Jag fattar ändå ingenting – möjliga svar på ännu fler omöjliga bibelställen Copyright © 2021 Leif Carlsson och Marcus Förlag
Marcus Förlag Box 22010 702 02 Örebro marcusforlag.se info@marcusforlag.se 019-16 54 00
Illustration: David Rubarth Grafisk form: Malin Cedergren
Tryckt 2021 ScandBook, Falun Bok nr 9727 ISBN 978-91-7999-727-4
1 STÖDJER GUD SLAVERI OCH FÖRTRYCK? … 7 2 HUR KUNDE GUD BEFALLA ATT ISAK SKULLE OFFRAS? 21 3 STÅR GUD BAKOM BÅDE ONT OCH GOTT? … 31 4 VAD FÖR SLAGS RELATION HADE DAVID OCH JONATAN? 41 5 VARFÖR BLEV GUD SÅ SUR PÅ USSA? … 51 6 FÅR MAN GIFTA SIG MED VEM SOM HELST? … 59 7 HUR KUNDE GUD UPPMUNTRA HOSEA ATT SATSA PÅ ETT MISSLYCKAT ÄKTENSKAP? … 69 8 VAD HÄNDE EGENTLIGEN NÄR JESUS FÖDDES I BETLEHEM? 77 9 ”VEM ÄR MIN MOR OCH MINA BRÖDER?” … 85 10 VAD HÄNDE EFTER UPPSTÅNDELSEN? 93 11 LYDNAD TILL VARJE PRIS? … 101 12 FINNS DET FÖRSAMLINGSTUKT MED DÖDLIG KONSEKVENS? … 111 13 KVINNOR GÖRE SIG ICKE BESVÄR, ELLER? 121 14 ATT TOLKA OCH TILLÄMPA BIBELTEXTER … 137 STUDIEFRÅGOR 145 NOTER … 155
Det finns som bekant många svåra texter i Bibeln. Sorgligt nog har en del av dessa använts för att förtrycka och förminska människor. Ett exempel på en sådan text är berättelsen om vad som hände efter att Noas ark hade strandat på berget Ararat. Förklaringarna och tolkningarna av denna händelse har tyvärr fått katastrofala följder genom historien.
Enligt Första Moseboken hade Noa tre söner: Sem, Ham och Jafet. Dessutom hade Ham en son som hette Kanaan. Det står att från Noas tre söner ”härstammar alla människor på hela jorden” (1 Mos 9:19).
Före floden var Noa en rättfärdig man. Men nu efteråt skulle det visa sig att han var allt annat än rättfärdig.1 När vattnet hade sjunkit undan gjorde han en skamlig handling som förnedrade honom själv och som generade hans barn. Han anlade nämligen en vingård och ”när han drack av vinet blev han berusad och låg naken i sitt tält” (1 Mos 9:21). Då gick Ham in till honom och såg honom ligga där
naken. Han gick sedan ut och berättade för sina bröder vad han hade sett: Och Ham, Kanaans far, såg sin far ligga där blottad och gick ut och berättade det för sina bröder. Då tog Sem och Jafet en mantel, lade den på sina axlar och gick baklänges in och höljde över sin far; de vände bort ansiktet, så att de inte skulle se sin far blottad. När Noa sedan vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom sade han: ”Förbannad skall Kanaan vara och den uslaste slav åt sina bröder.” Och han sade: ”Lovad vare Herren, Sems Gud! Kanaan skall vara deras slav. Må Gud låta Jafet växa och bo tillsammans med Sem. Kanaan skall vara deras slav” (1 Mos 9:22–27).
Noas skamliga agerande lade grunden för en familjetragedi. Men det fick även negativa konsekvenser för framtida släkten på grund av de vantolkningar och tillämpningar som har gjorts av händelsen. De tre sönerna har nämligen enligt dessa tolkningar gett upphov till de tre folkslag som utgör världens befolkning. Sem skulle då vara ursprunget till de semitiska folken, Jafet till europeerna och Ham till afrikanerna. Eftersom Ham och hans son Kanaan blev förbannade skall de vara slavar ”åt sina bröder”. Det tolkades på så sätt att Gud har bestämt att afrikanerna för all framtid skall vara slavar åt de andra folken.
