ISBN 978-91-7977-831-6
9 789179
O_Kändiscrush_FIX.indd Alla sidor
778316
2023-03-23 20:13
Kapitel 1
”HÄRLIGA HÄRSJÖN ” stod det med stora, svarta bokstäver på den gula skylten som syntes när vi svängde in på campingplatsen. Vi hade kört förbi den närmaste orten för flera kilometer sen, sen flygplatsen, och de senaste minuterna hade det bara varit skog och några utspridda hus här och där längs vägen. Och så Härliga Härsjöns Camping. Dammet virvlade upp i ett moln runt mormors lilla röda bil, och jag kastade en snabb blick på den gammaldags stugan där receptionen låg. Det var på taket till den som den stora, gula skylten satt. Stugan var knuttimrad och mörkbrun och såg mest ut som en liten sommarstuga. Runt den stora vändplanen fanns några gamla baracker och i gräset stod ett par bänkar. – Finns det verkligen hästar här? frågade jag och pekade på skylten – där syntes både en hästsymbol och en fisksymbol, plus en gaffel korsad med en sked, och en figur som dök mot en vågig vattenyta. – Hmm, hästar? svarade mormor, som var upptagen med att köra genom den öppna bommen och vidare in på själva campingen. – Glöm det. Stora, plana gräsmattor bredde ut sig åt höger och väns6
I_Kandiscrush_20_mars_Lisa.indd 6
2023-03-23 10:56:17
ter, framåt och bakåt. Små avsatser skilde klungorna med husvagnar och stugor från varandra, de stod som på olika våningar med långa häckar emellan. Längst ner i backen började det gå uppåt igen, mot en stor och helt platt byggnad som jag kände igen – där låg duscharna och toaletterna. På toppen planade marken ut, och där låg det ännu fler stugor och husvagnarna stod i långa rader. – Jag har flyttat till Beverly Hills sen du var här sist, sa mormor, flinade och svängde av åt höger. Jag fattade ingenting, men mycket riktigt fanns det en liten skylt där det stod ”BEVERLY HILLS” bredvid infarten. Vi körde en liten bit till innan hon parkerade bredvid sin husvagn. – Den här känner jag i alla fall igen, sa jag, och mormor log. Medan jag lossade säkerhetsbältet tänkte jag att husvagnen antagligen skulle kännas mycket mindre nu än när jag var här senast. Då hade allt känts så stort, husvagnen och mormors förtält hade varit som en enda stor lekplats, och resten av campingen gigantisk. Det var för flera år sen. Men när jag väl hade klivit ur bilen och var på väg in i förtältet med väskan som på något magiskt sätt skulle innehålla allt jag behövde de närmaste veckorna, så kändes campingen faktiskt fortfarande oväntat stor. – Vänta där ute så jag får vädra lite, här var det verkligen kvavt, ropade mormor där inifrån. Jag svarade inte, bara släppte den tunga väskan rakt ner i gräset och la armarna i kors medan jag spanade ut över Härsjöns Camping. Det kanske inte var så konstigt ändå att den här delen kallades 7
I_Kandiscrush_20_mars_Lisa.indd 7
2023-03-23 10:56:17
Beverly Hills. Man hade utsikt över hela resten av campingen, och solen stod högt på himlen och strålade rakt ner på oss. När jag var liten kunde jag alltid hitta på något att göra här. Det fanns massor av barn att leka med, jag kunde sparka fotboll nere på gräsplanen, plocka smultron, hoppa i lerpölar eller gå på paddjakt i solnedgången. Men nu, vad i hela världen skulle jag hitta på nu? Det var ju inte så här den här sommaren skulle bli. Emma och jag skulle ha varit i hennes sommarstuga vid Eikeren nu, helt själva, och bara gjort exakt vad vi ville, blivit jättebruna och säkert lärt känna några nya människor, kanske några killar till och med. Det skulle ha varit en sån sommar som man läser om i böcker eller ser på film, en sommar som man aldrig vill ska ta slut. Men mina föräldrar hade satt definitivt stopp för de planerna. – Du trodde väl inte att du skulle få bo där ute med Emma och hennes familj hela sommaren? sa mamma förra veckan, och tittade på mig med den där ”du är inte så stor som du tror”-blicken. En blick hon får varenda gång när hon vill att jag bara ska vara en liten skitunge, så att de kan bestämma allt. – Varför inte? De har liksom råd! nästan skrek jag åt henne, men jag sa inget om att Emmas familj inte skulle med till Eikeren över huvud taget. De skulle åka till sin andra stuga i fjällen. Mamma himlade med ögonen och sa att det inte var det det handlade om. – Vad handlar det om då? – Det handlar om att du bor i vårt hus och följer våra 8
