9789137502724

Niklas Natt och Dag

Gualtieri Nucci Dosse N a s e G ala

s erieroma N e N

List föder list, våld föder våld thomas thorild, 1793

första delen Spöket på Indebetousk a hösten 1793

Vakna , Mickel Palt!

Vi går väl och ser efter.

Pfff …

Snälla Mickel, det finns ingen annan och vi gissade att du satt här på hamburg !

Hur är det mitt bekymmer?

Snälla vakna! ? Ööh …

Vad fan står på?

Det ligger en döding i Fatburen, alldeles vid vattenbrynet!

Det var ett ansikte i vattnet, en människas ansikte!

Jag är full , begrips?

Döddrucken. Plakat.

minns det när någon frågar om den gången ni lurade separationsvakten att bada i Fatburen

och hur han gav er båda ert livs kok stryk när han kom upp igen, dyngsur och förbannad.

Där borta!

Att dröja är en lyx jag inte har råd med längre.

Cecil.

Karlen som beskrev det för mig har gjort tio år vid stadsvakten, och under den tiden måste han ha hunnit se allt vad illa en människa kan göra en annan.

Man har funnit ett lik i natt, Cecil, i Fatburen på Södermalm.

Tack för att du kommer fast varslet var kort

Några barn lyckades övertala en berusad palt att bärga upp det ur vattnet. Dess skick

Ändå fick han stå dubbelvikt och flåsa vid min tröskel för att hålla kvällsvarden nere när han beskrev kroppen för mig.

Johan Gustaf, det var sagt att det förra ärendet jag bistod dig med skulle bli mitt sista

Jag har låtit min skärpa trubbas av världen. Min förmåga till kompromiss har gjort mig till polismästare. Nu tycks våra roller ombytta, för det är jag som säger till dig

Gör mig denna tjänst och jag ska aldrig be dig om något igen.

Som du vet är det hög tid för mig att se om mitt eget hus.

Vi var unga en gång, Cecil, nya från Juridikum och ivriga att göra oss ett namn i rätten. Du var alltid idealisten av oss, den som stod starkast i sin övertygelse oavsett kostnad .

Hur ofta har vi egentligen ställts inför ett fel värt att rätta, som också stått inom vår makt att påverka?

HOST HOST HOST

Någonstans där ute går ett monster i människohamn.

Det var du som fann den döde. Cardell , inte sant?

Gevaldigern visste inte besked, men Cardell är förstås inte hela namnet.

Om det vore så väl. Jean Michael Cardell. När min far såg sin förstfödde kom pretentioner i dagen. De kom alla på skam , som du själv ser. Man kallar mig hellre Mickel.

Blygsamhet är också en dygd. Om din far inte insåg det må det vara hans förlust.

Mitt namn är Cecil Winge.

Där fanns inte mycket , men nog för att berättiga en nattlig promenad.

Jag är själv här för att undersöka den döde. Jag skulle just språka med dödgrävaren.

ja och nej . Man kan kalla mig extraordinare, kanske. Polismästaren har skickat mig. Och själv , Jean Michael? Vad för dig till Maria Magdalenas likbod på småtimmarna?

Den här vägen.

Kommer du från Inde betouska?

… så får vi se om någon börs går att uppbåda

Följ mig, Jean Michael

Herr Winge?

Densamme. Var god och visa oss till liket.

Jag saknar min börs . Kanske fastnade den på liket när jag bar kroppen i land.

författarens eftertal

Den första stora upplevelsen av litteratur i mitt liv kom i form av en serie: litteratur i bemärkelsen av ett konstnärligt verk som med självklar myndighet lät mig förstå att vad som där berättades var sant, och min egen tillvaro lika tydligt avtäckt som lögn. Det var Wendy och Richard Pinis Elfquest , till svenska översatt och utgivet via Alvglans förlag under namnet Alverfolket . I ett 80tal där information om nischade företeelser var lika svåråtkomlig som den är lättsökt idag var varje nytt album någonting som jag kunde förvärva blott en gång årligen. Först under en resa utomlands läts jag införskaffa serien i sin helhet, på originalets engelska, ett decennium efter att jag först blivit var se dess existens. Jag har sedan dess läst om den fler gånger än jag kan räkna, men drar mig för det, för det sker med en smärta som svider än värre med nostalgins tillskott: dess känslomässiga verkan är lika stor ännu, men jag, nu vuxen, har svårt att förlåta upphovs männen för att den värld de en gång skapat fortsatt begränsar sig till fantasin.

