Adjö, herr Muffin
Ulf Nilsson
Anna-Clara Tidholm
Här är ett gammalt marsvin som heter herr Muffin. Herr Muffin ska fylla sju år och är grå och trött.
Han bor i en upp och nervänd blå kartong som ser ut som ett hus, med dörr och skorsten.
Utanför huset finns en brevlåda av papp. Ibland
ligger det en bit gurka eller en mandel i brevlådan.
Herr Muffin ser alltid noga efter om där är
någon post.
Herr Muffin, Jag är så ledsen för pappa säger att när ett marsvin är gammalt så kan det plötsligt dö …
Kan herr Muffin läsa? Han äter upp brevet.
Papperet blir som flingor, blir som snö som faller.
Herr Muffin sitter mest inne i sitt blå hus och suckar och tänker på livet han levt.
När han var ung, drömde han om att vara mjuk och inte tjock, att kunna klättra. Han minns en hamster som var så mjuk. Själv tyckte han att han var fet som en ko och borstig som en gris.
En gång var herr Muffin gift med en marsvinsfru –Victoria, svart som natten, vacker som en dag. Tillsammans hade de sex små, lurviga barn.
Åh, de sötaste små barn, ja det var livets lycka! Men nu är de alla utflugna och herr Muffin suckar.
