9789173870634

Trรถsterikt

Catharina Segerbank

Trรถsterikt

Libris

copyright © 2010 Författaren och Libris förlag, Örebro

o mslag och formgivning Maria Mannberg

tryck Scandbook, Falun 2010 isbn 978–91–7387–063–4

www.librisförlag.se

Innehåll

7 Förord 9 Inledning 13 Andra människor 17 Blommor 21 Cirklar 25 Djur 29 Ensamhet 33 Filosofi 37 Glädje 43 Helighet 47 Idrott

51 Jobb 54 Kunskap 59 Livsnjutning 65 Musik 69 Natur 73 Ord 77 Platser 81 Qultur 85 Riter 89 Sagor 95 Tro 99 Underverk 105 Vänskap 109 ZYX – är omöjliga att fläta 113 Årstider 117 Änglar 121 Öppenhet

Förord

tröst i en tröstlös värld är vad vi alla behöver.

Tänk så lite tröstade vi blir som vuxna …

När vi var små kunde vi förhoppningsvis krypa

upp i någon vuxens knä och bli tröstade, men när man är vuxen? Var finns trösten då?

Den här boken vill vara en hjälp för dig som söker

tröst att finna den.

Idén till boken fick jag efter att själv ha gått ige-

nom en mycket svår sorg. Jag vill beskriva hur jag har varit på havets botten och hur jag, ”simtag för simtag”, har tagit mig upp till vattenytan.

7

I mitt arbete som präst träffar jag dagligen sörjan-

de människor. I samtalen med dem har jag ofta ställt frågor om vad som har hjälpt dem att orka leva vidare.

Boken bygger därför inte enbart på mina egna erfarenheter av tröst utan även på andra människors råd och tröstande tankar och bilder.

För några år sedan skrev jag boken I din hand mina

dagar (Arcus förlag 2007). Den boken innehåller en trösterik berättelse för varje dag ett helt år. Mina tankar om tröst i den boken ligger till grund för den här boken.

På varje bokstav i alfabetet finns här exempel på

hur vi kan hitta tröst och få nytt fotfäste i livet. Läsaren har själv möjlighet att slå upp och plocka ut det han eller hon finner trösterikt.

Boken kan användas till egen trösteläsning när livet

känns svårt och kan med fördel överlämnas som en gåva till en medmänniska som hamnat i en svår situation.

Det främsta användningsområdet är leva vidare-

grupper ute i församlingarna, och boken kan också fungera för dem som vill fortsätta att träffas då leva vidaregruppen/sorgegruppen har avslutats.

8

Inledning

det hände en morgon i början på det nya året. Beskedet var overkligt. Om och om igen repeterade jag det för mig själv. Känslan av overklighet var överväldigande.

I flera veckor hade jag svårt att koncentrera mig.

Hopplösheten grep tag i mig. Jag förlorade kontrollen över saker och ting. Min enda uppgift blev att uthärda, överleva.

Jag minns hur jag en morgon några dagar efter

beskedet satt uppkrupen i soffan i vardagsrummet. Jag visste inte hur man gjorde när man klädde på sig. Jag

9

var förlamad av sorg. Ingenting kändes meningsfullt längre …

Varför just jag? Varför ska just jag drabbas? Ofta

finns inga svar och det är förödande att grubbla.

Efter månader av sorg stod det klart för mig att det

inte fyllde någon funktion att grubbla. Jag bestämde mig för att försöka ta mig upp på nytt, att fortsätta leva.

Lidande och sorg har en uppgift i en människas liv. Det svåra är att acceptera detta.

I Gamla testamentet säger Predikaren på flera

ställen att det är gott för människan att försöka finna glädje mitt i mödan. Visst vill man helst vara glad. Men hur kan man vara glad i sorgen?

En läkare gav mig ett skönt ord att tänka på: Låt

Gud och tiden arbeta!

Försök att sakta överlåta din sorg, din oro, din

smärta och all förtvivlan till Gud, som säger till dig: Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.

(Jes 41:10)

I tider av förtvivlan söker människan tröst. Tröst

10

har inte med alkohol och droger att göra. Dessa så kallade hjälpmedel för henne bara ännu längre ner i den svarta natten.

Tröst är som en mild salva på ett sår, som en oas

mitt i öknen. Den gör att du på nytt kan tro på livet.

Tröst är som en hand i din, som rör vid dig och

gör att du på nytt kan andas.

Tröst är när en människa stannar hos dig trots din

förtvivlan, dina tårar och din smärta.

Tröst är Alfa och Omega, början och slutet.

Följ med på en trösteresa och reflektera kring var

du hittar din tröst när livet har gjort dig illa.

11

A

Andra människor

det berättas att Frälsningsarméns grundare William Booth hade för vana att telegrafera ut meddelanden till de frälsningsstationer som bland annat fanns runtom i London på 1800-talet. I bör­jan innehöll hans telegram många ord och råd. I takt med att William Booth blev allt äldre och svagare bestod till slut hans telegram av ett enda ord. Det enda ord som behövdes var det engelska ordet Others – Andra.

När vi har fått ett fruktansvärt besked är det ofta

tröst hos andra människor vi söker allra först.

Jag kommer aldrig att glömma nyårsafton 2004/

13

2005. På Annandag jul år 2004 kom den hemska flodvågen borta i Asien. Massor med människor dog, däribland många svenskar.

Min uppgift den nyårsnatten var att arbeta som

präst på Kastrup, Köpenhamns flygplats. Många anhöriga till Asienresenärer fick svåra besked. Att trösta i detta läge innebar främst att bara finnas till hands och hålla om människor.

I prästutbildningen fick vi lära oss de tre h:na: hål-

la om, hälla i och hålla ut. Att få känna mänsklig värme är oerhört viktigt vid katastrof. Att bara hålla om någon och känna att man inte är ensam är grundläggande.

Den som tröstar måste våga hålla ut, ta emot alla känslor som väller fram hos den sörjande.

Det finns kramar av olika slag: vänskapskram, ero-

tisk kram, hälsningskram, och så finns det den där kramen som bara handlar om att få känna en närhet till och en närvaro av en annan människa. När någon håller om mig i en utsatt situation får jag en visshet om att jag tillhör ett sammanhang. Jag är inte totalt övergiven.

Det finns någon som trots allt bryr sig om mig.

Orden ”hälla i” innebär att den som tröstar häm-

14

tar något att dricka eller äta till den utsatta människan.

De tre h:na innehåller egentligen ingenting annat än basal medmänsklighet.

Har du tänkt på hur mycket en varm kopp kan

öppna upp för samtal? Att ge den som är ledsen något varmt att dricka lenar och gör gott.

När jag träffar sörjande för sorgesamtal inför en

begravning, ser jag alltid till att ha förberett en kopp kaffe eller te som jag kan bjuda på. Denna enkla gest öppnar för samtal och närhet.

Om du vill hjälpa någon som är förtvivlad, fråga

inte: Vad kan jag göra för dig? Gör i stället något konkret. Gå till den sörjande med en nybakad kaka, hjälp honom eller henne med trädgården.

Min erfarenhet säger mig att det är bättre att påstå

än att fråga. Att till exempel säga: Nu klipper jag din gräsmatta!

När jag själv var ledsen kändes detta som en stor

hjälp att det fanns människor som hjälpte mig på ett konkret sätt. Om någon bara frågar ”Vad kan jag göra för dig?” är det inte lätt att komma på vad man ska våga be om. Frimodighet från den som tröstar uppskattas alltid!

15

Allra vanligast är kanske att vi söker tröst hos

våra nära och kära. Ibland kan det faktiskt vara skönt att söka tröst hos någon som är helt neutral och som egentligen inte känner mig. Att visa sina känslor fullt ut för närstående vågar vi inte alltid. Vi är rädda för att göra dem ledsna, oroliga och upprörda.

Vem tröstar dig bäst när du är ledsen?

Det finns många som inte har någon. Då är det

skönt att veta att Gud finns där. I den kristna tron har vi en Gud som själv har varit i lidandet. Gud vet vad smärta och svek är.

Många är de tillfällen då jag högt för mig själv har

läst orden ur psalm 38 vers 3 i Den svenska psalmboken: För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda, vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är.

16

B

Blommor

att få en bukett frasiga, nya tulpaner helt oväntat känns tröstande. Det finns ingenting som går upp mot riktiga blommor som Gud har skapat!

Jag minns en gång, i samband med ett föredrag, när

jag stod och lade ut texten om skillnaden mellan riktiga blommor och plastblommor. Det var ett föredrag för begravningsentreprenörer. Mitt budskap var att en plastblomma inte kan dö, men den har ju inte heller fått förmånen att leva.

Ovanligt nog blev jag avbruten av en kvinna i publi-

ken som inte alls höll med mig om att plast- och tygblommor var förfärliga.

17

Hon berättade, att när hon var ung och förälskad

hade hon bjudit hem sin nyfunna kärlek på middag. Det hände efter bara någon månads bekantskap. Hon hade ansträngt sig rejält för att Han med stort H skulle trivas hos henne. Hon hade lagat mat, städat och klätt upp sig.

Det ringde på dörren och där stod Han med en bukett plastblommor i famnen. Hon berättade att hon hade stirrat på buketten i minst en kvart. Till sist sade Han:

– Jag ser att du stirrar mycket intensivt på buket-

ten jag har med till dig. Jag kan lova dig en sak, att så länge buketten står, så länge ska jag älska dig.

I år har paret varit gifta i 40 år!

H C Andersen skrev en gång en saga om en prinses­

sa som avskydde riktiga, levande blommor. Så fort hon fick syn på en levande blomma ville hon att någon skulle ta bort den ur hennes åsyn. Om inte detta skedde stampade hon på blomman med sin broderade sidensko.

Om man inte kan älska annat än det som aldrig

dör, då är kärleken dömd att dö. Om blommor vissnar på några minuter så nöts varenda sten ner till sand i sinom tid. Till och med jorden kommer till slut att försvinna.

18

Det finns ingenting som är och förblir perfekt. Vid

en närmare inspektion hittar du alltid någon defekt.

Ingen människa, ingen blomma, ingen möbel – ingenting är helt utan brister. Du är själv inte perfekt.

Att ta sig tid och stanna upp inför en bukett blom-

mor ger tröst.

Tänk dig en blomma. När den får tillräckligt med

solljus frodas och växer den. Men stängs ljuset ute vissnar den och dör. Likadant är det med oss. Glädjen och ljuset är viktiga förutsättningar för att vi ska överleva och frodas i en värld fylld av mörker.

Om du inte skulle få några blommor, köp då en bu-

kett själv. Njut av blommornas färg och skönhet och låt dig bli påmind om att livet är något som pågår just nu!

Det berättas att Buddha en gång visade sina lär-

jungar en blomma. En av dem valde att betrakta blomman under tystnad. En annan höll en filosofisk utläggning över blomman. En tredje lärjunge författade en dikt om den. Alla försökte på olika sätt överträffa varandra i djupsinnighet inför sin läromästare.

Den lärjunge som bara luktade på blomman och

skickade den vidare fascinerade Buddha mest.

19

Tänk om jag ändå hade förmågan att bara njuta

av en fågel, en blomma, ett träd eller en människas ansikte – men jag har oftast inte tid!

20

Cirklar

gud lovade människorna i en liten stad, i ett litet land som låg långt borta, att deras böner skulle bli hörda. Folket bad om sol och solen flödade. Folket bad om regn och regnet kom. Det var härligt att se hur det växte på fälten.

Så kom hösten och det var dags att skörda.

Folket hade glömt att be Gud om storm, så när

axen skulle skördas fanns det inga korn i dem. Utan storm blir det ingen pollinering!

