SKAPELSER
försök fragment fall
Av Malte Persson har tidigare utgivits:
Livet på den här planeten 2002
Apolloprojektet 2004
Dikter 2007
Edelcrantz förbindelser 2008
Underjorden 2011
Om Ofissim 2016
Till dikten 2018
Snöänglar och grusgestalter, Bonniers julbok 2020
Undergången 2021
På annat förlag:
Resan till världens farligaste land 2012
Fantasy 2013
Bobo i apskolan 2014
Nalle Havsöga 2021
Räventyr 2022
Från nuets horisont till evighetens synvinkel 2023
Knut och Klas på knytkalas 2024
www.albertbonniersforlag.se
isbn 978-91-0-080086-4
Copyright © Malte Persson 2024
Formgivning Eva Wilsson
Tryck livonia Print, Lettland 2024
Sådana misstag, tillade han tystnande, är oundvikliga sedan vi ätit från kunskapens träd. Men paradiset är tillbommat och keruben bakom oss; vi måste företa oss resan runt världen, och se om det kanske är öppet igen någonstans på baksidan.
Heinrich von Kleist Om marionetteatern
Och fåglar sjöng i träden, men sjöng dom på sin fågelsång
Så enträget och vackert, av fri vilja eller av tvång?
Torkel Rasmusson Resan
I början var ingenting allt och allting var inget och förresten var det ingen början.
Nej, stryk det
Den punkt där allting börjar är ännu ingen punkt och heller ingen början: det hände aldrig något och händer inget mera –men detta ”inget” har förpuppats och det slår med sina tunna vingar, vars vinddrag gungar oss som universums kölsvall.
Nej, stryk det, stryk
Säg: alltets bokhållare tog noll och gjorde därav lätt ett plus minus ett.
Potentialiteter
är aktualiteter för änglar, alltid, tror jag,
och Gud gör det Gud kan och därför måste göra: på så vis är Gud bättre, men även mycket sämre, än jag som alltid bara kan göra det jag kan, men inte alltid gör det. Nej, stryk
shazam big bang leptoner lolcats DNA galaxer järnvägsbroar hjärtan stjärnfall foxtrot svarta hål cylinderhattar
julklappsvers korallrev nubb Nivea alfastrålning syre fotoceller kramsnö
pepparkorn Zimbabwe
bukspottskörteln Krazy Kat
Homeros Angkor bakelit
Pangaea tungkyssar Uranus
charmkvark norrsken Spinoza kandisocker kvarts polyper folkrock Berings sund protestantismen schwa
Don Carlos knäck Montmartre fungi frukostflingor Auden påsk wasabi tromber Tchad
Maxwells ekvationer porr tasmanska tigrar lederhosen Nixon sibilanter Garbo golf
sjustjärnorna Öland portvin
manga plasma Utah konstsim
Stellers sjöko könshår statistik
cancer bebop Serengeti sillgarn
mysk Kung Markatta trokéer
resh fältmarskalker flora
denim Oortska molnet urdu
ostronbarer Strange Fruit
Albinoni LSD offsideregeln
gravitationen kelp Guangzhou purpur damgambit sharia
Pommac böldpest luft
myror inatta Chanel raketer cheddar aftonbön
Ellen Key trädkänguru klimp
bobsleigh curry Saba
lapiz lazuli ozon Boney M
paella pingis nihilism
lunnefåglar Pangur Bán
kägelsnitt Shiva karaoke
springmask zodiaken Gödel den antropiska principen
fomo fiskfjäll mono no aware
