JAG HETER FARDUS. Det här är min familj: Pappa, mamma, mormor, storasyster och store bror. (Så där var fjärde helg kommer min lillkusin Abdi och bor hos oss också, för att hans mamma ska få vila.)
Ibland är det bra att vara många. Det finns alltid någon att prata eller leka med. Och när man till exempel vill spela spel.
Men vill man istället öva sig på att bli en sådan som jobbar med böcker eller skriver i tidningen när man blir stor, då är det lugn och ro man behöver. Plus böcker förstås. Och någon som Siri på biblioteket att prata med.
När jag läser en särskilt bra bok, eller har en idé till en tidningsartikel, då går jag till Siri. Eller så går jag hem till min bästa kompis Malte där jag kan koncentrera mig. Malte bor bara med sin mamma och den busiga papegojan Soffan, som han har fått ärva från sin morbror. Mammans nya pojkvän Ola har inte hunnit flytta in, så än så länge är det lugnt. Dels för att mamman ofta jobbar. Och dels för att Soffan fått professionell hjälp med sitt ouppfostrade sätt. Soffan har verkligen blivit mycket, mycket bättre efter många goda råd från en gojexpert. Ändå är hon fortfarande ganska så jobbig.
Hon gnager på krukväxter och papper och allra helst på skolböcker. När man försöker tala henne till rätta låtsas hon som att hon inte kan människoprat. ”Attans paprika”, säger hon ofta. Fast inte så högt längre. Ibland får Malte skämmas när han lämnar in läxan. Numera vet vår lärare, Julia, vem det är som bajsar och gnager på matteboken. Hon försöker se sträng ut, men man kan se att hon ler i smyg. Är det Soffan som har varit framme igen? säger hon. Julia förstår att Soffan inte är elak, och blir inte arg. För fröken är inte heller elak, och rätt så ung fortfarande. Ibland har hon randiga strumpbyxor, som vilken tjej som helst.
IDAG SA FRÖKEN så här till klassen: Nu är det dags för er att ge er ut i världen och skriva om ett jobb!
Och det tycker jag att hon har rätt i. Vi har inte gjort annat än gått i skolan i flera år nu. Det är en annorlunda uppgift, där ni får öva på att ta reda på saker. Ni ska besöka en arbetsplats. Ni ska göra en intervju med en person, gå runt och titta, och sedan skriva en berättelse om hur det är att jobba där.
Vad roligt! Ibland vill man bara att det händer något nytt. Så att man kan passa på att lära sig lite nya saker.
Säg att jag besöker ett sjukhus. Sedan går jag hem och funderar på om det är vad jag vill hålla på med: titta folk i halsen med små lampor och så vidare. Blir det nej, så har man ju egentligen bara slösat bort ett par dagar. Blir det ja, då vet man ju det sedan när man blir vuxen. Det sparar en del tid. Dessutom får vi skriva, och det är ju kul! Fröken delar ut en lista på jobbställen som vi får välja bland: Förskola, Butik, Restaurang/Kafé, Service, Kultur/Media och Kontor. Vad? Får man inte gå till vilket jobb som helst? Nej, fröken har redan bestämt.
–
Ni ska vara där på skoltid. Då måste jag veta att de har tid att ta hand om er.
Fröken kan inte erbjuda plats på biblioteket. De som jobbar där har inte svarat ja på att ta emot en elev.
Jag biter på en av mina flätor som jag brukar göra när jag blir nervös. (Min storasyster säger att det är äckligt, men i klassen är det ingen som bryr sig.) Alla är upptagna med att fråga saker nu: Vad betyder Service? Får den som är på Kafé äta kakor och bullar själv? Vem är det som bestämmer?
Tre i klassen vill vara på Förskola. Resten vill ha Kultur/Media, ifall det skulle betyda att de får vara med på teve eller hjälpa till att spela in en film. Jag förstår ingenting. Varför har Siri på biblioteket inte svarat ja till att ta emot en elev från vår klass? Hon vet väl vilken klass jag går i? Biblioteket vore verkligen det bästa för mig.
Jag har redan pratat många gånger med Siri om hur det är att jobba där. Jag vet redan att man får göra allt möjligt: städa i hyllorna eller läsa för bäbisarna. Det är inte som att hon skulle behöva visa mig allt från början.
Malte skriver: på listan.
En egen punkt! Det får man såklart inte göra! Malte är verkligen min bästa kompis. Men det finns en lite sämre sak med honom: han gillar djur, överdrivet mycket. Det får gärna vara hästar. Men vad som helst går bra för honom, egentligen. Bara det är ett djur.
– Är det inte konstigt? muttrar Malte. Att Butik, Förskola och Kontor finns med, men inte något med djur?
–
Eller något med biblioteket, lägger jag till. Till slut är det bara jag och Malte som inte valt någon arbetsplats att besöka. Kanske för att biblioteket och djuraffären inte finns med på listan. Malte suckar djupt. Av besvikelse tror nog fröken. För att han måste sudda ut NÅGOT MED DJUR från listan. Men jag känner Malte. Han kan lika gärna ha suckat åt något helt annat. Förmodligen kom han att tänka på att mammans nya kille, Ola, snart ska flytta in. (Jag brukar påminna honom om att han blivit lovad en hund, om Ola får flytta in. Men det tror Malte inte riktigt på.) – Kan ni inte tänka er att vara på förskolan? försöker fröken olyckligt.
Vi skakar på huvudet. Inte för att vi vill vara besvärliga. Vi är bara inte intresserade av små barn, inte på samma sätt som vi är intresserade av boktips, skrivning och hästar.
– Det måste ha blivit något fel med biblioteket, säger jag till Malte när vi går hem. Det kan inte vara så att Siri tycker att hon inte har tid med mig. Malte håller med.
– Så mycket som du har varit där och gjort läxan och bett om boktips och hjälpt henne att ställa in böcker på rätt hylla. Hon borde ha tid med dig. Hon kanske tycker att jag har kommit dit FÖR mycket, säger jag tveksamt. För visst gillar jag att läsa, precis som Siri. Men det finns det ju många som gör, utan att de kommer och stör henne på jobbet varje dag. Men så tror Malte inte att det är. Malte kan vara så bra på att lugna ner mig när jag blir orolig för något. Jag vet att han tycker detsamma om mig. Vi bestämmer att vi ska kämpa för att få vara på samma ställe, även om det inte blir biblioteket eller något med djur. Och då känns det lite bättre för oss båda.
Läs mer om Camilla Ceder och Hanna Granlund på bonniercarlsen.se
FARDUS & MALTE SMÅKRYPSKRISEN
© text: Camilla Ceder 2023 © bild: Hanna Granlund 2023
En originalproduktion från Bonnier Carlsen bokförlag, Stockholm Typsnitt: Indigo Antiqua Pro Text och Providence Tryckt i Polen av Interak Printing House, 2023 ISBN 978-91-7977-395-3
www.bonniercarlsen.se