I bönen Vår Fader finns fyra små ord som vi inte

ska glömma bort. De är: ”Låt din vilja ske.”

21

Livet består på många sätt av cirkulation. Jag tän-

ker på de olika årstiderna, ebb och flod, soluppgång och solnedgång.

Tydligast ser vi detta när liv övergår i död. Det vik-

tiga är att vi inser att det inte slutar med döden utan att döden pånyttföder livet.

Den mest använda bibelberättelsen för att illustre­

ra detta är den om vetekornet. Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd. (Joh 12:24)

I kyrkoårets rytm upplever vi på ett tydligt sätt cir-

kulation.

Den första delen av kyrkoåret präglas av julen och

påsken och berättar för oss om relationen mellan Gud och människa. Den andra delen, den långa trefaldighetstiden, betonar förhållandet mellan människa och människa. I korset som symbol ser vi detta tydligt. Den lodräta delen av korset visar på relationen Gud–människa och himmel–jord. Den vågräta delen av korset symboliserar människa och människa, öst och väst.

Nu i höst ska vi i vår församling göra en kyrkoårs­

vandring för våra församlingsbor. Vi ska låta dem an-

22

vända alla sina sinnen för att leva sig in i vad ett kyrko­ år har att ge.

Det första de möts av är ett rum fullt av sommar

och trefaldighetstid. På golvet finns konstgräs och mitt i alltihop står en midsommarstång.

Besökarna får sedan gå upp för en trappa för att

komma till andra våningen i församlingshuset. I trappan finns fullt av änglar, gjorda i olika material, och berättelser om änglar. I bakgrunden hörs änglamusik.

Väl uppe på plan två går besökarna först in i kapellet.

Därinne råder allhelgonastämning och det finns möjlighet att tända ljus för de döda.

Inne i det stora rummet hälsas besökarna först av

allt välkomna in i adventstid. Via uppsatta affischer får de veta varför vi firar advent, lucia och jul. De får smaka på glögg och pepparkakor och känna julens dofter.

Sedan går var och en vidare in i trettondedagstiden,

som följs av fastlag, fasta och påsktid. Överallt får de använda sina sinnen.

Utställningen avslutas ute på församlingshusets

balkong. Därute blåser Andens vind. Pingstens budskap känns tydligast utomhus!

23

Kyrkoåret är en fantastisk gåva. Det innehåller allt

som ryms i en människas liv. Före varje högtid kommer en förberedelsetid. Efter varje högtid kommer en efterfirningstid.

Vi vet alla att världen förändras oavbrutet. Som

motvikt ger traditionerna och högtiderna igenkännandets glädje. De skapar regelbundenhet och rytm i livet.

Det finns mycket tröst i cirkulation. Den innersta

hemligheten med cirkulationen är att ingenting är statiskt. Allting förändras. Det enda som vi med säkerhet vet, det är att förändring ständigt sker. Budskapet till dig som sörjer och är ledsen är därför att så som du har det nu, så kommer du inte att ha det för alltid …

24

Djur

D

att ett djur kan ge tröst har många människor erfarenhet av. Det är inte för inte som talesättet Hunden är människans bästa vän talar sitt tydliga språk.

Det är naturligtvis inte enbart husdjur som kan

trösta oss utan djur överhuvudtaget.

Det berättas att den helige Franciskus var så glad

över djurens existens att han till och med predikade för dem. Franciskus var speciellt förtjust i fåglar. Han menade till och med att fåglarna fungerade som budbärare till oss människor.

När jag möter sörjande får jag ofta höra berättelser

25

om hur djur har tröstat i svåra situationer. Påfallande ofta berättar de även om fåglar som på ett eller annat sätt har kommit med tecken.

En man berättade att när hans mor precis hade av-

lidit gick han ut på balkongen i moderns lägenhet. Modern bodde mitt inne i en storstad. När han stod därute för att hämta lite luft kom en svan flygande. Svanen landade konstigt nog på balkongräcket. Mannen menade att han inte på något sätt kände sig rädd för den stora fågeln, tvärtom. Han tolkade den som ett tecken, en hälsning från modern om att hon nu hade det bra.

När han några dagar senare gick till begravnings-

byrån för att ordna inför moderns begravning var valet lätt när det handlade om dödsannons. I stället för ett kors i dödsannonsen valde mannen en svan.

Ibland frågar människor mig om jag som präst

tror att det finns djur i himlen, om man exempelvis får ta med sig sin hund eller katt när man dör.

När jag får denna typ av frågor går mina tankar till

orden av profeten Jesaja i Gamla testamentet: Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Kon och björ­

26

nen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejo­net äter hö som oxen. Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo. Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt, ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten. (Jes 11:6-9)

Jag blir full av hopp och framtidstro när jag läser

de här orden av Jesaja som berättar om hur det ska bli när Guds rike har segrat. Att människor och djur lever tillsammans, då en gång, betyder för mig att de är med i Guds plan i ett annat liv.

På Bibelns tid var det inte vanligt med sällskaps-

djur. Det är därför svårt att veta om det finns djur i himlen. En sak får vi däremot tro på, och det är att vi har en kärleksfull Gud som vill glädje och gemenskap mellan djur och människor i stället för sorg och förlust.

Jag hoppas verkligen att det finns djur i him-

len, inte minst för människornas skull. Hur skulle vi kunna klara oss utan fågelsång, utan att få klappa ett litet nyfött lamm eller glädjas åt en hund som viftar på svansen?

Någon berättade att i Kina är det så, att när någon

skaffar en hund som husdjur, vittnar hundens namn

27

om vad man själv behöver allra mest. Hundar kan därför ha namn som Kraft, Stöd, Glädje eller Närhet.

Varje gång du kallar på hunden ropar du också på

det som du allra helst vill ha eller behöver:

– Glädje, kom Glädje så går vi!

Om du skulle skaffa dig en hund och reglerna var

desamma som i Kina, vad skulle du kalla den?

28

E

Ensamhet

kan ensamhet vara till tröst överhuvudtaget? Min erfarenhet är att ensamheten har många ansikten.

Ordet ensam är nog ett ord som för de allra flesta

är negativt laddat.

Den självvalda ensamheten kan vara njutbar med-

an den ofrivilliga kan upplevas oerhört smärtsam.

I min tröstebok vill jag tala om den goda ensam­

heten som ger dig en chans att möta Gud. Den ensamma tiden blir ofta en större realitet ju äldre vi blir. I denna fas av livet är det en fördel om vi inte enbart betraktar ensamheten som något negativt utan tvärtom kan se den som en möjlighet.

29

I ensamheten kommer ofta minnen. Har du tänkt

på att minnena är vår glädje, återseendet vårt hopp! I saknaden blir minnena väldigt viktiga.

En fördel med ensamheten är att vi i den har möj-

lighet att möta oss själva men även Gud.

I vardagen ger vi oss oftast inte tid att lyssna utan

fyller tillvaron med musik eller tomt prat.

Det finns ny kraft i tystnaden och stillheten. Nå-

got många lägger märke till när de för första gången är med på klosterretreater, där hela upplägget bygger på tystnad, är hur högljudda deras egna tankar och deras eget hjärta är.

Min erfarenhet säger mig att när jag lägger en

grund av tystnad och bön blir arbetet jag utför mer effektivt, mer fyllt av energi. Jag lär känna mig själv och Gud och framför allt min uppgift i livet bättre.

Försök att varje dag hitta en tid och en plats för

bön och eftertanke. Glöm inte bort att alla relationer tar tid att odla, speciellt relationen till Gud.

Ge bönen en tid och en plats i livet! Kom ihåg att

bön inte handlar om att vi måste informera Gud om våra behov. Gud vet redan vad vi behöver.

30

Det är inte alltid som det går lätt att be. Ibland

saknar man entusiasm och kraft. Den här erfarenheten har alla gjort som har försökt att be. Det finns tillfällen då bönen blir något som man pliktskyldigast börjar och slutar sin dag med. Och det finns stunder då man inte alls kan formulera någon bön. Bön har inte med plikt att göra. Bön är ett sätt att umgås med Gud. Därför är det skönt och befriande att veta att vi kan be utan ord. Som när man sitter tyst med en riktigt nära vän utan att det känns obekvämt.

Genom tystnaden växer tilliten till Den som ser i

det fördolda!

Ett gott litet råd: Om du inte lär dig att utveckla

din förmåga att själv skapa mening i ditt liv, kommer du alltid att vara beroende av andra.

En engelsk präst berättade att när han var ny präst

placerades han att tjänstgöra i en stor katedral.

Den stora kyrkobyggnaden låg på den engelska

landsbygden. Han hade ingen personal till sin hjälp och inte mycket ekonomiskt stöd. Det kom inget folk till kyrkan. Söndag efter söndag ekade det tomt mellan kyrkväggarna.

31

Den unge prästen funderade mycket på vad han

skulle göra åt saken.

En dag kom han på det. Han skulle bara göra en

enda sak: gå in i sin ensamhet och be till Gud att ett under skulle ske!

Han bad – och folket kom, först några stycken, där-

efter fler och fler.

Den unge prästen tvivlade många gånger när han

bad, men han slutade inte att be!

32

Frid

F

en känd legend berättar: En rik man blev en gång hotad med en pistol och följande ord:

– Pengarna eller livet!

Den rike mannen svarade:

– Mina pengar, aldrig i livet, dem behöver jag själv,

hellre då livet.

Finns det något viktigare i livet – än livet självt?

Någon skulle nog svara: hälsan.

Ännu viktigare är friden.

Vi kan göra denna upptäckt om vi umgås med svårt

sjuka människor som trots sitt hälsotillstånd utstrålar

33

frid. Deras livsmöjligheter är begränsade på olika sätt och ändå utstrålar de trygghet och hopp. De bär på en inre kraftkälla.

En stark förtröstan på Guds nåd kan ge en männi-

ska ett lugn.

Alla människor har sina svagheter. Alla människor

är dödliga. Absolut trygghet kan bara Gud ge oss. Han bär oss och håller om oss hela livet. Vi kommer aldrig att falla ur hans skyddande och kärleksfulla famn. Han fyller vårt inre med fullständigt lugn.

En medmänniska kan erbjuda oss samma trygg-

het en viss tid. Men det är bara när vi ser medmänniskan som en tillfällig medarbetare i Guds rike som den tryggheten fungerar.

Vid ett besök i England köpte jag i en kristen bok-

handel en liten tavla, med följande tänkvärda ord:

Ta dig tid att tänka, det är en källa till kraft.

Ta dig tid att leka, det är den eviga ungdomens hemlighet.

Ta dig tid att läsa, det är visdomens springbrunn.

Ta dig tid att bedja, det är den starkaste kraften på jorden.

Ta dig tid att glädjas, skratta och le, det är musik för din

själ.

34

Ta dig tid att glömma dig själv ibland för att vara till

för andra.

Det ska ge dig en inre frid.

Franciskus av Assisi myntade orden: Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

När jag läser de orden tänker jag alltid på den gläd-

je som det sägs att Franciskus hade i sitt inre. Franciskus kunde bli obeskrivligt glad när han fick se en fjäril eller kände doften av en blomma. Kanske är det så att glädje och frid hör ihop.

Jag tror att vi kan öva upp oss i att känna glädje

för det lilla i livet. Om vi lyckas med detta byggs en frid och tillfredsställelse sakta upp inom oss.

Ta vara på stunden! Lär dig vara närvarande när

du diskar, klipper gräset, tar ett varmt bad eller bär ut sophinken.

Om vi lär oss att försöka leva här och nu i stället

för att hela tiden drömma om något bättre, tror jag att vi sår ett frö för friden.

