9789152302217 by Provläs.se

Läs historien om Odysseus seglats på liv och död. Ett spännande, humoristiskt, mustigt och blodigt äventyr, lika läsvärt idag som för tusen år sedan. Du får också en kort översikt över hur det såg ut i grekernas himmel, Olympen. De viktigaste gudarna och gudinnorna, deras personligheter och egenarter. Thomas Danielsson, författare och filmregissör, återberättar här Homeros klassiska epos ”Odyssén” om Odysseus hemfärd från det trojanska kriget.

www.bonnierultbildning.se

(0221-7)

Thomas Danielsson

Boken är illustrerad av Tord Nygren, en av Sveriges skickligaste och mest respekterade tecknare. Med kraft och stor inlevelse ger han liv åt Odysseus farofyllda men spännande segling.

Odysseus resa Odysseus resa

En dimmig natt för tretusen år sedan ankrar tolv skepp upp i en lugn vik av Medelhavet. Skeppen och deras besättningar är på väg till sin hemö, Itaka. I tio år har de kämpat vid Trojas murar under sin kung, Odysseus. Nu har alla fått nog av krig och umbäranden. De längtar hem till sin grönskande ö, till familjer och vänner. Men de grekiska gudarna har andra planer. Havsguden Poseidon har sina skäl till att ideligen sabotera hemfärden med plötsliga stormar. Stormar som för Odysseus och hans män till många märkliga platser – behagliga som hos den trollkunniga Kirke, och mindre behagliga som vid mötet med de fruktansvärda laistrygonerna. Odysseus besöker också dödsriket, men återvänder levande därifrån. En vän har Odysseus emellertid i gudinnan Atena. Hon griper in och ställer till rätta när hon tycker att Odysseus är allt för illa ute.

BONNIERS

Odysseus resa

Thomas Danielsson Till Alfred och Nils

BONNIERS

Bonnier Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon: 08-696 86 00 Telefax: 08-696 86 10 Redaktör: Mei-Li Hoh Grafisk form: Miber Illustrationer: Tord Nygren Odysseus resa ISBN 978-91-523-0221-7 © 2010 Thomas Danielsson och Bonnier Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen

Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/ universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Livonia Print, Lettland 2010

Innehåll Förord............................................................................ 5 Polyfemos, cyklopen, den enögde................................ 7 Hos vindarnas härskare.............................................. 18 De blodtörstiga laistrygonerna.................................. 22 Den trolldomskunniga Kirke....................................... 27 Dödsriket..................................................................... 36 De livsfarliga sirenerna............................................... 42 Solguden Helios hämnd.............................................. 48 Telémakos hemliga flykt............................................. 52 Den undersköna Kalypso............................................ 56 Leukoteas slöja........................................................... 59 Odysseus och Nausikaa.............................................. 62 Odysseus återkomst.................................................... 68 Far och son möts......................................................... 72 Penelopes väv............................................................. 76 Örnen och råttan......................................................... 82 Odysseus pilbåge........................................................ 89 Odysseus hämnd......................................................... 94 Återföreningen............................................................ 97 Bakgrund: Olympens gudar...................................... 100

Förord Den här berättelsen baserar sig på Odysséen, som skrevs av den grekiske författaren Homeros för snart 3 000 år sedan. Allt i den ursprungliga Odysséen är inte med. Jag har gjort vad man kallar en egen tolkning. Odysséen är skriven på en sorts vers som kallas hexameter. Det är ett pampigt, men ganska tungläst versmått. Ett exempel på hur texten i den svenska översättningen av Odysséen låter hittar du i slutet av denna bok. Om du skulle bli nyfiken på den riktiga Odysséen kan du låna den på biblioteket. Homeros sägs också ha skrivit Iliaden – en skildring av det tio år långa och väldigt blodiga, trojanska kriget. Ingen vet egentligen vem denne Homeros var och om han verkligen skrivit båda berättelserna. Rätt säkert är att trojanska kriget ägt rum, dvs. det som Iliaden handlar om. Däremot tvivlar många på att Odysseus – hjälten i Odysséen – funnits. Men har en berättelse levt i så många tusen år, lästs av miljoner och åter miljoner människor är det något alldeles speciellt med den. Då spelar det egentligen inte så stor roll vem eller vilka som skrivit den, om det är sant eller påhittat. /Thomas Danielsson

