9789170372841

Maria Küchen

Att skriva börjar här Version 2.0

Ordfront Stockholm 2007

ETT TACK från hjärtat till alla er medverkande i boken. Kommunika-

tionen med er under arbetets gång har varit ett privilegium för mig och ett nöje. Jag tänker på er med värme – hur ni, och andra som ni där ute, genom skrivande bidrar till att skapa ett ständigt växande myller av nya tankar, känslor och sammanhang. Just nu medan jag skriver detta, medan någon läser det, förändrar ni världen.

Maria Küchen: Att skriva börjar här. Version 2.0 Ordfront förlag, Box 7 506, 8 9 Stockholm www.ordfront.se forlaget@ordfront.se ©Maria Küchen Intervjuerna med Jonas Hållén, Johan Tell, Jila Mossaed, Carl-Johan Vallgren, Maria Brynge, Hans Isaksson, Janne Wallin och Ulf Eriksson gjordes i samband med 998 års utgåva. bilder: Sid 24–25 ur Maria Küchens (ex. Gummesson) Hotell Kosmos, Bonniers, 990 Sid 85–87 Gangsterserier av Pia Gelin Sid 35–36 faksimil ur Carina Rydbergs Den högsta kasten, Albert Bonniers Förlag, 997 Sid 4–42 faksimil ur Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, Bonniers 984 omslag: Lena Gustafsson omslagsbild: Jens Assur typografi: Lena Gustafsson satt med: Minion Pro och Meta tryck: Scandbook, Falun 2007 isbn: 978-7037-284-

Innehåll Förord 9 ”Skillnaden mellan en bra och en dålig blogg är skillnaden mellan en bra och en dålig skribent” Katrine Kielos, kulturskribent och bloggare 13 Bloggpoesi av Patrik Pettersson 18 LYRIK 20 Om dikt – livsviktigt 21 Respekt för formatet 29 Sonetter et cetera – om versmått 30 Sonett ur Skuggor och speglingar av Lotta Olsson 36 Du är min ikon av Matilda Köhlmark 40 Vem är ikonen? 41 Vad är skillnaden mellan dikt och prosa? 42 Ordet som bild – om typsnitt 43 JOURNALISTIK 44 ”Journalistik är alltid subjektiv” Pernilla Ahlsén, journalist och författare 45 Jag har inte bara yttrandefrihet – jag har yttrandeskyldighet 57 ”Det är viktigare för den som skriver att ha glöd än att vara bra på punkt och komma” Jonas Hållén, reporter 59 Hur fungerar en tidningsredaktion? 67 ”Vill man verkligen berätta något så kan man lära sig att skriva bra” Johan Tell, resejournalist och författare 73 Gör det själv! – det omöjliga tar bara längre tid 80

SERIER 84 Gangsterserier av Pia Gelin 85 ”Serier kan ha samma litterära värde som prosa eller poesi” Mats Jonsson, serietecknare och redaktör för Galago 88 ÖVERSÄTTNING 96 ”I främmande länder smakar diktare på språk som på läckerheter” Gabriela Melinescu, författare 97 För att komma åt dem som bestämmer måste du slå dem med deras egna vapen – om korrekt ny svenska 98 ”Jag erövrar ett språk men förlorar ett annat” Jila Mossaed, iransk och svensk poet 102 Present ur Månen och den eviga kon av Jila Mossaed 106 The old house av Edith Södergran 110 ROMANER & POP 112 Vad skulle du göra om du inte skrev? – Ta livet av mig!

Carl-Johan Vallgren 113 Klädpoker med djävulen av Carl-Johan Vallgren 118 Världen är stor, försök sjunga om det – om singer/songwriterism 121 Girl power – om rocktexter 123 Att bli ett namn är att förlora sitt namn – om kändisskap 125 Chicklit – varför? 127 Sanning eller konsekvens – om författarens rätt att ljuga 128 Varning – att skriva är farligt 130 Carina Rydberg och Selma Lagerlöf – proffs på gestaltning 137 SKRIVARKURSER 146 Skrivarkurser – hot eller hopp? 147 Tre frågor till två skrivarkurselever 150 ”Vi får vara osäkra och blöda friskt” – besök hos skrivarlinjen vid Skurups folkhögskola 152

