Prolog
Försttrorhonatthanskakommatillbaka.Detärettmisstagalltihop, tänker hon. Han kan inte ha tänkt lämna henne inlåst i mörkret för alltid. Och mörkt är det. Hon har inte mobilen med sig. Var har hon lämnat den? Hon har minnesluckor som skrämmer henne ännu mer ändetlåstarummet.
Hon försöker stega upp det. Åtta steg tvärs över åt ena hållet, åtta steg tvärsöveråtdetandra. När honkommer till en vägg ärden kall och fuktig. Det finns inget fönster. Dörren är av plåt. Hon hörde den metalliskaskrällennärdenslogigenefterhonom.Honminnsinteatt hon kom in i rummet. Hade han drogat henne? Kylan och fukten får henneatttroatthonbefinnersigundermarkytan.Honföreställersig jordovanförsig,flerametertjock.Ärhonikällarenunderetthus? Finnsdetnågonmänniskaovanförhenne?
Vadsahan?Atthanskullekommatillbakasenare?Varförkommer honinteihågmeränså?
Tänkerhanlämnakvarhennehärimörkretföralltid?
Lördag22februari 2020
Det känns konstigt att vara ensam här. När hon växte upp var det som om mamma alltid härskade här i huset, till och med –helt oförklarligt – när hon faktiskt inte befann sig i det. Ruth minns att hon kom hem från skolan och blev skuldmedvetet lättad när båda låsen i ytterdörren var låsta. Det betydde att Jean Galloway var på sitt deltidsjobb. Men när Ruth satte på tv:n och plundrade kexburken hade hon alltid en känsla av att Jean iakttog henne, inte bara från det svartvita bröllopsfotot ovanför apparaten – Jean i obekvämt kort sextiotalsklänning, Arthur förvånansvärt cooli modskostymoch smalslips–utan urvarjevråidetprydligaradhuset.NuharJeanvaritdödi snartfemårmenRuthharfortfarandesammakänslaavatt hennesmammasvävarnågonstansiutkantenavmedvetandet.
Att Jean svävar där just nu kan bero på att Ruth sitter i hennes sovrumochtittarpåenbuntfotonienskokartongmärkt
Ruths pappa är bortrest över helgen tillsammans med sin nya fru,Gloria.Närde kommertillbakavillGloriagöraominredningen,såRuthharerbjuditsigattgåigenomsinmammas tillhörigheter.Gloria(hurmycketRuthängillarhennekan honintetänkapåhennesomsinstyvmorochabsolutintesom sin ”bonusmamma”) har varit väldigt taktfull i fråga om allt det där. Hon har inte ändrat på något i huset sedan hon flyttade in för två år sedan utan levt med Jeans kläder i gästrums-
8 1
garderobenochJeanstavlorpåväggarna.Detärbaranaturligt att hon vill göra ändringar och ärligt talat kan huset behöva det. Ruth lägger märke till de flagnande snickerierna nu när honintebordärlängre,deurblektatapeterna,deomoderna möblerna. En gång i tiden var det bara vad ”hemma” bestod av,mennärRuthserpåhusetmedGloriasögonkanhonförstå atthonvillsnyggaupplite.OchomGloriaharlyckatsövertala Arthur att sluta kamma över flinten, då finns det inga gränser för vad hon kan åstadkomma.
Att Ruth är ensam beror på att svägerskan Cathy har tagit med sig hennes dotter Kate till djurparken, motvilligt åtföljd av Kates sjuttonårige kusin Jack. Kate älskar djur och har sett framemotbesökethelaveckan.SjälvharRuthintevaritpå London Zoo på många år, men hon får en plötslig vision av pingvinhuset – ett underverk i art déco, fullt med kurvor och blått vatten. Men har hon inte läst någonstans att pingvinerna intebordärlängreeftersomdetvisatsigatthusetintevar lämpligt för dem? Hon har en besvärande känsla av att djurparker, särskilt om de ligger i storstäder, inte är lämpliga för djur över huvud taget. Hon stålsätter sig inför en debatt med Kate om den frågan när hon kommer tillbaka. Kate är mycket för filosofiska debatter. Ruth förstår inte var hon har fått det ifrån. Kates pappa, kriminalöverkommissarie Harry Nelson, är allergisk mot blotta ordet filosofi. Se även konst, arkeologi, andlighet, yoga och vegetarianism.
