9789146219002

Aprilvader_ORIG.indd 1

08-07-18 13.32.00

Aprilvader_ORIG.indd 2

08-07-18 13.32.00

viveca lärn

Aprilväder Roman

wahlström & widstrand

Aprilvader_ORIG.indd 3

08-07-18 13.32.00

Av Viveca Lärn har Wahlström & Widstrand tidigare utgivit: Så länge solrosorna blommar, 1995 Den blå vänthallen, 1996 Livet på marken är inte lika lätt, 1997 Midsommarvals, 1999 Hummerfesten, 2000 En fröjdefull jul, 2001 Sol och vår, 2002 Nästan sant, 2003 Vi ses vid Röda Sten, 2004 Värmebölja, 2007

Wahlström & Widstrand www.wwd.se © Viveca Lärn 2008 © Orusthöna för- och eftersätts, samt karta s. 6 Viveca Lärn 2008 Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2008 ISBN 978-91-46-21900-2

Aprilvader_ORIG.indd 4

08-07-18 13.32.00

I Bohuslän det kära mitt hem bland bergen står.

Det är mig alltid nära, om ock jag fjärran går.

Jag trår till gråa stränder, till backars blom och snö.

Som mås till rede vänder jag drager dit att dö.

Fredrik Nycander (1867–1944)

Aprilvader_ORIG.indd 5

08-07-18 13.32.00

1. Godén 2. Baskermannen 3. Bengts hus 4. Lycktan 5. Lilla Hunden 6. Blomgrens Tobak 7. Klasse Kock 8. Sakines sten 9. Philip 10. Kyrka 11. Hemmet 12. Folkets Hus

13. Ica 14. Bibliotek 15. Emilys villa 16. Kabben 17. Järnvägsstation 18. Lotten 19. Simhall 20. Saltö Tidning 21. Badberget 22. Denise

Aprilvader_ORIG.indd 6

08-07-18 13.32.01

Några människor på Saltön

Emily Schenker, Doktorns dotter Thomas Blomgren, tobakshandlare Henry ”Baskermannen”, spion Johanna Karlsson, hemmafru Magnus Karlsson, halvitalienare Bengt Lundin, ostronfiskare Ludvig Lundin, hans son, simmare Sara Palm, två ggr änka Selma MacFie, MacFies dotter Gertrud MacFie, modist Kjell-Albert ”Kabben” Nilsson, krögare Klasse Kock, kock Lizette Månsson, kapitalist Philip O’Don, baddräktsdesigner Lotten Månsson, entreprenör Tommy Olsson, frilansjournalist Gamla Greta, ålderspensionär Denise Johansson, konstnär Gunnar Godén, präst Gunhild Godén, dagisfröken Hans-Jörgen Mårtensson, bibliotekarie Hasan och Melika Kemal, krögarpar Sakine, Isa och Meral Kemal, krögarparets barn Ali och Orhan Kemal, släkt Fatma Kemal, Hasans mamma Gustaf Gustén, chefredaktör

Aprilvader_ORIG.indd 7

08-07-18 13.32.01

Camilla Brus, turistchef Torbjörn Fjäll, annonschef Agnes, fastighetsmäklare Rut Bengtsson, garnbutiksinnehavare Måns Bengtsson, hennes son Orvar Blomgren, juvelhandlare Björnstjerne, pensionist President Clinton, katt

Aprilvader_ORIG.indd 8

08-07-18 13.32.02

Kapitel 1

Gamla greta kastade en krona med sitt födelseår högt upp i luften och iakttog den koncentrerat för att kunna fånga den på ovansidan vänsterhanden.

Krona eller Klave.

Döstäda eller kontaktannons.

Osannolikt nog hamnade slanten på högkant och stod stilla på den ådriga men stadiga handen.

– Det får bli båda då, sa Greta belåtet till sig själv.

Från Hemmets stora platt-tv i sällskapsrummet hörde hon ljudet från ett matprogram. Eller om det var ett reseprogram.

– Hur tråkigt kan man ha? utbrast Greta, medan hon väntade på att datorn skulle koppla upp sig på nätet. Skaffa ett liv.

– Nämn ett enda ställe i Sverige som är trevligt i mars, så åker jag dit på stört, suckade Kabben. Han stod på restaurang Lilla Hundens veranda och lutade sig tungt mot det tjärade furustaketet. Översta ribban knakade betänkligt och han blängde på den som om den hade varit levande.