BOKBRANSCHEN 158 Ingen vet idag vad som blir en hit i morgon – om bokmarknaden 159 ”Var inte rädd för att gå din egen väg” Hans Isaksson, förläggare på Albert Bonniers Förlag 160 Andra förlag presenterar sig I 167 ”Ett konstnärligt verk kan förvandla en människa” Pietro Maglio, förläggare på Modernista 170 Andra förlag presenterar sig II 180 Om att skicka texter till förlag och tidskrifter 181 Debutantens smärta – att överleva en bokutgivning 185 ”En känsla i sig är sällan litteratur” Martina Lowden, författare och redaktör 187 DRAMATIK 188 Det finns en klyfta mellan det sagda och det tänkta – om dramatik 189 Är detta pratbart? – om manus till tv-serier 191 ”Går det att tänka så går det också att visa på en scen” Sara Stridsberg, dramatiker och romanförfattare 198 Varför film? 205 ”Jag skriver, men jag skriver i bilder” Jens Assur, filmare och fotograf 207 ”Det är inte alltid roligt att beskriva ett träd, men ibland måste det göras” John Ajvide Lindqvist, roman- och filmmanusförfattare 224 ”Vi filmar 180 grader från Hollywood” Peo Rask, poet och filmare 233 Film + dikt = sant 234 ”Det viktigaste är att bara kunna hålla på!”

Andreas Hoffsten journalist och redaktör för Zoom 235 ”Manuset är den absolut viktigaste ingrediensen till en film” Anna-Lena Jaktlund, filmstudent 238

REKLAM 242 Reklam från start till mål 243 En dikt uppstår i hjärtat, en reklamtext i huvudet – om att vara copywriter 244 Hur höga krav ställer du på reklamen? 248 LITTERATURKRITIK 250 ”Också rent kommersiellt är det fel att tänka kommersiellt” Jan Arnald/Arne Dahl, litteraturkritiker och deckarförfattare 251 Pseudonym: Falskt namn 259 Några kända pseudonymer 260 Litteraturkritik – Brandes, Böök, Borum och andra demoner 261 Kulturtidskrifter – lika odödliga som böcker 262 Litteraturkritik – varför finns den? 264 ”När man kommer in i ett rum ska man inte bry sig om hur man ser ut, man ska bry sig om vad man ser” Ulf Eriksson, författare, översättare och kritiker 265 POESI & SKRÄCK 274 ”Ögongloberna som vidgas, flickrummet som spricker upp i vitljus.”

Cecilia Hansson, poet 275 Carrie, Stephen King och jag 278 FACIT MED MERA 284 Fånga molnet 287 Litteraturtips 288

Förord Första versionen av den här boken kom ut för tio år sedan. Mycket har hänt i skrivandets världar sedan dess.

Tiotusentals bloggar, hemsidor och tidskrifter blommar på Internet. Svenska deckarförfattare har gjort segertåg över världen med sina böcker och blivit mångmiljonärer på kuppen – i Tyskland finns nu en egen genre som kallas ”Schwedenkrimi”. Bokbranschen är expansiv och lönsam – lyckat för bästsäljande författare, inte alltid lika lyckat för mindre bred men bra och viktig litteratur som dränks i floden av thrillers och chicklit.

Därför, och för att Att skriva börjar här är slutsåld men fortfarande efterfrågad på skrivarkurser, i skolor och så vidare, är det dags för en ny, kraftigt uppdaterad version.

Att skriva börjar här är för dig som lockas seriöst av skrivandet i sig och vill inspireras att göra det bättre. En del författare i dag ser det som viktigare att toppa sin försäljning än att toppa sin prosa, de betraktar sig själva som producenter av en vara snarare än som upptäcktsresande i språket och i människans yttre och inre världar.

Vill du bli en av dem, få tips om hur du lyckas i författandets business, skriver något med säljpotential och placerar din bokprodukt och dig själv i media – läs inte den här boken, gå en kurs i marknadsföring i stället.

Betrakta absolut inte heller Att skriva börjar här som en lärobok.

Det är snarare en chokladask där du kan plocka praliner. Hämta idéer och goda råd på vägen!

Ingen annan kan tala om för dig exakt hur du lyckas med att skriva bra genast. Du måste hitta vägen till dina uttrycksmedel själv.

Här får du praktisk och poetisk inspiration och information.

Du får veta hur världarna ser ut där människor i dag har skri9

vande som sitt jobb. Här finns tips från professionellt skrivande: poeter, romanförfattare, litteraturkritiker, journalister, krönikörer, små och stora förläggare, dramatiker, copywriters och andra. Du hittar litterära ordlistor, skrivövningar som verkligen utvecklar dig på sikt och förslag på böcker att läsa.

Du får vet hur just jag tänker och känner inför skrivandet. Andra författare kanske tänker annorlunda – var och en har sitt eget sätt att arbeta. Samtidigt finns det vissa grundläggande trick som alla skrivande tjänar på att känna till. Några av dem beskrivs här i boken.

Gå fram och tillbaka i den. Stanna där du trivs, men nöj dig inte med att bara läsa texter om sådant du redan gillar. Är du helt ointresserad av journalistik? Läs om journalistik. Är du helt ointresserad av poesi? Läs om poesi. Det finns en grundregel för alla som vill skriva bra: Allt är intressant.