Sträva efter att hitta frid med Gud, frid med dina

medmänniskor och frid med dig själv!

35

För en tid sedan lyssnade jag till ett föredrag. Före-

dragshållaren hade en stor glasskål framför sig. Bredvid skålen låg tre stora stenar samt en hink med grus och småsten. Föredragshållaren frågade publiken hur allt skulle få plats i skålen. Det rätta svaret var att först måste de stora stenarna läggas dit, därefter allt grus och all småsten. Skålen, stenarna och gruset fick symbolisera livet. Budskapet var att ska vi få rum med allt i våra liv måste de viktigaste sakerna först läggas på plats.

Om vi har grunden lagd kan vi orka med att bära alla små bekymmer och problem. Föredragshållaren berättade därefter om de tre grundstenarna i sitt liv.

När jag kom hem den kvällen funderade jag över

vilka mina tre grundstenar är. Jag kom fram till att jag i varje fall ska sträva efter att den ena av de tre stenarna stavas FRID .

36

Glädje

G

en liten flicka satt och åt frukost när en solstråle letade sig in genom fönstret. Den träffade flickans sked som glänste i solen. Hon tog genast in skeden i munnen. Med ett stort leende sade hon:

– Mamma, jag svalde just en sked med solsken!

En av de mest besökta sidorna på internet under

de senaste åren har varit ”Den skrattande bebisen”. Det är en helt vanlig vardagsvideofilmsnutt som några föräldrar någonstans i Sverige har spelat in. Sonen skrattar hejdlöst när han hör ett speciellt ljud. Varje gång hans pappa upprepar ljudet blir skrattet starkare.

37

Tänk så befriande det är att få skratta!

Det sägs att barn skrattar cirka 400 gånger om da-

gen, medan vuxna skrattar cirka 15 gånger. Var på vägen tappade vi de 385 skratten? Ja, det kan man verkligen fundera över!

Det går faktiskt att känna glädje mitt i all sorg. An-

ledningen till att det är så, tror jag är att det bor väldigt mycket sorg i glädjen. Precis som det kan bo glädje i sorgen.

Om man kan vara glad över litet, har man mycket att

vara glad över.

Orden stod broderade på en kudde hos en gammal

dam jag hälsade på en dag.

Hennes positiva kynne smittade av sig.

När vi satt på hennes balkong och drack kaffe, sade

hon:

– Kom ihåg att de lyckligaste människorna verkar

vara de som inte har något särskilt skäl till det, bortsett från det faktum att de är lyckliga!

Den gamla damen fortsatte att berätta:

– Du ska veta att varje morgon när jag vaknar så

tänker jag att jag har två möjligheter: Antingen kan jag

38

välja att vara på dåligt humör eller så kan jag välja motsatsen, att vara på gott humör. När jag resonerar med mig själv om valet att vara på dåligt humör blir resultatet att jag väljer bort det alternativet med en gång. Hur roligt skulle det vara för min omgivning och mig själv med det dåliga humöret? Nej, det finns bara ett val. Det självklara valet är det goda humöret.

Damen menade att allting börjar i huvudet.

Vi talar med varandra om olika livsstilar och tv-

program som ”Du är vad du äter.” Damen hävdar att det faktiskt även är viktigt vad vi tänker, inte minst om oss själva. Hon skojar och fantiserar om att starta ett tv-program med rubriken ”Du är vad du tänker”.

Glädjen har så många ord, men sorgen har nästan

inga. Är det därför sorgen är så svår?

När man har varit med om något roligt är det lätt

att hitta orden.

I sorg undviker vi till och med varandra, eftersom

det är så svårt att veta vad man ska säga.

Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång

och motgång här tätt följes åt. (Sv Ps 269:1) Så står det i en av våra mest älskade psalmer.

39

Damen jag samtalade med på balkongen menade

att i sorgen finns glädje och i glädjen finns även sorgen.

När jag var på väg hem från den gamla damen

ställde jag mig följande frågor: Skulle jag vara rädd om glädjen i livet om jag aldrig hade fått uppleva sorg?

Skulle jag som medmänniska kunna trösta någon

som är ledsen och förtvivlad om jag själv aldrig hade upplevt sorg?

Sorgen och glädjen går hand i hand. Medgången

gör mig trygg och stark och ger mig kraft att stötta den svagare, motgången formar mig till en ödmjukare människa som inte tar allting för givet.

Ibland kan det faktiskt vara så, att en människa

sprider glädje och skratt utan att vara medveten om det. Följande afrikanska berättelse skildrar detta:

Varje dag gick flickorna i byn till floden för att

hämta vatten i krukor som de bar på sina huvuden. En morgon fick en av flickorna syn på en mycket vacker fjäril efter att hon fyllt krukan med vatten. Flickan var så fascinerad av den vackra fjärilen att hon inte kunde låta bli att följa den med blicken. Det resulterade i att hon spillde ut en hel del av vattnet ur krukan.

40

När hon kom hem sade hennes mor:

– Usch, vad är du för en olycka! Komma hem med

så lite vatten!

Ofta blev det så när just den här flickan skulle gå

till floden för att hämta vatten. Hon fascinerades nästan varje morgon av någonting i naturen.

Varje gång hon kom hem fick hon skäll av sin mor

som sade:

– Alla de andra flickorna kommer alltid hem med

fulla krukor, men du spiller ut hälften. Du är verkligen inte till någon nytta!

Men så en morgon, när flickorna skulle gå till flo-

den, hände det sig att det längs med den annars så torra och tråkiga stigen växte gräs och små blommor i rött, vitt och gult.

– Det är dina vattendroppar som har gjort vägen

så grön och fin, sade flickorna och skrattade glatt!

41

H

Helighet

behöver vi både heligt och profant?

Jag tror att vi behöver olika miljöer och stäm-

ningslägen vid olika tillfällen i livet.

Jag iakttog en gång en turistgrupp på väg in i

Kölner­domen i Tyskland. När de kom in i den stora katedralen talade de högt med varandra. De kommenterade kyrkans rymd och olika föremål. Ju närmare de kom altaret, ju tystare blev de. Jag tror att det hade med respekt för det heliga att göra.

Altaret är kyrkans centrum. När vi är nära altaret

är vi nära Gud.

43

I många kyrkor finns en altarring runt altaret. Halv-

cirkelformen är en symbol för tid och evighet. Vi ser den ena halvan, den andra halvan finns i himmelen.

När vi firar nattvard tillsammans och faller på knä

vid altarringen har vi känslan av att de som gått före oss, hem till Gud, finns med oss.

Om du har mist någon du tyckte om, gå då in i en

kyrka. Tänd ett ljus och var tyst en stund. Ta in det heliga rummet, tystnaden och stillheten. Att avbryta vardagens buller med ett besök i en kyrka gör oss gott.

En altargång i en kyrka är kanske den väg vi män-

niskor har som den mest gemensamma genom livet.

Här bärs vi fram av nära och kära när vi ska döpas.

Den dag vi konfirmeras kan vi själva vandra altar-

gången fram för att bekräfta vårt dop framme vid altarringen.

En dag kanske vi hittar någon vi vill dela livet med.

Som brud och brudgum går vi hand i hand altargången fram för att säga ja till varandra.

Många är de söndagar på året, eller varför inte

vanliga vardagar, då vi får möjlighet att vandra fram till Herrens bord, till nattvarden.

44

Den dag vi dör bärs vi av andra människors hän-

der fram till Guds altare. Där får vi till slut överlämnas i Guds goda händer.

En majdag stannar jag till utanför domkyrkan i

Lund för att lyssna på fröknarna till de barn som på sin skolutflykt ska besöka katedralen. Lärarinnorna talar om för barnen hur de ska uppföra sig inne i kyrkan, hur de måste ta av sig kepsar och mössor och hur viktigt det är att de är lugna och tysta.

– Varför det? undrar en pojke.

Fröken svarar:

– Jo, för därinne bor Gud!

Livet innehåller många avskilda, heliga platser:

parker, monument, kyrkor, ja, till och med små ”vrår” för eftertanke i våra hem. De här platserna har en sak gemensam – de hjälper oss att öppna för vidare perspektiv, för de representerar något som är annorlunda och som skiljer sig från vardagen. Dessa platser behöver vi av olika anledningar. Jag behöver dem i mitt liv för att hitta lugn och ro, och som tröst i tillvaron.

45

I

Idrott

veckotidningar och kvällstidningar är fulla av tips om hur vi ska hålla oss i form. Ofta utlovas ungdom och hälsa, bara man är beredd att motionera.

När folk frågar varför jag är så glad i jogging och

varför jag använder så mycket av min tid till att motionera, brukar jag svara:

– Jag springer inte för att bli yngre utan för att bli

äldre!

Det här med ålder ska vi inte låta oss skrämmas av.

Tänk så här: Så gammal som du är idag, så gam-

mal har du aldrig varit. Men det är också så, att så ung

47

som du är idag, så ung kommer du aldrig någonsin att bli igen.

Idrottens betydelse i mitt liv är att få mig på gott

humör. Utan den hade jag inte varit den jag är idag.

Den hjälper mig framför allt att tänka sunt.

Prova själv. Frisk luft och en skön promenad är en

stor hjälp. Det vi har i huvudet måste landa i fötterna!

När jag var ute och gick i går såg jag en reklam­

pelare med följande textbudskap:

Glädje är inte att få det man vill ha. Glädje är att vilja

ha det man får. Jag minns inte vilken produkt det var som pelartexten gjorde reklam för, men jag minns orden.

Att leva ett så hälsosamt liv som möjlighet och läg-

ga sig vinn om rätt kost och motion är extra viktigt i en livskris. Motionera är faktiskt det bästa vi kan göra för att snabbt förbättra vår hälsa.

Var och en får försöka att hitta den form av idrott

som passar.

Förutom joggingen har jag hittat mycket kraft och

glädje i golfen. I den finns en hel del filosofi som hjälper mig att hitta nya vägar i livet.

En gång frågade en inbiten golfare mig om jag

48

visste vilket som var det allra viktigaste hålet i golfsporten. Jag gissade friskt men tyvärr inte rätt. Till sist svarade han mig:

– Det är nästa hål!

Golfen har lärt mig att det alltid finns nya möj-

ligheter. Misslyckas du vid ett hål, finns det alltid nya möjligheter vid nästa!

När en golfboll är ”Out of bounds” det vill säga ut-

anför spelbanan, blir bollen ospelbar. Tänk så mycket filosofi det ligger i detta uttryck! Vi måste försöka att hålla oss på banan, såväl inom golfen som i livet. Och så helt plötsligt, utan förvarning, drabbas vi av en kris i livet och befinner oss ”Out of bounds”. Vi frågar oss: Hur ska vi komma in på banan igen? Jo, i golfen tar vi en ny boll och försöker på nytt. I livet är svaret att det inte hjälper att ta till alkohol eller sömntabletter eller andra droger för att hitta rätt igen. Med denna typ av ”hjälpmedel” hittar vi definitivt inte in i spelet igen. Nej, det gäller att hitta nya möjligheter i en ny boll.

Det finns säkert massor med idrotter som likt gol-

fen har en filosofi som kan appliceras på människans liv.

49

Det skönaste med att idrotta är faktiskt känslan

efteråt. Kroppen känns avslappnad. Inom mig har jag en tillfredsställande känsla som säger mig att jag har varit duktig. De problem och bekymmer jag hade före joggingturen känns inte så fruktansvärt tunga och oöverstigliga längre. Jag har en mer avslappnad inställning till allting.

