9789179997236

P eter svärdsmyr

R

Na RsiG

Det ordnar sig – ett frö av reflektion för varje vecka på året Copyright © Peter Svärdsmyr

Grafisk form: Malin Cedergren Författarfoto: Mikael Johansson

Marcus Förlag Box 22010 702 16 Örebro

info@marcusforlag.se marcusforlag.se

Bok nr 9723 ISBN 978-91-7999-723-6 Tryckt hos Scandbook, Falun 2020

Förord

Jag minns det som igår.

En jobbig dag i skolan resulterade ofta i att jag kom hem och slängde mig i den blå tygsoffan i huset i Landvetter. Hjärnan gick på högvarv och försökte lösa dagens problem. Det var en bra soffa att grubbla i det där, speciellt när det hade gått lite extra snett. Kanske var det en kompis som hade övergett mig för en annan kompis. Kanske var det ett prov som hade gått dåligt. Kanske plågades jag av ett dåligt samvete över att jag hade betett mig illa mot en vän som jag egentligen uppskattade. Kanske var det oro för att jag hade haft sönder något som inte var mitt.

Jag låg där i soffan och försökte låtsas som ingenting, men jag var så usel på att låtsas och mamma hade förstått att något var på tok så fort jag rörde vid ytterdörrens handtag.

Efter en stund kom hon in i vardagsrummet. Hon lyckades alltid få mig att lite motvilligt lätta på hjärtat. När det var något extra stort kom tårarna också. Det kommer jag ihåg. Och någonstans mitt i allt det där uttalades de magiska ord

som mammor och pappor i alla tider har uttalat till sina grubblande söner och döttrar: Peter, det ordnar sig. * * *

Visst kan det kännas som en torftig tröst ibland – det ordnar sig. Hur kan man veta det? Vem kan uttala det utan att riskera att saker och ting faktiskt inte alls ordnar upp sig? Riskera att framstå som en lögnare eller naiv drömmare. Vem är du att säga till mig att det kommer ordna sig?

Denna bok handlar dock inte om att sia om framtiden. Att uttala sig om saker som man inte har en aning om. Att lova guld och gröna skogar. Jag skulle nästan vilja säga att boken handlar om raka motsatsen. Det ordnar sig är ett budskap av ett annat slag. För livet kommer nästan aldrig att befinna sig där, det vet alla som levt några år. Visst finns det små ögonblick av nästan total lycka och genomgående frid. Men de ögonblicken är få. Väldigt få, för de flesta av oss. Det mesta i livet handlar om att ta det som finns just nu och göra det bästa av det. Ibland blir det himlastormande bra, ibland halvbra och ibland går allt åt skogen. Vi kan inte förvänta oss en stadigt uppåtgående graf från livet. Så när det där riktigt jobbiga händer. När tillvaron rasar på något sätt, vilket den gör då och då i olika grad för oss alla, bli inte förvånad om någon med lite längre erfarenhet eller bara någon med ett annat liv i bagaget berättar för dig

att det ordnar sig. Det ska inte tolkas som en exakt information om hur framtiden kommer se ut, utan det är helt enkelt bara ett medmänskligt deltagande från någon som har erfarenhet av att misslyckandet, sorgen, lidandet eller tårarna inte kommer ha sista ordet. * * *

Jag ville skriva en bok till alla söner och döttrar som behöver höra det där, men även till oss som för länge sedan lämnat skoltiden och ungdomen bakom oss. För oron över livet upphör ju inte den dag vi jublande slänger studentmössan i luften eller packar ihop och flyttar hemifrån, utan det är då som det börjar förväntas av oss att vi inte längre ska behöva en massa tröst, uppmuntran och vägledning i livet. Det är väl okej för barn och tonåringar, men inte för oss vuxna.

Nej, som vuxen i västvärlden förväntas man klara sig på egen hand. Man ska vara stark, smart och framgångsrik, helst utan någon märkbar hjälp utifrån. Den som bejakar sina tillkortakommanden eller visar upp sin svaghet ska man akta sig för att efterlikna. Eller? Hur blev vi så rädda för det söndriga och sårbara? Det som är en del av oss alla.

Denna bok bygger på några av de texter jag publicerat i sociala medier det senaste året. Här får de agera rubrik, en inledande fingervisning till något mer.

Använd gärna boken som en veckobok, andaktsbok eller bara allmän reflektionsbok att öppna lite då och då. Läs allt, både den korta och den långa texten, eller nöj dig med en del av det. Läs tillsammans med andra eller helt på egen hand. Sätt dig ner i din favoritfåtölj eller passa på mellan hållplatserna i kollektivtrafiken.

Texterna är något anpassade efter tid på året, men också möjliga att läsa och återkomma till lite när som. Det viktiga är inte exakt när eller hur du läser denna bok utan att du läser så att ditt hjärta har en ärlig chans att plantera några nya frön. Det kan få ta tid, men när själens trädgårdsmästare gått och vattnat ett tag kan det hända att de där små fröna växer upp till stora träd som du kan sätta dig vid och andas ut en stund. Och när du sitter där och lutar dig mot en trygg stam i ditt livs trädgård kanske du också kan höra vinden som viskar i lövverket: det ordnar sig.