Också det jag tror mig vara helt ointresserad av.

Ingen kunskap är bortkastad. Förr eller senare kommer den till användning.

Skrivandet börjar inte vid skrivbordet, framför det vita papperet.

Stunderna när man sitter på ändan vid datorn är bara en del av den skapande processen. Skrivandet börjar i världen.

Det börjar där du är just nu.

Du behöver inte resa långt bort, uppleva ovanligt spännande saker eller ha extremt bra fantasi för att hitta något att skriva om.

Det viktiga är att vara nyfiken, iakttagande, närvarande och mottaglig – att se världen.

Att man skriver bra betyder inte att allt man skriver är bra. Fråga vilken nobelpristagare som helst, och du får antagligen veta att mycket av det hon eller han skriver är för dåligt för att tryckas. Ändå måste det skrivas.

En del texter skrivs kanske bara för övnings skull, precis som en musiker måste öva i timmar varje dag för att utvecklas. Övningarna är inte ”bra” nog att utsätta en publik för. Men ibland under det dagliga övandet uppstår kanhända plötsligt en harmoni att ta vara 10

på, idén till en komposition som håller, nya insikter om vad man vill uttrycka och varför.

Att skriva bra är att se skillnaden mellan det som håller och det som inte håller. Författaren måste bearbeta sina utkast, gräva fram guldet ur slaggen. Kort sagt: Hon måste naturligtvis ha självkritik.

Men inte medan dokumentet och anteckningsböckerna fortfarande är tomma.

Det är bättre om självkritiken kommer när ett material legat och vilat ett tag, orört. Självkritiken är välkommen och nödvändig när det inte längre känns svårt utan tvärtom roligt att dra ifrån, lägga till, stryka, välja bort, ändra och strukturera om.

Innan dess handlar det om att skriva ner det du iakttar, känner och tänker. Rakt av! Det är så otroligt mycket lättare än vad många tror. Jag har träffat mer än en tonårsgrabb på högstadiet som aldrig förr skrivit så mycket som ett vykort och får en chock när han plötsligt fattar hur lätt det är.

Du iakttar, tänker och känner hela tiden. Alltså kan du skriva hela tiden. Ingen tanke är för dum eller futtig för att åtminstone få komma på papper. Du behöver inte krångla till någonting, göra det extra fint eller märkvärdigt eller uttrycka dig på ett särskilt sätt bara för att du skriver.

I skolan förväntas man ibland oförberedd skriva den perfekta texten på max en timme – utan stavfel och med alla de rätta orden.

I verkligheten fungerar skrivandet tvärtom.

Först tänker jag på det jag ska skriva – i en timme, en vecka, en månad eller flera år. Sedan skriver jag ner idéer och utkast. Jag strukturerar min text. Jag gör kanske flera versioner av den för att pröva vilken som känns bäst. Jag slipar bort stavfel och andra oavsiktliga språkfel och kollar upp sådant jag inte vet exakt vad det heter.

Den här processen tar tid. Inte ens den snabbaste journalist i världen gör ett perfekt jobb från scratch på en timme. De bästa och snabbaste journalisterna får ihop sina texter så fort därför att de är vana vid att skriva, kan sitt ämne bra och känner människor som 11

kan det ännu bättre. De är pålästa i förväg och vet vart de ska gå för att hitta och kontrollera fakta.

Det finns olika sätt att skriva – och olika skäl. En journalist har sagt: ”Jag skriver för att tala om för dom där nere när dom där uppe ljuger.” En poet har sagt: ”Jag skriver för att jag inte kan något annat.”

En del skriver för att det är så roligt, andra skriver för att överleva psykiskt. Professionella skribenter skriver för att informera, för att förstå sig själva, för att förstå och möta andra eller för pengar och berömmelse – alla motiv som driver fram lysande texter är inte tjusiga!

Nästan alla som skriver gör det för att kommunicera – med sig själva eller någon annan.

Där börjar skrivandet, antingen man är Nobelpristagare eller en tonårstjej som chattar med sin kompis. En tanke, en känsla eller en iakttagelse finns inuti den som skriver och vill bli synlig – för den skrivande själv (dagbok), för en vän (mejl, brev) eller för världen (blogg, hemsida, bok, tidning).

Det är inte svårare än så. Helt lätt är det inte alltid heller, men det kommer att vara lättare sedan du läst den här boken.

Jag som har skrivit den är poet, prosaist, litteraturkritiker, journalist och krönikör. Jag har undervisat på många skrivarkurser och frilansat som redaktör åt olika tidskrifter.