I sorg och ledsnad har jag också upplevt att det har

hjälpt att titta på när andra idrottar. Att följa med i en spännande fotbollsmatch eller att framför tv:n heja på en duktig friidrottare skingrar tankarna. Jag koncentrerar mig i det läget på andras prestationer.

50

Jobb

J

kan man verkligen jobba bort en kris? Svaret på den frågan är helt klart: JA!

Vetenskapen har flera gånger visat att just arbete

och då främst skapande arbete dövar ångest bättre än något annat.

Arbete på grekiska heter Energeia. Att arbeta ger

dig ny energi.

För min del har arbetet varit en god hjälp. När jag

använder ordet arbete gör jag det i en vid bemärkelse.

Det behöver inte nödvändigtvis betyda ett arbete som du går till mellan klockan 8 och 17. Det kan även inne-

51

bära att du arbetar med något konstnärligt och skapande hemma. Du kanske tycker om att skriva, måla eller handarbeta. Det viktiga är att hitta en sysselsättning.

När man är ledsen är en bra medicin att göra nå-

gonting för en annan människa, kanske som anställd, eller som frivillig. När du ställer upp för någon annan glömmer du ofta dina egna problem och bekymmer.

Följande kinesiska berättelse talar om detta:

”En kvinna miste sin ende son. I sin sorg gick hon

till ortens vise man och sade:

– Vilka böner, vilka magiska besvärjelser kan du

komma med, så att min son kan återvända till livet?

I stället för att skicka bort henne eller försöka tala

henne till rätta, svarade han:

– Kom hit med ett senapskorn från ett hus som

aldrig upplevt sorg. Det ska vi använda för att driva ut sorgen ur ditt liv.

Kvinnan gav sig genast i väg för att söka efter det

magiska senapskornet. Först kom hon till ett pampigt patricierhus, knackade på och sade:

– Jag letar efter ett hem som aldrig har upplevt sorg.

Är det här ett sådant ställe? Det är mycket viktigt för mig.

52

Man svarade henne:

– Du har sannerligen hamnat på fel ställe!

Därefter började man beskriva alla de tragiska hän-

delser som nyligen drabbat dem som bodde i huset.

Kvinnan sade till sig själv:

– Vem är bättre skickad än jag att hjälpa dessa

stackars olyckliga människor, jag som själv drabbats av en svår olycka?

Hon stannade kvar ett tag för att trösta dem, och

sedan fortsatte hon sitt sökande efter ett hem som aldrig upplevt sorg. Men vart hon än kom, till eländiga kyffen och ståtliga palats, möttes hon av den ena berättelsen efter den andra om bedrövelser och olyckor.

Till slut gick hon så helt upp i arbetet med att hjälpa och trösta andra sörjande, att hon glömde jakten på det magiska senapskornet och aldrig insåg att detta sökande faktiskt hade drivit ut sorgen ur hennes liv.”

Ett exempel på att det är tillfredsställande att hjälpa andra finns i följande:

Utanför mitt köksfönster kan jag se barn som för-

söker att lära sig cykla. Minns du själv hur det kändes?

53

Jag minns hur min morfar sprang bakefter min

cykel medan han höll i en lång pinne som var fastsatt på pakethållaren.

En dag släppte han taget utan att jag märkte det.

Jag kunde cykla! Vilken frihetskänsla! Vilken stolt-

het, både inom mig och inom min morfar.

En kväll för några månader sedan hade jag och någ-

ra väninnor bestämt oss för att vi skulle lära invandrar­ kvinnor i vår stad att cykla. Det är ett projekt för att minska segregationen.

Inför den uppgiften bad jag en bön om att de skulle

få känna den frihet och stolthet jag själv kände när jag lärde mig att cykla!

Den kvällen somnade jag med ett leende på läp-

parna. På näthinnan fanns speciellt en kvinna från Somalia. Hon lärde sig snabbt att cykla, faktiskt tack vare min insats!

54

K

Kunskap

när vi råkar ut för en svår kris, en stor sorg, är det bra att vi har kunskap om hur sorgen fungerar. Sorgen har många faser. En fas stavas chock. Du kan inte förstå vad som har hänt. Du kan inte tänka klart och konstruktivt.

Därefter kommer reaktionsfasen. I denna fas vill

du oftast inte bli påmind om det som inträffat.

En annan fas är bearbetningsfasen. Du försöker

arbeta dig igenom det som har hänt och du försöker att förstå. I denna fas ältar du om och om igen det som har hänt och känner ett stort behov av att få prata av dig.

55

En annan del av sorgen är acceptansen eller nyorienteringsfasen. Du accepterar att det som har hänt är en realitet. Motsatsen är att du förnekar händelsen.

Det finns faser i sorgen då du vill regrediera, bli liten som ett barn. Andra dagar känner du dig stark och full av tillförsikt.

Så här är det för alla. Sorgens faser följer inte ett

strikt mönster. Den ena fasen växlar snabbt över till en annan. Det väsentliga är att vi tillåter oss själva att gå igenom olika faser för att kunna komma vidare.

Skriv ner hur du känner dig. Försök att få kunskap

om hur du reagerar på olika saker, vid olika tider och i olika sammanhang. Fråga dig själv: När mår jag sämst, är det på morgonen eller på kvällen? Hur känns det på helgerna? Är det lättare att bära det som har hänt på vardagarna? Varför är det så? Försök att hitta ett mönster i hur du mår. När du har hittat det, ta då nästa steg och fråga dig själv hur du kan göra för att må bättre vid de tidpunkterna, i de sammanhangen.

För att komma vidare i livet är det viktigt hur du

tänker. Allting börjar i huvudet.

Fråga dig själv: Hjälper mina tankar mig att känna mig

56

nöjd med mig själv och mitt liv? Skulle jag kunna tänka i andra banor? Vilka fördelar skulle det finnas med att se det hela ur ett annat perspektiv?

Det förflutna kan inte göras ogjort, men jag kan

välja om det som har hänt ska få fördärva min framtid.

Ett bra råd är att bli arg på dina negativa tankar;

de är ju faktiskt dina fiender. Tala med dina negativa tankar och säg åt dem att hålla tyst eller ge sig iväg. När du märker att en negativ tanke är på väg kan du ropa stopp till dig själv och den tanken. Vad jag menar är att du ska ifrågasätta ditt negativa sätt att tänka.

För några månader sedan lyssnade jag till ett före-

drag om tankarnas betydelse.

Föredragshållarens budskap var att när du känner

dig nere behöver detta inte betyda att du är svag. Det finns ingen människa som fungerar till 100% hela tiden.

Känslor är inte bestående utan övergående fenomen.

Vila i förtröstan på att din normala kapacitet kommer tillbaka när du känner dig bättre igen.

Ansträng dig för att förändra det du inte tycker

om och acceptera det du inte kan förändra. Du kan åtminstone förändra din inställning. Ta en dag i sänder

57

och ställ upp dagliga mål. Tänk på psalmens ord: ”Blott en dag … ”

Tänk positivt och säg till dig själv: Varje kris kan

innehålla ett tillfälle att lära sig mer om sig själv och den egna förmågan att lösa besvärliga problem.

Försök att tycka om dig själv. Var rädd om dig själv.

Unna dig trevliga saker och upplevelser!

En bra självkänsla bottnar i att du tycker om dig

själv och är medveten om dina starka sidor såväl som dina svaga.

Om du har kunskap att uttrycka dina behov och

känslor ger det dig en bättre möjlighet att styra ditt liv.

I sista hand beror det faktiskt på dig själv om du

ska må bättre. Det är en spännande och omtumlande erfarenhet att inse att du har kraft att forma din egen framtid!

58

L

Livsnjutning

pianostämmaren kom på besök tidigare idag. Han kommer vartannat år för att stämma mitt piano. I sin verktygslåda har han en massa verktyg. Det viktigaste av dem alla är trots allt en stämgaffel. Stämgaffeln bär tonen A inom sig. Utifrån den tonen kan pianostämmaren sköta sitt jobb och få pianot att klinga rent igen.

Att få livet att stämma är ingen lätt uppgift. Till

vår hjälp måste vi ha en grundton, en grundbult som vi kan rätta oss efter. I mitt liv heter den grunden Gud. Gud hjälper mig att hitta balans i livet!

Min gudsbild omfattar en Gud som vill att vi män-

59

niskor ska ta vara på livets goda, om vi har möjlighet.

Livet är så kort! Det gäller att våga unna sig att njuta!

På väggen i mitt arbetsrum har jag en fantastisk tav-

la med pratbubblor på. Den föreställer två män som sitter och tittar ut över Stockholm. Plötsligt säger den ene:

– En dag ska vi alla dö!

Den andre mannen svarar:

– Ja, men alla andra dagar ska vi ju inte det!

En amerikansk intervjuundersökning med nittio-

femåringar visade följande: Om de hade fått leva om sina liv så skulle flertalet ha älskat mer, brytt sig mer, tagit mer tid till nära och kära. De flesta menade också att de skulle ha tagit fler risker, vågat mer farliga saker.

Flera av de intervjuade svarade lustigt nog också att de skulle ha ätit mera glass!

Vad unnar du dig? Vad är livsnjutning för dig?

Spara inte på det som du verkligen vill göra. Se till

att göra det du vill – nu!

Vad handlar livet egentligen om? Handlar det om

pengar, makt, ära … ?

Funderingar kommer när vi ger oss tid att tänka

efter.

60

En sommarmorgon när jag hade varit uppe vid

landsvägen och hämtat morgontidningen kom mina funderingar. På vägen tillbaka från brevlådan bestämde jag mig för att strunta i att gå på grusvägen. I stället valde jag att gå i det daggvåta gräset, barfota.

Tillbaka vid stugan satte jag mig på trappan med

tidningen och en kopp kaffe. En humla satt i rosenbusken bredvid trappan, och jag minns att jag tänkte: att få sitta ute en sommarmorgon med en kopp kaffe och en färsk dagstidning – det är vad livet handlar om! Det är livsnjutning!

En dagstidning presenterade en undersökning om vad som oroar oss. Det stod:

40 procent är en oro för det som aldrig inträffar.

30 procent är en oro för det förflutna, som vi inte

kan göra någonting åt.

12 procent är en oro för sjukdomar vi aldrig får.

10 procent är en oro för vuxna barn och vänner

som kan stå på egna ben.

8 procent är en oro för verkliga problem.

61

Om dessa siffror stämmer är 92 procent av all vår oro helt onödig.

När vi summerar våra liv kan vi konstatera att vi

genomlevt många katastrofer som aldrig inträffade …

När jag var liten berättade min farmor sagan om

den gamla eken för mig.

Den gamla eken tyckte så synd om dagsländan.

Dagsländan lever bara en enda dag, och eken var redan 365 år gammal. Men dagsländan njöt så intensivt av sin enda dag att trädets medlidande förvånade den.

Dagsländan sade till eken:

– Du kanske har tusentals dagar, men jag har tusen­

tals ögonblick att njuta av.

Och så fortsatte dagsländan dansa i solen, lukta på

klöver och kaprifol och ta vara på vartenda ögonblick.

Den slutade sin dag lika lyckligt som den levt, sit-

tande på ett grässtrå.

Tillåter jag mig någonsin att bara njuta av vad li-

vet innehåller?

En regnig dag tittade vi som jobbar tillsammans

ut genom fönstret på kontoret. En av mina arbetskamrater sade:

62

– Vilket förskräckligt väder!

Det regnade ute. En pojke i regnställ verkade ha

jätteroligt när han lekte och stampade i en vattenpöl.

Jag kunde inte låta bli att tänka: förskräckligt väder,

för vem?

Handlar inte hela vårt liv om vilken inställning vi

har?

