9789179772475

Lin Hallberg & Margareta Nordqvist

Sigge Älskade

Leva sin dröm

Det första Elina tänker på när hon vaknar på morgonen är shetlandsponnyn Sigge. Hon dagdrömmer om den internationella tävlingen i Danmark som de ska vara med på. Känner förväntan rusa i kroppen, glädje och nervositet i en enda röra.

Elina ser sig om i rummet. Den blå ridjackan hänger på garderobsdörren. I en hög på skrivbordet ligger två par vita ridbyxor, tre vita skjortor och den rosa slipsen som hon fått av mormor. Turslipsen!

Klockan på sängbordet är bara sju. Men det är omöjligt att ligga kvar i sängen.

Tyst tassar Elina nerför trappan och ut i trädgården.

Där har hon och bästisen Mattis gjort en ridbana. Fyra hinkar till hörn och pinnar med bokstäver på.

Gräset är fuktigt av dagg när Elina travar in på banan.

F

Hon sjunger Sigges och hennes sång. Den som de ska rida till när det är dags att tävla i kür och visa upp programmet de tränat på. Dressyrtränaren, Cattis, tror att Sigge och Elina har chans att tävla om topplaceringarna. Samtidigt så är det ju så mycket som ska stämma. Känslan av att Sigge och hon vill samma sak måste finnas där.

B M

Nu gör Elina halt och bugar för en inbillad domare. Men applåderna är verkliga.

Det är mamma som satt sig på trappan med sin kaffekopp.

– Det blir nästan skönt när det är över, eller hur? ler mamma.

– Om jag bara visste hur det kommer att gå, suckar Elina.

– Är det inte äventyret som räknas? frågar mamma.

– Jo, det är klart.

– Det blir mycket mer konkurrens i Danmark än vad ni är vana vid, varnar mamma. Är du beredd på det?

– Jag tror det, säger Elina.

– Men idag är det långritten som gäller, eller hur?

Deras ridlärare, Ingela, har sagt att de

ska planera för en heldag. Hästarna ska övernatta på hemlig plats och sen ridas tillbaka nästa dag. Medan mamma ställer fram frukosten brer Elina en hög med mackor. Hon packar ner en flaska med saft och ett äpple. När Mattis kommer för att göra sällskap till stallet är alla jobbiga tankar som bortblåsta. De cyklar ikapp längs den välkända vägen till Brobygården. Skyndar in i det sommarsvala stallet där Ester, Agnes, Sara Li och Rosanna väntar.

Nu är de samlade! Stallgänget som följts åt sen de var nybörjare. De som varit varandras värsta konkurrenter, som bråkat och tjafsat om hästarna. Allt det där är glömt nu när de går ut för att ta in sina älsklingar.

Det har blivit så självklart att Elina hör ihop med Sigge och att det bara är Mattis som klarar Sallys hetsiga humör. Alla vet att Agnes är den enda som kan få fart på Japp.

Det är lika självklart som att Ester hittat rätt med Nanou och att Sara Li och Sappo är lika egensinniga. Och såklart vet alla att Rosanna är kär i nykomlingen Jasper.

– Sadlade och klara om en halvtimme!

Ingela kommer in i stallet med sin stora häst, Bacardi, och nu haglar frågorna över henne.

– Du måste säga vart vi ska, ber Rosanna.

– Har vi varit där förut? frågar Elina.

– Den som lever får se, skrattar Ingela.

Sigges hårrem är blank och sommarslät.

Elina drar den mjuka rotborsten över hans rygg. Hon borstar igenom manen och pannluggen med hårborsten hon köpt. Reder ut svansen och kollar så att det inte fastnat stenar i hovarna.

– Sigge ser ut att må bra. Mamma tittar in i Sigges skötspilta. Hon har kommit för att köra deras saker till platsen där de ska äta lunch.

– Kan du inte säga vart vi ska? ber Elina. Men mamma bara ler hemlighetsfullt när de packar in allt i bilen. Matsäcken, badkläderna och hästarnas grimmor. Innan mamma slår igen bakluckan trycker Ingela in en stor plastsäck med hö till hästarna. Snart sitter de till häst. Elina tar stigbyglarna. Hon lutar sig fram och rättar till Sigges pannband som hamnat lite på sned. Väntar på att alla ska bli klara.

Vägen genom hemmaskogen har de ridit tusen gånger. Det är först när vägarna delar sig som det riktiga äventyret börjar. När de tar in på en sandig skogsväg breder en ny värld ut sig. Här doftar skog och mossan mellan trädstammarna skimrar i alla möjliga färger.