Maria Küchen (ex Gummesson)

”Skillnaden mellan en bra och en dålig blogg är skillnaden mellan en bra och en dålig skribent” katrine kielos, kulturskribent och bloggare

Katrine Kielos säger: – Det uppstod en blogghype i början av tjugohundratalet, alla skulle ha en blogg. Jag bodde i USA då och pluggade där, politisk psykologi, vid ett väldigt bra universitet i en väldigt liten stad. Jag hade ganska tråkigt socialt och jag har en bakgrund i politiken, och i den politiska världen skaffade sig många i Sverige bloggar just då för att det var valår, och jag tänkte: Varför inte?

– Jag hade tänkt mig min blogg som en privat ledarsida om politik, men jag fick väldigt fort väldigt många läsare. Efter ett par månader ringde redaktionschefen på Expressens kultursida och frågade om jag ville skriva där, sedan fortsatte jag med min första blogg i tre–fyra månader till. Det var bättre att få betalt för artiklar i tidningar än att skriva gratis. Nu skriver jag kulturartiklar i Expressen och ibland i tidskrifter och en essäbok kommer i höst.

– En bra sak med bloggar är kvantiteten. Formen är att man ska skriva varje dag, producera varje dag. Det blir en bra övning i att uttrycka sig skriftligt. Kvantiteten gör det kul att läsa bloggar också. Du kan få en väldigt detaljerad bild av en person och hans eller hennes åsikter. Plus att bloggen förstås är ett lätt sätt att bli publicerad och läst. Nya röster får en chans att höras, vi är rätt många som har kommit fram i den publicistiska världen de senaste åren via bloggar. Och blogosfären är redaktörsfri, du får ta ett helhetsansvar för texten utan någon gatekeeper som säger hur och vad du får och inte får skriva.

13

– Skillnaden mellan en bra och en dålig blogg är skillnaden mellan en bra och en dålig skribent. Och det händer lätt att bloggar blir lite för skrikiga, man måste hålla igen där, i stället för att försöka göra sig hörd på nätet genom att hojta högst.

– En bra blogg har ett tänk, ett mål, den används inte som kladdpapper eller anteckningsbok eller som ett försök att bli bekräftad och sedd av någon där ute. En bra bloggare har respekt för formatet.

– Det är bra att ta ansvar för bloggen som form, som format, och göra något med det. Alla former innebär vissa möjligheter och begränsningar, bloggen också. Och det är bra att ha ett specifikt tema, ett ämne. Det finns jättebra bloggar om banala saker som mat, sex, vad som helst, men det måste finnas en krok i bloggen precis som i vilken artikel som helst: varför är detta intressant för en läsare?

– Skulle det du skriver om inte vara intressant i en tidning eller bok, då är det inte intressant på bloggen heller.

– En spännande sak med blogg är att du får direkt kritik och reaktioner eftersom kommentarfunktionen är omedelbar. När jag hade många läsare på min blogg, kunde första kommentaren komma trettio sekunder efter det att jag hade lagt ut texten. Det här direkta kritiska mötet med läsaren finns inte inom någon annan form, och det gör att du kan hitta och lyfta dig själv och dina texter.

– Folk går ofta in och ändrar i efterhand i sina blogginlägg om de har skrivit sakfel, kommentarerna och deras utveckling blir en del av texten. Det intressanta är kopplingen mellan inläggen och kommentarerna, som bloggläsare vill man läsa både och. Bloggen är en demokratisk uttrycksform, man får reaktioner utifrån i stället för uppifrån. Läsarna blir redaktörer, som skribent lär man sig saker på det viset.

– Man måste respektera formatet, man ska nog inte tänka att: ”Det här är min blogg och där kan jag skriva precis vad jag vill.” Resultatet då blir inte bra texter. Utan man får kräva lika mycket idé och kvalitet som om man skulle publicera sig någon annanstans.

Bara för att du inte har en redaktör betyder det ju inte att du kan 14

komma undan med att välja mindre intressanta teman, eller med att vara en mindre bra stilist, än i andra media.

– Och tänk igenom vad du har för mål med bloggen när du startar den. Om din blogg blir jättekänd hux flux och du då inte vet riktigt vad du håller på med kan det bli fel. Och man ska inte ta åt sig för mycket av elaka kommenterar, för det får man. Alltid.

– Jag tror bloggen var en rätt bra skola för mig på det viset, detta att bli luttrad på ett bra sätt eftersom jag fick kommentarer direkt, snabbt och ocensurerat. Då lär du dig sålla mellan vettig, konstruktiv kritik och larv, och det måste alla som publicerar sig klara av. Har du något att säga – på din blogg eller i en tidning eller bok – så kommer det alltid att reta någon, du kommer i värsta fall att få hatbrev från dårar. Bloggen blir en grundkurs i att hantera det.

