BRITTA BOLMENÄS
Depåstopp på livsresan
MARCUS FÖRLAG
MED
Påtår med Britta – Depåstopp på livsresan
Copyright © 2022 Britta Bolmenäs
Bibelcitat ur Bibelkommissionens översättning, copyright © Svenska Bibelsällskapet, Uppsala. Återgivna med tillstånd.
Form: Malin Cedergren Illustration: Vectortwins och rawpixel.com / Freepik Foto: Zandra Erikshed
Marcus Förlag Box 22010 702 02 Örebro marcusforlag.se info@marcusforlag.se
Tryck: ScandBook AB, Falun, 2022 Första upplagan
ISBN: 978-91-7999-737-3 Bok nr: 9737
Innehåll
Intro ... 7
Hur luktar jag? ... 9 Broditera ... 13 Gnällspikar ... 17 Ljusföroreningar ... 21 Årstider ... 25
Släktforskning och fallfrukt ... 27
Tiden går inte ... 31 Orealistiskt råd eller livlina? ... 35 Vad är ”bra”? ... 39 Pandemisysslor ... 43
Skräddarsytt ... 47 Brötigt och fult ... 51 Han som du har kär ... 55 Gott om tid ... 59
THIS IS HIS NAMN ... 63
Det kan inte vara en dålig Gud de har ... 67 Kan själv ... 71 Ge upp? ... 75
Knutte, sätt mig på armen ... 79 Dödshjälp ... 83
En omöjlig vänskap ... 87 Gudstjänst pågår ... 91 Skavsår ... 95
Reclaim the sabbath ... 99
Hur mäter man framgång i en kyrka? ... 103
Hur ska det gå? ... 107
Kärlekens väg ... 111 Borttappad eller upphittad ... 115
Det där med bön ... 119 Änden är nära ... 123
Vilket slags musik gillar Gud? ... 127 Varmprat ... 131 En tjatig sång ... 135 Bjälkar och flisor ... 139 Att larma på ... 141 Gud är ingen flygvärdinna ... 145 Tillknycklad ... 149
Snällhetens uppror ... 153 Flyttstäda ... 157
Tacksamhetsbrist? ... 161 Rulltårtan ... 165
Om fasta åsikter ... 169
En dag ska jag sluta dö ... 173
En pastors undran ... 177
Om burkar och urskillning ... 181 Livsråd ... 185
Aktas för stötar ... 187
Gud som rekryterare ... 191
Jag har Jesu frid ... 195 Livboj ... 199
IntroVi har olika superkrafter. Min är att jag samtidigt framstår som totalt borttappad och ändå inte. Jag rör mig gärna på okända platser. Var jag än hamnar så kommer nästan alltid människor fram och säger en av två helt olika saker: Antingen frågar någon om jag vet hur man tar sig dit de vill ta sig. De tycker tydligen att jag ser ut att veta det. Lika ofta förbarmar sig någon vänlig själ över mig och undrar om de kan hjälpa mig, eftersom jag inte verkar ha någon aning om vart jag ska ta vägen.
På nåt sätt är det väl så det är att vara människa. I alla fall för mig. Det är att samtidigt vara framme och ändå vara vilse. Att ha koll och samtidigt ingen koll alls. Att vara människa är att ibland få hjälpa och att ofta behöva hjälp. Behövas och behöva. Länge trodde jag att den där nu-ärjag-vuxen-och-vet-hur-man-gör-känslan skulle komma. Snart är jag senior men lika vilse i pannkakan ändå.
7
För ett halvt liv sedan klippte jag ut en serie-strip för att spara. Där rider Hagbard och Helga Handfaste på varsin vildhäst. De klamrar sig fast för livet i de yviga manarna. ”Jag vet inte hur man gör det här”, säger Helga. ”Ingen fara”, svarar Hagbard. ”Att rida är som att leva. Lite farligt ibland och lite roligt ibland. Men för det mesta handlar det om att hålla sig kvar.” Och det är väl ungefär så det är för sådana som vi.
We read to know we’re not alone, skrev C S Lewis. Vi läser för att veta att vi inte är ensamma. Kanske är det därför jag skriver. För att inte vara ensam. Om du finns och vill läsa, då är vi två. Två är ett gäng. Ett gäng vinner tillsammans och förlorar tillsammans. Tack att jag får vara i ditt gäng. Jag är så rörd och glad för alla er som hört av er och önskat en fortsättning på ”Bästa hälsningar Britta”, ni som vill ha några droppar till. Här kommer de. Varsågod, påtåren är serverad.
8
Hur luktar jag?
Många fick covid under pandemin. En hel del av oss förlorade luktsinnet. En av dem var jag. Det dröjde ett drygt halvår innan jag fick tillbaka förmågan att känna lukter. Jag älskar allt som doftar gott: från nybakat bröd till regn och kryddor. Utan doftförmåga blev jag nojig. Luktar jag skumt? Har jag för mycket parfym? Luktar det sunkigt hemma hos oss? Plötsligt blev jag påverkad av dofter jag inte ens kunde känna. I Bibeln talas en hel del om dofter. Fjärde Moseboken kapitel 28 talar tio gånger om en lukt som gör Herren nöjd.
Nardusbalsamet, den ohyggligt dyra, som en okänd kvinna öser över hela Jesu kropp i Johannes 12, den doften sprider sig fortfarande till oss. I Andra Korinthierbrevet 2 berättas om kristusdofter. Paulus skriver att alla vi som tror är ”kristusdofter”. På varje plats där vi är – både i de goda och snåriga sammanhangen – sprider vi kristusdoft
9
omkring oss. Huruvida jag själv luktar gammal strumpa eller rosor är egentligen inte så viktigt. Mycket viktigare är vilket slags ”doft”, i betydelsen atmosfär, jag sprider runt mig. Är det lättare eller svårare att berätta om bekymmer när jag är med? Är det lättare eller är svårare att vara precis hur duktig som helst när jag sitter i rummet? Får jag axlar att spännas omkring mig eller sjunker axlar ned och slappnar av när jag kommer? Är det lätt att tänka nytt och vara annorlunda omkring mig eller gör jag det jobbigt för andra att sticka ut?