Hittills har fotona i skokartongen inte levt upp till sin lockande etikett. Det finns några bilder av Jean när hon var ung, som skolflickai flätor ochsom nybliven bankkassörska i mörk dräkt. Ruth granskar de urblekta korten och försöker urskilja tecken på släktskap med sig själv eller Kate. Hon har ofta fått höraatthonserutsomsinmammamenalltidtrottattdetvarit bara för att båda haft en tendens att gå upp i vikt. När hon nu betraktar den unga Jean tycker hon sig se en svag likhet med Kate i den rättframma blicken och trotsiga hållningen redan
9
på bilden med flätorna. Ruth är uppriktigt ledsen för att Kate aldrig fick lära känna sin mormor som hon – det börjar Ruth upptäcka nu – är ganska lik till karaktären.
Ettfotoavenlurvighundärengåta.Jeanvägradealltid atthahusdjur,ochnärRuthskaffadesigtvåkatternärhon närmade sig fyrtioårsstrecket tyckte Jean att det var ett tecken påatthonhade”gettupp”,somhonsa.Sedankommeren bild avenäldreJeani långvit klänning, somett nattlinne.Vad iallvärlden?SedanfårRuthsynpådendystrabyggnadeni bakgrunden. Föräldrarnas frikyrka. Det här kortet måste vara från Jeans vuxendop, när hon blev ”pånyttfödd”. Ruth delar inte sina föräldrars tro och under uppväxttiden var hon djupt förbittradöverkyrkansinflytandepåderasliv.Närföräldrarna fannGudhadedettydligeninneburitattdetappadekontakten medalltannat.Förderiktigträttfärdigaärreligionenettheltidsjobb. Men med åren har Ruths inställning veknat och hon var särskiltgladatthennespappahadekyrkansstödefterJeansdöd. Detvarfaktisktiförsamlingensstödgruppförmänniskorisorg som han träffade Gloria.
Hon bläddrar igenom ett antal vuxendopsfoton och sedan finnsdetbaraettendakortkvarikartongen.Detvisarenlänga sombeståravtresmåhusmedplattavåtmarkerruntomkring. Ruthtittarengångtill.Detärjuhennesegethem!Hennes älskade, opraktiska hem långt från all ära och redlighet, med utsiktöversaltängarnadär baraflyttfåglar bor och drunknade barnsvålnaderroparfrånhavet.JeantycktealltidillaomRuths lillaradhus.”Varförkanduintebopånågotmerciviliserat ställe?”brukadehonsäga,storstadstösensomvarföddoch uppväxtisödraLondon.”Någonstansdärdetfinnsaffäreroch vettiga bussförbindelser?” Varföri all världen sparade Jean ett foto – en vackervy, till och med – av den föraktade huslängan?
Mendet ärnågot konstigtmed bilden.Stugornaär intevita utanmålade igammalrosaoch omgivnaavlågahäckaristället förspjälstaket.Bilensomstårparkeradutanfördetyttersta
10
huset ser märkligt fyrkantig ut. Ruth vänder på kortet och får se en kort anteckning med mammas typiska handstil: D.1963 Ruthärfödd1968.Honbetraktarfototigen,noterarde gulnade färgtonerna och de nötta hörnen. Ingen tvekan. Jean hade ett foto av Ruths hem, taget trettio år innan Ruth själv såg huset för första gången.
Ruth tar med sig skokartongen med fotona in i sitt rum och ställerdenbredvidresväskan.Honsoverirummetsomvar hennes eget när hon var barn. Där ryms nätt och jämnt säng, bokhylla och klädskåp. Kate har fått Simons gamla rum som är större eftersom han var både äldre och pojke. ”Pojkar behöver mer plats”, brukade Jean säga som svar på Ruths ständiga klagomål. Men till skillnad från Ruth var Simon den ordentligasortensomintebreddeutsig.Hanskullehatrivtsbra idetminstarummet.Ruthminnsatthanaldrigspredsaker omkring sig som Kate har gjort under en enda övernattning: kläder på golvet, uppslagna böcker på nattduksbordet. Ruth plockar upp kläderna fast hon vet att Kate borde få göra det själv. Hon är ju faktiskt elva år nu.