Ingela ropar: ”Trav!” Sigge hinner ta ett par ivriga galoppsprång, men rättar sig lydigt. Och när Ingela vänder sig om och ropar ”galopp” är Elina beredd. Hon står upp i stigbyglarna och manar på Sigge. Luften fylls av ljudet från hästarnas trummande hovar och kompisarnas glada rop. Nu har sommarens stora äventyr börjat på riktigt!

Kortvarig lycka

Skogsvägen är härligt mjuk under hästarnas oskodda hovar. Här och där öppnar landskapet upp sig. Insjöar med glittrande vatten och små stugor har gjort sig plats bland träden.

Den långa galoppen gjorde Sigge lugn. Nu letar sig svettdroppar ner längs hans huvud. Elina släpper stigbyglarna och sträcker ut benen.

Vid kanten till en större sjö väntar mamma. Men innan ryttarna kan äta sin

efterlängtade matsäck måste hästarna tas om hand. – Sluta, Sigge. Elina puttar bort Sigge som vill klia sitt svettiga huvud mot hennes rygg. När grimman sitter på plats tar hon av sig skor och strumpor. Väl ute i vattnet pumpar Sigge upp en kaskad av vatten med framhovarna. Och innan Elina hunnit ropa stopp så har Sigge lagt sig ner. – Ska man bada så ska man, skrattar Ingela. Vad gör väl lite vatten? Solen värmer och Sigges korta hårrem torkar snabbt. Efter badet binder Elina honom vid ett av träden. Hon hämtar en hög med hö och kollar hovarna. Elina känner med händerna längs Sigges ben. Inga svullnader. Inga små sår.

– Inget får hända dig nu, viskar Elina.

När hästarna blivit omskötta sätter sig ryttarna i skuggan. Medan de äter pratar de om allt fint de sett på vägen.

– Fast egentligen borde vi väl träna, tycker Rosanna. Jag har ju bara ridit mitt kürprogram med Jasper en gång.

– Det är viktigt att koppla av också, ler Ingela. Och vi vill inte att hästarna ska tröttna. Det är klart att pratet leder vidare till Danmark. Tjejerna bombarderar Ingela med nervösa frågor. Kommer hästarna verkligen att klara resan och allt det nya? Rider de tillräckligt bra nu?

– Ni är väl förberedda. Ingela går tålmodigt igenom tävlingsdagarnas program med dem. Lördagen som börjar med ledklasser där Saga och Sigge, Linnea och Nanou ska starta.

Efter det blir det en engelsk showklass där alla skötarna ska vara med.

Här bedömer domaren allt från ryttarens sits, hur hästen svarar på hjälperna, ridvägarna, gångarterna och utrustningen. Elina drömmer sig iväg.

Ingela har bestämt att Sigge och hon ska koncentrera sig på dressyrklasserna på lördagen. Sigge ska vila när de andra hoppar.

Det är lite tråkigt, men samtidigt skönt att inte själv behöva välja. Och på söndagen är de anmälda till en tidshoppning mellan de två dressyrklasserna.

– En showklass, en tidshoppning och en stilhoppning på lördagen, räknar Mattis. Hur vet jag var vi ska vara?

– Föräldrarna kommer att se till att ni är på rätt plats, säger Ingela.

– Stilhoppning låter rätt konstigt, tycker Sara Li. – Kanske det, ler Ingela. Men det är bra att kunna koncentrera sig på att rida noggranna vägar, att ha hästen i balans och att vara följsam. När de ätit klart passar tjejerna på att bada. Elina njuter av sommarlovskänslan. Att få dyka ner i det ljumma vattnet. Låtsasbråka med kompisarna, bara vara och drömma om allt det som väntar.

Det är dags att rida vidare. Men den mjuka skogsvägen övergår snart i grusväg. Sigge kommer farligt nära dikeskanten när han försöker undvika det hårda gruset.

– Sigge verkar vara ömfotad, säger Ingela.

– Ska jag sitta av?

– Det gör nog inte så stor skillnad, säger Ingela. Vi är snart framme. Även om Ingela låter lugn så har Elina fått en orolig klump i magen. Så fort Sigges hovar nuddar det hårda så haltar han ju! När de närmar sig stallet där hästarna ska övernatta hoppar hon av. Men Sigge vägrar ändå att gå den sista biten över grusplanen.

Han gnäggar ängsligt när kompisarna försvinner in i stallet.

Det är först när Ingela tar tag i tygeln som Sigge går med på att ta de sista haltande stegen mot stallet.

– Vad är det som har hänt? frågar Elina.

– Sigges hovar är ömma, förklarar Ingela.

Det blev för mycket grusväg på slutet.

– Varför just Sigge?

– Sigge har inte lika hårda hovar som de andra, berättar Ingela.