– Men på ett sätt trivdes jag inte alls med det formatet. Jag lärde mig mycket av det och jag fick jobb, men det blev för personligt.

Jag tycker inte om att vara personlig i text på det sättet. Ingången i min blogg var: ”Jag vill inte skriva om mig själv utan om politik och kultur.” Men det blev personligt ändå, folk drog inte bara slutsatser om min texter utan om mig som person, om vem jag förväntades vara. Det drog många till bloggen, men jag tyckte inte om det, jag kände mig obekväm med det. Men min första blogg var väldigt aktiv under den tiden den fanns.

– Jag tror inte man definitionsmässigt behöver bli personlig på bloggen, men när folk läser mina kulturartiklar idag så läser de i första hand Expressens kultursida, inte en text av och om mig personligen. Men på bloggen stod mitt namn högst upp och det innebar att texten i läsarens ögon sa något om MIG. – I blogosfären kommenteras det man skriver på andras bloggar, andra skribenter hänger på, man blir missförstådd och man blir förstådd, det går fort och man måste ta helhetsansvar på ett annat sätt än när man skriver i en tidning. Det tror jag är bra. Men det viktigaste är att ha något konkret att säga. Att bara kräkas ut sina tankar på Internet för att bli känd eller sedd av någon är inte lyckat.

Det är viktigt att ha en röst och en vilja att faktiskt säga någonting.

15

– Jag kände mig väldigt färdig med bloggande så småningom eftersom formen inte passade mig i längden, men olika bloggar kan ha olika strukturer. Vissa pågår i åratal och man slutar inte följa dem, medan en blogg som min första, som var åsiktsdagspolitisk, kan ha ett jätteintensivt liv i ett halvår och sedan dödar du den.

Precis som böcker kan ha funktion över längre eller kortare tid och leva i läsaren på olika sätt.

– Det är bra med inifrånröster. Ta bloggar inifrån krigszoner där du får läsa i realtid vad som händer i texter av någon som just upplevt det själv, sånt strör grus i propagandamaskineriet. Tänk om det hade funnits bloggar -9 under Irak-kriget, när journalister vallades runt med amerikansk eskort och deras intryck var den enda informationen media förmedlade.

– Eller kvinnan som bloggade inifrån senaten i USA om sina affärer med olika politiker. Eller tingsnotarien som skriver inifrån svenska rättssystemet. Bloggarnas klipp ur verkligheten kan fylla en medborgarjournalistisk funktion, men man kan också bli parasiterad på – genom att professionella journalister stjäl stoff från bloggar, använder det i sina texter och får betalt för det. Då finns det inget riktigt effektivt sätt att komma och säga: ”Men det där var ju min grej!”

– Ta bloggaren Magnus Ljungkvist som fällde en minister efter riksdagsvalet 2006 genom att avslöja att hon skattefuskade genom att ha svart hemhjälp. Hans avslöjande kördes stort i rikspressen utan att han fick minsta cred. Fast då visade det sig vilken makt det finns i själva blogosfären. Hela blogosfären blev arg den gången och skrev till Magnus Ljungkvists försvar, så bloggarna har ju makt på det sättet.

– Personligen kan jag tycka att modebloggar är ett oskick. Att tonårstjejer fotar sig varje morgon i det de har på sig och skriver varifrån kläderna kommer, det är bara ett uttryck för något slags total konsumtionshysteri som säger mycket om vår tid. Modebloggar påverkar många, eftersom osäkra tjejer tror att de kan hitta sig själva på det viset. De mest uppmärksammade modebloggarna får 16

betalt av företag för att promota deras grejer, de är så otroligt köpta, dessa modebloggar, tjejerna är sexton sjutton år och får pengar och förstår inte vad det innebär. Det handlar om en fullständigt köpt journalistik som inte skulle tillåtas i modepressen, där gränsen mellan reklam och journalistik ändå kan vara rätt utsuddad idag.

– Det är viktigt för alla som skriver att ha ett starkt språk, men det är också viktigt att inte se språket som skrivandets primära ändamål. Att leka med språket kan vara fantastiskt, utvecklande och nödvändigt, men skrivandet handlar i grunden om att hitta en röst och ett innehåll som språket och orden förmedlar. Språket måste vara sant mot det man vill förmedla. Men man måste ha sina prioriteringar klara.

17

Med poesins språk når den mänskliga tanken längre ut, längre ut från sig själv.

Med poesins språk når den mänskliga tanken längre in, längre in i sig själv.

Bloggpoesi av Patrik Pettersson, abobabo.blogspot.com

”Poesin har ingen roll att spela förutom bortom filosofin” andré breton

Om dikt – livsviktigt Ord betyder något.