I_Kandiscrush_20_mars_Lisa.indd 8
2023-03-23 10:56:17
regler och gör som vi säger, sa hon. Vuxenargumentet som alltid trumfar allt. Mamma och pappa hade äntligen satt i gång att renovera vårt hus. Jag hade tjatat om ett nytt rum så länge jag kunde minnas, och de hade pratat om det i åratal. Nu när jag nästan hade gett upp hoppet om att de någonsin skulle göra det, bestämde de sig plötsligt, och då var det tydligen bäst att jag var någon annanstans hela sommaren. – Men då passar det ju perfekt att jag helt enkelt bor hos Emma?! invände jag. – Nej, du ska vara med mormor. Det är redan bestämt, Karoline. Och mormor ser jättemycket fram emot det! Du gillar ju att vara med mormor, eller hur? Tänk så fint för henne att få sällskap hela sommaren, hon som brukar vara så ensam, sa mamma och la huvudet på sned. Det var så jävla orättvist. Så mycket prat om att unga människor måste göra sin röst hörd och säga vad de tycker och vara med och bestämma, men det gäller tydligen bara insändare om miljön i lokaltidningen. Och det var sån himla dålig stil att skapa ”det är synd om mormor”-stämning bara för att ge mig dåligt samvete. För det var ju inte henne det handlade om. Mormor är cool. Men det hade varit hundra gånger bättre om jag hade fått bestämma själv när jag ville hälsa på henne, och hur länge. Nu var jag fast här. Mot min vilja. Hela sommaren. Och inte på det där bra film-sättet. Om det inte var en skräckfilm, förstås. Jag tog en bild på utsikten och skickade till Emma. ”Framme och fast i campingfängelset”, skrev jag. Hon svarade nästan genast med en bild på utsikten från deras 9
I_Kandiscrush_20_mars_Lisa.indd 9
2023-03-23 10:56:17
stuga, rakt ut över vattnet, och det såg helt sjukt fint ut. ”Jag fattar. Fast här!!” skrev hon och fattade uppenbarligen inte alls. Hon var ju inte någon fånge. Hon var ju exakt där vi båda helst ville vara. Jag suckade och la ner mobilen i fickan. Ett pensionärspar kom gående med var sin handduk över armen och nickade kort och vänligt mot mig. Jag nickade tillbaka och försökte att inte stirra på deras rynkiga kroppar, med bara baddräkt och badbyxor och foppatofflor. Knallbruna och med löst hängande hud. Jag svalde. Mormor kom ut igen, hon höll fram sin telefon. – Det är din mamma, sa hon. Jag skakade snabbt på huvudet. – Inte? – Säg att jag inte vill prata med henne, sa jag så pass högt att jag hoppades att mamma skulle höra det i andra änden. – Hon är tydligen lite upptagen med att beundra utsikten, sa mormor i telefonen, och gav mig en menande blick över kanten på glasögonen. Jag ryckte på axlarna. Mamma kunde ringa direkt till mig om det var så viktigt. Så kunde jag strunta i att svara. – Okej, det ska jag göra, ha det så bra, hörde jag mormor säga inne förtältet, innan hon kom ut igen och fortsatte bära in packning från bilen. – Din mamma hälsar. Jag svarade inte. Mamma förtjänade inget svar. Bara tanken på mina föräldrar fick det att kännas alldeles svart i magen, jag var fortfarande sur på dem, och det överskuggade allt annat. Även om det såklart inte var mormors fel. – Vilken tur du hade som fick en plats i Beverly Hills, 10
I_Kandiscrush_20_mars_Lisa.indd 10
2023-03-23 10:56:17
sa jag till slut, efter att hon hade gått två vändor fram och tillbaka till bilen, förbi mig som fortfarande stod där med armarna i kors. – Mer tur än Ingvaldsen hade i alla fall! Det var han som hade den här platsen förut, sa mormor glatt. Hon bar in de sista grejerna från bagageutrymmet och försvann in i tältet. – Jaha? Varför det? Jag lyfte upp min väska och följde efter henne. – Han dog ju! ropade mormor inifrån husvagnen och jag blev röd om kinderna. Såg mig snabbt omkring för att se om någon annan hade hört henne. Men det var ingen i närheten. Det var väl lika bra att vänja sig, mormor sa alltid vad hon tänkte. Säkert lika bra att vänja sig vid pensionärer som sprang runt och visade upp sig i badkläder med huden sladdrande också. För att inte tala om campingplatsens skoningslösa hierarki: om någon ska klättra uppåt i graderna och få de bästa platserna, så måste någon annan dö. (RIP).
11
I_Kandiscrush_20_mars_Lisa.indd 11
2023-03-23 10:56:17
ISBN 978-91-7977-831-6
9 789179
O_Kändiscrush_FIX.indd Alla sidor
778316
2023-03-23 20:13