Vi har alla mött människor som fått oss att stelna till, krypa innanför skalet. Jag hoppas att du också fått möta människor som fått dig att må väl, att blomma ut. Det finns sammanhang där vi är som fisken i vattnet. Men det finns också sammanhang där andra får oss att känna oss som en fisk på torra land. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att vi andas ut med några människor medan andra får oss att krympa. Det kanske handlar om den där kristusdoften.
Låt oss vara noga med doften som vi sprider. Sök dig nära människor som sprider den goda kristusdoften och låt dem smitta. Bär den vidare. Vare sig du tillbringar tid med att böka i en gödselhög eller arbeta i en örtagård kommer doften att följa dig. Vilken doft vill du sprida idag?
10
Gud vare tack som överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft.
2 Korinthierbrevet 2:14
BÖN
Tack Kristus att doften från dig aldrig försvinner i vår värld.
Låt mig få bära med mig din doft idag. Amen.
11
Broditera
Trots att jag alltid velat vara händig, är jag tyvärr minimalt utrustad med den sortens begåvning. Ändå har jag genom livet tappert försökt mig på projekt efter projekt. Rum har tapetserats, tröjor stickats och muggar drejats –samtliga verk endast möjliga att uppskatta för människor med en mycket flexibel syn på skönhet. Till mitt försvar måste ändå sägas att jag trots uppenbar brist på talang är uthållig.
En god vän lärde mig en ny färdighet och ett nytt ord: Broditera. Broditera betyder att kasta loss från alla krav på att projekt ska ”bli något” i andras ögon. Broditera kan man göra med en tygbit, en nål och några trådar. Utan att förbereda eller ha nån plan låter man det bli vad det blir. Korsstygn och hitta-på-stygn kan blandas precis hur som helst. Det behöver inte ens vara tyg. Lika gärna kan man måla. Eller tälja. Spika lister. Eller sjunga. Det är inte vik-
13
tigt vad man tar eller vad det blir. Det blir nåt. Och det blir faktiskt alltid bra. Kanske inte i andras ögon, men i mina ögon är alla broditerade saker en frihets-hälsning. De säger att allting inte måste passa in i befintliga ramar. Saker behöver inte se ut som det brukar. Andras bedömningar varken ger eller tar värde från det jag broditerat.
När man broditerar är det inte alltid så stor skillnad på framsida och baksida. Det kan bli ett virrvarr av trådar överallt. Det är skönt att inte behöva vara så noga med vilken sida som ska visas upp. I vanliga livet är det inte riktigt så. Där har vi lätt att fastna i baksidorna.
Andras baksidor, men framför allt våra egna. Vi ser de klumpiga knutarna, virrvarret, kaoset. Andra däremot, de ser fina och harmoniska ut tycker vi. Vi dömer de andras framsidor och våra egna baksidor. Och hukar och skäms när vi jämfört oss.
En dag, när du är hemma hos Gud, då ska du få se hela ditt livs väv. Då ska du få se att ditt liv var mycket mer än den där trassliga klumpiga baksidan. Då ska Mästervävarens förunderligt vackra mönster framträda.
”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild. Då skall vi se ansikte mot ansikte” (Första Korinthierbrevet 13).
14
Ända sedan tonåren återkommer jag till orden i en sång som säger så här om livets slut: ”Då ska du se att i din väv går en tråd genom allt och förstå att jag har allting i min hand” (Charlotte Höglund).
Tänk om vi skulle öva på att fokusera mindre på de tilltrasslade trådarna och mer på Vävarens hand. Kanske det hjälper oss att klarare se var trådarna ska fästas och hjälper oss att ana det stora mönstret. Det låter som ett vilsamt sätt att leva på tycker jag.
BÖN
Tack Gud att din gyllene tråd går rakt igenom mitt livs knöliga väv.
Låt mig få skymta din hand i mitt livs mönster. Amen.
15
Gnällspikar
Bland det värsta jag vet är gnäll. När offerkoftan åker på och saker ältas utan minsta tanke på att själv kliva fram och försöka göra något åt dem. Allra värst tycker jag om det gnäll som jag själv ägnar mig åt.
I Bibeln finns det gott om gnällare. Gissningsvis fler än du tror, i alla fall om du är en ovan bibelläsare. Gnäll plus helig bok? Nej, det låter inte som en combo. Men Bibeln vägrar att lägga softade filter över oss människor. Som det gnälls i Bibeln! Från starten i Första Moseboken gnälls det. Adam är missnöjd med frun Gud gav honom. Kain tröttnar på brorsan. Jesus vänner och folket i de första församlingarna gnäller på det ena efter det andra. För att inte tala om Psaltaren, där gnälls det mer än det gör ens i Klagovisorna.
17
Hej!
Jag vill ge dig ett knippe tankar för de dagar som är livet. De sköna dagarna och de spretiga. För de där stunderna när vi undrar om något någonsin ska falla på rätt plats. Och om det spelar någon roll att vi finns.
Ibland behöver vi pausa, fast vi inte har tid. Mitt i kaos och skav får vi pusta ut och andas in ändå. Kanske unna oss den där påtåren som vi tror att vi varken har tid eller plats för.
Tack för att jag får pausa med dig.
/ Din vän Britta
ISBN 978-91-7999-737-3