Det är så självklart att man lätt glömmer att ord är mera än så.

Språket syns och hörs.

Du ser det varje gång du läser, antingen du läser tidningen eller en diktsamling. Ditt första intryck av en skriven text är alltid ett synintryck. Hur skriftspråket ser ut – vilken stil du väljer, hur texten ställs upp på sidan – påverkar hur det skrivna uppfattas.

Du hör språket när du läser. Inte? Börja i så fall lyssna på orden inuti dig själv medan du läser dem. Språket är en sång. Det har tempo, rytm och klang. Ibland är det vackert, ibland ett störande oväsen.

I poesi blir detta extra tydligt.

I dag definierar vi nästan automatiskt poesi som någonting skrivet, men den talade poesin är mycket äldre än den skrivna. Innan skriften fanns sjöng man dikterna och berättade dem.

Den muntliga dikten lever vidare parallellt med bokpoesin: litterära salonger, futuristernas våldsamma uppträdanden i Sovjet på 920-talet, de amerikanska beatpoeternas uppläsningar med jazzmusiker, 960-talets konkretistiska happenings, Bruno K Öijer, samtidens alla små och stora poesiuppläsningar runtom i Sverige, poetry slam och annan scenisk dikt, bra rocktexter.

I Skandinavien var vi länge rätt dåliga på att ge ut talad poesi.

Man kan jämföra med New York, där skivaffärerna har speciella avdelningar för spoken poetry och poetry-in-jazz. Rap, precis som sonetter och hexameter, är en poetisk form. Hiphopen har sina rötter i amerikansk gatupoesi.

Samtidigt finns det en baksida med den samtida scenpoetiska boomen. Bara för att någon kan charma publiken från en estrad genom att läsa en text han har skrivit själv, med en sexig eller rolig utstrålning 21

som triggar publiken, betyder det inte per automatik att texten han har skrivit är poesi eller ens bra. Dikt börjar och slutar i språket.

Det är bra för alla som skriver – inte bara för den som skriver dikt – att ha känsla för språkets rytmer och klanger. I dikt blir rytm och klang extra tydliga. Därför är det bra för alla som skriver att läsa dikt.

Tiden är tung Och jag tvivlar på allt lukas moodysson

Dikt konstrueras inte. Poeten sitter inte och tänker ut i förväg att ”nu ska jag använda en allitteration”. Men ibland märker hon i efterhand att hon använt en allitteration och tänker: ”Det där fungerar bra, det tar jag vara på.”

Vad är en allitteration?

Det är en ljudlikhet i början av ord: Sköt dig själv!

En del poeter reflekterar överhuvudtaget aldrig över om de till exempel allittererar eller ej. De använder sina lyriska medel omedvetet. Andra bygger roliga, tokiga, fula eller fina saker av språkets smådelar ungefär som man bygger med lego. För dem kan användandet av redan beprövade former som allitterationer och metaforer, eller idén om att dikten skulle vara frukten av något slags tjusig själslig inspiration, kännas lika gammaldags som rim gör för många.

Dikten blir i stället en lek i språket där den lekande upptäcker helt nya kombinationer och vägar.

I Sverige de senaste åren har det funnits en motsättning mellan dessa ”snobbiga språkmaterialister” och ”folkliga” frontfigurer inom estradpoesin, som är mer intresserade av att nå en stor publik än att undersöka språkets okända vildmarker. Sådant ska du inte bry dig om. Skriv som du själv vill, vad andra än tycker. Kom ihåg: ”If you try to please everybody, sombody´s not gonna like it.”

Allitterationer – och andra stilgrepp som har med språkets rytm 22

och klang att göra – måste hur som helst smälta in i texten så naturligt som om de inte fanns.

Använder du allitterationer på ett konstruerat sätt när du skriver, då känns texten bara onaturlig och tillgjord.

Men att medvetet öva allitterationer kan vara nyttigt för den som vill träna sitt språköra, ungefär som den som spelar ett instrument över skalor för att bli skickligare.

Allitterationer, inrim (hugget som stucket) och rim (huller om buller) finns inte bara i poesi.

De finns överallt där språket används: i ordspråk, i tidningen, i dagligt tal. Vi leker hela tiden fritt med ordens ljud utan att vara medvetna om det. Poeterna har inte uppfunnit den leken, bara upptäckt den.

Poesi är en lek, ja. Man måste ingenting när man diktar. Man måste inte rimma, måste inte allitterera, måste inte skriva på ett speciellt sätt eller läsa upp sina texter med ett extra poetiskt tonfall.

Man gör vad man vill med orden, för att uttrycka vad man vill.

23

Jaha. Och vad är nu detta?

Det är min poetiska lek. Den har mer gemensamt med musik och bildkonst än med prosa.