Ruth har sorterat sin mammas kläder i två sopsäckar, en att skänkatillvälgörenhetochensomskatilltippenstextilcontainer. Detfannsinteettendaplaggsomhonvillebehålla.Arthur har redan gett Ruth hennes mammas guldklocka i kedja och hennes förlovningsring med diamanten. Ruth förvarar dem i en träask tillsammans med Kates rosa plastarmband från BB (Flicka, Ruth Galloway) och en trollsten – en förstenad sjöborre som påstås ha tur med sig. Den senare har Ruth fått i present av sin vän druiden Cathbad.
Att gå igenom sin mammas tillhörigheter har fått Ruth att kännasigledsenochrastlös.Honbehöverfriskluft.Huset ligger i ett bostadsområde i Eltham med rad efter rad av huslängorfråntidigtnittonhundratalochparhusfråntrettiotalet. DeärlitemervälhållnaänpåRuthstidmengerfortfarandeett ganska grått och ogästvänligt intryck. Det finns inga särskilt
11
intressanta promenadvägar om man inte tar sig ända bort till parken eller begravningsplatsen. Ruth bestämmer sig för att gå till butiksgatan. Affärerna utgör en liten deprimerande rad men där finns ett Co-op där hon kan köpa The Guardian och en mjuk kakatill teet.Påvägen tänker hon på att hon brukade gå här med skolkamraten Alison. När de var barn gick de till tobaksaffärenvarjelördagochköpteserietidningar.Senare jobbadebådasomtidningsbud,traskaderuntpågatornatidigt på morgnarna och delade ut The South London Press. Ännu längre fram ljög de om sin ålder för att kunna köpa alkohol i den sjaskiga spritbutiken på hörnet. När Ruth går förbi den –numera ett Tesco – tar hon impulsivt en selfie och messar den tillAlison.Honärintesåbrapådetdärochbarahalvaansiktet finnsmedpåbilden,menAlisonkommerattförståbudskapet.
NärhonnårbarndomshemmetigenharCathy,KateochJack kommittillbakafråndjurparken.Kateärfullavinformation omtigrar,sengångareochenokapisomheterMeghan.Jack äterkakaochpratarintelikamycket,menmellantuggorna serverarhandemettrentskrämmandeantalfaktaomspindlar. Cathy ryser men Ruth säger att Cathbad alltid ber om ursäkt om han skadar ett spindelnät. ”Han säger att de är fantastiska konstverk.”
”Är det din vän trollkarlen?” frågar Cathy. Hon har tackat nej till kakan eftersom hon ”bara får äta femhundra kalorier i dag”, men egentligen är hon rätt okej.
”Han är druid”, säger Kate.
”Vad är det för skillnad?” säger Jack.
”Druiderärpåriktigt”,sägerKate.Honharspecialiseratsig på svar som inte går att säga emot. De kan låta ohövliga om hon inte tänker sig för. Ruth ska till att avleda dem med fler frågoromdjurparken,mendåpiperhennesmobil.Ettsms från Alison.
12
Ruth svarar ja fast hon vet att Kate vill påminna henne om att mobiler är förbjudna vid matbordet.
Är hon det?
13
Nelsongranskarettfotoavendödkvinna.Detäringethan normalt skulle göra hemma, en lördag, men hans fru Michelle har tagit medsigderas yngstabarn på semester iBlackpool där både hon och Nelson växte upp och därmed har han huset för sig själv. Han bestämde sig för att titta på rugby och dricka öl helaeftermiddagen,mendenplanengickomintetnärschäfern Bruno ställde sig framför tv:n och suckade. Till sist tog Nelson med sig Bruno ut på promenad, och när de kom hem igen kunde Nelson liksom inte få tillbaka den där känslan av lördagseftermiddag. Han tänker på Michelle och Georgie. De är på besök hos Michelles mamma och Nelson ärnästan säker påattdeskullevarapåPleasureBeachidag.DetärinteNelsons favoritställeochhanharägnatenbrastundåtattoroasig försäkerhetsselarochförbipasserandepedofiler.Sedantänker hanpåRuthochKatieiLondon.Ruthharsagtatthonskapacka ihopsinmammastillhörigheter.Detmåstevaraensorgliguppgift.Nelsonkaninteföreställasigettlivutansinmamma,även om han är glad att hon bor över trettio mil bort. Men tanken på mamma leder till minnet av ett samtal som han hade med henne i julas och ett beslut han måste ta. Fast det kan han inte tänkapånu–intenärBrunostirrarsåtillitsfulltpåhonom och Georgies leksaksgaragestårdärihörnet.Alltsåtarhansin tillflykt till jobbet.