Hans käresta Gertrud, iklädd knallröd sydväst och rosa fuskpäls i nylonbäver, gled upp vid hans sida och stack sin arm under hans.

– Det är alltid trevligt där du är. Jag föreslår Pajala.

Kabben smålog och blickade ut över havet och de stora vita skumsamlingarna vid kajkanten. Havsvattnet var mörkt i skymningen.

Aprilvader_ORIG.indd 9

08-07-18 13.32.02

– Håll ut, Kabben. I morgon är det i alla fall första april, tillade Gert­ rud.

– Vilket skämt. Kabben skakade på huvudet. Låt oss gå in och ta ett glas rött. Det värmer åtmin­stone lite i en gammal frusen gubbes lemmar.

Gertrud slog handen för munnen och fnissade.

– Säger Saltöns snyggaste, stiligaste och starkaste man.

Kabben sneglade ner på henne. Hon var kort som en tolvåring, rund som en ost, rödhårig och strålande vacker. Ingen kunde få honom på så gott humör som MacFies lillasyster Gertrud. De var i stort sett gifta.

De skulle låta viga sig i Paris eller på något annat lyxigt ställe inom kort.

Premiär med äktenskap för båda två.

– Jag vill hellre gå och kolla i Magasinet, fortsatte hon.

Kabben tittade häpet på henne.

– Du har banne mig bättre koll på vad som händer på Saltön än vad jag har, utbrast han. Vad är på gång i Magasinet? För du vill väl inte gå och kolla Hans-Jörgens begagnade pottor och så kallade sjömanskistor från Ikea som stått ute hela vintern för att se antika ut, antar jag?

Gertrud gapskrattade, vilket sällan hände. Hon var mer för att le sött.

Hennes stora munterhet berodde på att Magasinet var den fastighet som låg närmast Lilla Hunden, fast för Kabben var det täta skott mellan byggnaderna. Ibland tyckte Gertrud att hennes fästman var utrustad med tunnelseende. Men hon älskade honom ändå.

– Nej, Kabben, Hans-Jörgen har slutat med Sunkiga Sune. Han har öppnat en liten akvarieaffär i övervåningen. Bottenvåningen har han hyrt ut till utlänningar.

– Utlänningar? Du menar norskar.

– Nej, turkar.

– Turkar! Var kommer de ifrån?

– Från Turkiet skulle jag tro. Och de har öppnat restaurang. Inte en fisk så långt ögat når.

Kabben tittade förundrad på Gertrud. Hon var verkligen aldrig förutsägbar.

10

Aprilvader_ORIG.indd 10

08-07-18 13.32.02

Han gick in på Lilla Hunden och fortsatte fram till bardisken, där Klasse Kock stod och torkade glas med en linnehandduk. Klasse höll upp ett glas mot lampan så att det blixtrade i skenet innan han hängde upp det på dess plats. Hans händer var runda och vita, som om han aldrig rört vid något solkigare än en vetedeg.

Kabben såg sig om i den tomma matsalen och slog ut med händerna.

– Vad fan är det frågan om egentligen?

– Jag vet inte, muttrade Klasse. Vädret kanske.

– Men folk har ju just fått lön!

Klasse Kock tittade ner på glaset.

– Turken drar folk, mumlade han.

– Just det, sa Kabben. Jag ville bara att någon skulle säga det högt.

Kabben och Gertrud gick några steg från Lilla Hunden längs kajen, och nu upptäckte han skillnaden. Det slitna, en gång rödmålade magasinet, hade fått en helt annan exteriör. Utanför vart och ett av fönstren vajade lyktor i vinden, lyktor som spred ett ovanligt rött och vitt sken över kajen. Fönstren var täckta av beigerosa gardiner med många volanger och veck, och själva dörren hade fått en glasruta som var prydd med stora handmålade bokstäver: LYCKTAN Pub och restaurang.

Kabben tvärstannade utanför och kliade sig i huvudet så att hans guldgula frisyr kom i oordning. Han rättade snabbt till den med stålkammen som han tagit upp ur bakfickan på sina Acne-jeans.

– Varför har ingen sagt detta till mig tidigare? Det är ju jag som är krögare på Saltön!

– Du har haft konkurrens förr utan problem, sa Gertrud muntert.

Tänk på Johannas ostronbar. Jag har förresten hört att hon och Bengt flyttat hem från Italien. De fick kalla fötter.