Buffy glasnost Marianergraven pizza new wave chow chow
tidskristaller folkmord glass
Kristinehamn karate borrprov
alabaster fria val tellurium
tolvtonsskalan nyckelpigan
triceratops Mykene en perfekt dry martini och lillasyster
som sitter vid köksbordet
och bygger molekylmodeller med tandpetare och gröna och svarta oliver –
alla dessa kolväten, Mozart och metan och meten och hela baletten
ärtan pärtan pirum parum snipp
snapp
stryk
UR INTET SKAPAS INTET
UR INTET PISKAS ETTAN
URINET PINKAT SATTES
I INTERNETS TAKT PAUS
SE ATT URINET PINKATS
SE ATT URANET KNIPITS
ATT URET PINATS I SKEN
ATT I URSTENEN SKIPAT
PITTEN RENSATS AKUT
I RETSINAN
PAUS
KITTET
SPRITSAT UTE I KANTEN
PURT IN I SATSKATETEN
TEKAS I STARTINPUTEN
ETERSTINNAST KUPAT I
PATIENS I NUETS TRAKT
PUTTIANSIKTETS RENA
PIETA STURSK I NATTEN
I STAKETPINNERUSTAT
SINNE I ETT PUTSAT ARK
SPAKT INRUTAT I TESEN
I PUNKATESTER INSATT
I ARKENS SET INPUTTAT
I ANARKIN ETT PUSS ETT
I EN UTSPARK INTE SATT
EN INSPARK SATT I ETT U
RISTAT I TAKPUTSEN EN
RUNA ETT ASTENISKT PI
I KEPSEN STRUNTA I ATT
ANSATT I SKENPIRUETT
ANSATT I ETIKSPURTEN
KANT UT I STRIPTEASEN
KUTAR TINAT I SPETSEN
I KATTNATT I PREUSSEN
UTAN INTRESSET PIKAT
I TRETAKTENS NIT PAUS
TITTUT I SENAPSKAREN
RATTA SPENEN I UTSIKT
TA I EN SPAK SIRENTUTT
TUTAT I AKTRISSPENEN
I PATTEN I STRUTSAKEN
I STEARINSTAKEN PUTT
I RATTEN I STUTSPAKEN
SISTA KENTAURPITTEN
RUSSINPAKETET INATT
UNIK TANTRAPETITESS
AKTA PENISTUTTEN SIR
SUP INTE SKRATTA INTE
TA EN TITT
EN RISK PAUS
ANTIKTURISTEN PETAS
I PATT NEURASTENISKT
SE KUPAN TRISTE TITAN
PANTEISTISKT UR ETNA
PATIENTERNAS UTSIKT
EN KUSTENS APATIRITT
STEKT NU I PASTARITEN
APTITARTISTEN KUSEN
NITSE KAPAT UR NITTSE
ETT N REST UTAN PISKA I TURIN
PANISKA TESTET
ETT KRANIESNITT PAUS
APSNUTEN SKITER I ATT
TIPSAREN AUTENTISKT
PEKAT UT RASSETINTIN
ATT ISPIRATEN SNEK UT
ATT INUITERS KNEP TAS
ATT PIETISTEN RUNKAS
ATT EN INSIKT PUREATS
ATT SANKTE PER IN SITU
PUSSAT INTET I AKTERN
SETT RASPUTIN I AKTEN
EPISKT TUTA IN TSAREN
PUTIN I STATSRAKETEN
ANTITETISKT PER ANUS
EN SKIT I TRATTEN PAUS
SKER ATT INPUTEN SIAT
ATT EN SUPERTITANISK
SITTPINNEUTKASTARE
UR ISPIKENS ATTENTAT
UTSIRAT ETTAN SPIKEN
I TESTPUNKT I NASARET
SKER ATT PINAT I NUETS
PINATA INTET STEKS UR
INTET STENAT UR PISKA
SPANKAS UR INTET ETT I
I ETT ETTANS RUINSKAP
SKETT I SUPINERNA ATT
I UTKASTETS RITPENNA
ETT RIS SUKTAT EN PINA
ATT PIKTURANESTESIN
SATT SEPIATINKTUREN
ATT KRISTUS I PATENEN
PAKTENS UTSATTE INRI
NT:S EUKARISTIPATENT
I PANTSATT TUSENRIKE
TERAPEUTISKT SINNAT
I STATUTEN NERSPIKAT
NATURISTPATETIKENS
UTSATTA TESER IN PINK
SANSAT I REPET KNUTIT
TUNN PARASITESTETIK
INNE I STUPET TRASKAT
SATANSRIKET I PUTTEN
INNERST I AKT ETT PAUS
PAUS
SKETT I INRE NATT
ATT TINNITUSSPEAKER
SA ATT PST
UTE I RINKEN
UTSPRETAT I ISKANTEN
PATINERAS NITSTUKET
PURT ETSAT I ISTANKEN
I ETT SAKNAT PRINSETUI
ATT SE PUNKARTISTEN I
ISATT ERA KNUTTEPINS