Ge inte upp – växla ner

Ibland känns det i hela kroppen. Återvändsgränden är ett faktum. Man ser inte längre någon möjlighet att fortsätta. Vi kommer alla dit då och då. Vi har strävat, kämpat, längtat och jobbat för att något ska inträffa, men det lossnar inte.

Och visst finns det tillfällen när det är läge att ge upp. Att helt enkelt lägga ner och bara försöka glömma och gå vidare. Du kanske står där just nu. Helt redo att ge upp för den här gången. Det är okej, men att ge upp är nästan aldrig det enda alternativ man står inför. Ibland är ett bättre alternativ att växla ner. Oavsett om det handlar om en relation, en utbildning, ett husprojekt, ett jobb eller kanske en affärsidé.

Inom kognitionspsykologin kallas det ibland för inkubation. Det är en metod för problemlösning som de flesta människor använder emellanåt. Man kanske vill komma på ett namn på en skådespelare som man helt säkert vet, egentligen. Men det dyker inte upp hur mycket man än anstränger sig. Sen när man går och gör något helt annat en stund dyker plötsligt namnet upp. Ungefär som att hjärnan behövde en paus från själva ansträngningen. Hjärnan behövde växla ner ambitionen att lösa problemet.

Är det inte ofta våra egna ambitioner som ställer till det för oss, snarare än verkligheten? Ambitionerna kan ibland

bli så höga att den enda vägen framåt är att ge upp helt och hållet, men om man istället tar ett steg tillbaka och får lite andrum kan det göra mirakel. Då kan tankarna, känslorna och livet få en ärlig chans att hinna ikapp.

• När i livet har du känt att du har behövt ge upp?

• När kan man växla ner istället för att ge upp?

You are loved (don’t give up)

JOSH GROBAN

Don’t give up

It’s just the weight of the world

Don’t give up

Every one needs to be heard

You are loved (you are loved)

You are loved

Vilken berättelse berättar du om dig själv, för dig själv?

Denna lilla text kommer jag ofta tillbaka till när jag reflekterar över möten med människor omkring mig. Kanske speciellt i mötet med dem som kämpar med tuffa utmaningar i livet. Det är så viktigt att vi ibland vågar berätta en ny berättelse om oss själva, för oss själva. Många människor går runt med oanad potential inom sig och det enda som står i vägen mellan dem och en livskraftig framtid är deras egen berättelse.

Om vi ständigt berättar för oss själva att vi är odugliga, trötta, inkapabla, omotiverade, glömska, lata, omusikaliska, tråkiga, oattraktiva, struliga är det väldigt svårt för en annan berättelse att bryta igenom.

Frasen kill your darlings dyker ofta upp när författare talar om sitt skrivande. Man kanske har skrivit fram en karaktär eller en scen eller ett avsnitt som man tycker är bra, men ju mer man jobbar med helheten på boken går det också upp för en (om man vågar vara öppen för det) att detta bara är en liten darling. Den hjälper inte berättelsen framåt, jag måste ta bort den, och det kan vara en svår process.

På precis samma sätt kan det vara med våra livsberättelser. Det kanske känns tryggt med det där gamla avsnittet som jag författade tidigt i livet om att jag inte duger, passar in eller att jag är en tråkig person. Hur mörkt och destruktivt det än är så kanske man har identifierat sig med det under

större delen av sitt liv och det har blivit som en liten darling. Men passar det in i helheten? Tillför det livet något idag? Finns det en annan berättelse som behöver komma fram? Tänk om din själ skulle börja berätta för din kropp att den är vacker? Tänk om din hjärna skulle börja berätta för dina ögon att de kan läsa en hel utbildning? Jag vet att det kan låta lite påfluget och mekaniskt, men jag har en obändig tro på människans inneboende kapacitet och förmåga att förändra sina livsberättelser till det bättre. Jag har sett för många bevis på det. Och det börjar förvånansvärt ofta med det där steget, berättelsen om nytt mod, nya chanser, ny kraft och nya horisonter på livets oändliga ocean av möjligheter.

• Bär du på en berättelse som skulle behöva formuleras om?

• Hur hjälper man människor till nya berättelser om sina liv?

Broken arrows AVICII

Cause it’s not too late, it’s not too late I, I see the hope in your heart And sometimes you lose and sometimes you’re shooting Broken arrows in the dark But I, I see the hope in your heart

En ny dag med stora möjligheter, att förändra världen med små medel

Vem du än är, var du än befinner dig, är du alltid oändligt älskad. Det är budskapet i Det ordnar sig. Peter Svärdsmyrs bok är en personlig, livsbejakande och vardagsnära samling texter om att inse sitt värde och att ta emot livet som gåva. Det som kanske inte blev som vi trott och tänkt, kan ändå bli till något som ger växtkraft och styrka till det liv som ligger framför.

Varje vecka på året har en egen text med reflektionsfrågor och en streaminglänk till utvald musik. Var vi än är på livsresan påminner boken om att det finns ett orubbligt hopp och att allt en dag ska ordna sig. Det är aldrig för sent, vi kan alltid börja om, vi får försöka på nytt.