gjorde en omröstning om Abbas bästa låt kom ”The Day Before You Came” på tredje plats.
Många musiker har vittnat om hur de influerats av låten.
När singeln släpptes hade brittiska Pet Shop Boys just bildats. Duons sätt att på debutalbumet Please från 1986
kombinera melankoliska synthesizermelodier med detaljrika vardagsbetraktelser och nedtonad sång går att spåra till ”The Day Before You Came”.
När Benny på sitt eget album Piano från 2017, med instrumentala inspelningar, spelar ”The Day Before You Came” ensam vid en flygel tar han tillbaka känslan från arbetsnamnet ”Den lidande fågeln”.
Den låt som i fyra decennier betraktades som Abbas svanesång sammanfattar vad gruppen gjorde under hela sin karriär.
”Även de gladaste låtarna är vemodiga i grunden”, säger Benny. ”Vi gjorde vemod undercover.”
A+B, B+A
Agnetha och Björn träffades första gången i samband med en spelning i Ingareds folkpark i Västergötland, maj 1968. Hon var 18, han 23. Båda var redan popstjärnor.
Tre topplistor speglade vilken musik som var populärast i Sverige under 60- och 70-talen: Tio i topp, Svensktoppen och Kvällstoppen. Tio i topp var Sveriges Radios första topplista. En jury valde ut nya kandidater varje lördag. Sedan röstade ungdomar med så kallade mentometerknappar under en livesändning. De som prickade in flest listettor på Tio i topp under 60-talet var Beatles – och Bennys band Hep Stars.
Svensktoppen, som fortfarande finns kvar, hade en mer medelålders publik och röstades också fram av lyssnarna. I fyra decennier gällde även regeln att sången skulle vara på svenska. Svensktoppen dominerades under 60-talet av Björns band Hootenanny Singers, samt av artister som sjöng låtar översatta till svenska av Stikkan Anderson, som skulle bli Abbas manager.
Kvällstoppen i sin tur byggde på ren försäljning. Förvirrande nog samlades singlar och album på en och samma lista. 95 procent av listettorna var singlar. Första gången
ett album låg etta på listan var 1969: Beatles Abbey Road.
Den 27 februari 1968 toppades Kvällstoppen av den 18-åriga debutanten Agnetha Fältskogs egenskrivna låt ”Jag var så kär” som sålde i häpnadsväckande 80 000 exemplar. Låten låg även på Svensktoppen i tolv veckor, som högst på tredje plats, där den konkurrerade med Hootenanny Singers som det året hade tre låtar på Svensktoppen: ”Mårten Gås” (tre veckor), ”Så länge du älskar är du ung” (elva veckor) och ”Så lunka vi så småningom” (fyra veckor).
Det där första mötet mellan Björn Ulvaeus från Västervik och Agnetha Fältskog från Jönköping började illa. Agnetha hade stora framgångar som soloartist, men sjöng fortfarande med ett dansband. Dansbandet kom för sent till kvällens spelning, vilket gjorde att huvudattraktionen Hootenanny Singers fick hoppa in tidigare. När Agnetha kom in i det gemensamma omklädningsrummet ropade de: ”Stick, dansbandssångerska!”
Björn var snällare än sina bandmedlemmar. Han hade länge beundrat Agnetha på avstånd.
”Det var fascinerande, men jag hade faktiskt blivit kär när jag hörde hennes låt ’Jag var så kär’ på radion”, säger han.
”Det fanns en våldsam attraktion i den där rösten, tyckte jag. Nu stod jag där i parken och lyssnade på henne, lite avsides. Jag tror inte ens hon såg mig. Sedan möttes vi och hon frågade efter min nya skiva. Men jag hade ingen med mig.”
Björn hade under året gett ut några singlar under eget namn. Nästa dag köpte han sin egen debutsingel ”Raring” i en skivbutik och postade den till Agnetha. Vad han inte
visste var att Agnetha var i färd att förlova sig med Dieter Zimmerman, som producerat hennes tyska platta.
