arl Hygge är rasande. Under natten har någon saboterat hans skogshuggarmaskin. I skydd av mörkret har någon hällt socker i bensintanken. Någon har också slitit sönder oljekablarna i motorn och sprejat färg på rutorna. Nu kan den inte hugga ner några träd alls.
”Får jag tag i den som gjort det här ska jag kasta honom i sjön!”
ryter Karl Hygge.
Men Sabeltand och jag tycker det är bra att maskinen är paj. Vi vill ha skogen kvar.
Sabeltand är min lillebror, så klart.
Fast mamma säger att Karl Hygge kommer att laga maskinen igen, och då kan ingen hindra honom från att hugga ner alla träd och sälja dem som virke.
”Bara den som fångar den Gyllene Jättebaggen kan rädda skogen för alltid”, säger hon.
Sen behöver mamma tydligen en tupplur, fastän det är mitt på dagen. Hon har varit uppe hela natten, mumlar hon och somnar. Vi tycker det är konstigt att hon varit uppe medan vi låg och sov.
Nu snarkar hon som en timmersåg.
Jag undrar vad som krävs för att fånga den Gyllene Jättebaggen. Och om den har klövar och vassa horn.
”Jag tyckte jag såg något guldigt bland träden!” ropar Sabeltand.
Vi springer dit, men hinner inte se någon bagge.
När vi kommer hem står en polisbil utanför vårt hus. ”Ajdå. De har nog kommit för att ta mig”, säger mamma. ”Göm er, annars tar de er också.”
Karl Hygge är rasande. Under natten har någon saboterat hans dyrbara skogshuggarmaskin och nu kan han inte hugga ner några träd längre!
Polisen misstänker att det är Sabeltands och storasysters mamma som är den skyldiga. Men ingenting är som det först verkar!
Vem är skurk och vem är hjälte? Och finns den mytomspunna Gyllene Jättebaggen på riktigt?
Ett barrskogsdoftande bilderboksdrama om hemligheter och lögner, brott och straff – och vad som är värdefullt på riktigt.