Hos vindarnas härskare Odysseus visste naturligtvis inget om vad som pågick hemma på Itaka. Och det kanske var lika bra det. Han hade andra bekymmer. Poseidons hämnd för sin sons utstuckna öga lät nämligen inte vänta på sig. En våldsam storm drabbade de tolv skeppen efter bara några timmars segling. Männen kämpade förtvivlat för att hålla skeppen flytande i de väldiga vågorna. Att segla mot Itaka var ogörligt. För att inte sjunka vände hela flottan och länsade undan stormen. De kom helt ur kurs och till slut hade de ingen aning om var de befann sig. Men efter flera veckor till havs siktade de äntligen land. Det var till ön Aiola och vindarnas härskare, kung Aiolos, som Odysseus och hans kamrater hade kommit. På håll såg de en ring av branta klippor högst uppe på ön. När de nu kom närmare visade det sig att klipporna kröntes av en hög och glänsande kopparmur. Efter att ha ankrat upp i en skyddande vik strax utanför staden hördes sång och musik inifrån land. Där var det fest – kung Aiolos hade nämligen just gift bort sina sex döttrar med sina sex söner! Grekerna blev mottagna med stor gästfrihet och naturligtvis också med nyfikenhet. Det kom sällan främlingar hit. Efter att ha vilat upp sig från strapatserna till havs inbjöds Odysseus till kung Aiolos hov. Man frågade vem han var och bad honom berätta sin historia. I många dagar berättade sedan Odysseus om sin färd

och det grymma trojanska kriget. När han förklarade att orsaken till kriget var att den grekiske härskaren Menelaos hustru Hélena rymt med den trojanske prinsen Paris, blev Aiolos mycket förundrad. Hur kunde någon starta ett blodigt krig av den anledningen? När Odysseus berättade hur många som stupat i kriget blev alla djupt sorgsna. ”Så onödigt, så förfärligt”, sa kung Aiolos. Tårar rann nerför hans kinder. Men när Odysseus förklarade att kriget avgjorts genom att han själv och femtio andra män låtit sig smugglas in genom Trojas stadsport gömda i en trähäst, då skrattade Aiolos. ”Så listigt”, utropade han och alla klappade i händerna. Men vad Odysseus inte berättade var att han stuckit ut ögat på cyklopen Polyfemos. Han hade på känn att det inte skulle tas så väl emot. Poseidon, Polyfemos far, och kung Aiolos var nämligen vänner. När det så småningom blev dags att segla vidare lovade Aiolos Odysseus en frisk västlig bris. Den skulle snabbt föra honom och hans flotta hem till Itaka. För säkerhets skull fick Odysseus alla andra vindar som kunde störa hemfärden, inknutna i en säck. Väl hemma kunde han öppna säcken och släppa ut dem. Men inte förr! Han fick inte heller berätta för någon vad som fanns i säcken. Det blev som kung Aiolos lovat. Med god fart seglade de grekiska skeppen västerut med kurs på Itaka. Efter tio dygn till havs siktade utkiken land, långt i fjärran. De grekiska sjömännen hurrade, glädjen var stor. Många ombord på Odysseus fartyg undrade mycket över vad som fanns i säcken. Det måste ju vara väldiga

dyrbarheter eftersom Odysseus bevakade den så noga hela tiden. Ju mer de pratade om säcken och dess mystiska innehåll, desto nyfiknare blev de. Bara någon sjömil från Itakas stränder fick de tillfälle att stilla sin nyfikenhet – Odysseus somnade, utmattad av att ständigt vaka över säckens hemlighet. Snabbt som tanken smög sig två man fram och snörde upp säcken. Men nyfikenheten blev deras olycka. Ut for alla havens vindar. Odysseus vaknade och blev rasande. ”Fähundar! Olyckor!! Hundars avföda!!!” Det var ingen hejd på vad han vräkte ur sig. Men vad hjälpte väl det. I rykande storm drev alla skeppen bort från Itakas kust, hela vägen tillbaka till vindarnas ö. Det andra besöket hos kung Aiolos blev inte alls lika lyckat som det första. Aiolos hade ingen som helst lust att hjälpa Odysseus en gång till. ”Ut härifrån”, skrek han. ”Du berättade inte för mig att du stuckit ut ögat på Poseidons son, Polyfemos. Hade jag vetat det hade jag aldrig, aldrig hjälpt dig. Försvinn! I dåligt väder var Odysseus flotta tvungen att ge sig ut till havs. Återigen med kurs på Itaka. Många undrade nu om de någonsin skulle komma hem …

