Emilia Aalto
När bror dör
Wahlström & Widstr and
”It was once said that the moral test of government is how that government treats those who are in the dawn of life, the children; those who are in the twilight of life, the elderly; and those who are in the shadows of life, the sick, the needy and the handicapped.” Hubert H. Humphrey
min farfar föds 1919 han är knappt vuxen när värnplikten kallar raka vägen därifrån skickas han till finska vinterkriget därefter till fortsättningskriget det finns ett fotografi på mina farföräldrar farfar är på permission från döden han håller min faster i famnen ett spädbarn i hans milda blick glimtar ömheten farmor ser vädjande in i kameran som kunde den rädda henne från lite av det onda de får totalt sju barn pappa är det femte ingen har någonsin fullt ut berättat för mig vad som följer bara att det 7
är marinerat i sprit och elände och pappa är ett känsligt barn slussas mellan olika barnhem i ett inferno av bräcklig anknytning så blir smärtan en ständig följeslagare den sveper sitt obarmhärtiga arv över oss som komma skall
barndomen
mina kusiner skriver en lista med namnförslag till mamma hon vet inte vad min bror hennes förstfödda ska heta tills hon ser miska det betyder liten björn på ryska
13
mina föräldrar städar trappuppgångar de är bosatta i ett gråspräckligt höghus där merparten av pappas släktingar också bor farfar är bagare lite av en ortskändis han friterar munkar i lägenheten och pappa skriver brev i versaler till min nyfödda storebror och postar dem han är frimärkssamlare stämplarna ger dem unika värden för pappa är min bror en unik värld jag läser breven när min bror är död jag läser breven vari pappa är så levande han iakttar min bror på det särdeles detaljerade och för andra totalt ointressanta sätt 14
som bara hängivna föräldrar gör idag ska vi bada dig för första gången min bror gnager på pappas album och snart stoppar du väl även i dig mina frimärken vi längtar så efter sommaren då du får åka till mormor och morfar i Finland och sprattla på stranden men det är de ödesmättade raderna som får mig att tänka på Tjechovs gevär vi håller dig så kär måtte du inte hamna fel i livet
15