DET DÖENDE TRÄDET
JOHANNA MO
Jävla mamma, jävla pappa
Jävla mamma, tänker Nanna och stirrar på bokstäverna som studsar omkring i boken. Sekunden efter blir hon arg på sig själv. Det var inte mammas fel att den där idioten körde på henne med bilen. Men om mamma inte hade bestämt sig för att hon var sugen på skorpor till teet … Om hon inte hade gått till Ica just precis då …
Nanna tvingar bort bilden av hur bilen träffar mamma. Hur mammas kropp flyger genom luften och slår i asfalten. Hon lyfter blicken mot pappas stängda sovrumsdörr. Nej, det är ingen idé. Han vill inte bli störd. Istället tittar hon mot den svarta teveskärmen. Teven är ett pratigare sällskap än pappa. Men fjärrkontrollen ligger på tevebänken och hon orkar inte resa sig för att hämta den. Blicken dras mot hallen, mot där hon såg mamma för sista gången.
Nanna blundar och frammanar minnet inom sig.
Mamma har den gröna, långa klänningen med gula prickar. Hon stryker det mörkbruna håret bakåt när hon tar på sig sandalerna. Ler och säger att de ses snart. Därefter öppnar hon ytterdörren och försvinner ut. Det var för tjugoen dagar sedan och saknaden växer sig vassare för varje dag.
Den här boken kommer du att gilla.
Mammas röst. Nanna öppnar ögonen och lägger handen på uppslaget om åskguden Tor. Hon har massor med böcker om nordisk mytologi. Varje födelsedag och julafton fick hon en av mamma. Visst är böckerna spännande, men det hon gillade mest var att mamma läste dem högt för henne. Nu gör hon ett nytt försök att fly in i boken, fast bokstäverna fortsätter bråka.
Dörren till pappas sovrum öppnas och han hasar ut i sin fula grå morgonrock. Ärmen har en kaffefläck, men han orkar visst inte tvätta den. Eller sig själv. Han stinker som en gammal gympapåse och ansiktet är fullt av stubbigt skägg. Det ser inte klokt ut.
”Har du ätit frukost?” frågar han och kliar sig på hakan så att skägget knastrar.
”Flingorna är slut”, säger Nanna. ”Och mjölken.”
Pappa tittar på henne, men verkar ändå inte se.
Sedan mamma dog har han mest stängt in sig på
rummet och gråtit. De har sovrummen bredvid varandra och Nanna hör snyftningarna genom väggen.
Mormor bodde hos dem i två veckor så att de inte skulle svälta ihjäl, men nu är det flera dagar sedan hon åkte hem. Morfar har svårt att klara sig utan henne, eftersom han glömmer saker.
”Finns det bröd, då?” undrar pappa.
”Nej. Inget smör heller.”
Pappas underläpp darrar till. Om en timme kommer Nannas bästa kompis Lilly och hennes mamma för att hämta henne. De ska till Eketorp, fornborgen som ligger några kilometer från Grönhögen där hon bor. Varje sommar brukar hon besöka den åtminstone två gånger.
”Jag vill inte åka”, säger Nanna.
Hon smäller ihop boken och slänger iväg den. Den studsar mot kudden och ner på mattan framför soffan. Bokmärket åker ut, men det spelar ingen roll. Den där dumma boken kan inte ge henne mamma tillbaka.
”Jo”, säger pappa. ”Det blir roligt för dig att komma ut lite. Du har ju inte varit på Eketorp en enda gång i sommar.”
Roligt? Det är bara tio dagar sedan mamma begravdes och Nanna är inte det minsta intresserad av
att ha roligt. Framför allt inte utan pappa. Dessutom är Eketorp hennes och mammas ställe. Hon stirrar på boken på golvet. Omslagsbilden är Oden med en korp. De står framför ett spretigt svart träd. Solen som flödar in genom fönstret får Odens spjut att blänka.
”Kan inte du följa med? Snälla?” vädjar Nanna.
”Jag orkar inte”, säger pappa.
Läppen darrar igen. Som om hon har sagt något elakt. Men jag då? vill Nanna skrika. Jag orkar inte heller.
Pappa trampar på stället. Han vill nog helst fly tillbaka till sitt rum. Så suckar han och sätter sig i soffan bredvid henne. Fumligt stryker han henne över ryggen. Det enda hon önskar är att han ska krama henne hårt. Lova att han ska bli som förut igen. Att mamma är borta för alltid inser Nanna, men hon vill ha tillbaka sin pappa. Han som log och drog knäppa skämt som mamma och hon himlade med ögonen åt.
”I kväll när du kommer hem kan vi ha bio”, säger pappa. ”Vi hittar någon bra film och poppar popcorn.”
Tanken på att kura ihop bredvid pappa får gråten att tjockna i Nanna.
”Vi kan väl ha bio nu?” säger hon. Pappa skakar på huvudet. Han försöker inte ens hitta på någon ursäkt till att han vill ha bort henne från huset. Att han vill vara ensam och längta efter mamma.
Utan ett ord reser sig pappa och lunkar ut i köket. Ljuden är så välbekanta att Nanna inte behöver se honom för att veta vad han gör. Han öppnar både kylskåpet och frysen och rotar runt i skafferiet. Efter en stund sticker han fram huvudet i dörröppningen.
”Vad sägs om knäckebröd utan smör?”
Munnen ler, men inte ögonen.
”Nej”, säger Nanna. ”Kan vi snälla gå och handla?”
Pappa svarar inte. Hon kunde lika gärna ha föreslagit att de skulle ställa sig mitt på stora vägen för att bli påkörda. Ingen av dem har varit på Ica sedan mamma dog.
”Glöm det”, säger Nanna och kastar sig upp ur soffan. ”Jag handlar själv.”
Hon skyndar mot ytterdörren, men kommer på sig själv och saktar ner. Hon vill att pappa ska rusa i kapp och säga att han följer med. Eller åtminstone hindra henne från att lämna huset. Han gör inget av det.
Ilskan bultar i Nannas bröst. Jävla pappa. Hon
river åt sig tygkassen som hänger på en krok innanför dörren. Kliver i foppatofflorna och går ut. Drämmer igen ytterdörren så hårt hon bara kan.
”Vem är han som styr den här världen?” frågar Nanna. Halvar tvekar.
”Lodur”, viskar han.
Namnet skär genom Nanna som en iskall vind. Plötsligt kan hon inte andas. Himlen mörknar och pressar sig närmare. Allt liv är på väg att sugas ur henne.
När Nannas mamma dör i början av sommarlovet rasar tillvaron. För att få tänka på annat följer hon med bästa vännen Lilly till fornborgen Eketorp. Platsen betyder mycket för Nanna – hennes mamma älskade att vara här. Men den här gången blir allting annorlunda. Plötsligt försvinner allt runt Nanna och hon vaknar på ett främmande Eketorp. Marken är täckt av snö och människorna bär gammaldags kläder. Snart tvingas hon i väg på ett livsfarligt uppdrag för att rädda det döende trädet och stoppa ett nytt Ragnarök.
En hisnande bladvändare om parallella världar, klimatkris och nordisk mytologi av hyllade författaren johanna mo, känd för sina Ölandsdeckare för vuxna. Det döende trädet är första delen i serien Lodurs skugga.