De livsfarliga sirenerna Det första grekerna gjorde sedan de dragit upp sitt skepp var att samla bränsle till ett väldigt bål på stranden. Där la de Elpenors döda kropp tillsammans med hans vapen och tände på. När bålet brunnit ner, ställde Odysseus en åra på platsen. Precis som Elpenor hade velat. Han offrade både vin och ett får till roddarens minne. Nu var Elpenors sista önskan uppfylld. Nästa morgon kunde färden hemåt fortsätta. Just som Odysseus skulle lämna det utbrunna gravbålet, kom han ihåg att han också lovat att slå en spann vatten på den del av åran som stack ner i sanden. När det var klart hände något mycket märkligt – på bara några sekunder hade åran slagit rot och utvecklats till ett mycket speciellt träd. Både Odysseus och hans män var mäkta förvånade. Något sådan hade de aldrig förut sett. För Odysseus blev det en påminnelse om att man aldrig får glömma att hedra sina vänner, hur bråttom man än har. Han undrade om inte den trolldomskunniga Kirke hade ett finger med i spelet. Plötsligt stod Kirke och hennes tjänarinnor ibland dem. De klappade händerna av glädje över männens återkomst. Kirke tittade leende på Odysseus och sedan på trädet. Medan de andra dukade till fest på stranden drog sig Kirke och Odysseus undan till pinjeskogen i närheten. Odysseus berättade för Kirke om sina upplevelser i

underjorden. När han slutade skrattade hon och sa att en sådan färd gör de flesta människor enbart en gång. Och då bara i ena riktningen. Så blev hon allvarlig. Hon fattade Odysseus händer i sina och sa att han nu hade en farlig färd framför sig. ”Jag vet inte så mycket om vad som ska hända dig, men jag vet ju i vilken riktning ni ska segla och vilka faror som finns på vägen. Du ska ta dig i akt för sirenerna”, sa Kirke. ”Deras förföriska sång har lockat många sjömän i graven. Stoppa bivax i öronen på dig och dina män! Då kan ni inte höra sirenernas sång och då klarar ni er förbi.” ”Men om du själv ändå vill lyssna”, fortsatte Kirke, ”låt istället binda dig med kraftiga rep vid masten. Att stå emot en sådan frestelse kan bli en nyttig erfarenhet också för dig, Odysseus.” Kirke log svagt och Odysseus undrade vad hon egentligen menade. Men han fick inget svar. Istället varnade hon för nästa fara – de hiskeliga odjuren Skylla och Karybdis. ”De håller till på varsin sida om ett smalt sund som ni måste passera. Ge dig inte i strid med dem, det är meningslöst. Tänk på att till och med gudarna drar sig för att möta dessa monster. Håll dig nära Skylla, hon är minst farlig. Karybdis drar ner dig, ditt skepp och din besättning i djupet. Råkar man in i hennes malström finns det inget hopp.” Sedan ropade de andra att festen kunde börja. Den varade hela natten och innan grekerna seglade iväg nästa morgon påminde Kirke Odysseus om vad spåmannen

Teiresias hade sagt om solguden Helios boskap: ”Kommer ni till Helios ö ... rör inte hans djur!” När de efter en stilla och behaglig segling närmade sig sirenernas ö, lät Odysseus surra sig vid masten. Han hade beslutat sig för att se, men framför allt höra sirenernas sång. Nyfikenheten var starkare än hans sunda förnuft. Odysseus hade hört många historier om seglare som alldeles tappat vettet vid mötet med dessa kvinnor. Seglare som sedan spårlöst försvunnit. Besättningen hade stränga order att noga bevaka Odysseus och binda honom med mer rep om han bönade om att bli fri. Själva hade de proppat öronen fulla med bivax. Nu hördes sången från sirenerna. Först bara som en svag och smekande viskning. Men allt eftersom blev

sången starkare och vackrare. Förföriskt vackert flöt tonerna över det blågröna vattnet. Odysseus fylldes av en våldsam längtan att vara nära dessa kvinnor, som sjöng så lockande. När skeppet sedan sakta gled förbi ön och Odysseus tydligt kunde se de nakna sirenerna vinka till honom, förbannade han repen som höll honom fjättrad vid masten. ”Kom, konung Odysseus”, lockade de. ”Kom och lyssna till vår sång ... kom närmre, kom närmre.

