9789174240375

Innehåll Förord • 7 Prolog • 9 Familjen Tessin – en lysande epok • 19 Nicodemus Tessin den äldre • 25 Drottningholm • 61 Nicodemus Tessin den yngre • 89 Stockholms slott • 119 Tessinska palatset • 161 Carl Gustaf Tessin • 175 Släkten Tessin • 200 Tessinlitteratur • 202 Register • 205

Familjen Tessin – en lysande epok härjningar. Karl XII stupade i Norge och stormaktstiden går mot sitt slut. Vid freden i Nystad 1721 gick det svenska Östersjöväldet förlorat.

Uppslitande partipolitiska strider mellan hattar och mössor. Kunglig gunst och onåd. Ekonomisk misär. Familjen Tessin, som tillhörde de politiska maktspelarna med allt vad det innebar av framgång och misslyckanden, var involverad i mycket av det som skedde.

Arkitekturen hade stor betydelse också som politiskt instrument. Kungamakten, ätten och familjen skulle framhävas och manifesteras.

Kungar och drottningar byggde ståtliga slott och högadeln uppförde magnifika palats, strävanden som återspeglas i Suecia Antiqua, Erik Dahlberghs bildverk, som skulle förmedla Sveriges och de främsta ätternas storhet, manifesterade i slott och palats.

Men adelns byggande var en trend som skulle brytas i den politiska maktkampen. I sin strävan att kväsa högadelns makt och inflytande genomförde Karl XI de stora reduktionerna som fick katastrofala följder för många. Magnus Gabriel De la Gardie, på sin tid en av Sveriges rikaste män och storbyggare, dog nästan utblottad. Andra stora byggherrar, som Carl Gustaf Wrangels och Gustaf Bondes dödsbon, ålades

istorien om fa miljen tessin – Nicodemus d.ä., Nicodemus d.y. och Carl Gustaf – är unik. Det var en säregen och djupt begåvad familj, med avgörande betydelse för svensk arkitektur, kultur och historia, vars insatser fortfarande lever med oss.

De tre generationerna Tessin spänner från Gustav II Adolfs tid till Gustav III:s tidiga år under 1700-talet, en period då Sverige var en stormakt och på höjden av sin bana efter Westfaliska freden 1648. Gustav II Adolf, Lejonet från Norden, hade besegrat katolicismen. Man hade slagit de katolska generalerna på Europas slagfält med namn som fortfarande finns kvar på landskapsregementens fanor. Sverige behärskade en stor del av Europa och dominerade området runt Östersjön.

Den tessinska eran omfattade en dramatisk period. Stormaktstid, envälde, ofärdsår. Danmark anföll, men förlorade provinser till Sverige genom freden i Roskilde 1658, svenska erövringar som konsoliderades med det oerhört blodiga slaget vid Lund nästan tjugo år senare, när »riket hängde på en värjspets«. Det stora nordiska kriget då Sverige anfölls 1700, förlusterna på olika slagfält, bankrutthotet mot ett utarmat land, nödmynt och missväxt. Pestens

H

17

Nicodemus Tessin d.y. och Carl Hårleman vid slottsbygget efter Carl Larsson.

Foto: Nationalmuseum, Stockholm.

Nicodemus Tessin den äldre

»Ett romerskt stadspalats«, nuvarande Fastighetsverket i Gamla stan.

verk av Tessin, det första fullt genomförda huset i senrenässansens romerska stil. Huset ligger vid Järntorget i Gamla stan, som var upplagsplatsen för järnexporten från Stockholm. På tomten fanns delvis förfallna packhus och tidigare den gamla järnvågen.

I maj 1661 beslöt borgmästare och råd att »till stadens heder och nödtorfft bygga en ansenlig Beurse på Jerntorget, theruti Banco-Packhus, Fracht- och Tolagskammare kan inbegripas«.

Den nästan kvadratiska byggnaden i sandsten, som ursprungligen hade säteritak, bestod av källare, bottenvåning, en halvvåning, mezzanin och ytterligare två våningar där den övre inrymde bancofullmäktiges sessionssal.