63

M

Musik

det finns många berättelser om hur sånger av olika slag har hjälpt människor i olika situationer. Det blir genast ljusare och lättare att andas när människor sjunger tillsammans.

En kvinna som överlevde Estoniakatastrofen be-

rättade att de som satt tillsammans i samma livbåt som hon sjöng psalmer på svenska och finska medan de höll varandras händer.

Musikens enda syfte borde vara att förhärliga Gud och att ge människans ande vederkvickelse. Så skrev Johann Sebastian Bach en gång. Nog hade han rätt!

65

Musiken har helt klart en läkande effekt. Man kan

undra varför? En anledning är att den berör och att den berör mer än ord. Musiken har ett internationellt språk som alla kan förstå. Den når över alla gränser och blockeringar. Den är inte geografiskt, språkligt eller förståndsmässigt bunden.

Visserligen botar inte musik sjukdomar, men ve-

tenskapen har kommit fram till att musik kan skapa ett gynnsamt klimat på vägen mot bättring; den löser spänningstillstånd och förbättrar väsentligt möjligheterna att verbalt arbeta igenom konflikter.

Musiken innehåller såväl dur som moll, precis

som livet innehåller glädje och sorg. Vi behöver både och. Musiken hjälper oss att förstå det oförklarliga samtidigt som den hjälper oss att känna helheten.

Vad ska man göra när allt är grått och trist runt-

omkring? När människorna i ens närhet är sura och på dåligt humör? När atmosfären är mörk och grå?

Aposteln Paulus har svaret: sjung, helst lovsånger!

Det finns många vittnesbörd om hur just andli-

ga sånger har hjälpt människor på ålderdomshem, på sjukhus och i fängelser.

66

Det hände för många år sedan. Jag skulle ha guds-

tjänst på ett äldreboende. Där fanns en dement dam som inte hade sagt en hel mening på flera år. I gudstjänsten sjöng vi den mycket välkända psalmen Härlig är jorden.

Mitt i psalmen utbrast den gamla damen över-

lyckligt:

– Jag är i kyrkan!

Hon kände plötsligt igen sig genom musikens ord

och toner. Ofta kan just musik hjälpa oss att minnas.

När du är ledsen och nedstämd, lyssna på den

sorts musik som just du tycker om. Dröm dig bort till positiva, glada minnen. Musikens olika stämningslägen kan hjälpa dig att få ordning på ditt känsloliv.

I musiken finns även klagosånger. Ibland kan det

vara befriande att få skrika ut sin sorg, klaga högt inför Gud över alla orättvisor.

När jag känner mig övergiven och tungsint hjäl-

per det ofta att spela en stund på pianot. Musiken jag då själv skapar ger mig harmoni och distans till det som jag upplever som svårt.

En annan variant är att lyssna på musik som andra

67

har skapat för att glädja mig. När jag lagt min favoritskiva i cd-spelaren känns livet betydligt lättare att leva!

68

N

Natur

august strindberg sade en gång: ”Människan är obotligt religiös.”

Han lär ha menat att har hon en gång börjat se

spåren av Gud i naturen, har hon svårt för att låta bli att tänka på Gud varje gång hon ser en liten blommas leende om våren och sommaren. Naturen blir till tecken som berättar om Gud. Att gå ut i naturen kan jämföras med att gå in i sig själv.

Några barn fick en gång låna ett förstoringsglas.

De var helt fascinerade av vad de såg när de använde det för att titta på stenar, blad och blommor. De kände sig som små forskare i sina upptäckter.

69

Mycket förändras för oss när vi tittar närmare på

naturens under. Plötsligt inser vi hur fantastiskt allt är uttänkt.

Egentligen borde vi använda ”förstoringsglas” var-

je kväll för att göra en tillbakablick på dagen som varit, titta närmare på allt det positiva vi fått vara med om på bara en enda dag.

Stefan Edman formulerar på bara några rader i sin

bok Förundran (2006) varför han känner så starkt för att värna naturen och miljön: ”Min allra djupaste källa till en­ gagemang för en rimligare värld heter förundran … Fascina­ tion inför skapelsens skönhet, där jag anar den yttersta kraft och kärlek i tillvaron som vissa av oss envisas med att kalla Gud.

Om man skulle fråga ett barn vilken färg naturen

har skulle barnet helt klart svara: grönt.

Naturens gröna färg har faktiskt i sig själv en direkt

lugnande och kurerande effekt. Forskning har visat att patienter som rehabiliteras i kontakt med en lummig park eller skog uppnår lättare normal puls och blodtryck och får ibland till och med ett ökat immun­försvar.

Kanske är det också därför som den gröna färgen är så vanlig på sjukhus exempelvis i operationssalar.

70

När vi är ledsna och nere behöver vi känna oss

inneslutna i något som är ofantligt mycket större än samhället och vi själva. Att ta en promenad längs med havet eller ta en tur i skogen får oss att andas lättare.

Havet har många temperament, precis som människan.

Det är stor skillnad att titta ut över ett hav som är i uppror jämfört med ett hav som ligger stilla som en spegel.

Det upproriska havet med sina höga vågor, sin mörka färg och skummande yta kan skrämma oss medan det spegelblanka kan skänka lugn och harmoni.

Tänk på att för pengar kan du varken köpa solned-

gångar, sjungande fåglar eller musik av vinden i träden.

Allt får du gratis!

I skolan fick vi lära oss de fyra räknesätten: addi­

tion, subtraktion, division och multiplikation. Gud har ett femte räknesätt att lära oss. Tack för det femte räkne­sättet – den oändliga nåden!

Det berättas att Martin Luther en gång lämnade sitt

bibliotek. Han gick ut i den härliga vårluften och sade, när han beskådade den sköna månaden majs underbara växtlighet: Vår Herre har skrivit in löftet om uppståndelse, inte endast i böcker utan även i varje knopp och blomma om våren.

71

Även om stora tänkare och filosofer har gjort tänk­

värda uttalanden om naturen är det viktigaste att du själv får upptäcka naturens storhet.

Ofta ber du och jag Gud om tecken i våra liv. I för-

älskelse och kanske även i sorg är vi öppna för naturens tecken.

Öppna dina sinnen just idag för att ta emot ett

tecken från Skaparen själv!

72

Ord

O

en kväll satt jag barnvakt åt en femårig pojke.

Innan han skulle gå och lägga sig bad han mig att läsa en saga. När jag hade kommit till sagans mitt blev jag plötsligt avbruten av pojken som sade:

– Stäng igen boken! Det är ingen idé, det kommer

bara ord från dig.

Visst hade han rätt! Jag hade ju bara läst rakt upp

och ned. Det fanns ingenting av mig själv i det jag läste.

Ingen närvaro! Pojken märkte att det fattades något.

Bokstaven fanns där, men var fanns känslan? Anden?

Jag själv?

73

Ord kan både trösta och såra. Vi måste vara var-

samma med våra ord till varandra. Att tala är silver men tiga är guld är ett ordspråk som jag som präst och själavårdare försöker att tänka på i mötet med dem jag ska trösta. Min främsta uppgift är att försöka lyssna.

I sorg och saknad kan det vara en tröst att läsa

andras ord. Dikter, noveller och romaner som handlar om det som jag själv är ledsen över är en hjälp i det svåra. Jag tror att det handlar om att dela verkligheten med någon.

Undersökningar har visat att när vi använder po-

sitiva ord till varandra, även i svåra omständigheter, slappnar vi av. Goda ord skapar en atmosfär som är välgörande för hälsa och sömn.

Negativa ord skapar spänningar. Vi blir mindre

kreativa. En jämn ström av negativa ord skapar disharmoni.

En kvinna som inte kunde få barn gick till en lä-

kare. När undersökningen var genomförd sade läkaren till patienten:

– Det finns inget större fel på dig.

När kvinnan lämnade läkarmottagningen hörde

74

hon gång på gång läkarens ord inom sig: ”Det finns inget större fel på dig.”

Hon tänkte: alltså måste det finnas något mindre.

Det är viktigt att vara varsam med orden!

I Bibeln står det: Vänliga ord är som honung – smakar

sött och gör kroppen frisk. (Ords 16:24)

Våra ord kan föra oss närmare varandra, eller ska-

pa avstånd.

Ibland tycks det som om ett enda ord kan riva sön-

der ett förtroende som det har tagit år att bygga upp.

Många är de gånger då ett enda försonande ord

skulle räcka för att ställa allt till rätta.

Tre ord som ger mig mycket hopp är: Var inte

rädd. De tre orden finns på många ställen i Bibeln. När de används handlar de ofta om döden: Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till dö­ den och dödsriket. (Upp 1:17–18)

Orden används också när ett högre väsen, en ängel,

ska förkunna något viktigt. Budskapet inleds med orden: Var inte rädd!

75

P

Platser

alla människor har någon plats som de är extra förtjusta i – ett smultronställe. När livet gör oss illa och vi känner oss otrygga vill vi gärna tillbaka till platser som gör oss lugna och trygga. För min del är det än idag som vuxen min barndoms sommarort – Hittarp, norr om Helsingborg.

Ofta tar jag cykeln och cyklar dit ut för att bara

få vara. När jag sitter på stranden och blickar ut över Öresund kommer många minnen för mig, inte minst från barndomen. Att gå tillbaka i tiden kan vara lugnande och läkande.

77

Vi behöver alla platser där vi kan hitta ro och frid.

När jag träffar människor som har mist en nära an­

hörig ställer jag frågan: Hade han/hon något smultronställe? Varje gång jag ställer den frågan sker något med den sörjandes minspel. Ansiktet skiner upp när han eller hon får berätta om den anhöriges speciella plats här på jorden. I minnena ligger det en stor glädje.

Skog, hav eller fjäll? Vad betyder mest för dig? Var

skulle du kunna finna tröst? Har även du ett smultronställe som är förknippat med barndomen?

Om vi ska åka på en tågresa som är lite längre be-

hövs det i regel platsbiljett.

För en tid sedan skulle jag ta tåget till Stockholm.

Jag fick en platsbiljett som innebar att jag fick åka baklänges till huvudstaden. När jag lämnade Skåne bakom mig, slog det mig att jag under hela resans gång hade det förflutna i blickpunkten. Framtiden, det nya, låg bakom mig, det kunde jag inte se när jag for fram genom landskapet. Tanken slog mig att en människa ofta reagerar så vid en svår förlust. Vi hänger oss kvar vid det som har varit. Vi vill inte titta framåt, endast leva i det som har varit.

78

Vilken skillnad det är att i stället välja att åka fram-

länges, in i framtiden. Det som har varit har jag vänt ryggen, beredd på det som ligger framför …

På tal om olika platser i livet tror jag att det är värde­

fullt att vi även hittar nya betydelsefulla platser i våra liv och inte enbart minns de platser vi har varit med om.

Vissa platser väcker någonting inom oss som, ja,

det låter märkligt, men som kanske påminner oss om ett annat liv, en annan existens, en annan tid.

Jag glömmer aldrig när jag kom till staden Rom

första gången. På något märkligt sätt kände jag mig så hemma i staden. Jag visste, utan att någon hade berättat för mig, hur jag skulle hitta till olika platser. Inne i en liten kyrka i utkanten av staden var det extra tydligt.

Känslan av hågkommelse var både skrämmande och härlig. Var det inbillning eller … ? Själv vet jag inte svaret på den frågan.

Vissa platser påverkar oss mer än andra. Vad det

beror på är svårt att veta, men det är fantastiskt att det är så. Jag vill uppmuntra dig att hitta nya platser i livet som kan få betyda något. Våga resa! Om det inte är möjligt i verkligheten så gör det i tanken och fantasin!