Ett år senare skulle den relationen krascha och Björns och Agnethas vägar korsades åter, nu i samband med ett tv-program med namnet Räkna de lyckliga stunderna blott. I en scen skulle Björn stå i en fiskebåt och lyfta ombord flickor. Ingen kan missta sig på glädjen i Björns ögon när Agnetha står på tur.
I slutet av programmet skulle alla hålla varandra i hand och Björn såg till att hamna vid Agnethas sida. Hon var klädd i en tunn sommarklänning och efteråt erbjöd han sig att värma henne. Agnetha: ”Nästa dag var det fortfarande kallt på bryggan och Björn fortsatte värma mig.”
Första mötet mellan Benny och Frida gick tämligen obemärkt förbi för båda parter. Det var under Melodifestivalen i mars 1969.
Deras karriärer var vid tillfället på väg åt helt olika håll. Frida hade vunnit en talangtävling 1967 där första pris var att få ge ut en skiva på EMI, vilket blev hennes debutsingel ”En ledig dag”. Frida fick chansen att framföra låten på Hylands hörna, Sveriges i särklass populäraste tv-program, som för kvällen var en riktig mastodonthörna för att få svenskarna att stanna hemma under den stora högertrafikomläggningen, då man inte ville ha bilar på vägarna. Alla som hade en tv tittade på den sändningen.
Efter att Hep Stars – där Benny var organist och sedermera huvudsaklig låtskrivare – varit Sveriges största band under 60-talet drabbades gruppen av en skattesmäll: ingen
med ansvar för bandets ekonomi hade betalat in någon som helst skatt under framgångsåren. Botten gick ur gruppens ekonomi helt när de 1967 spelade in en katastrofal långfilm i Kenya, Habari-Safari. Sångaren Svenne Hedlund och trummisen Chrille Pettersson kallar i en dokumentär om bandet Afrikaresan för ”världens dyraste semester”.
1969 valde Benny att hoppa av Hep Stars för att satsa på sitt samarbete med Björn, som han lärt känna när deras respektive band uppträtt tillsammans. Han skrev också låtar ihop med andra. Med Lasse Berghagen skrev han Jan Malmsjös ”Hej clown” som tävlade i Melodifestivalen. Jan Malmsjö var en av Sveriges främsta skådespelare och spelade även in skivor, inte i popgenren utan snarare musikal och operett. Internationellt är Jan Malmsjö mest känd för att ha spelat den sadistiske biskopen i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Den rikt orkestrerade och teatraliska schlagerlåten ”Hej clown”, komplett med barnkör, påminner faktiskt en del om Scott Walkers inspelningar från samma tid.
Melodifestivalen 1969 slutade med att Anni-Frid kom fyra med ”Härlig är vår jord” och Benny kom tvåa som kompositör till ”Hej clown”. Båda skulle minnas att de efter sändningen hade utbytt ett hastigt hej bakom scenen, inte mer än så.
Några dagar senare stötte de ihop igen, på Kockska krogen i Malmö. Nu var Frida på turné med boogie woogie-pianisten Charlie Norman. Benny erbjöds att sitta ned vid deras bord. Efteråt följde Frida med till Bennys hotell, men enligt samstämmiga uppgifter ”pratade de bara
och drack kaffe och Aalborg till klockan sju på morgonen”.
I slutet av månaden träffades de igen, nu i juryn för radioprogrammet Midnight hour. Frida: ”Jag tyckte att Benny var ursexig. Han hade karaktär, var mycket spännande som man. Men kärleken växte fram ganska sakta.”
Benny var 22, Frida 23, men de hade redan hunnit med ovanligt mycket. Båda blev föräldrar i tonåren och hade två respektive barn från tidigare äktenskap. Benny tyckte synd om Frida som bodde så långt utanför Stockholm. Han lät henne låna hans lägenhet.
”En dag frågade jag försiktigt om det inte var dags för mig att packa väskorna och flytta tillbaka till Bro”, säger Frida. ”Men det tyckte inte han.”