Bankhuset har karaktäriserats som en av Stockholms mest intressanta byggnader, både historiskt och konstnärligt. För att citera konsthistorikern Osvald Sirén: »Sådan den står ännu idag, är den gamla banken en av de väsentligaste stödjepelare, som uppbär det ›gamla Stockholms‹ alltmer raserade arkitektoniska skönhet.« Den yttre prägeln är sluten och enhetlig och karaktäriseras av den kraftfulla portalen med drag av både Bernini och Vignola.

Byggnaden stod inte helt färdig vid Tessins död 1681. Sonen Nicodemus d.y. fick som i flera andra fall slutföra arbetet liksom även den ombyggnad som stod klar 1712. En senare tillbyggnad utfördes på 1730-talet av Carl Hårleman, med bland annat en ny fasad mot Skepps-

Till höger: Gamla Riksbanken från innergården.

ett romerskt stadspalats och andra byggnader Ett av Nicodemus Tessin d.ä.:s mest storslagna projekt vid sidan av Drottningholms slott var det nya rådhuset. Av olika skäl uppfördes det inte, men ritningarna finns kvar. »Rådstugan« vid Stortorget, då flera hundra år gammal, var så nergången och förfallen att den måste rivas och ge plats för ett nytt rådhus.

På Tessins första utkast är det magnifika huset tre hela och två halvvåningar högt. Det branta taket med en låg kupol är brutet i dubbla fall och hörnpaviljongerna har fyrkantiga, spetsiga huvar. Byggnaden skulle bli imponerande stor, ungefär 150 gånger 50 meter.

På platsen för Tessins rådhus ligger nu Börshuset, ritat av Erik Palmstedt, arkitekten bakom bland annat Sofia Albertinas palats och Gripsholms slottsteater. Han skulle komma att verka också i det lilla. Stortorgspumpen liksom pumpen på Tyska Brunnsplan är av hans hand.

Riksbankens hus i Gamla stan är ett annat

40

Nicodemus Tessin den yngre »

ingen arkitekt förstått byggnadskonsten bättre än han. Det gällde också trädgårdsarkitekturen.

Antiken var hans stora förebild och han tog inga intryck från sina samtida, Nicodemus Tessin d.ä. och Jean de la Vallée.

Hans stora verk Atlantican hävdade på fullt allvar att all kultur och civilisation i princip kom från Norden, framförallt från Sverige. Rudbeck ansåg också att den antika arkitekturen härstammade från Sverige. Nu gällde det att »återföra« den till sitt ursprung.

Bortsett från dessa numera bisarra idéer undervisade Rudbeck också i arkitektur och med stor sannolikhet tillhörde Nicodemus d.y. hans elever. Det, i förening med vad han lärt vid sin pappas ritbord, lade grunden för den makalösa karriär som snart skulle inledas.

nno 1654 blef iag den 23 Maji född uti Nykiöpings Stad, hwarest Kongl Hofwet då wistades, och har Drotning Maria då warit så nådig och sielf hållit mig till dops«. Så beskriver Nicodemus Tessins d.y. sitt dop. Det visar också på den ställning familjen hade i det officiella Sverige. Pappan stod hovet och kungafamiljen nära och Gustav II Adolfs änkedrottning bar fram honom till dopfunten.

Tio år senare sattes unge Nicodemus i Tyska skolan vid Tyska Skolgränd i Gamla stan, och tyska blev sedan hans andra modersmål.

Språk intresserade honom och i Uppsala läste han också engelska, franska och italienska. Det skulle han ha glädje av under sin karriär, som också omfattade längre vistelser i Italien liksom i Frankrike och England.

Till Uppsala hade han kommit 1670. Universitetet leddes då av den dynamiske Olof Rudbeck, den lysande vetenskapsmannen som också var arkitekt. Han skrev bland annat skriften »Om Huusbyggerij«, och till hans verk hör den storslagna botaniska trädgården vid Uppsala slott liksom Gustavianum, den anatomiska teatern under sin kupol mellan Universitetet och Domkyrkan.

Han var inte blygsam. Rudbeck framhöll att

A

hedvig eleonora, riksänkedrottningen En annan person som skulle få betydelse för Tessins utbildning och fortsatta bana var Hedvig Eleonora. Hon hade uppmärksammat hans begåvning och stödde hans studieresor till Rom och Paris. Vid hemkomsten från Paris blev Nicodemus kammarherre i hennes hov och ansva-

89

Nicodemus d.y. Porträtt av Georg Desmarées 1723.