– Kalla fötter, upprepade Kabben. I Italien! Minsann.

Gertrud log och kramade hans hand. Ingen var så rolig som Kabben.

Han skulle lätt ha kunnat bli ståuppkomiker om han inte hade varit så hård och tuff. Folk var rädda för Kabben.

11

Aprilvader_ORIG.indd 11

08-07-18 13.32.02

– Ska vi gå in?

De öppnade glasdörren varvid fem små gyllene åsneklockor klirrade.

De hängde i ett rödvitt band på entrédörrens gångjärn.

Kabben och Gertrud blev stående innanför dörren.

Bakom disken stod en svartmuskig kraftig man i vita kläder och tittade uttryckslöst på dem med stora bruna ögon. Han var mycket stilig.

Bredvid honom stod en något äldre och magrare man med gråmelerad stubbad frisyr, smala vackra ögon och vitt förkläde över den randiga tröjan.

Den äldre mannen log förbindligt mot dem och väntade tålmodigt medan Kabben och Gertrud såg sig om i lokalen. Utrymmet till vänster om baren bestod av en ordinär matsal, ungefär som i ett gammalt stadshotell, med väggar i murrigt grönt och brunt. I taket mörkbrun fjällpanel. På väggarna hängde målningar med alplandskap i breda guldramar.

Vid ett bord satt en familj – två vuxna och två uttråkade tonåringar – och åt pizza och drack Coca-Cola. Mamman pratade i mobiltelefon medan hon åt. Vid ett annat bord satt två män i blå hantverkarkläder mittemot varandra. De åt pannbiff med kokt potatis och brun sås och drack mjölk till, medan de läste var sin kvällstidning.

Kabben inspekterade sedan det mindre rum som fanns till höger om baren, där tre unga män i röda ishockeytröjor drack öl medan de högljutt diskuterade kvällens förestående match mellan Frölunda och Brynäs.

Längst in vid fönsterbordet satt två herrar mittemot varandra med var sitt rödvinsglas. Mannen med ryggen mot fönstret var Tommy Olsson.

Då och då tittade han nervöst mot dörren.

– Jag trodde att det var Lotten som dök upp när ni kom, mumlade han till Kabben och log. Jag menar att jag hoppades det …

– Vi är inga spritpoliser, svarade Kabben och blinkade. Vad är det här för ett plejs?

– Saltöns bästa. Efter Lilla Hunden förstås. Slå er ner. Det här är Bengt, förresten.

Han pekade på sitt bordssällskap.

12

Aprilvader_ORIG.indd 12

08-07-18 13.32.02

Bengt räckte fram vänsterhanden. Den högra var omlindad med ett kritvitt bandage.

– Har du öppnat ostron? undrade Kabben och log skevt.

– Du vet inte hur rätt du har, sa Tommy. Bengt är ostronfiskare.

Kabben tittade i taket.

– Säg nåt mer som jag redan vet.

– Var är Johanna då? undrade Gertrud nyfiket.

– Hemma i husvagnen och städar, svarade Bengt blixtsnabbt och ignorerade Kabbens förfärade blick.

– Husvagn! Är ni zigenare?

Bengt låtsades som att han inte hörde.

– Vi ska snart hyra ut den och köpa villa. Vi ska bli Saltöbor på riktigt. Alltså inte bara Johanna som är född här, utan jag också.

Kabben himlade sig.

– Jag trodde inte att Johanna var intresserad av städning. Är det inte hon som bränner ner lägenheter istället för att städa?

Bengt lyfte vänstra ögonbrynet på ett sarkastiskt sätt.

– Kom ni hit för att diskutera städning eller vill ni slå er ner och ta ett glas?

Kabben såg sträng ut. Han var inte van vid att bli tillrättavisad.

– För all del, kvittrade Gertrud och strålade mot männen.

Tommy lutade sig fram över bordet.

– Om ni träffar Lotten när ni kommer härifrån behöver ni kanske inte nämna att ni träffat mig här. Och om ni måste det kan ni väl säga att jag drack Coca-Cola?

Gertrud nickade och log medan Kabben slog sig ner och drog ut en stol åt henne. Han riktade därefter uppmärksamheten mot disken, och den stubbade medelålders mannen som följt alla deras rörelser gick bort till dem och log artigt.

Han sträckte fram handen.