79

När jag frågar människor om de har någon favo-

ritplats, svarar de allra flesta att egentligen så trivs de allra bäst hemma. Att ha ett hem att trivas i är en verklig gåva. Den som sätter nyckeln i låset till sitt hem och känner att härinne väntar något bra, den personen kan känna sig mycket lycklig. Att trivas hemma hjälper den som är ledsen. Om man inte trivs hemma, trivs man nog inte så lätt någon annanstans heller.

De allra flesta trivs där de blir vänligt bemötta och

där det finns goda vibrationer. För en person kan det handla om mammas gamla hus, för en annan om mosters veranda och för en tredje om systerns våning. Återvänd dit där du känner dig älskad, accepterad, saknad och där du får stöd.

80

Qultur

Q

om man slår upp ordet kultur i Bonniers uppslagsbok (2007) kan man läsa följande:

Uppodling och brukande av jorden; anläggning av

skogsbestånd.

Uppfödning av vissa djur, avel; renodling av bakte-

rier.

Människors sätt att leva, tänka och verka inom ett

visst område under en viss period.

Konst, litteratur, religion, vetenskap (andlig kultur).

Bildning i hyfsning, takt och folkvett.

81

Vill man ha en lite kortare förklaring på vad det egentligen betyder, så kommer ordet från latinet och betyder odling.

I denna tröstebok är det främst den fjärde bety-

delsen som avses.

Den store filosofen och författaren Goethe lär en

gång ha sagt: Man borde åtminstone en gång varje dag lyss­ na till en liten sång, läsa en god dikt, titta på vackra bilder och om möjligt säga några vettiga ord.

Det är allmänt känt att konst, litteratur, film och

teater har en läkande och tröstande effekt. Varför, kan man undra? Svaret är förmodligen att olika former av kultur har förmågan att få tiden att stanna, röra sig baklänges eller flyga in i framtiden. Om vi läser böcker får vi i våra egna liv uppleva och leva andras liv. På precis samma sätt förhåller det sig med film och teater. Kulturens värld får dig att drömma, skratta, gråta, undra, vilja veta och glömma. Den tar dig med på underbara äventyr, passionerade kärleksaffärer och fantastiska sago­berättelser när vardagen känns grå.

När jag var som mest ledsen och nedstämd hyr-

de jag en hel box med filmer i en serie. Jag rullade ner

82

persiennerna och flydde in i en annan värld bara för att överhuvudtaget orka leva vidare. Filmerna blev en medicin för mig. De hjälpte mig att tänka på andra människors livsöden.

Den nutida konsten ligger oftast ett steg före. Den

vill visa vart samhället är på väg. Konsten kan därför hjälpa oss att hitta framåt, se nya möjligheter med hjälp av annorlunda färger och former.

I somras var jag i Frankrike. Jag besökte ett konst-

museum. Det pågick en utställning av den judiske konstnären Marc Chagall. Utställningen hette Fönster.

Budskapet till besökarna var att våga titta ut, se nya

perspektiv, upptäcka att även om vi ständigt tittar ut ur ett och samma fönster finns det alltid något som har förändrats. Ingenting är statiskt!

Motsatsen: att inte våga, inte vara öppen för att li-

vet faktiskt pågår därute, finns i en saga för barn, som Petra Szabo har skrivit: Glasblommornas land.

Den handlar om ett folk som lever ett helt öppet liv

i genomskinliga hus. En dag kommer en främling och lurar människorna. De blir rädda för varandra och börjar därför måla husen med svart färg så att ingen kan se

83

in i husen. Genom ett barns ingripande avslöjas främlingen och de kan på nytt leva ett genomskinligt liv.

Jag läste i en tidskrift att för att hjälpa barn med

traumatiska minnen lät man dem lyssna på musik som var på så svag ljudnivå att de fick uppbringa all möjlig koncentration för att höra vad rösterna sjöng och vad texterna handlade om. Det hjälpte barnen att glömma det jobbiga och svåra och i stället koncentrera sig på något helt annat.

Hur skulle kultur i olika former kunna trösta dig?

Vilken konstform skulle hjälpa dig?

84

R

Riter

när något oförklarligt har hänt och orden inte räcker till är det fint att det finns riter. Ritualer av olika slag hjälper oss att nå bitar i oss själva som vårt medvetna jag har svårt att ta till sig. Ritualer är kanske viktigast vid olika övergångar i livet. De ger oss kontakt med något som finns bortom vardagen.

Från min utbildning till präst kommer jag ihåg

hur vi som pluggade tillsammans och skulle ut på landet och praktisera under sommarmånaderna våndades för att predika över ämnet Förspillda tillfällen. (Varje söndag har en rubrik för att markera dagens tema.)

85

Hur skulle vi predika?

Av en pedagogisk lärare fick vi tipset att utrusta

gudstjänstdeltagarna med papper och penna i samband med att de gick in i kyrkan. Under predikan skulle var och en rita en symbol för ett förspillt tillfälle. De små teckningarna kunde till exempel föreställa ett barn, ett bröd, en plånbok eller ett hjärta. Tanken var att de små lapparna sedan skulle skickas bakåt och ut ur kyrkan medan prästen förkunnade: Lev inte i gårdagens förspillda tillfällen. Lev i morgondagens nya möjligheter.

Guds nåd är ny varje morgon!

I min vinterjacka har jag alltid tre stenar i fickan.

De är inte stora. Jag har plockat dem på en solig strand någonstans. De ser olika ut, och för mig symboliserar de orden tack, hjälp, förlåt.

När jag står och väntar på bussen eller står i kön till

en bankomat händer det ofta att jag stoppar handen i jackfickan. Jag känner på de tre stenarna och tänker att den största stenen står för allt jag vill tacka Gud för. Det finns mycket att vara tacksam över varje dag. Den andra stenen är slät och mjuk. När jag känner den i min hand ber jag Gud om hjälp med det som ligger framför mig.

86

Den tredje stenen, som är väldigt ojämn i min

jackficka, påminner mig om förlåtelsen. Med fingrarna på den stenen mumlar jag för mig själv: Gode Gud, förlåt mig för alla fel jag ständigt och jämt gör. Att känna på de tre stenarna har blivit som en daglig rit för mig.

När en rit ska genomföras i en grupp blir den

verkningslös om deltagarna inte förstår vad riten handlar om. Den enklaste formen av rit är ljuständning. Att tända ett ljus kan betyda mycket. Vi gör det ofta och gärna!

Ett barn som döps får ett dopljus som gåva av för-

samlingen. Det ska tändas på årsdagen av dopet men gärna också på barnets födelsedagar genom livet.

När vi fyller år sätter vi ljus i tårtan. Vi sätter dit

lika många ljus som vi fyller år. Så kommer det en dag då vi fyller så många år att tårtan inte räcker till för alla ljus - då får vi tänka oss ljusen.

När någon dör känns det som en stor tröst att

kunna tända ett ljus för den avlidne. Kring allhelgonahelgen lyser ljusen på våra anhörigas gravar. Till jul tänder vi tusentals juleljus.

Året runt finns ljusbärarna i våra kyrkor.

87

En sommardag söker jag mig till stadens kyrka.

Kyrkporten står lite på glänt. Jag får lätt upp den, trots att den ser så tung och svår ut att öppna. Inne i kyrkan går jag fram till ljusbäraren och tänder ett ljus för min vän. Tänk att ingen kan ta ifrån mig det som vi fick uppleva tillsammans … Minnena är vår glädje, åter­ seendet vårt hopp!

Efter en stund av stillhet en helt vanlig vardag

känner jag mig redo att på nytt gå ut i stadens brus och larm.

88

Sagor

S

redan som liten flicka fick jag ta del av den danska sagoskatten.

En röd tråd i den danske sagoberättaren H C Ander­

sens sagoskatt är att vi ska ta vara på tiden vi har här på jorden.

I sagan Granen förstår julgranen detta med att ta

vara på livet och tiden först när det är påsk och den har förvandlats till kaffeved. Då inser granen att den borde ha tagit till vara den tid då den stod klädd i ljusets mantel i den vackra salen!

Jag glömmer aldrig hur min mor när hon satt på

89

sängkanten höll mig i handen precis innan jag skulle sova. Och så bad hon mig att blunda. Därefter berättade hon en dansk saga, kanske av H C Andersen. Ofta ville jag gärna höra samma saga om och om igen.

Även som vuxen har jag fascinerats av sagor.

För några år sedan var jag och församlingens dia-

kon med på en resa till Skagen med en grupp sörjande.

När vi stod med vår grupp ute på Grenen, där Ska-

geracks vågor möter Kattegatts, berättade guiden sagan om Skagenrosen. Sagan är skriven av Gert Grube. Den är mycket känd och omtyckt i Danmark, främst på Jylland: Nära havet växte en liten planta. Man kunde knappast kalla den för en blomma, då den inte hade någon krona. Den hade egentligen bara gröna blad.

Varje dag tittade den ut över havet. Den tyckte mycket

om när västanvinden blåste på den.

Plötsligt flög en geting fram till plantan. Äntligen säll­

skap, tänkte plantan. Men getingen ville inte prata utan bara lägga sina ägg. Det sved ordentligt i plantan. Det gjorde ont.

Ju mer de små larverna åt på plantan, ju ondare gjorde det.

90

– Nej, nej, nej, gnydde plantan. Jag står inte ut. Min

smärta måste lindras! Blås på mig, västanvind!

Och västanvinden sände en frisk bris.

En buske med stickande blad, som växte bredvid plan­

tan, frågade:

– Vad är det som är fel?

Plantan berättade och frågade därefter:

– Vad heter du?

– Mitt namn är Järnek, men jag kallas också Kristi tör­

nekrona. Jag har fått det namnet eftersom mina små röda bär påminner om Frälsarens blod och mina stickande blad om hans törnekrona.

Plantan passade på att fråga Järnek:

– Hur länge tror du att mitt lidande, min smärta kom­

mer att vara?

– Smärtan kommer att vara hela sommaren, men när

sommaren är slut kommer dina blad att på grund av smär­ tan ha krympt samman till en vacker ros. Världens minsta och vackraste ros. Jag vet också vad lidande och smärta innebär, tillade Järnek. Men jag ser en djupare mening med mitt lidan­ de. På vintern klipps många av mina grenar ner för att pynta gravar och hem. Det gör ont, men å andra sidan, om jag inte

91

blev klippt skulle mina blad inte få den spännande form de nu har. Så tappa inte modet, Skagenrosen!

– Skagenrosen? svarade den lilla plantan överraskad.

Heter jag det?

– Ja, det är ditt namn, svarade Järnek.

Mitt i allt elände hörde Skagenrosen en fågel sjunga, det

var lärkan. Sången var så uppmuntrande.

– Varför sjunger du? ropade Skagenrosen.

– På grund av ett löfte, svarade lärkan. För tvåtusen år

sedan gav en profet oss fåglar ett fantastiskt löfte. Han sade: Se på himlens fåglar! Det betyder att vi aldrig kommer att sakna något. Jag bär bud från Honom som gav löftet. Dessutom sade Han också: Se på markens liljor.

– Jag har hört din suck, lilla Skagenros. Men kom ihåg:

Även om du känner döden i ditt hjärta skall den djupaste smärtan följas av den högsta glädjen. Och tänk på att mot­ gång är medgång. Motgång för oss mot målet. Jag lovar dig att välsignelsen en dag ska nå dig!

Till sist sade lärkan:

– Håll ut en tid! Så ska även du en dag sjunga lovsång.

Skagenrosen blev starkt uppmuntrad och tröstad av lär­

kans sång. Den tittade ut över vågorna och det var precis som

92

om de viskade: Håll ut en tid.

Skagenrosen bestämde sig för att inte ge upp.

