Det finns ett köpcentrum i staden, ett sånt där med stenlagda inomhusgator och glastak, och under glastaket finns nästan allt man kan önska sig. Här finns små boutiquer och stora klädaffärer, turistinformation, post, bingolottoförsäljare, affärsmän i kostym, killar i keps och pitbulls i nithalsband. Här finns resebyråer med paketerbjudanden och restauranger med takeawaypriser: BigMac-meny i brun papperspåse, Tokyo Sushi, Baguettekungen och Falafelhörnet. För den som önskar sig något ännu enklare finns här också en liten öppning i väggen, en liten upplyst glasdisk, över den står det Franska läckerheter i franska flaggans färger och bakom den står Agnes. Hon står med armarna i kors och ser ut över gågatan där människorna skyndar förbi. De ser plågade ut i sommarvärmen. Agnes andas smördegslukt och florsocker. Det ligger som en fet hinna över allting, kladdar ner luftrören och tränger in i porerna. Ingen pappersservett i världen kan få bukt med en sån beläggning, efter ett par veckors anställning sitter den ingrodd i huden och går inte att få bort. Inte ens med tvål och borste. Hon kniper ihop ena ögat, betraktar gatan genom sitt vattenglas. Allting blir förvrängt, folk flyter ut i kanterna. När hon ser någon närma sig vickar hon lite på glaset, det blir vågor i vattnet, människan på gatan svajar fram och tillbaka. Inuti huvudet säger hon tyst Beklagar, jag serverar inte
11
Inlaga_Om du var jag.indd 11
09-01-22 15.22.06