– Välkomna till Lycktan, sa han på grammatikaliskt felfri men lätt bruten svenska. Det är jag som är Hasan, och jag äger denna matsal.

13

Aprilvader_ORIG.indd 13

08-07-18 13.32.02

Får jag lov att bjuda på en liten specialitet från mitt hemland, nämligen raki, medan ni och er fru undersöker menyn?

– Nej fy fan, sa Kabben vänligt. Ge mig en öl. Min fru vill nog ha ett glas vitt.

– Rött, sa Gertrud och log mot innehavaren. Gärna turkiskt vin.

Hon sträckte fram sin lilla behandskade hand.

– Jag heter Gertrud, sa hon, och jag är syster till MacFie. – Vem är det? frågade turken artigt. Är han premiärminister?

Gertruds leende stelnade något, men strax log hon lika varmt igen.

– Jag skämtade bara, sa krögaren och blinkade. På heder och samvete!

Han räckte dem var sin meny.

Den bestod av ett inplastat A4-ark. Rätterna som erbjöds var fyra sorters kebab, åtta sorters pizza, hamburgare, pannbiff med lök, pasta och mammas köttbullar.

– Har du en mamma? frågade Gertrud och lade huvudet på sned.

Så gulligt.

Kabben beställde två öl.

– Jag tar två på raken, sa han till Tommy. Lova att berätta det för min fru!

En stunds pinsam tystnad uppstod.

– Har ni gift er? frågade Bengt sedan artigt.

– Nej, sa Kabben, men det står för dörren.

Gertrud tittade sig skälmskt omkring.

– Och vi funderar också på det, replikerade Tommy. Lotten och jag.

– Jag skulle inte vara alltför snabb om jag var du, sa Kabben. Jag bodde ändå ihop med henne i femton år och jag stod emot! Lätt.

Gertrud gav honom ett varnande ögonkast.

Kabben såg sig om i lokalen, lät blickarna vandra utefter taket ovanför bardisken, där vinglas och ölglas hängde i ordentliga rader. Bakom dem var en blåvit fotbollströja uppspänd, representerande IFK Göteborg, och en röd ishockeytröja, som stod för iskrigarna från vilda västern, Frölunda Indians. Bredvid dem hängde en rödvit turkisk flagga och ett

14

Aprilvader_ORIG.indd 14

08-07-18 13.32.02

litet fotografi på Kemal Atatürks mausoleum i Ankara.

På en av de höga stolarna vid baren satt en bildskön man i islandströja och trånga svarta jeans som var utsvängda nertill över de fuchsiafärgade bootsen. Samtliga klädesplagg såg nyköpta ut. Han sög sakta på en grön paraplydrink genom ett rosa sugrör. Hans ögonlock var halvslutna när han snurrade trekvarts varv på stolen.

Då upptäckte Kabben till sin förvåning att den (i alla fall i dunklet) bildsköne mannen var Ambassadören Phil.

– Jag trodde att du var en pålitlig stammis på Lilla Hunden, muttrade han.

– Det här är studiesyfte, svarade Philip kort. Man ser sig omkring, min käre Kabbe. Du är ju förresten själv här.

– Kabben, rättade Gertrud.

– Ja, vad är det? Kabben tittade yrvaket på sin käresta innan han fortsatte med att granska väggarna. I denna mindre matsal till vänster om baren hängde tre oljemålningar. En älg i en tallskog. Två rådjur som speglade sig i en liten skogssjö. En ensam elefant på en landsväg.

Nej, här fanns sannerligen inga idéer att knycka till Lilla Hunden, tänkte Kabben belåtet. Möjligen det där servila sättet att erbjuda gratis lokalsprit till nya gäster.

På ålderdomshemmet visste han att det gjordes hemkört som salufördes via macken. Han kunde höra med Gamla Greta.

Kabben svepte sina öl och gjorde tecken åt Gertrud att besöket på Lycktan var till ända. Han gick fram till disken och betalade till den kraftige yngre mannen med de vemodiga ögonen, som inte ändrade en min. Gertrud log blixtrande mot herrarna vid bordet, en i taget, och rättade till sydvästen.