För många förblir serien ett fenomen som hör barndomen till. Tidvis lyckas någon enstaka titel finna en virvel som bär ut i mittfåran och erinra om den slagkraft som är unik för mediet: Art Spiegelmans Maus , Alan Moores Watchmen . Men liksom är ödet för mången skriven bok nås en bred publik i regel endast genom omtolkning till ett avse värt mer begränsat och lättsmält medium: den

rörliga bildens. För min del har serien förblivit en livslång passion i sin egen kraft. I tonåren gick min månadspeng åt till att samla alla omnibusutgåvor av Neil Gaimans The Sandman , ett verk kapabelt att egenhändigt öppna dörren till en värld av litteratur åt sina läsare, samt de knappt 30 volymerna av Gozeki Kojimas och Kazuo Koikes återupp livning av Edokulturens Japan i Lone wolf and cub , med inspiration hämtad ur träsnitt ens värld.

Men mest av allt har det varit Alan Moore, nyss nämnd. Det händer att jag får den omöjliga uppmaningen att nämna en favoritförfattare, och hans namn är det närm aste jag kan komma. Vem annars presterar så genomgående högt? Vem kan vara lika skräckinjagande, lika rolig, lika beläst, lika esoterisk? Med en kader av skiftande teckna re skapar Moore ett paradis av intelligens och spel med konventioner. Watchmen i all ära, men V for vendetta , kapabel att skapa en hel subkultur i Guy Fawkes-masker utan att majoriteten av bärarna ens är varse ursprunget? The league of extraordinary gentlemen , där en superhjältegrupp av viktorianska litterära karaktärer befolkar en värld där all fiktion är sann? Providence , jämte vår egen Anders Fagers Svenska kulter det förnämsta förvaltandet av HP Lovecrafts tankegods under ett sekel av tolkningar? Men mest av allt, och tillika mest relevant för skrivandet av boken 1793 , From hell , Moores masto

dontverk om Jack Uppskärarens framfart i det sena 1800-talets Whitechapel. I en inter vju har Moore berättat om hur premissen för From hell lånades ur Douglas Adams böcker om Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå: för att lösa ett brott holistiskt krävs en lösning av hela det samhälle i vilket brottet begåtts. 1793 :s ambitioner var snarlika men något omvända: att uppfinna det brott som bäst av allt sammanfattar den tid och plats där det aldrig begicks.

För mig har serien alltid varit litteratur med en ytterligare dimension, en som und viker att göra den sorts våld på den egna fantasin som rörlig bild ofrånkomligen åstadkommer. Min tanke med en serieversion av 1793 är att kunna tillföra ett visuellt perspektiv som ligger bortom textens räckhåll, hur mycket den än försöker. Av det svenska 1700-talet finns mängder av visuella referen ser kvar: jämte kartorna bröderna Martins Stockholmsskisser, Sergels lavyrer, Ehren svärds groteskerier, Johan Sevenboms maje stätiska panoraman. Vår ambition är att här ta dem tillvara, och låta berättelsens karak tärer befolka den miljö där de hör hemma. Vi visar det Indebetouska huset som det en gång stod; likaså Långholmens spinnhus, kämnärsrätten, Fatburens stränder och den

Maria kyrkogård där Bellman diktade sin 81:a epistel till grälmakar Löfberg i sterb huset vid Dantobommen. Staden mellan broarna i allt sitt armod. Sverige är ingalunda renons på serieskapare. Värd att nämnas särskilt här är Charlie Christensens Arne Anka , på 90-talet ett kultfenomen med inflytande få svenska serier kan skryta med. Jag var för ung för att förstå vare sig samhällssatiren eller seriens mer ekivoka temata, men den öppnade mina ögon för Carl Michael Bellman, och för Fred Åkerström. Utan dessa knappast 1793 . Många serieskapare i Sverige utmärker sig med djupt personliga uttryck: Joakim Pirinens ekvilibrism, Martin Kellermans humor, Mats Jonssons samhällsinsikt, Liv Strömquists flyhänta belästhet. Det episka berättan det i serieform, engelskans graphic novel som ännu söker en svensk översättning som klingar väl, har däremot haft fortsatt svårt att nå den publik den förtjänar, trots verk av yppersta världsklass – Karl Johnssons och Sara Bergmark Elfgrens magnifika Vei kom mer först på tanke. Kanhända är det naivt å min sida att tro att denna volym ska kunna göra skillnad, men i valet mellan den värld som är verklig och den som är inbillad väljer jag fortfarande oftast den senare.

niklas natt och dag Stockholm , september 2022