ISPIKAT TESERNA TUNT
SA SIN PATETIK RENT UT
TITTA NER SIKTA SUPEN
TITTA NU INSPEKTERAS
KRETINENS
PAUS
TITTA
SE PRUTAT NITANSIKTE
SE TITANET RISTA PUNK
IAKTTA SPRINTEN UTSE
NITASPEKT ATT SE IN UR
UTAN ATT SNIPERSIKTE
ANAPESTISKT UR INTET
I ANTISPUNK SATT
ETRE-
NEANT-
SKUTTET I PARIS
TITTA
SIST EN PUNKARE
INTE SIARE SATT
PUNKT
ANNO
den stund då pennan vidrör pergamentet och låter tiden sträcka sig mot tiden: skrifttentakler trevande som tunna vinrankor på nysnickrad abstrakt spaljé, som katedralers stalagmiter upp mot himlens droppsten. ett stänk, tänk, av bläck i Platons grotta
NANO
den minsta stunden: universum blinkar med sin lilla Planckfyr genom ekvationers vågskum. och som stigen ur ett bakåtspolat skeppsbrott glittrar världens katedral: fraktal gotik ur nollans ägg som spruckit, där själar virvlar i en storm av siffror
ANON
strax, strax, utan namn: den långa serien av det osagda, det ohörda, det osägbara, det oerhörda och det oändligt vardagliga som reproducerar sig som vinrankornas gener under nästa lekmannabroders icke läskunniga händer: tidens kyrkomusik onoterad
ONAN
var och en är katedralens spets där blixtarna slår ner; var och en är jord och frön i regn och friheten ett syndafall i fritt fall: reproduktionen måste få ett slut, något namn bli det sista, arkitekturen träda ut ur tiden tiden tiden när viljan vänder sig mot viljan
ANNA OCH NOAM
De första eller kanske sista människorna hette Anna och
Noam. De var två och de uppfyllde jorden. Den jord som fanns under deras fötter och i deras synfälts lilla paradis. Ingen talade till dem om inget, och inget frestade dem, med sin lockande frånvaro. De förstod plötsligt att de ingenting förstod, och blundade hårt och trevade framför sig och fann, förstås, bara varandra. Och då parade de sig och födde sig själva. Och de öppnade ögonen, alla ögon samtidigt, så många ögon det var, och skapade världen i takt med att de såg att den var sedd. Och de delade den i mörkt och ljust och vått och torrt och tid och rum och nöd och lust och gott och ont, ty de var precis två och visste inte mer och visste inte bättre. Och allt detta kallade de Anna och Noam.
ÖVERSATT INTERMEZZO /
IMITATIO ( 1 ):
heiNe skApAr / jAg översätter
1
Herren skapade först solen, sedan nattens himlakroppar; oxar skapade han därnäst av sin pannas heta droppar.
Senare gjorde han rovdjur, lejonen, så rysligt vilda, och som dessa lejons avbild katter, söta, små och milda.
Mänskan lät han därpå skapa för att vildmarken befolka, lät sen intressanta apor mänskans sköna former tolka.
Satan såg och sade roat: ”Herren vet att kopiera!
Sina oxar ska han säkert snart med kalvar imitera.”
Och Gud sade då till Satan:
”Som kopist på himlavalven gör jag efter solen stjärnor, efter oxen gör jag kalven, efter lejonen, de vilda, gör jag katter, små och milda, efter människan en apa; du dock – du kan inget skapa!”
