Sommarlov
Jag älskar att ha sommarlov! Men det går så fort och det är så mycket jag vill hinna göra.
De senaste veckorna har vi slitit med höet.
Nu får jag äntligen vara ledig. Så klart ska jag vara med min shetlandsponny Molly. Jag längtar efter att få rida ut i skogen till
sammans med Fanny och hennes häst Kotte
även om han alltid ska bråka. Och vi ska
bada med hästarna, städa stallet och sova på höskullen. Men nästan mest längtar jag efter att få göra saker med min bästis Wilma.
Min storasyster Fanny är schyst och åker till stallet på morgnarna.
Det är nästan det värsta med att ha häst.
De måste få mat och komma ut i hagen senast åtta på morgonen, annars blir de oroliga och sparkar i boxarna.
Under höskörden har jag varit tvungen att gå upp i tid och hjälpa till. Men nu, nu ska jag sova länge och vara med Wilma!
Jag är precis på väg till Wilma när Fanny kommer in i köket. Hon ser fundersam ut.
– Ni vet det där sommarjobbet jag sökte? Jag fick det ändå, säger hon. Tjejen som skulle ha det har tackat nej. De ringde just och frågade om jag kan börja nästa vecka.
Jag visste inte ens om att Fanny hade sökt något sommarjobb.
– Vad roligt! säger mamma. Vilka tider jobbar du då?
–
Ja, det är just det … Jag börjar redan vid
sju på morgonen …
– Kommer du att orka det, Ebba? frågar pappa och tittar på mig.
Jag står med ena skon i handen och fattar först inte vad han pratar om.
Inställda planer
– Vadå? Vad ska jag orka? frågar jag.
– Jamen, om jag ska jobba så måste ju du ta hand om Molly och Kotte, säger Fanny. Även
på morgnarna. Jag kommer inte att hinna.
Och då förstår jag. Det kommer inte att bli några sovmorgnar. Jag kommer inte att kunna
åka in till stan med Wilma, eller sova över i deras friggebod. Inget av allt
vi har planerat kommer att bli av, för jag måste ta hand om hästarna hela dagarna. Det känns som om jag ska börja gråta.
– Men jag och
Wilma har ju planerat massor! protesterar jag.