Foto: Nationalmuseum, Stockholm.

Nicodemus Tessin den yngre

Karl XI:s galleri på Drottningholm.

mycket buller ibland gamla Adeln.« Dessutom hade man »glömt« att be om drottningens tillstånd.

Hon blev arg och sårad, hade inte ens blivit informerad om äktenskapet, och hon skrev till kungen och begärde att »brottslingarna« skulle straffas. Men Karl XI stödde Tessin och »afböjde alla förföljelse«. Det ingick också i hans politik att främja lågadeln och kväsa högadelns makt och politiska ambitioner, som hade vuxit sig för starka enligt kungens sätt att se. De stora reduktionerna var ett led i hans åtgärder.

Det medverkade också till att adelns byggnadsbeställningar avsevärt minskade. Särskilt drabbades Magnus Gabriel De la Gardie av reduktionen. Han hade inte sällan flera slottsbyggen igång samtidigt. Resultatet blev att Tessins uppdragsgivare under den här perioden i stort sett blev kronan och kyrkan. Stockholms slott skulle bli hans bestående storverk.

rig för den arkitektoniska verksamheten. Det gällde främst alla de lustslott drottningen låtit bygga eller ägde. Att bygga var »hennes yppersta nöye och ro« i den tradition av furstligt byggnadsintresse som rådde i Europa.

Nicodemus Tessin d.y. blev också involverad i färdigställandet av Drottningholms slott efter faderns död 1681, inte minst slottskyrkan. Han fick även ansvaret för all konstnärlig utsmyckning och där applicerade han vad han lärt under sina studieresor. Det barocka, allegoriska figurmåleriet slog igenom i interiörerna. Sylvius och Ehrenstrahl verkade under Tessins vakande öga, liksom stuckatören Carove.

Hedvig Eleonora vidgade också hans vyer geografiskt. På hennes rekommendation fick han uppdrag av hennes bror, hertig Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp, att restaurera den gamla kungaborgen där och planera olika trädgårdsanläggningar. Men det var inte enbart arkitektoniska uppdrag som låg bakom hans resa.

Tessin gifte sig nämligen 1690 i Holstein-Gottorp med Hedvig Stenbock, en av änkedrottningens hovdamer. Det skedde i stillhet för att undvika uppmärksamhet.

Men det blev ändå stor skandal i den svenska societeten, inte minst i den Stenbockska släkten. Trots faderns och hans egna meriter och förtjänster ansågs Tessin av många som en uppkomling, medan Hedvig Stenbock kom från en av landets främsta ätter. »Detta gifte gjorde

drottning kristina Som nittonåring påbörjade Nicodemus Tessin d.y. sin stora studieresa som varade mellan 1673 och 1678. Målet var Rom. Han reste med markisen del Monte, som var drottning Kristinas sändebud i Stockholm. Färden gick genom Tyskland och Tessin var inte imponerad av vad han såg av städer och arkitektur. »Mycket gammal och illa bygd«, är ett återkommande omdöme.

90

Nicodemus Tessin den yngre

Till Rom kom också andra konstnärer som David Klöcker Ehrenstrahl, Johan Sylvius och hans tyska kollega Johan Lemke. Alla skulle de bli verksamma i Stockholm, inte minst på Drottningholms slott. Ehrenstrahls allegoriska målningar, Sylvius plafonder och Lemkes stora bataljmålningar är bestående exempel på deras konst.

Nicodemus d.y. finns undanskymd kvar på Stockholms slott. Här med en modell av sitt verk.

Sällskapet anlände till Rom i maj och Tessin uppsökte omedelbart drottning Kristina med rekommendationsbrev både från Karl XI och änkedrottningen Hedvig Eleonora.

Det kan noteras att Tessin inte var den ende konstnären från Sverige som sökte sig till Rom. Där fanns bland andra Erik Dahlbergh, mannen bakom PR-verket Suecia Antiqua et Hodierna, som kom ut 1716 för att »illustrera fäderneslandet och visa, att bakom bergen bor ock folk«.

Det praktfulla verkets slott och herresäten överensstämde väl inte alltid med verkligheten, inte sällan »förbättrades« de. Tanken var att visa upp stormakten Sveriges prakt och härlighet och verket spreds till Europas kungahus för att skapa respekt och beundran.