3
”Jag gjorde för äran och på allvar först solar, mänskor, oxar, lejon; men stjärnor, katter, apor, kalvar –dem gjorde jag till mig själv som nöjen.”
4
”Knappt hade jag börjat att skapa så var vår värld på en vecka gjord; jag hade sen tusen år tillbaka dock slipat på planen att skapa vår jord.
Att skapa i sig är ett enkelt hantverk, det klarar en klåpare lätt och fort; men ett konstnärligt intressant verk igenkänns på planen som konstnären gjort.
Jag tänkte exempelvis noga efter, i trehundra år, varenda dag, för att förstå hur man skapar jurister och även små loppor av bästa slag.”
5
Herren sa på sjätte dagen:
”Skapelsen har jag nu fått färdig, denna stora, sköna; och mitt hantverk, det är gott.
Se hur havet återspeglar solens rosor och dess guld!
Se de gröna träden glänsa!
Är det inte som en bild?
Är ej lammen där på ängen alabastervita djur?
Är den inte skönt fulländad och naturlig, min natur?
Jord och himmel är helt fyllda nu med all min härlighet; människan ska därför prisa mig i tid och evighet!”
”Ett stoff för en dikt är inget man drar spontant ur sitt eget öra; ur inget kan Gud inte skapa mer än jordiska skalder kan göra. Av jord jag skapade himlapäll, av urtidssmuts gjorde jag mannen, och gömd i mannens revbensspjäll jag kvinnans skönhet fann sen,
och änglar fann jag till sist för gott att göra av kvinnoavspaltning; ett stoff, det får sitt värde blott av konstnärlig gestaltning.”
7
”Varför jag skapade vår värld, det ska jag gärna nu bekänna: jag kände kallet våldsamt bränna, så själen nästan blev förtärd.
Och sjukdom är väl ytterst grund till hela denna skapardrift; i skapandet fördrevs mitt gift, i skapandet blev jag först sund.”
DJURVÄRLDEN
På dag nr 5 eller 6 skapade Gud
på fri hand melankoalan
och melankolibrin och depparden och deppvargen och gråtsparven
Och Gud skapade elefantasten och nojshörningen
Och Gud skapade även krokodille och malligator och kajmaniker och såna
Och vad skapade Gud fram mer?
Jo, narrvalen och kvalrossen och skamelen och skuldpaddan och glodjuret och gapan och drömedar och förbison och avhunden och hurmården
och illviller och mutter och grämling och kärv och behävern och besservesslan och gyckelpigan och skaldbaggen och grälhoppan och fladdermusan och löjlan och löjonet och vitshajen och haharen och humorkullan och höhök och fjäskmås och killgrissla och ölfalk och andra grovfåglar och undrulaten och kanaljefågeln och den skitjobbiga peppegojan och unnefågeln och fräckorren och räventyr och varanvett och det mest långsökta giraffinemang
Och vidare ensamgeten och egengeten osv
inkl en och annan kåtbock
och andra omkringrännande behovdjur
Och en vanlig tjurig koko i hagen
och en skock fårinte och en förskrämd kanintealls
och en jagjagjaguar och en hörru duva
Och även tankan och den villiga anden
och förgåsen och nejdern och deppingen
och den ofta dåliga svanan
Med flera djur
Jättemånga såna
Och åt alla djuren gav Adam namnam
I PARADISET
Alla djur och andra varelser var bjudna.
Vi bjöds på mat och vin; och fat med frukt av alla sorter utom de förbjudna bars sedan fram, och konjak, och konfekt.
Gud själv var inte där, vi måste unna vår firmas grundare en kort semester –han skulle vara borta till på måndag, och fick väl nöja sig med festens rester, och var väl så som skapare kan vara: helt säker på sig själv, men utan lust att hålla festtal till sin egen ära, och vara världslig värd och världslig gäst.