Bakgrund:

Olympens gudar Liv och död. Dag och natt. Sommar och vinter. Torka och regn. Åska, storm och jordbävning. Det var mycket som var svårt att förstå en gång i tidernas begynnelse. Men människan har alltid sökt förklaringar till det oförklarliga. Idag är det lätt – man går till exempel in på Google på nätet och vips har man sin fråga besvarad på någon sekund. Men då, i tidernas begynnelse, såg man ofta oförståeliga fenomen som ett uttryck för gudarnas vilja, straff eller belöning. Mycket blev på det sättet begripligt. Kungar, hövdingar, medicinmän, profeter och präster sa ofta att de utsetts av gudarna att styra människornas liv. De påstod sig veta hur man skulle bete sig i alla livets situationer.

100

Att starta ett krig och sedan hänvisa till gudarna är inte något ovanligt i historien. Det har skett många gånger. Kriget mellan Grekland och Troja för 3 000 år sedan är inget undantag. Gudarna högt uppe i sin boning var i högsta grad inblandade i detta krig. I varje fall om man läser den grekiske författaren Homeros berättelse ”Iliaden”. (Fast egentligen var trojanska kriget en kamp om vem som skulle kontrollera de viktiga och inkomstbringande handelsvägarna till och från Asien – grekerna eller trojanerna.) Iliaden och Odysséen är skrivna några hundra år efter att Troja fallit. Båda berättelserna handlar om gudar och människor, kärlek och svartsjuka, svek och hjältemod, list och dumhet, krig och fred. Här beskrivs samspelet mellan människor och gudar – dessa mycket personliga och nyckfulla gudar som hjälper och stjälper, som rycker in när någon behöver ett handtag, men som straffar när så krävs. Dessa gudar är egentligen mycket mänskliga. De gråter och skrattar, de är modiga och rädda, de älskar och bedrar. Kamratskap och heder är viktigt, svek och löftesbrott hämnas skoningslöst.

101

Främst bland gudarna var Zeus, blixtslungaren. Han var den mäktigaste av alla. Ofta när Homeros skriver om Zeus talar han om honom som Molnskockaren. När mörka ovädersmoln skockade sig, dvs. samlade sig kring bergstopparna, då var Zeus i farten. Åskan varslade om regn och regnet gav liv åt marken, blommorna, frukterna, grönsakerna och säden och därmed också åt människor och djur. Zeus stod för ordning och reda i det grekiska samhället. Han var familjens och fredens högste beskyddare. Han var också räddare undan förtryck och invasion av främmande soldater. Hans heliga djur var örnen och vargen. Grekerna på Homeros tid tänkte annorlunda än vad vi gör idag. För dem var det inte särskilt konstigt att en mäktig man som Zeus hade många kärleksäventyr. Visserligen var han gift med Hera, men det hindrade honom inte från att ha många älskarinnor. På så sätt fick Zeus också väldigt många barn.

102

Hans hustru – och syster! – Hera var framför allt äktenskapets och den gifta kvinnans beskyddarinna. Därför var det inte så underligt att hon blev ursinnig när Zeus ständigt och jämt bedrog henne. Det finns många historier om deras våldsamma gräl uppe i gudarnas himmel, Olympen. Zeus älsklingsdotter var vishetens och krigets gudinna, Atena. Att Atena var hans favorit berodde säkert på att han själv fött henne till världen! Det lär ha gått till så att Zeus hade en kärleksförbindelse med en gudinna som hette Metis. Zeus fick ”från säker källa” höra att Metis var gravid och att hon skulle föda en son som skulle bli en mäktig man, kanske mäktigare än Zeus själv. Den risken ville han inte ta. Därför föreslog han att de skulle leka en förvandlingslek. ”Vilket är det minsta djur du kan förvandla dig till?”, frågade Zeus. ”En fluga”, svarade Metis. ”Kan du verkligen bli så liten?”, undrade Zeus. Jodå, det kunde hon. Och så gick hon i fällan. När hon stolt surrade omkring i rummet fångade Zeus henne och åt upp henne.

103

www.bonnierultbildning.se

(0221-7)

Thomas Danielsson

Boken är illustrerad av Tord Nygren, en av Sveriges skickligaste och mest respekterade tecknare. Med kraft och stor inlevelse ger han liv åt Odysseus farofyllda men spännande segling.

Odysseus resa Odysseus resa

BONNIERS