De flesta brukar hävda att Ham förbannades trots att det egentligen var Kanaan.2 Kanaan fick i så fall klä skott för det
hans far gjorde. Detaljer i händelseförloppet har lett till en rad andra spekulativa tolkningar. Det finns till exempel en diskussion bland tidiga rabbiner om vad som egentligen hände när Ham befann sig inne i tältet. En del av dem menar att orden om att han ”såg sin far” egentligen är en eufemism, det vill säga en ersättningsfras för något han gjorde. Det skulle då ha rört sig om en sexuell handling som han gjorde sig skyldig till gentemot sin far. Antingen hade han sexuellt umgänge med honom eller så kastrerade han honom. Enligt en annan tolkning hade Ham sex med sin mor som också befann sig i tältet. Men inget i texten tyder på att något sådant skulle ha skett.3 Förmodligen är tolkningarna ett försök att förklara varför konsekvenserna av Hams handling blev så allvarliga. Andra menar att det felaktiga bestod i att Ham inte skylde sin far när han såg honom. Detta skulle då bekräftas av att de andra bröderna gick baklänges in i tältet och höljde en mantel över sin far. Under historiens lopp har det dykt upp en rad förödande tolkningar och tillämpningar av denna bisarra händelse. Det finns två kända exempel i vår tid. Det ena är de amerikanska nybyggarnas syn på landets urinvånare och det andra handlar om förslavandet av afrikaner.
De amerikanska urinvånarna som kananeer Dessa uppfattningar utgår från att det var Kanaan som drabbades av förbannelsen och inte Ham. Uttolkarna menar att Kanaan blev stamfader åt de kananeiska folk som fanns när israeliterna återerövrade landet enligt Josuaboken och Do-
marboken. Texten om förbannelsen tolkades av dessa tidiga israeliter på så sätt att det var legitimt för dem att förslava kananeerna. De gjorde givoniterna till slavar (Jos 9:1–27) och enligt Domarboken tvingades en rad andra kananeiska folk att göra ”tvångsarbeten” åt dem (Dom 1:30, 33, 35). Detta tidiga slaveri sanktioneras även i Tredje Moseboken 25:39–46. Under 1600-talet dyker det upp en ny variant av kananeertolkningen. Det skedde i samband med att de första europeiska bosättarna anlände till Nordamerika. Dessa bosättare som i huvudsak tillhörde den puritanska väckelsen bland kalvinistiska protestanter i England såg sig själva som ett nytt Israel. Gud ledde dem in i det utlovade landet på andra sidan Atlanten på samma sätt som han en gång hade befriat israeliterna från egyptiskt slaveri och fört dem till Kanaans land. Idén om erövringen av det utlovade landet framkommer på ett tydligt sätt när skeppet Arbella lämnade Southampton den 29 mars 1630. Då höll John Cotton en predikan över Andra Samuelsboken 7:10 med de laddade orden: … åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare … (2 Sam 7:10).
Precis som i Gamla testamentet fanns det kananeer i det nya landet men nu i form av amerikanska urinvånare. Tanken var att ett gudsrike skulle etableras i det nya landet som skulle vara en förebild för alla folk på jorden inklusive den nya
kontinentens tidigare invånare. Dessa förväntades bli kristna och ansluta sig till den puritanska rörelsen. I den fortsatta erövringen av landet kom dock många urinvånare att uppfattas som hotfulla och förhärdade eftersom de vägrade att låta sig omvändas. Detta blev tydligt under revolutionskriget och i samband med självständighetsförklaringen 1776. Då inleddes en expansiv period för den unga nationen och samtidigt tilltog en alltmer negativ och hotfull uppfattning om urinvånarna. Så föreslog till exempel general John Sullivan i samband med revolutionskriget 1776 följande handlingsplan: ”Civilisation eller död åt den amerikanska urbefolkningen.” 4 Stora massakrer på indianer hade redan ägt rum 1636–1637. Mellan 1816 och 1850 förlorade indianerna i princip alla rättigheter öster om Mississippifloden. Många dödades, fördrevs västerut eller placerades i reservat. Trots löften om land väster om Mississippifloden förlorade urinvånarna även dessa områden inte minst på grund av att guld upptäcktes i Kalifornien 1848. Starka rasistiska motiv användes för att motivera ett tillintetgörande av indianerna. Peter Burnett som var guvernör i Kalifornien 1850 menade att krig eller utrotning skulle fortgå till dess att den indianska rasen helt försvann. Han hävdade att detta var förutbestämt av Gud och att det inte stod i människans makt att förhindra det.5 Det bibliska stödet fanns i förbannelsen som vilade över Kanaan. Dessutom menade man att Gud sanktionerade utrotningen av kananeer i Josuaboken och Domarboken.
