9789146218999

Bruno K. Öijer SVART SOM SILVER

W&W

Av Bruno K. Öijer: Sång För Anarkismen, Poesiförlaget 1973 Fotografier Av Undergångens Leende, W&W 1974 c/o NIGHT, Cavefors 1976 Chivas Regal (roman), Cavefors 1978, W&W 1997 Spelarens Sten, W&W 1979 Giljotin, W&W 1981 Samlade dikter 1973–1981, W&W 1986 Medan Giftet Verkar, W&W 1990 Samlade dikter, W&W 1993 Det Förlorade Ordet, W&W 1995 Samlade dikter, W&W 1997 Dimman Av Allt, W&W 2001 Trilogin, W&W 2002 Samlade dikter, W&W 2004 Skugga Kommer, Mistlur Records 1986 LP Rub-A-Dub Records/Amigo 1999 CD Från En Demons Båge (film), SVT 1997

© Bruno K. Öijer 2008 Omslag och foto: Maya Eizin Öijer Andra tryckningen Tryck: Fälth & Hässler AB, Värnamo 2008 ISBN 978-91-46-21899-9

I

*

du andades tätt mot fönsterrutan och skrev med fingret ristade in ditt namn i imman strök sedan snabbt ut det igen en gång två gånger tills du kände dej lugn kände lyckan sakta krypa i dej

11

TÄT T INTILL

dom viktiga åren och hela mitt förflutna verkar så avlägset men ligger ändå nära tätt intill håller armen om mej när jag sover och får allt tungt och värdelöst att släppa taget lossa sitt grepp om mej en natt som den här är jag fri fri att tänka mej hur långt bort som helst och varför ljuga jag väger mindre och mindre svävar nästan till över marken glider undan från tillvaron som om jag brutit en fjäder ur den dödas dräkt och förstått hållit den länge i handen och lärt mej använda den lärt mej till slut vad allt går ut på

12

FA LLER SEJ NATUR LIGT

det är sant att jag bara litat på människor som vet vad fattigdom är rika intresserar mej inte jag är glad att slippa ha dom i min närhet och det här är ingenting jag tänker på det faller sej bara naturligt lika naturligt som att sitta uppe om natten och bryta arm med mörkret lika naturligt som att du en råkall morgon driver in din yxa i himlen bänder loss det ljusblå virket och sågar upp det till ved staplar den mot bröstet och går tillbaka bär in allt i huset

13

HON SVA R A DE

det jag lämnat bakom mej kom tillbaka och pressade sin andedräkt mot min hud steg av tåget efter tjugoett år med en flaska champagne och tryckte läpparna mot min hals jag körde oss någonstans och undvek all neon från förr alla bakgator och regn jag frågade henne varför hon övergav mej den där gången och hon svarade men jag övergav dej aldrig hur skulle jag ha kunnat överge dej det är omöjligt omöjligt helt enkelt det går inte till så

14