Skagenrosen hade ont hela tiden. När smärtan var som

värst kom daggen och lade sig på rosens blad. Den tänkte: Det måste vara Guds fingrar som lindrar mina smärtor.

Sommaren gick och smärtorna försvann efter hand.

Men vem skulle upptäcka den lilla Skagenrosen?

En dag gick en förälskad flicka och plockade blommor

längs med stranden. Hon skulle snart gifta sig och hon för­ sökte därför att plocka blommor till en blomsterkrans att ha i håret.

– Du där, sade hon. Du ska sitta främst i blomsterkran­

sen, för du liknar en ros, världens minsta ros.

Dagen kom och bröllopsklockorna hördes vida omkring.

Vid altaret stod bruden med sin blomsterkrans på huvudet.

I fönsternischerna var det pyntat med järnek.

– Det här är lycka, tänkte Skagenrosen.

Men hur skulle det bli med välsignelsen lärkan hade ta­

lat om? Den ville Skagenrosen inte vara utan, för den var mer värd än all världens guld.

I samma ögonblick lade prästen sin hand på flickans

huvud och rörde vid Skagenrosen och sade:

93

– Herren välsigne Dig!

En svag skälvning gick genom rosen.

Liljelöftet var uppfyllt! Nu visste den att Guds finger

hade nått den och att det var hög tid att sjunga lovsång!

94

Tro

T

det är svårt att överföra sin tro till någon annan.

Jag kan aldrig ge den till andra som när en läkare

ger patienten ett vaccin i en spruta. Att bevisa sin tro som en skicklig advokat går inte heller.

Men jag kan genom mina handlingar visa på Kris-

ti kärlek, inte genom att visa att jag är bättre än någon annan utan genom att visa att Kristus tar hand om mitt söndrade liv.

På ett sätt kan jag faktiskt bevisa min tro: genom

att förlåta och glömma andra människors onda ord så som Kristus förlät sina fiender.

95

Det finns många erbjudanden om trygghet runt

omkring oss. Försäkringsbolagen försöker sälja den. De politiska partierna försöker säkra tryggheten med hjälp av olika vallöften. Kyrkor, ja, religioner överhuvudtaget, menar sig veta vad trygghet ytterst handlar om.

Ändå känner sig många människor väldigt otrygga.

Det finns en rädsla för överfall, inbrott, otrygghet i arbetslivet och i äktenskapet. Många känner en oerhörd otrygghet inför sina barns och barnbarns framtid.

Var finns tryggheten?

Kanske måste den komma inifrån.

Kristendomen har aldrig utlovat social eller eko-

nomisk trygghet. Ändå kan tron på något sätt ge mig trygghet mitt i all otrygghet.

Min trygghet är att jag vilar i Guds händer vad

som än sker.

Visserligen är det en annan sorts trygghet än den

de stöldsäkra låsen ger, men den håller att leva och att dö på när allting annat i livet går sönder!

Att hamna bakom en lastbil på en smal landsväg är

inte roligt. Raden av bilar bakom dig blir bara längre. Du märker irritationen över att du inte vågar köra om.

96

Plötsligt ger lastbilschauffören framför dig ett teck-

en med handen att det går bra att köra om: det kommer ingen mötande bil. Du litar på lastbilschauffören och påbörjar din omkörning.

När du har klarat av omkörningen inser du att du

utan att tveka har litat på en människa som förmodligen var en främling för dig och för alla andra som vågade köra om honom.

Att våga tro och lita på en vilt främmande männi-

ska är ibland nödvändigt.

Tron sitter inte så mycket i huvudet som i fötterna

som går till kyrkan, i händerna som ger ömhet, i öronen som lyssnar.

Att tro är att leva med övertygelsen att Gud lever

och verkar.

Tron kan inte tvingas på en människa.

Livet är ett gåtfullt äventyr, där allt ryms: ljusa

stråk av mening och sammanhang, svindlande glädje, tomhet, nattsvart förtvivlan, sorg och död.

Tron är ett bärande tema, en melodi som ständigt

återkommer och som uttrycker ett hopp: trots ondskan och döden är inte sista ordet sagt.

97

Som människor är vi bundna till tid och rum, men

tron ger uttryck åt hoppet att det bortom tid och rum öppnar sig en annorlunda verklighet.

För snart trettio år sedan började jag tveksamt,

med tvivlets alla bromsar påslagna, följa den där främlingen från Nasaret på avstånd, dröjande. Och han lät mig vara där. Men det kom en dag när han vände sig om och sade:

– Vad vill du?

Vad ville jag?

Jag visste inte. Det var min längtan, mitt sökande

som drev mig. Förstummad men brinnande av längtan hackade jag fram:

– Var bor du?

Då sade han:

– Kom hem till mig, så får du se!

Och jag stannade hos honom, fast jag var rädd och

osäker.

Tron handlar inte enbart om att tro på en högre

makt. Du måste även tro på dig själv. Glöm inte att ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan ditt eget samtycke!

98

U

Underverk

det hände vid en begravning mitt i sommaren. En mor som hade tagit sitt liv efterlämnade fyra barn i tjugoårsåldern.

Tio minuter innan begravningen skulle börja hade

blommorna som skulle ligga på kistan inte kommit än. Begravningsentreprenören och jag försökte hjälpa de anhöriga att ringa olika blomsterhandlare i staden och höra efter var kistdekorationen var beställd och varför den inte kom. Det visade sig att det inte fanns några blommor beställda någonstans. De fyra barnen var arga och upprörda. De anklagade varandra för de

99

uteblivna blommorna. Dessutom var tanken att de sörjande skulle lyssna till: ”Som en bro över mörka vatten” i gudstjänsten. Den sången skulle de själva ha med sig på CD, men tyvärr hade de glömt skivan hemma.

Tiden gick och vi var tvungna att börja begrav-

ningsgudstjänsten utan kistdekoration. Stämningen var mycket irriterad.

Vi började med att sjunga psalm 304, där tredje ver-

sen börjar: Lär mig, du fjäril, vingad lätt, vad Herren ock åt mig berett …

I mitt griftetal fick jag för mig att knyta an till fjä-

rilen.

Fjärilen är först en larv och läggs sedan i en puppa,

som spricker upp och släpper fram en färggrann fjäril, och så kan vi se på ett människoliv. Först är vi som larver som kryper på trädets gren. Den dag vi dör läggs vi i en kista som på uppståndelsens morgon spricker upp, och ut kommer en uppstånden människa.

I samma ögonblick som jag predikade om fjärilens

olika stadier kom, som från ingenstans, en stor och oerhört vacker fjäril in i Uppståndelsens kapell. Den satte sig mitt på kistlocket, där blommorna skulle ha legat.

100

Jag var tvungen att avbryta mitt griftetal för att

förundrad iaktta fjärilen. Jag sade:

– Ni hade önskat er blommor, men ni fick en fjäril

i stället!

Under avskedet var vaktmästaren så snabb och

kvicktänkt att han skyndade sig ut till sin bil för att ur sin egen bilstereo hämta CD-skivan med ”Som en bro över mörka vatten”. När begravningsgudstjänsten skulle avslutas kunde vi alla lyssna till den musik de anhöriga så gärna ville höra.

Det som från början såg så svårt ut ordnade sig till

det bästa. Gud grep in och förvandlade sorg till glädje, hopplöshet till hopp!

När vi människor dör sker något med oss. Det evi-

ga livet förvandlar oss till något nytt och annorlunda.

Undret är ett faktum!

Ett under kan ske när som helst. Ofta sker det helt

utan förvarning.

En väninna till mig har erfarenhet av detta. Hon

berättade följande:

Det hände för tio år sedan. På den tiden jobbade

hon som kassabiträde på Konsum. Hennes största pro-

101

blem då var att hon hade fått bröstcancer. Hon tänkte ofta och mycket på sin sjukdom. Hon bar på en stor oro.

En dag som liknade alla andra kom en kund och

lade upp sina varor på rullbandet framme vid kassan.

När mannen, som överhuvudtaget inte alls kände min väninna, skulle betala, tittade han intensivt på henne.

Därefter sade han samma ord tre gånger:

– Förtrösten, förtrösten, förtrösten!

Mannen plockade ihop sina varor och gick ut ur

affären.

Två år senare var min väninna fri från sin sjuk-

dom. Av en händelse träffade hon mannen ”med de tre orden” på gatan. Hon kunde inte låta bli att gå fram till honom för att säga:

– Tack för att du den där gången sade ordet ”för-

trösten” till mig tre gånger. De hjälpte mig verkligen i en svår period!

Mannen tittade frågande på henne och svarade:

– Förtrösten? Vad menar du? Det har jag aldrig sagt!

På vägen hem från jobbet idag, köpte jag ett vackert vykort med följande ord tryckta på vykortets bild:

102

Sluta aldrig Ăśnska,

Sluta aldrig be,

Sluta aldrig hoppas,

DĂĽ kan under ske!

103

V

Vänskap

jag lyssnade för en tid sedan till ett föredrag om vänskap.

Föreläsaren sade: Du kan få fler vänner på två må-

nader genom att visa dem intresse än om du använder två år för att få dina medmänniskor intresserade av dig.

För att illustrera vad han menade använde han sig

av bilden av en hund. Om det är en vänlig hund så viftar den på svansen bara du närmar dig, ett tecken på att hunden uppskattar din närvaro. Om du tar dig tid att klappa hunden blir den hur glad som helst. Den hoppar upp och ned för att visa sin lycka och visar ett genuint intresse för dig.

105

Ett bra sätt att visa att vi är intresserade av våra

medmänniskor är att lyssna på dem. En person som känner att du på allvar lyssnar på henne eller honom söker din närhet.

Behöver du en vän? Börja med att lyssna på din

medmänniska med ditt hjärta. Du kan vinna fler vänner med dina öron än med din mun!

Det är skillnad på vänner och bekanta. I krissitu-

ationer förstår man bäst vem som är det ena eller det andra.

Det bästa med riktiga vänner är att de tycker om

mig precis sådan som jag är.

Någon har sagt att vänskapen är kärlekens lilla­

syster! Det sägs också att vänner är blommor i livets trädgård.

När jag tänker på min bästa vän, så tänker jag att

anledningen till att hon är min bästa vän det är att hon tolererar mina framgångar och att hon faktiskt inte låtsas om mina misslyckanden. Hon hjälper mig upp när jag är nere och om hon inte lyckas med att hjälpa mig upp så lägger hon sig bredvid mig och lyssnar på vad som gör mig ledsen och nedstämd.

106

I tonåren lärde jag mig en dikt om vänskap utan-

till som har följt mig genom åren. Texten går så här:

Vad är en vänskap? Kan den förklaras?

Blicken som säger: Vänner är vi.

Sällan vi talar om vad vi känner,

Vi bara vet det.

Vänner vi skall förbli!

Kanske med åren ses vi rätt sällan.

Möts inte ofta, skiljas igen.

Men när vi träffas, du är densamma.

Vi vet det båda,

Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att du finns i världen,

Att vi kan mötas och skiljas

Helt utan fraser, självklart och enkelt.

Tänk att en sådan gåva

Man kan av livet få.

107

xyz

XYZ – är omöjliga att fläta

i kyrkan jag tjänstgör i just nu är taket i koret prytt med en fantastisk målning. Konstverket föreställer tång. Anledningen till detta är att kyrkan ligger ett stenkast från havet. Tången framställs som röriga trådar i många olika färger. Ofta mediterar jag över detta tak inför en gudstjänst. Det är ingen vilsam och meditativ syn, tvärtom. När jag tittar på det tänker jag att det är så här livet är allt som oftast, rörigt och komplicerat. Det trasslar till sig och vi frågar oss: Hur ska vi bringa ordning i kaoset? Finns det något hopp eller är det hopplöst?