SamanthaWilsonhittadesdödklockanartonigårkväll.
14
2
Honlågpåsinsängmedentomtablettburkbredvidsig.Kroppen upptäcktesavhennesvuxneson,Brady, som hade begett sig till parhuset i Gaywood då han blivit orolig därför att Samantha intesvaradeitelefon.Detkrävsobduktionmenallatecken tyder på självmord. Fast ändå … Samantha var femtiotvå år. Jämnårig med Nelson. Hon var frånskildochhadetvåbarn:Saffron,kosmetolog,ochBrady, personligtränare.Samanthajobbadedeltidpådetlokalabiblioteket.Tvåordningspoliserryckteuttillfyndplatsen.Derapporteradeatt deintehadefunnitnågrateckenpåinbrottellerhandgemäng. Fotot, taget av en av dem, visar en kvinna som ligger fulltpåkläddpåettblommigtpåslakan.Ansiktsuttrycketär fridfullt, det askblonda håret prydligt kammat. Brady var för chockad för att kunna höras ordentligt men uppgav att hans mamma inte hade verkat vare sig nedstämd eller orolig. I och försigärdettaingenorsakattmisstänkabrott.Barn–ävenom deärvuxna–vetintealltidvadsompågåriderasföräldrarstankar. Nej, det som bekymrar Nelson är beskrivningen av köket. InspektörJaneCampionhargjortettgrundligtjobb:TheDaily Mail på bordet bredvid en tom kaffemugg, en vas med tulpaner,etttomtdricksglasuppochnerväntidiskstället,enportion färdiglagadmatimikrovågsugnen.Detärdetsistnämndasom fårNelsonattundraominteenhetenförgrovabrottborde kallasin.Förintesättermanvälinentallrikkycklingmed citronrisotto från Viktväktarna i mikron om man planerar att ta livet av sig?
Mobilensurrartill.JoArcher.VarförringerNelsonschef hem till honom?
”Hej, Nelson”, säger Jo. ”Du, det är inget att oroa sig för.”
”Vad då?” säger Nelson och börjar oroa sig.
”Jag har funderat på coronaviruset.”
Inte ens Nelson har undgått att höra talas om den dödliga influensan som tydligen började i Kina. Nyheterna har varit fulla av inställda flyg och semesterfirare som sitter fast på ett
15
kryssningsfartygsomensortsmoderniscensättningavDenflygande holländaren. Nelson tycker naturligtvis synd om alla som har drabbats, men det bekräftar ju i vissmån hans åsikt att det är bäst att undvika semesterresor över huvud taget.
”Har vi fått fler fall här i landet?” frågar han.
”Tretton till i dag.”
”Men det är väl ändå inte särskilt många, va?”
”Detkommerattblifler”,sägerJoochNelsontyckeratthon låter skadeglad, som om hon njuter av tanken.
”Men det är väl bara influensa?”
”Influensa kan man dö av”, säger Jo. ”Du kommer väl ihåg spanska sjukan?”
”Sågammalärjaginte.”HanvetattJovillatthanskapensionera sig men det här är ju löjligt. Spanska sjukan var väl precis efter första världskriget?
”Jagtrorattvimåstevaraberedda”,saJo.”Jagkallartill möte på måndag.”
Joälskarmöten.Nelsonkanslåvadomatthonkommer attledadethärkläddiheltäckandeskyddsdräktmedDarth Vader-mask och allt. Han tyckeratt hon överreagerarmendet kan han inte gärna säga.
”Jag kommer”, säger han.