Dessa tolkningar bygger på övertygelsen om att förbannelsen riktades mot Ham och hans efterkommande afrikanerna. Via Ham vilar det därför en oåterkallelig förbannelse över de afrikanska folken. Gud har bestämt att de för alltid skall vara slavar åt de vita, det vill säga de som härstammar från Jafet och Sem. Förbannelsen över afrikanerna visade sig i att de var okultiverade, primitiva och underbegåvade. Första gången detta tillämpades på afrikanska slavar var när islam utbredde sig i Nordafrika på 600–700-talet. I en del muslimska källor beskrivs afrikanerna som okunniga och dumma. De likställs med djur. Men tolkningen kom framför allt att få en stor betydelse för de vita protestanter i usa som försvarade slaveriet under 1700- och 1800-talet. Slaveriet var enligt dessa kristna en nödvändig uppfyllelse och konsekvens av Hams förbannelse. De menade till och med att det kunde uppfattas som ett uppror mot Gud om man ifrågasatte detta eftersom det var förutsagt och bestämt av Gud. Slaveriet var helt enkelt en del av de samhällsordningar som var inrättade av Gud. Några gick till och med så långt att de ansåg att Hams ättlingar i själva verket utgjorde motsatsen till Guds folk genom sin synd och sitt motstånd.6 Allt grundades i Bibeln. De som motsatte sig slaveriet gjorde sig därför skyldiga till misstro och feltolkning gentemot de bibliska texterna.7
Det bibliska argumentet om Hams förbannelse förespråkades på ett särskilt sätt av de vita slavägarna i samband med debatterna om slaveriet under 1800-talet. Det skall dock
påpekas att förbannelsen fanns med som ett argument redan år 1619 då de första slavarna anlände till de engelska kolonierna. De som försvarade slaveriet ansåg att de vita människorna var de ultimata medan de svarta betraktades som underutvecklade. Den vite stod alltid överst i hierarkin. Många menade att den svarta hudfärgen var beviset på att dessa människor var mer syndiga och fallna än de vita. Hams synder gick att spåra tillbaka till Kain som fick svart hudfärg för att han dödade sin bror Abel. Eftersom Ham gifte sig med en släkting till Kain fördes den mörka hudfärgen vidare till den hamitiska släkten. Utöver Hams förbannelse användes även andra bibelord för att försvara slaveriet som till exempel Efesierbrevet 6:5 där Paulus skriver: ”Ni slavar, lyd era jordiska herrar.” Det visade att Paulus tog för givet att slaveriet skulle finnas i samhället. Men långt ifrån alla höll med om dessa slavtolkningar. I samband med den amerikanska självständigheten aktualiserades slavfrågan. Många ifrågasatte slaveriet och krav ställdes för att slavarna skulle få bättre villkor. Thomas Jefferson till exempel som var med och skrev under självständighetsdeklarationen ogillade slaveriet. Men trots detta pläderade han ändå för ett förbud mot äktenskap mellan svarta och vita.8 Oavsett kraven om frihet för svarta fanns det alltså ett motstånd mot att integrera dem i samhället. Det fanns förslag om en särskild svart stat eller att placera dem i reservat. Svårigheterna att lösa slavfrågan orsakades framför allt av att det behövdes mycket arbetskraft på de stora bomullsplantagerna i södern. Under 1800-talet ökade dock protes-
terna. En rad framstående ledare trädde fram som ifrågasatte slaveriet. Dessutom hade det under 1700-talet börjat bildas svarta kyrkor. Dessa och ovan nämnda ledare hade alternativa tolkningar av bibeltexterna. De menade att Bibeln talade emot slaveri och förtryck.9
Så småningom försvann slaveriet successivt från nordstaterna medan det blev kvar i södern. I och med inbördeskriget på 1860-talet hamnade slavfrågan helt i fokus och efter kriget restes krav på total jämlikhet och frihet för alla slavar. År 1865 förbjöds så till sist slaveriet. Motståndet mot de svarta och deras rättigheter fortsatte dock ända in på 1960-talet särskilt i södern. Det fanns apartheidslagar som till exempel innebar skilda bussar och skolor. Det var mot dessa förhållanden som medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King Jr i spetsen vände sig emot. Även i nordstaterna fanns länge en segregeringspolitik men den fungerade inte lika öppet som i södern.
Ett annat land där man har hänvisat till Hams förbannelse som stöd för förtryck av afrikaner är Sydafrika. Det var framför allt vissa teologer inom den vita reformerta kyrkan som försvarade apartheidsystemet med hjälp av denna bibeltext. Utöver Hams förbannelse menade de att det var Guds tanke att raser skulle hållas åtskilda. Här spelade berättelsen om Babels torn en väsentlig roll. De menade att den berättelsen visar att Gud har bestämt att det skall finnas olika raser och olika språk på jorden. Så småningom föll även apartheidregimen i Sydafrika. Precis som i usa spelade kristna ledares alternativa bibeltolkningar en viktig roll
i denna kamp. Som exempel kan nämnas den anglikanska kyrkans förre biskop Desmond Tutu. Även Katolska kyrkan hade en kompromisslös hållning gentemot raslagarna, så även en rad andra kyrkor som fanns under paraplyorganisationen Det sydafrikanska kyrkorådet.