Philip såg uttråkad ut, vilket han hade lätt för. För att bli uppiggad beställde han en dubbel espresso. Han hade aldrig begripit det där med att trivas i ensamhet, som så många pläderade för nuförtiden. Nästan alla hans gamla vänner i Paris och Stockholm var singlar. Ungkarlar eller skilda. Och alla bedyrade att det var enastående (just det) bekvämt och

15

Aprilvader_ORIG.indd 15

08-07-18 13.32.02

tillfredsställande att leva med sig själv som enda sällskap. Naturligtvis gick de ut bland folk ibland, även på sin fritid. De hängde på barer och restauranger, kasinon och squashhallar, bara för att småprata med likasinnade och höra det senaste skvallret från modevärlden. Ibland tog de en repa till Rotterdam för en slipad diamant eller till Savile Row i London för en kostym. Men ta in någon annan människa i sitt eget hem, förutom städhjälpen alltså, nej det passade dem inte alls. Främmande bakterier på handdukarna, intrikata frågor, snokande i medicinskåp och garderober. Nej, nej, nej.

Nog hade Philip prövat ensamlivet även han, men när han änt­ ligen träffat Lizette hade livet tagit en ny vändning. De var av precis samma skrot och korn. Båda var extremt renliga. Båda hade god ekonomi och ordning på densamma. Ingen av dem skulle kunna tänka sig att sätta barn till världen, än mindre umgås med dem. Ingen av dem hade någonsin varit inne i en vintagebutik, ett badhus, ett bibliotek, ett antikvariat, en bastu, en loppis eller en auktionshall.

Philip och Lizette avskydde begagnade ting. Men de tyckte mycket om varandra, på ett bildat, be­levat och elegant sätt. Deras kärleksliv gjorde dem båda mycket tillfredsställda och de var flitiga användare av deodoranter.

Efter en kort tids bekantskap hade de flyttat ihop i Philips villa. Båda hade så prydliga och prylfria hem, att det inte fanns en ouppackad ­kartong i huset dagen efter att Lizette hade kommit in i Philips liv och lämnat Månssons villa tom, sedan hon låtit Lions bära iväg sin pappas möbler, kläder och husgeråd.

Philips och Lizettes hem liknade faktiskt ett femstjärnigt hotell och hade till och med heltäckande mattor utan att verka sjuttio. Hemhjälpen, en ordentlig och renskrubbad blondin, kom varje förmiddag. Hon var systerdotter till Gustaf Gustén, chefredaktören på Saltö Tidning, men Philip och Lizette var inte det minsta oroliga att hon skulle läcka till morbror tidningskungen om deras hemliv. Det fanns inget att dölja.

De skulle inte drömma om att låna varandras tandborste, än mindre

16

Aprilvader_ORIG.indd 16

08-07-18 13.32.03

om att gå in på varandras e-mail i den gemensamma stationära datorn, från vilken de också skötte alla inköp.

Philip smålog, medan han ägnade Lizette några intressanta tankar.

Hon var på en kort affärsresa till Köpenhamn. Kanske skulle han höra av sig och be henne köpa några danska smörrebröd på Kastrup? Leverpastej, pillede rejer, kumminost … ja det var längesedan. Han tog upp mobilen ur bakfickan.

Vinden tog i, liksom det lätta regnet. Kabben gick tyst tillbaka till grannfastigheten Lilla Hunden med Gertrud trippande bredvid sig. De steg in på hans restaurang, som fortfarande var tom på gäster.

Gertrud gled genast in i damrummet för att piffa till sig. Innan hon och Kabben blivit ett par hade Lilla Hundens damrum varit oerhört trist, vilket var en av Kabbens affärsidéer. En liten sliten spegel i det yttre rummet, ett tvättställ av plåt, en skrumpen grön tvål och en handtorkningsmaskin. Han ville inte att tanterna skulle stå i timmar och prata skit medan de sminkade sig, istället för att förgylla matsalen och dra in folk till etablissemanget. Men Gertrud hade fått honom på andra tankar. Nu fanns det en turkisk ottoman i röd sammet och en hel spegelvägg i det yttre rummet. På ett bord stod glasskålar med potpurrier och konstgjorda orkidéer i en guldvas och från taket hördes lågmälda låtar med Enya och Robyn. Tvättstället var rosa, och på en hylla låg små fluffiga frottéhanddukar.

Bengt tog adjö av Tommy, betalade och gick. Hasan, som var på väg att servera pizza till ett gäng tonåringar, höll upp dörren för honom. Åsneklockorna klirrade.

Tommy beställde utan entusiasm in ett glas rödvin till, som han svepte.

– Önskas ett glas vatten? frågade Hasan. Vi har också te.