Så i hans frånvaro fick anden hålla invigningstalet, helt spirituellt: han bad en ödmjuk servitör att fylla ett glas med vin, men innan denne hällt mer än en deciliter vätska i det gav anden tecken att det räckte så, och talade om våra själars frihet med vackra ord vi kunde halvt förstå.
Var glaset halvfullt, eller halvtomt bara?
Vi tittade rätt dumt på det där glaset.
Vi visste inte vad vi skulle svara.
Ur inget skapas ingenting, så sas det.
Men detta är ju ändå något! Skål!
Vi stod där vid vår stoftbuffé och drack
och åt ett rikligt, läckert aftonmål och skålade och sa uppriktigt: Tack! Men tänkte dock att någonting var galet. Ja, kanske något med det fria valet.
En apa kliade sig dumt i skrevet –det här var innan man med fikonlövet påbörjat det som kallades kultur, och innan döden gjort entré i livet med bleka drag bakom sitt svarta flor, och innan något ord alls blivit skrivet och innan någon läst ett ord som står i någon skrift och muttrat: ”överdrivet”, och innan någon fällt sin första tår och innan något brev blev sönderrivet av den som fick det eller den som skrev det, och det var före äktenskap och hor och före vintrarna och Fader Vår –en apa kliade sig dumt i skrevet och grimaserade och sa: ”Jag tror …”
Den sade aldrig vad det var den trodde, men trodde självklart att den hade rätt. Det var den tid då den och andra bodde strax under himlen: allt var alltid lätt, och fel var faktiskt inget som man hade, och var det ändå nåt man missförstådde så ordnade väl det sig på nåt sätt … –vad spelade detaljerna för roll?
Dock: ormen i sitt tajta ormskinn sade: Gud bryr sig framför allt om innehåll,
men jag, som särskilt inbjuden reptil, jag lägger också en viss vikt vid stil.
Det var så många gäster som var bjudna: en del var släta, andra mycket ludna, och åter andra av ett andligt slag –men halvvägs skymd och bortglömd i ett hörn vid sidan av en fågel och en björn stod du och bredvid dig stod självklart jag. Vi kände oss så klumpiga och bondska, vi visste ingenting om livets goda och heller ingenting om livets ondska –vi led av väldig brist på empiri och hade aldrig kysst en enda groda för att se vad den kunde tänkas bli, när ormen slingrade sig runt oss båda och kröp in mellan våra bara ben och åsamkade svår och okänd klåda och bultade liksom en svullen ven och sade, med en blinkning: ”Kära ni! Ät denna frukt och lär er ironi.”
Och någon av oss frestades och lydde och åt först av den frukt som ormen bjöd, och inte var det nån av oss som brydde sig alls om vem av oss som snabbast löd: vi njöt av tiden då, den tid som flydde … min puls var häftig och din kind var röd av drogens himlafärd mot våra hjärnor där vi vagt anade den skaparglöd som kunnat tända sol och andra stjärnor –sen vände du dig plötsligt om och spydde
och jag såg mig som redan halvvägs död i spegeln när en morgon dystert grydde …
Vi slängdes alla fallna ut från festen. Vi hade brutit mot den enda lagen. Nu började den första långa dagen i den förfärligt långa rad av resten av dagar som får tas en dag i taget i ständig dragkamp med den stumma världen, i samma dragkamp med det dumma jaget –vi blottade direkt vår första svaghet: nostalgiskt vände vi oss om mot dörren, och såg på änglavakterna med svärden, som brann till ära för den store Herren och hörde svagt men klart den frälsta kören som sjöng där bakom muren: hela hären som lovsjöng Sebaot och hela köret, och var kvar mitt i det berömda smöret vi tappat bort tillsammans med humöret; det var en högre harmoni vi hörde och bortom annat hörbart stundom hör än; vi såg på nämnda strålande serafer och stod och lyssnade och gick ej förrän de båda dörrvakterna hastigt förde runt sina svärd, vars skarpa ljusa spår blev hängande i mörkret: vita grafer, som sammanfattade en sträng kalkyl, en hög matematik vi ej förstår med skäl att fortsatt neka oss asyl.
