Mormor vid havet
Moa Graaf
Jag har en mormor som bor vid havet.
Där går hon och petar bland stenarna och lyssnar på vinden.
Honfarpå stora vågor ochfskar stora fskar.
Min mormor sitter ofta på stranden och låter vinden blåsa i ansiktet.
Därför har hon kinder lika mjuka som bäbisrumpor.
Men hon är i alla fall lika gammal som jag, för vi har alltid känt varandra – min mormor och jag.
Hon är så gammal, jag vet inte hur gammal hon är.
Jag längtar jämt till mormor.
Jag åker dit så ofta jag får.
Då blir det vi. Mormor, jag och havet.
När jag är där går vi till stranden och pillar och tittar.
Jag hittar en död råtta. Mormor hittar en sten med ett hål i. Jag får den.