Erik Dahlbergh gjorde en typisk karriär »i tiden« genom begåvning, energi, arbetsförmåga och kontakter. Han kom från en enkel bakgrund, och hade tidigt blivit faderlös. Så småningom blev han framstående militär och arkitekt, chef för rikets fästningar och greve. Han slutade sin bana som generalguvernör över Livland.

tre mentorer Kontakten med drottning Kristina skulle få stor betydelse för Tessins utveckling som arkitekt och för hans fortsatta karriär. Genom henne lärde han känna kretsen av konstnärer i hennes »hov« i Palazzio Riario, främst tre lysande namn: Lorenzo Bernini, Carlo Fontana och Giovanni Bellori.

Själv skriver Tessin att han genom rekommendationsbreven till drottningen fick »tillträde hooss de som utij wettenskaper mest wore därsammastädes renommerade, så haar jag och min störste kunskap därutinnan att tillskrifwa Cavalier Berniini jämpte Cav. Fontana, och serdehles den första, som utij måånge siecler ej sin lijke hafft«.

Lorenzo Bernini var en av tidens främsta arkitekter och konstnärer. Carlo Fontana var påvlig byggmästare samt kyrko- och palatsbyggare och Giovanni Bellori epokens största konstteoretiker.

92

I taket p책 Tessinska palatset hyllar Tessin d.y. sin mentor Lorenzo Bernini.

Nicodemus Tessin den yngre

ning Kristinas bibliotekarie och även kurator för hennes samlingar, men han var inte någon utövande arkitekt eller konstnär. Han undervisade i arkitektur vid Konstakademien och hans skrifter fick stort inflytande över Tessins egna verk. Bellori uppehöll sig särskilt vid teori och historia samt sina synpunkter på konstsamlandet. Han sammanförde Tessin med ledande italienska konstnärer. Efter studierna vid Konstakademien examinerades Tessin och enligt hans rapport hem var Bernini i stort sett nöjd med hans »kompositioner«.

Tessin verkade också på egen hand. Köpte och samlade avbildningar av palats och monument, kyrkor och inredningar. Kopierade och ritade av allt som intresserade honom, vilket var mycket. »Ett obeskrivligt kringlöpande var dag« som Nicodemus skriver.

Till Stockholm hade han under Rom-perioden sänt en stor samling teckningar, gravyrer och andra avbildningar från antiken och det dåtida Rom, speciellt inriktade på byggnadskonst och arkitektur. Det bidrog till att han efter tre år i Rom utnämndes till hov- och slottsarkitekt i Stockholm, det första officiella steget på en karriärtrappa som skulle leda mot allt högre höjder. Han blev också stadsarkitekt i Stockholm liksom hovarkitekt, tillika kammarherre, hos Hedvig Eleonora.

Samlingarna finns nu på Nationalmuseum och är av stor betydelse också för den interna-

Tessin skriver vidare att han tack vare drottning Kristina fick »stadigt tillträde« till Bernini, ansåg sig som hans lärjunge och såg sig vid senare år som Berninis andlige efterträdare.

Kontakten med Bernini innebar också att Tessin fick tillgång till hans ateljé, ritningar och arbetsmaterial som han flitigt kopierade. Det var storslagna verk, som exempelvis förslagen till Louvren i Paris och Spanska Trappan i Rom. Han hade inte vistats länge i Rom innan han skickade hem en stor ritning över Berninis paradtrappa i Vatikanen, Scala Regia. Den ingick i Berninis storverk, Petersplatsen.

Vid Tessins ankomst till Rom var den berömde arkitekten Carlo Fontana upptagen med ett prestigefyllt projekt, ombyggnaden av påven Clemens X:s stora palats, och han skulle bli en av den romerska senbarockens mest framträdande representanter. På drottning Kristinas uppdrag hade Fontana också byggt en teater i hennes palats och han skapade ett epitafium över drottningen i Peterskyrkan efter hennes död.