Han pekade på sin turkiska tekokare i två våningar, i vilken vattnet alltid kokade tjugofyra timmar, för att ta bort kalken.

17

Aprilvader_ORIG.indd 17

08-07-18 13.32.03

Tommy skakade på huvudet, reste sig lite ostadigt, betalade och gick ut.

När han närmade sig friggeboden såg han att Lotten stod i fönstret och spionerade. När hon fick syn på honom drog hon sig undan.

– Hej älskling, ropade Tommy i samma ögonblick som han öppnade dörren.

– Du luktar vin, svarade Lotten.

Tommy suckade tungt, gick förbi henne och lade sig raklång på sin sida av sängen.

– Jag tror, sa han, att det skulle vara lättare för mig att hålla mig nykter om du inte agerade spritpolis. Känner du spritlukt beror det på att jag åt en punschpralin på hemvägen. Blomgren säljer julgodis med utgånget datum för halva priset.

– Har du tagit din antabus idag? frågade Lotten.

Tommy låg helt stilla på sängen och granskade taket.

– Älskling, sa han plötsligt och tog på sig den snälla men ändå entusiastiska rösten. Det var ett halvår sedan vi var ute på vift på min knarr.

I morgon är det första april. Ska vi dra söderut?

Lotten log mot honom.

– Jag älskar dig, Tommy, sa hon. Trots alla dina fel och brister.

Greta hade inte tid att förspilla några viktiga timmar i livet med att fila på sin sista kontaktannons. Det tog tio minuter sammanlagt att formulera den och skicka iväg den. ”Levnadsglad miljonär på svenska västkusten söker likasinnad, helst i Norge. Gillar poker, pizza och skvaller. Dricker och röker i nödfall, svär inte alls. Avskyr skogspromenader. Serverar ibland på restaurang. Fatalist.”

Hon kopplade ner sig från nätet.

Nöjd övergick hon till den andra sysselsättningen som hon hade bestämt sig för, nämligen att döstäda. Bara tanken på hur rent och skandalfritt det skulle vara efter henne fick henne att skratta högt i sin ensamhet. Hon riktigt såg hur Hemmets invånare, för att inte tala om

18

Aprilvader_ORIG.indd 18

08-07-18 13.32.03

personalen, skulle sticka sina långa näsor i hennes kartonger när hon hade gått över till andra sidan Ännu längre näsor skulle de få.

På ett papper som hon tejpade fast på garderobsdörren skrev hon att hon ville ha en egen gravsten bredvid sina föräldrars grav, och vid stenen skulle man plantera en magnolia.

Sedan klättrade hon upp på skrivbordet och tog ner översta kartongen från skåpet ovanför garderoben. Nu skulle det sållas.

I fem timmar var hon fullt sysselsatt. Därefter gick hon med kartongen till återvinningen och tände för säkerhets skull eld på papplådan.

Hon hade slängt alla fotografier där hon såg dum ut, alla som saknade huvuden, alla på väninnor som varit snyggare än Greta och alla som föreställde vackra vyer.

Hon behöll ett stillsamt bröllopsfoto föreställande hennes föräldrar och ett konfirmationsporträtt på hennes bror som faktiskt hette Bror.

En lite suddig bild på Kabben, där han stod framför Lilla Hunden med ett snett och något oljigt leende. Ett på henne själv när hon var fem år och hade rosetter i håret. Och ett när hon seglade med Magne, som varit Gretas stora kärlek. Han var från Oslo. Greta hade alltid varit svag för norrmän, men Magne var något extra. De hade träffats på Amerika­ båten som gick mellan Göteborg och New York, där Greta varit servitris i andraklassmatsalen över en sommar.

Magne hade varit däcksteward. Sedan hade Greta gått iland för att servera på Laholmen i Strömstad, och Magne hade mönstrat på ett brittiskt lastfartyg. Men de hade inte tappat kontakten, och en kväll på Jazzen på Liseberg bytte de ringar.

De hade varit förlovade i tre månader när Magne föll överbord vid Doggers bankar en stormig höstnatt och drunknade.

Sedan dess hade hon inte haft några äventyr att tala om. Nu var det dags för en trevlig final.

På kvällen kopplade hon upp sig för att se om hon hade fått några svar. Hon hade fått femhundranittiotre stycken.

19

Aprilvader_ORIG.indd 19

08-07-18 13.32.03