Hur gör du när du hör en sång eller ser en bild?

Kräver du av dig själv att du ska förstå med ditt analytiska förnuft, första gången du tittar eller lyssnar, vad varje litet pling i en sång eller varje liten färgfläck i en tavla betyder?

Läs dikt som du tittar på bilder. Börja med att se texten. Hur ser den ut?

Kom ihåg: Den finns ingen gåta i lyriken som du ska lösa, ingen dold mening att lista sig fram till. Så fungerar inte poesi, vad de än har sagt i skolan. Det finns en text att möta, det är allt. Resten handlar om dig och hur du ser, hör och associerar. Du måste inte prestera något genom att ”förstå”. Dikten betyder det som du anser att den betyder.

Och du måste inte gilla en dikt bara för att någon säger så.

Allt jag begär är att du ger den en chans.

En bra cd lyssnar du på många gånger. Första gången du hör den, hör du kanske inte ens hur otroligt bra den är. Det kan ta tid innan den sätter sig.

På samma sätt läser man en diktsamling gång på gång. Diktsamlingar fungerar inte som romaner. Man läser inte boken en gång från pärm till pärm, blir klar och ställer undan den i bokhyllan. Åtminstone gör inte jag så. Jag vandrar runt bland texterna, läser en dikt här och en dikt där, läser samma dikt flera gånger. Så småningom, när jag blivit bekant med de enskilda dikterna, väver jag ihop dem till en helhet genom att läsa boken från pärm till pärm. Men att någonsin bli ”klar” med en bra diktsamling är nästan omöjligt. Ängen är varm då värmer sig vallmon vid ängen Säden är stark då värmer sig vallmon vid säden Månen är fuktig då värmer sig vallmon vid månen ann jäderlund ur Som en gång varit äng 26

Jag fantiserar kring betydelserna, associerar, drömmer mig själv in i dikten i stället för att försöka ”lösa” den genom att förstå vad poeten menade. Det finns inget facit! Bra poesi väcker läsarens egna tankar, känslor och bilder. Dikten är ett fritt land med många vägar.

Till att börja med nöjer jag mig med att titta på dikten. Hur ser den ut? Så lyssnar jag på orden utan att bry mig om vad de betyder.

Att läsa poesi – bra poesi – är ett fantastiskt sätt att öva det musikaliska språkörat.

Självklart är ordens betydelser lika viktiga i en dikt som språket som bild och sång. Annars funnes det inget skäl att välja just språket som uttryckssätt. Varje ord har en rymd av associationer omkring sig. Den rymden ser olika ut för olika människor. Om du skriver ordet ”fartyg” kommer någon som älskar hav, båtar och resor att göra positiva associationer. En människa som förlorat en anhörig i en båtolycka har däremot en mörk associationsrymd kring samma ord.

Och den som gillar att leka med språkets legobitar kommer kanske att tänka på ”far” och ”tyg” och skriver i sin anteckningsbok: ”Båten är en pappatrasa”. Eller ”pappabomull”. Eller ”pappapresenning”.

Varje ord betyder en mängd olika saker, känslomässigt. Det är därför som en och samma dikt kan handla om sex för en läsare och Gud för en annan. Bra dikter har många betydelser. Ofta finns det betydelser i dikten som poeten inte har tänkt på medvetet.

Vad är det då som jag vill? Vad är det jag menar?

Jag vet vad det är – och jag vet det icke!

Det har inget namn, ingen ort, ingen art gunnar ekelöf ur dikten Gymnosofisten i Non serviam

Som tonåring kunde jag inte läsa andras dikt utan att strax själv sätta igång och skriva. Jag blev otroligt inspirerad. Så råkade jag läsa Gunnar Ekelöf. Jag var tjugo år och insåg plötsligt att någon annan redan hade uttryckt allt jag ville uttrycka och gjort det mycket bättre än jag någonsin skulle kunna – så det fanns inget skäl för mig att skriva. Eller?

27

Nej. Att resonera så, det är som att säga: ”Det finns ingen anledning för mig att leva eftersom så många andra har levt så mycket bättre liv.”

Man måste möta de stora mördarna – de som tar död på dina egna försök att skriva genom att ha gjort allt du vill göra så mycket bättre. Det är omöjligt för dig att orientera i ditt eget skrivande innan du fått häng på hur mycket som redan gjorts av andra – och hur de har gjort. Ingen skriver på en öde ö. Du skriver i ett sammanhang, antingen du vill eller inte.

Dikten arbetar med små medel. Att ersätta en punkt med ett komma eller att ändra radfallet kan innebära en väldig förändring till det bättre, eller till det sämre, när man bearbetar en dikt. Att byta ett ord med x stycken stavelser mot ett ord med y stycken stavelser förändrar diktens rytm i grunden. Det kan du ha i bakhuvudet när du arbetar med texter du redan skrivit och behöver få distans till.