Tessin stod i nära kontakt med Fontana, ansågs nästan som en anställd i hans ateljé där han bland annat kopierade ritningarna till mästarens verk; palats, kyrkor, teatrar, trädgårdar och fontäner. Tessin fick också i uppdrag att teckna ett stort antal byggnader, trädgårdsanläggningar och monument i Rom. Konsthistorikern Giovanni Bellori var drott-

94

Nicodemus Tessin den yngre

rade hösten 1678 till 1680 och det andra räckte tre sommarmånader 1687. Från båda besöken förde Tessin hem en mängd teckningar, notater och bildmaterial som gravyrer och kopparstick.

En stor samling franska ritningar, som nu finns på Nationalmuseum, är liksom materialet från Rom, en viktig forskningsresurs.

tionella forskningen, inte minst för att de omfattar original av Bernini och andra, samt arkivalier som försvunnit genom brand eller på annat sätt och nu bara återfinns i Stockholm. Tessins teckningar har ofta hög konstnärlig kvalitet.

paris Ganska snart efter hemkomsten till Stockholm 1678 fick Tessin i uppdrag av Karl XI att resa till Frankrike. Huvuduppgiften var att studera trädgårdskonsten. Hans pappa hade initierat den nya trädgårdsanläggningen ute på Drottningholm och det arbetet skulle nu vidareutvecklas och fullbordas.

Sverige låg i krig med Danmark och resan gick sjövägen via London. Nicodemus stannade i England i nästan ett halvår. Enligt egen uppgift fick han ett anbud från den engelske kungen att gå i hans tjänst. Av lojalitet mot Karl XI tackade han nej.

Vistelsen avsatte inte några större spår i Tessins anteckningar förutom S:t Paulskatedralen.

Den skulle också påverka hans utkast till den kungliga krönings- och begravningskyrka han planerade vid nuvarande Gustav Adolfs torg.

Det är också ganska sannolikt att han träffade Sir Christopher Wren, en av dåtidens ledande engelska arkitekter, som beundrade Bernini.

Tessins besök i Paris var kortare än Rom-vistelsen. Det första, då han kom från London, va-

trädgårdskonst, skulpturer och interiörer Syftet med resan hade främst varit studier av den franska trädgårdskonsten och Tessin är entusiastisk inför det han möter: »I trädgårdskonst och vatten verk har den mest fullkomliga antiken aldrig kunnat berömma sig av att hava åstadkommit någonting liknande som Frankrike gjort …« När det gällde skulpturen skrev han: »I Frankrike under Ludvig XIV:s regering har skulpturen nått en nästan otrolig höjd, på grund av den stores beskydd hon här har vunnit, så att man kan säga att under denne konungs tid var ensamt Paris mer fyllt av skickliga bildhuggare än hela Italien.« Arkitekturen var han mera ljummen till.

Den bröt mot hans italienska ideal. Om Versailles slottsfasader skriver han exempelvis: »Det är icke alls i min smak, icke heller för att tala sanning någon byggnad i Frankrike, vad gäller det yttre.«

95

Nicodemus Tessin den yngre

Karl XI:s bröllop med den danska prinsessan Ulrika Eleonora, ett rent politiskt arrangemang som syftade till ett närmande mellan de båda länderna. Hennes intåg i Stockholm 1680 med tusentals personer till häst, till fots och i vagnar blev också ett lysande spektakel med en triumfport som uppfördes på Norrbro där den långa processionen passerade.

Det politiska uppdraget fullföljdes långt senare av Carl Gustaf Tessin, när han förmedlade äktenskapet mellan den unge kronprinsen Gustav och den danska prinsessan Sofia Magdalena.

Bröllopet var »en av de mest praktfulla ceremonierna i svensk historia«.

Nicodemus plikter omfattade även »fester wijdh sorrgl. Tillfällen«. Fyra av kungaparets söner dog i mitten av 1680-talet. Det allra största ceremoniuppdraget blev vid drottning Ulrika Eleonoras begravning i Riddarholmskyrkan 1693.

Karl XI dog samma år som slottsbranden, 1697, då Tessin d.y. för övrigt inledde sitt arbete med det nya slottet. Karl XII kröntes med storslagna ceremonier och dekor och scenografi i regi av Tessin.