Den överlägsna attityden hos vita gentemot svarta afrikaner (och andra med mörk hudfärg) har kvarstått ända in i vår tid. En intressant fråga är förstås hur vita kristna har sett på Hams ättlingar när det gäller mission och evangelisation. Är förbannelsen oåterkallelig eller kan den hävas genom omvändelse? I usa fanns det delade meningar om detta. I början fanns inga tankar om att slavarna skulle kunna bli kristna. Men under 1700-talet startades en viss mission bland dem vilket resulterade i att svarta kyrkor uppstod.
Ett intressant exempel om hur man såg på Hams ättlingar i den svenska folkväckelsen återfinns i den då populära bibelutgåvan av prästen och missionären Peter Fjellstedt (1802–1881). Fjellstedt kommenterar utförligt texten om Noa och hans söner. Han skriver:
Noah förutsåg med prophetisk blick, att Hams och i synnerhet Canaans wanartiga natur och djupa anlag till fräckhet och synd skulle fortplantas på Canaans efterkommande ...
... Noah förkunnade, att Canaans efterkommande skulle
blifwa trälar, och detta har gått i fullbordan och fullbordas ännu i denna stund. Canaans barn äro trälar i flera werldsdelar under Sems och Japhets efterkommande. Det är Hams efterkommande, som äro de djupast sjunkna och de allra olyckligaste af alla hedningar, som nu lefwa på jorden.
Men trots detta omfattas även Hams ättlingar av Guds frälsning: Men de äro menniskor, de äro Noahs barn, de räddades i arken i stamfadren Ham, och Christus will i förbundets ark rädda äfwen dem till ewig tid. Gud will, att alla menniskor skola frälste warda och till sanningens kunskap komma, 1 Tim 2:4. Derföre är det christenhetens pligt, att med Evangelii wälsignelse söka borttaga den förbannelse, som hittills hwilar öfwer Hams barn. En tid är utlofwad i Herrans ord, då Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud, Ps 68:32, och denna tid har nu redan börjat. I det solbrända Afrika och på Söderhafwets öar uppwakna folken till medwetande af sitt olyckliga tillstånd, längta efter förlossning och ropa efter wägwisare till Sems Gud.
Fjellstedts uppfattning om Hams barn följer det gängse negativa mönstret. Men samtidigt poängterar han att dessa folk kan komma ur den förbannelse som vilar över dem genom att omvända sig. Uppfattningen skiljer sig från de åsikter som fanns bland de vita slavägarna i usa och hos apart-
heidföreträdarna i Sydafrika som menade att förbannelsen över Hams ättlingar var oåterkallelig. Här finns en intressant parallell till kyrkans syn på judarna. Med stöd av Johannes 8:44 menade många i den framväxande kyrkan att det vilade en förbannelse över judarna. Denna förbannelse kunde dock hävas om juden blev kristen. Uppfattningen ändrades dock inom vissa delar av kyrkan när den biologiskt motiverade antisemitismen växte fram på allvar under senare delen av 1800-talet. Då var inte längre juden och judendomen primärt ett ideologiskt problem. I stället handlade det om rastillhörighet vilket innebar att en jude alltid är en jude oavsett om han är kristen eller inte. Förbannelsen blev på så sätt förknippad med en etnisk tillhörighet. På samma sätt menade en del i usa att Hams ättlingar visserligen kunde bli befriade från förbannelsens konsekvenser men inte fullt ut. De kunde få förlåtelse för sina synder men de tvingades att fortsätta att leva som slavar. Den aspekten av förbannelsen kvarstod och var oåterkallelig eller för att knyta an till ovan nämnda beskrivning av judar: ”En slav är alltid en slav, även om han skulle råka vara kristen.”
Hur skall då texten om Hams förbannelse tolkas?
Det finns en rad väsentliga detaljer i texten som kan sammanfattas enligt följande:
• Förbannelsen uttalas av Noa och inte av Gud. Det innebär att förbannelsen i själva verket enbart är ett uttryck för Noas vrede och irritation över sin sonson.
Bibeln både fascinerar och väcker förfäran. Kanske är det därför den är världens mest spridda och lästa bok. Vissa berättelser är lättsmälta medan andra framstår som obegripliga. Frågorna hopar sig. Stödjer Gud slaveri och förtryck? Hur kunde Gud befalla att Abraham skulle offra sitt barn? Vilken slags relation hade egentligen David och Jonatan? Och var Paulus en kvinnoförtryckare?
Detta är Leif Carlssons tredje bok om problematiska bibeltexter. De två övriga Jag fattar ingenting och Jag fattar fortfarande ingenting har lästs och uppskattats av många. Med stor kunnighet och skärpa tar han sig nu återigen an en rad svårtolkade texter. Han visar på tänkbara svar, men även på kvardröjande frågor. I bokens avslutande del finns studiefrågor för gruppsamtal och egen reflektion.