någon har varit i hennes hytt. Hon vet det i samma ögonblick som hon sätter nyckeln i låset, vet utan att egentligen veta, redan innan hon vrider om. Cylindern glider runt utan motstånd. Visst låste hon när hon gick ut? Jo. Hon låser alltid, både när hon kommer och går, hon låser till och med om sig om natten, trots att alla säger att det är farligt. Men nu är dörren inte låst. Någon har varit i hennes hytt. Igen. Hon tvekar ett ögonblick, ser först till höger och sedan till vänster i korridoren innan hon lägger handen på handtaget. Ingen syns till, men hon hör musik och röster från hytten intill. Där bor Magnus och Ola, någon av dem skrattar högt och det lugnar henne. Magnus är en tystlåten jätte med blå blick, Ola en leende matros som tillbringar minst en timme om dagen i gymmet. De kommer om hon ropar. Hon är säker på det. Nästan säker. Ändå tvekar hon ytterligare några sekunder innan hon öppnar dörren, blir sedan stående i dörröppningen med hakan höjd och vädrar som en hund. Den som går in i hennes hytt när hon inte är där brukar lämna en lukt efter sig, ett tunt stråk av bensin eller olja, tobak eller after shave, tillräckligt tydligt för att hon inte ska kunna undgå att märka det och ändå så vagt att hon inte ska kunna tala om saken med någon annan. Hon tar steget över den höga tröskeln och stannar igen. Ser sig om, sniffar än en gång i tomma luften och drar ner mungiporna. I dag luktar det inte olja eller bensin, inte tobak eller after shave. Det luktar urin. Fast det är kanske ett alltför väluppfostrat sätt att uttrycka saken. Faktum är att det luktar piss. Det är det fulaste ord hon vet, ändå det enda som verkligen beskriver den här stanken. Någon har faktiskt pissat i hennes hytt. 9
I_Axelsson_Is och vatten.indd 9
2008-06-30 15:58:15