Och sen? Vi levde väl så gott vi kunde, som samlare och jägare och bonde. Vi odlade en mager jord och svalt
i många fruktansvärda långa tider.
Vi mångfaldigade oss tusenfalt:
så skördades och såddes fortsatt plågan.
Vi byggde avträden och pyramider;
och minnet av den lilla svaga lågan i huvudet hölls levande, trots allt.
Ett huvud är så svårt att hålla kallt.
Vi byggde avträden, vi byggde städer, vi byggde akvedukter och palatser; vi klädde oss i lump och dyra kläder och bodde trångt och stort på nya platser; vi hade mammutjakt och jakt på tjäder;
vi grymtade och skrek och släppte väder och skrev på grekiska i långa satser om sanning och om hjältar och strapatser;
vi hade sten och brons och järn och plaster.
Vi stannade och drog från ort till ort och ledde ädla krig och rövarräder; allt var så futtigt, allt så väldigt stort; det var historien och vi var fast där, men längtade till framtiden så fort vi inte längre längtade tillbaka.
Vi hade skilda klasser, ständer, kaster, så att vi skulle slippa vara lika; vi härskade och tiggde i en port; vi valde att förneka och bejaka; vi var förfärligt fattiga och rika och åt vi inte bröd så åt vi kaka, på färdigmix och mjöl vi själva malde: vi svalt, vi svirade, vi svällde, vi törstade och söp och sjöng och hällde vårt glas till brädden fyllt av vin som vällde
berusande upp ur vårt herravälde, och teg och tog en tugga till och svalde. Vi hade valt, vi hade val: vi valde –
och detta kallade vi friheten, och sade: vad är Paradis mot den? Vi hade val, vi valde och vi väljer; vi växlar och vi köper och vi säljer.
Och detta kallade vi friheten, och sa: vi är i Paradis igen.
SÅNG OM EVOLUTIONEN
1
Jag var en bakterie, ett helt litet kryp av metanmetaboliserande typ, men någonting hände visst med atmosfären, så jag dog ut – det är sånt som lär en om hur det kan gå i biologin, och jag säger inte auf wiedersehn, jag säger goodbye och farväl jag säger adjö till min själviska gen, jag var inte anpassad särskilt väl, jag säger hejdå till dem som är kvar, jag säger inte au revoir.
2
Jag var en T. Rex, en skräcködlemonark som betade djur i en jurassisk park, men någonting hände och sen blev det askallt och jag blev ett as och blev till asfalt, och så kan det gå i biologin –så jag säger inte auf wiedersehn … osv
Jag var en giraff med en något kort hals och bladen satt högt och jag fick inga alls och ingenting hände om jag sträckte halsen, ett as blev jag, jag låg och blev kall sen, för så kan det gå i biologin, och jag säger inte auf wiedersehn …
4
Jag var en av alla de mänskor som fanns, dock inte the fittest, jag fick ingen chans att få nåt att hända på fortplantningsfronten –jag var inget as, men fick liksom dronten ett underbetyg i biologin –så jag säger inte auf wiedersehn …
TANKENS PRIMAT / APOLOGI / WORK IN REGRESS
Det är sant: vi härstammar från apor. Från apor med skrivmaskiner, som klättrade i skyskrapor och skrev Shakespeares Cymbeline.
Och vi klättrar än: i karriären.
Ett segrar- och ett sekreterarsläkte nedsteg från ett stamträd där en gren som sågats inte räckte.
Det är en skalövning bedriven på en trappstegspyramid: en överhöghet av naturen given eller en urspårad kulturhybrid?
Nå … Vår Empirism State Building må dansmästaren Shiva låta någon ordblind vilding eller jätteödla utan bildning riva.
Vi förblir dock ändå ett slags apor, som fastnat i skrivmaskiner, och vi diktar nya drapor upp ur djunglernas ruiner.
Inte vet vi riktigt vad vi vill. Vi vet ju bara vad vi vet.
I uppföljaren återvänder vi till livet, här på apornas planet.