Nicodemus d.y. hade också samlat en stor mängd förlagor till den ceremoniella delen av sin gärning. Teckningar, gravyrer och böcker från kung Klodvigs dop 491 och framåt är en fantastisk källa. Materialet finns i en katalog från 1712 med 700 nummer som i huvudsak

Beträffande byggnadernas interiör och inredning är han däremot mycket positiv. »Inom interiördekorationen äro fransmännens geni och skicklighet starkt utvecklade, så att allt, vad jag kan få av sinnrika ritningar däröver, är för mig i hög grad tilltalande.«

hyllningar och ceremonier Också i Paris kom Tessin i kontakt med många ledande arkitekter och konstnärer, som exempelvis Charles Le Brun, kungens högste förtroendeman inom alla grenar av konstlivet.

Inte minst viktigt var det att få inblick i alla de hyllningsarrangemang, ceremonier och festligheter som var till för att förhärliga kungen och kungamakten. Redan i det gamla romarriket var påkostade ceremonier ett viktigt politiskt verktyg.

Det kom att bli en av Tessins uppgifter vid hemkomsten. Festen karaktäriserades som en underavdelning till arkitekturen, det gällde kröningar, bröllop, begravningar, banketter och festspel. Det handlade om att föra ut budskapet om kungens makt och härlighet till bredare folklager, ett komplement till arkitekturen. Ett lysande exempel var den festivitas som omgav drottning Kristinas intåg i Rom. Tessin hade tagit med sig ett omfattande material från sina utlandsresor och hans första uppdrag av ceremoniell art kom 1680 med

97

Tessin d.y.:s förslag till kunglig begravnings- och kröningskyrka vid Gustav Adolfs Torg.

Foto: Nationalmuseum, Stockholm.

Nicodemus Tessin den yngre

till det monument av Karl XI till häst, som han tänkte placera mitt på det nya slottets borggård.

Planerna ogillades tyvärr av Karl XII, skulpturen skulle ha skymt sikten genom slottet, från östra till västra valven. Men en ryttarstaty hade verkligen lyst upp den ödsliga borggården. Modellen finns kvar på Stockholms slott.

Dekoratören och ornamentstickaren Jean Bérain var också en konstnär som skulle bli viktig för Tessin. Bérain, en av barockens stilbildare, var mästaren inom den »dekorativa« konsten och hade enorma kollektioner av mönster och skisser till allt från teaterdekorationer till katafalker och mausoleer. Han skapade en ornamentstil med musslor, figurer, akantusrankor och annat i symmetriska kompositioner, som via mönsterblad spreds över Europa. De kom att få stort inflytande på den svenska barockens formspråk. »Det är den man, som i dylika ting, har det största geni, som jag sett i mitt liv«, skrev Tessin och det var en entusiasm som skulle stå sig.

De fortsatte att hålla kontakten i många år. Bérain sände genom åren mängder av sin konst till Stockholm och Tessin konstaterar att »Jag föredrager att använda mina pengar hos Bérain«.

Men även Charles Le Bruns inredningskonst skulle få stort inflytande på Tessin, inte minst som den kom till uttryck i Louvren och i Versailles.

Den arkitekt Tessin skulle få närmast kon-

omfattar arkitektur och trädgårdsarkitektur, medan merparten om 1 000 titlar rör ceremonier, allt från furstliga intåg och triumfportar till kröningar, bröllop och begravningar.

daniel cronström Den svenske envoyéen i Paris, Daniel Cronström, var både då och senare, av stor betydelse för Tessins kontakter med strömningarna i det franska konstlivet. Han skulle exempelvis bli mycket involverad runt aktiviteterna i samband med Tessins förslag till ombyggnad av Louvren liksom Apollotemplet i Versailles. Dessa förslag rann dock ut i sanden, inte minst genom de franska arkitekternas motstånd. Samma öde hade också Berninis storslagna projekt till modernisering av Louvren rönt.

Enligt Ragnar Josephsons monumentala monografi över Tessin var samarbetet mellan Tessin och Cronström grundförutsättningen för den svenska konstens orientering mot Frankrike från 1690-talet och långt fram under 1700talet.

Nicodemus Tessins d.y.:s skiss till Apollotemplet i Versailles.

Foto: Kungliga Biblioteket.

franska förebilder Skulptören François Girardon var en av de konstnärer som skulle få stor betydelse för Tessin. Särskilt beundrade Tessin hans ryttarskulpturer över Ludvig XIV. De inspirerade honom

98

Stockholms slott