”Ochvibörsägaåtallaatthamedsighandspritöverallt.Jag har beställt extra mycket.”
Handsprit. Herrejösses.
”JagharfunderatpåsjälvmordetiGaywood”,sägerhan. ”Det är något med det som inte känns riktigt rätt.” Han förklarar det där med maten i mikrovågsugnen.
”Hon kanske bara glömde bort att äta”, sa Jo. ”Det gör jag ofta.”
En av de många skillnaderna mellan dem.
”Såjagtrorattvihartillräckligtmedingredienserförattkunna bakabrödsjälvaifleraveckor.Vikanodlapotatis,purjolökoch
16
morötter i trädgården. Vi kanske borde skaffa några höns …”
Judy ser på krukorna med mjöl och jäst i skafferiet. När de köpte huset visste hon inte ens vad det lilla rummet bredvid köketskullevaratill.MennuinserhonattCathbadiallstillhet har varit beredd på världens undergång ända sedan dess.
”Trorduverkligenattdetkommerattbehövas?”sägerhon. ”Att affärerna kommer att få slut på varor? Det har bara varit ett par fall här i landet.”
”Folkfåralltidpaniknärdetgällermat”,sägerCathbad. ”Mat och toapapper.” De får sitt toalettpapper levererat hem från ett företag som bara har etiskt framställda varor. Judy är för principen men önskar att det inte stod Vem bryr sig ett skit? på kartongerna.
”Håller du på att få panik?” frågar hon.
”Nej”, säger Cathbad. ”Men jag gillar att vara beredd.” Och han ser rätt glad ut och gnolar för sig själv medan han sorterar pastapaket.MenJudykännersigändåliteskakad,trotsde vardagligaljuden:Michaelspianospel,Mirandastv-tittande ochbullterriernThingssvagagnällandeihallen.Kandet härcoronavirusetvaraallvarligareänallatror?Honärinte dentypensomalltidgårikatastroftankarmenhonlitarpå Cathbads instinkter.
”Super-Jo har kallat till möte på måndag”, säger hon.
”Bra där”, säger Cathbad. ”Vad säger Nelson?”
”Hansäger…”Judykollarsinmobil.”’Herrejösses.Vilken massa väsen för ingenting.’”
”TyvärrharnogNelsonfeldenhärgången”,sägerCathbad. ”Jag tänker lägga en skyddsring runt huset.”
”Då måste det vara allvar”, säger Judy. Hon menar det lättsamt,menCathbadsäger nästan försigsjälv: ”Baradet räcker med det.”
17
Cathy måste hem till sin lågkalorimiddag men Jack erbjuder sigattstannasombarnvaktåtKatemedanRuthärute.”Vikan äta fish and chips”, säger han. Kate verkar överlycklig.
”Tackska duha”,sägerRuth.”Jagkördighemnärjagkommer tillbaka.” Det är en bra ursäkt för att inte dricka alkohol.
Alison säger att de ska träffas på en pub i Blackheath. ”Det kommernågrafrånvårårskurs.PaulEdwards.DaveRutherford. Kelly Prentis – Kelly Sutherland på den tiden.” ”Kommer Fatima?”
Fatimavardentredjeiderastreklöveriskolan.Ruthhar baravagaminnenavPaulochDavidmenkommermycket väl ihåg Kelly Sutherland. Hon var den erkända drottningen i deras årskurs, cool och moderiktig med en pojkvän som väntadepåhennepåmotorcykelutanförskolansgrindar.Ruthtror inte att hon någonsin bytte mer än ett par ord med Kelly. Och hon förstår fortfarande intevarför kvinnor byter namn när de gifter sig.