I ett inslag i Aktuellt häromkvällen gjordes ett re-

109

portage från en bomullsfabrik i Brasilien. Journalisten intervjuade en ung flicka som arbetade vid en komplicerad maskin. Ovanför maskinen fanns ett anslag: Om bomullstrådarna trasslar, ropa på förmannen.

Den unga flickan berättar för reportern att det ofta

händer henne att trådarna trasslar sig.

En dag var det värre än vanligt. Ju mer hon försök-

te reda ut trådarna, desto mer trasslade de sig. Till slut var hon tvungen att ropa på förmannen. Han frågade:

– Varför ropade du inte på mig mycket tidigare?

Hon svarade:

– Jag försökte göra mitt bästa utan att fråga dig om

hjälp.

Han sade:

– Det bästa du hade kunnat göra hade varit att

ropa på mig.

När livets trådar trasslar sig för oss är det bästa vi

kan göra att ropa på Gud. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. (Ps 121:3)

Kaos är en fas i livet som hjälper oss till omvand-

ling och nystrukturering. Endast om det gamla upplöses helt och hållet finns det plats för det nya.

110

Kaos i livet hjälper mig att förstå att min tidiga-

re självförståelse inte längre är hållbar. Det säger mig att det är hög tid för en ny ordning: en ny värld finns framför mig. Kaos hjälper mig att förändra min situation och anpassa mig på nytt. Det kan handla om att jag måste lära mig att leva utan min livskamrat, utan det arbete jag har förlorat. Kaos ger mig nya livsperspektiv.

Visste du att ordet hopplöshet inte finns i Bibeln?

Däremot finns ordet hopp mer än hundra gånger: ett fåtal gånger med ”utan” eller ”intet” framför, men i stort sett positivt, med ansiktet vänt mot framtiden.

Det finns en kärlekens och hoppets makt som kan

hjälpa oss att komma upp när vi känner det som mest hopplöst. Jag säger inte att det är en lyftkran som lyfter oss upp i extas. Kanske hellre en planka som skjuts ut, något att gripa tag i som ger oss mod att ta oss igenom det svåra, sorgen och besvikelsen – allt som vill dra oss ned i det bottenlösa.

111

Å

Årstider

ibland kan du säga till dig själv:

– Tänk så obegripligt en människas liv är!

Det finns dagar då solen skiner: du vet inte varför.

Du känner dig nöjd. Du ser de sköna sidorna av livet.

Du gläder dig och är tacksam.

Men plötsligt blir allt tvärtom. Det är som om so-

len går i moln. En oförklarlig ledsnad kommer över dig. Du känner allt så svårt. Du klagar över småsaker.

Du blir rädd att så här tungt kommer det alltid att vara, det blir ingen vändning.

Om du jämför ditt eget liv med naturens kanske

113

du förstår dig själv lite bättre. I naturen finns sådd och skörd. Allt blommar och vissnar, på nytt och på nytt.

Om du tänker på naturens gång kan den ge dig mod och förtröstan. Innerst inne vet du ju själv att varje natt följs av en ny dag. Efter varje höst och vinter kommer det en ny vår. Döden är hela tiden nödvändig för att ny glädje, nytt liv ska kunna födas.

Har du tänkt på att skuggor bara kan finnas där

ljuset är? Skuggan behöver sin motsats.

Utan höst ingen vår. Liv utan död är inget liv.

Växlingarna behövs, i naturen och i människan.

När allt är vinter, snö och is inträder vintervilan som en paus för inre fysiologisk mognad. Vintern ger mig tid att tänka efter. Jag ställer följande frågor till mig själv: När vilar jag? När ger jag mig själv tid att mogna?

Ibland är det svårt att uthärda motsatserna i livet.

När jag hör uttrycket ”att leva fullt ut” så betyder

det kanske att inte leva ensidigt – att vara tacksam för motsatserna. Livets harmoni handlar om att hitta en rytm i motsatserna: natt och dag, regn och solsken, att arbeta och att vila, att sörja och att glädjas!

Jag tänker på livets motsatser:

114

natt – dag

moln – sol

svart – vitt

sorg – glädje

gråt – skratt

död – liv

Kanske är det så, att död och liv förhåller sig till varandra som översidan av handen till dess undersida. De kan inte finnas utan varandra, de kan heller inte mötas.

Endast tillsammans kan de ge oss ett grepp om verkligheten, en hel full hand.

Ordet höst betyder skörd.

Det som såddes på våren ska skördas till hösten.

Värmen drar sig tillbaka, och för en hel del människor är det betydligt svårare att tro på Gud när det blåser och stormar än när naturen låter oss se Guds skapande kraft i vårens knoppningstid och sommarens grönska.

När det blåser som värst i våra liv och när allt

känns tomt och innehållslöst är Gud som närmast. Även den dagen då doktorn har sagt sitt, den dagen då äktenskapet bryts upp eller företaget är konkursmäs-

115

sigt. Ja, också den dagen då du helst av allt inte vill gå upp överhuvudtaget.

Gud är med alla dagar till tidens slut.

116

Änglar

Ä

har du hört uttrycket ”dammtussarna under sängen är änglarnas tofflor”?

Kan änglar trösta oss? Finns de överhuvudtaget?

Hur det än är med den saken tror jag att våra barns

tro på änglar kan trösta oss.

Kanske är det så, att barnen ser någonting som vi

har sett en gång men som vi har tappat på vägen från barn till vuxen. Följande berättelse tyder på detta.

Min mor blev svårt sjuk i cancer. Jag och min sys-

ter lät våra barn följa hela sjukdomsförloppet. När vi besökte vår mor på sjukhuset var våra barn med som

117

en naturlig del. Barn behöver precis som vuxna få ta adjö och få visa sin sorg.

Mor dog på sommarlovets första dag. Vi stod runt

hennes bädd tillsammans med vår far. Vi sjöng sånger och lade fina blommor i hennes händer. Mitt i det svåra fick vi en oförglömligt fin stund tillsammans.

Några dagar senare skulle begravningen äga rum.

Vi talade med våra barn om hur viktigt det var att de kunde sitta fint på sina stolar och inte springa omkring under akten.

Begravningsdagen kom och barnen satt fint på

sina stolar. Min systers flicka, som bara var sex år, satt extra stilla. Mitt i begravningen sade hon högt:

– Det är ju jätteorättvist! Ni har sagt till mig att jag

måste sitta fint på min stol. Varför får då änglarna lov att dansa på mormors kista?

Min syster och jag tittade storögt på varandra.

– Vad menar du? frågade vi den lilla, som svarade:

– Det ser ni väl att där är sex änglar på mormors

kista som dansar.

Hon räddade verkligen den svåra dagen med sin

änglakommentar!

118

Ibland kan du höra dig själv säga till en annan

människa:

– Du är en ängel!

Vad får dig att säga så? Antagligen har den männi-

skan gjort livet lite lättare för dig. Du känner dig lättad, du kan kanske till och med se lite av ljuset igen.

Men änglar kommer inte på beställning och kan

inte köpas för pengar. Ofta kommer de helt oväntat för att visa oss vägen, lösa ett problem. Det underbara är att änglarna inte förväntar sig någonting av dig tillbaka.

Visst finns det änglar i vår värld, men det skulle be-

hövas många, många fler. Gud söker hela tiden efter nya änglar, men vi är alltför upptagna för att kunna uppfatta att Gud behöver vår hjälp.

Använd din dag idag till att försöka höra att Gud

säger till just dig:

– Kom, just du är en ängel och det finns massor

av människor i din omgivning som behöver din änglahjälp just idag.

Det fina är att när vi ställer upp för andra glöm-

mer vi ofta bort det som tynger oss själva!

Vi vandrade i alperna, min man och jag. Vi hade

119

gått i över fem timmar i svår terräng utan att möta en enda människa.

Vandringen blev mer och mer avancerad och må-

let låg långt bort. Jag kände hur tårarna kom mitt i all rädsla. Tänk om vi inte skulle hinna fram innan det blev mörkt? Då, plötsligt, stod en mycket gammal dam framför oss. Hon hade långt hår och en krokig käpp.

Hon sade på tyska att vi inte skulle vara rädda. Hon tröstade oss med att terrängen längre fram var lättare.

Hon gick förbi oss. När jag vände mig om för att se vart hon skulle ta vägen var hon borta.

På kvällen när vi satt och åt middag på hotellet där

vi bodde, talade vi länge och väl om den märkliga händelsen uppe på berget. Var det en ängel vi hade sett?

Hon hade ju dessutom talat till oss.

Livet är fullt av under och tecken!

120

Ö

Öppenhet

hela familjen var på semester i Grekland. Vi båtluffade runt bland många olika grekiska öar. Det var mycket varmt.

Vi lade till vid ytterligare en liten ö. Det första som

mötte oss var en stor, vit och hög grind, dekorerad med en massa kedjor.

Jag har aldrig sett en grind se så låst ut. Vi var ungefär

150 turister som nu stod och väntade på att någon skulle komma och låsa upp grinden så att vi kunde gå i land.

Stämningen var lätt irriterad eftersom det var

hett och obekvämt att stå upp i båten och vänta. Då

121

sprang min femårige son fram genom hela folkhopen till grinden. Han tryckte ned handtaget med sin lilla brunbrända hand och öppnade grinden.

Sedan ropade han till mig:

– Mamma, mamma, den var inte låst. Den var öppen!

Varpå en äldre herre bland turisterna tyst mum-

lade för sig själv:

– Den såg ju så låst ut.

Allting är kanske inte så låst som du tror. Det gäl-

ler bara att våga trycka ned handtaget …

Det som ligger bakom oss har vi passerat. Vi kan

minnas gårdagen, men inte leva i den.

Vi kan längta efter eller oroa oss för morgondagen,

men vi kan inte leva i framtiden.

Den tid vi har är nu.

En engelsk föreläsare uttryckte denna tankegång på

följande sätt: The past is history. The future is a myste­ry, but the present is a gift!

Det nya som ligger framför dig kan liknas vid

nysnö som ingen har trampat i. Våga ta steget ut i det ännu oprövade …

Det gäller att med sitt hjärta och sin hjärna inse att

122

allt är ohjälpligt förbi. Men en dag är det tid att börja den tid som är framtid. Inte i stället för sorgen utan vid sidan av den.

Dag Hammarskjöld skrev i förordet till sin bok

Vägmärken: ”Endast den hand som kan stryka ut kan skriva det rätta.”

Nyligen hörde jag dessa ord utläggas i en medi-

tation på nyårsafton. När jag satt i kyrkbänken och lyssnade till predikanten förstod jag att det låg något mycket sant och riktigt i Dag Hammarskjölds ord som faktiskt gäller mig. Att ”stryka ut” betydde i mina öron, att förlåta och att inte fastna i gamla tankemönster. Jag insåg att jag måste sätta ena foten framför den andra och lära mig gå på nytt, ut i det okända. Det gamla är förbi, något nytt har börjat …

På en pilgrimsresa i somras gick vi som var med

på resan tysta tillsammans i flera dagar. I tystnaden tänkte jag igenom det som jag hade upplevt. Jag ägnade en stor del av pilgrimsvandringen åt att reflektera över gårdagen, det förflutna. Jag såg bakåt. Efter några mil bestämde jag mig för att i stället tänka på framtiden, på det som jag hoppas ska hända. Jag såg framåt i min

123

tystnad. Efter att ha sett bakåt och därefter framåt insåg jag på min vandring att det viktigaste ändå var att jag vågade se uppåt!

124