Strunta däremot i det i början av processen.

Finmekandet kommer senare – och handlar mycket om att ha en blick för vad du omedvetet redan gjort. Att slipa fram det. Att rensa bort slagg och byggnadsställningar runtomkring det.

Att skriva är ett samspel mellan hjärta och hjärna, känsla och teknik. Det gäller inte bara poesi. Den skapande processen är en balansgång mellan motsatser. Den pågår i spänningsfält mellan poler: När snittet lades mellan tankens och hjärtats stad vet jag inte, eller varför, bara att såret måste läkas innan vi alla går sönder. maria küchen ex gummesson

Man måste balansera känsla och teknisk metod. En dikt skriven med enbart känsla kan vara otroligt rörande – men dålig poesi eftersom språket är skakigt. En dikt skriven med enbart teknisk metod kan bli otroligt stilistiskt tjusig – men dålig poesi eftersom den saknar nerv och hjärta.

28

Hur balansgången går till konkret, i just ditt skrivande, återstår för dig att upptäcka. Du måste ta reda på det själv. Ett tips: Den kommer aldrig att upphöra. ”Problemet” att balansera hjärta och hjärna i det du skriver kommer alltid att finnas där – hur mycket du än producerar och publicerar. Men du kommer att bli skickligare på att hålla dig kvar på linan.

Respekt för formatet Allt du skriver, skrivs inom ramarna för en form. Kanske är du fri samtidspoet och skapar formen medan du författar, men den kommer att finnas när du har skrivit färdigt. Bloggen är en form, sonetten en annan. Romaner, tidningsnotiser, tv- och filmmanus, annonstexter – allt detta är olika former för skrivet ord. Varje form har sina specifika möjligheter och begränsningar som det är spännande att utforska.

Bland unga litterärt skrivande har jag mött en attityd ibland som går ut på att deras uttryck inte får utsättas för några som helst villkor eller begränsningar i tiden eller i rummet. Att hänvisas till att skriva ett visst antal tecken, underkasta sig en viss given form eller lämna text inom en viss tid betraktas som destruktivt eller rentav omöjligt.

Det Heliga Egna Uttrycket överordnas allt sådant.

Det är en attityd jag aldrig har förstått. Jag misstror den av flera skäl.

Att skriva i en form som tvingar dig till begränsningar är inte farligt, åtminstone inte som övning och erfarenhet att ta med sig.

Tvärtom tydliggörs för dig vad ditt uttryck måste omfatta och vad du kan mista.

Alla skrivande, från poeter till informatörer, måste öva sig i det seendet.

Alla som i någon mån skriver professionellt vet att det är svårare, men leder till skarpare texter, att tvingas fatta sig kort.

Allt skrivande behöver tid och alltför tajta deadlines har aldrig 29

gagnat någon, men att skriva mot ett rimligt mål i tiden skadar sällan. Tvärtom kan det sätta fräs på processerna. Många skribenter har som en systematisk metod att skriva tätt inpå deadline för att få den rätta kicken. Andra har slaknat inför det i kulturlivet förekommande redaktionella budskapet: ”Skriv så långt du vill, ta den tid som texten behöver.” Det är en hållning präglad av viss osexighet.

Budskapet: ”gör vad du vill eller strunta i att göra något alls om du inte vill”, har sällan triggat någon.

Antingen du är poet, journalist eller något annat: Var inte rädd för formen. Formen är inte rädd för dig. Den gillar dig och behöver dig. Utan dig skulle den ju förbli tom.

Sonetter et cetera – om versmått Fri dikt följer inga andra regler än sina egna. Det betyder inte att fri dikt saknar form! Den kan ha en hårt bunden rytm, den kan rimma om den får lust. Den kan använda tekniker som cut-up eller montage för att strukturera språk och ord från kaos till form. Men den lyder inget versmått.

Bunden form i dikt betraktades som obligatoriskt fram till början av 900-talet och innebär att poeten följer ett givet versmått. Det vill säga: Varje rad har ett bestämt antal stavelser, som betonas efter ett visst mönster. Och/eller: Poeten rimmar eller allittererar enligt vissa regler.

Det finns många exempel på bunden form. Jag nöjer mig med att ta upp en, helt enkelt därför att jag själv gillar att experimentera med den som övning.

Sonett är en klassiskt diktform som uppstod i Italien. Det italienska namnet sonetto, ”klingdikt”, kommer från latinets sonare: ”klinga, ljuda”.

Sonetten har levt vidare in i vår tid. Shakespeare skrev lysande sonetter, som inte riktigt följer det klassiska mönstret. Svenska 90030