LiksomRuthharAlisonaldriggiftsig.IskolanvarRuth och Alison och Fatima ”de smarta” som fick premium varje år och satt på biblioteket och pluggade medan deras jämnåriga testade drogerbakom gymnastiksalen. Självakallade de sig las tresamigas.Påenoffentliggymnasieskolapååttiotalet togsdet inte för givet att de flesta skulle läsa vidare. När det blev dags för slutproven hörde de tre tjejerna till en elitgrupp som fick
18
3
särskilda lektioner i konsten att fylla i ansökningsblanketter och söka stipendier. På den tiden fanns det fortfarande stipendier som täckte alla kostnader. Annars skulle Ruth inte ha kunnat studera på universitet. Ruth och Alison gick i samma skolaändasedanförstaklass.Fatimakominianochgjorde starktintryckmedsinelegans(tillochmedstarkareändet oundvikligaöknamnetFatty)ochdetfaktumatthonvarenav ytterst få svarta elever. Eltham var ett etniskt blandat område mendetmärktesännuinteiRuthsskola.SenareskulleEltham bliberyktatförmordetpåStephenLawrence,enungsvart mansomblevdödadavvitaligistermedanhanväntadepå bussen, men redan i början av åttiotalet fanns det en rasistisk underton i vardagslivet. Ruth skulle kanske inte ha märkt den om det inte hade varit för Fatima. ”De menar ’vältalig för att varasvart’”, förklaradeFatima närhonfick pris för att hon var bra på att debattera. ”De är förvånade över att jag inte pratar förortsslang.” I själva verket hade Fatimas pappa Reginald det snobbigaste uttal Ruth någonsin hade hört. Han var läkare –något som imponerade till och med på Ruths mamma.
RuthstuderadearkeologipåUniversityCollegeLondon, Alisonpluggadeengelska på universitetet i Bristol och Fatima flyttadetillEdinburghochlästemedicin.BådeRuthochAlison fickpremierpådensistaavslutningeniskolanmendetvar Fatima som blev Årets elev 1986. Numera är Fatima allmänläkareinorraLondon,giftochhartvåbarn.Alisontogen högre examen på Columbia University och bodde kvar i New York iövertjugo årsom lärareochfrilansjournalist.Nuärhon hemma i London igen men Ruth har inte sett henne sedan de tog ett glas i all hast efter Jeans begravning. Ruth blev djupt rörd när Alison dök upp i kyrkan. Ruth hittar en parkeringsruta nära puben. Alison har sagt att hon tänker möta henne utanför. ”Det är så otäckt att gå in på en bar ensam.” Ruth tackade henne men tänkte att Alison måstehaförändrats om hon verkligen blir generadav attgåin
19
på en pub i södra London. Den här kvinnan har ju bott ensam på Manhattan.
NärRuthfårsynpåAlison,somstårhopkuradirödfuskpälsjacka underTheBlack Lions blinkandeljusslingor, tycker hon att väninnan inte har förändrats det minsta. Fortfarandekortklippt,fortfarandemedglasögon,fastdehärhartrendigasvarta bågarochliknarinteallsbarndomenstillknyckladebrillor.De kramas och går in på puben. Eltham Parks återträff hålls i en reserverad lokal en trappa upp, och Alison säger att hon behöver något att dricka först. Det är inte förrän hon tar av sig jackansomRuthupptäckeratthonharförändrats.Honser pånågotsättmindreut,ochpånärahålläransiktetmagert och fårat. Har Alison alltid varit så här liten? Ruth är bara en ochsextiofemmentycksändåtornauppsigövergestalten bredvid sig.
Hon köper rödvin åt Alison och sodavatten med lime åt sig själv.
”Skål för oss.” De klingar i glasen.
”Du ser bra ut, Ruth.” Ruth känner sig för vardagligt klädd. Hon har inga finkläder med sig till London, så hon har jeans och en blå tröja som är lite för stor för henne. Men hon har i alla fall tvättat håret. Det är fortfarande fuktigt i nacken.
”Du med”, säger hon.
”Tack”,sägerAlison.Ochsedan:”Jaghargåttnerrättmycket i vikt.”
Jaså.Alisonärintekortareänförrutansmalare.Utanjackan ärhonmagersomenpinne.Huvudetmeddeenormaglasögonen verkar nästan för stort för kroppen.
”Jag gick med i Lean Zone”, säger Alison. ”Jag har gått ner tjugo kilo.”
”Fantastiskt!”sägerRuth.Honvetattdetärsåmanskasäga när någon har gått ner i vikt. Har du gått ner i vikt? betraktas ju allmänt som en stor komplimang. Men det har Ruth aldrig tycktattdetär.Delsberordetpåordetvikt,såmassivtoch
20
