9789189205710

Utgiven av Blue Publishing, www.blue.se

© Mia Landell

omslag: Eva Karlsson

förläggare: Stefan Lundström

isbn 978-91-89205-71-0

tryck: Scandbook, Falun 2023

Varför känns den gyllene medelåldern mest grå och trist?

Man hittar så mycket onödigt, men intressant, när man Googlar. Den sista tiden har jag till exempel känt att medelåldern gjort sitt intåg i mitt liv, men samtidigt har jag inga svar på vad det innebär att vara i medelålder. Är det att man nått en viss personlig mognad eller har det enbart med hur gammal man är i år att göra? Varför heter det den gyllene medelåldern? Innebär det att mitt liv kommer att förändras, och då enbart till det bättre eftersom det heter just den gyllene medelåldern? Är klimakteriet en befrielse från att vara en fruktbar kvinna eller kommer jag att sörja det faktum att jag inte längre kommer att vara fertil, även om jag inte vill ha några fler barn? Hur förlikar man sig vid tanken på att ens kropp kommer att fortsätta förfalla? Så många frågor, och de flesta kan man tack och lov hitta svaren till på Google.

Brottas du med frågor om livets mening? Känner du att du nu levt mer än hälften av ditt liv?

Det kände jag förvisso redan när jag var trettio, men då var det mest ett önsketänkande på grund av alla vaknätter och en lat karl. Visserligen blev livet lite enklare när jag kastade ut honom, men barnen var jag ju förstås tvungen att behålla tills de nådde en något sånär vuxen ålder och kunde klara sig själva. Livet som mamma innebär dessutom två perioder av vaknätter. En när barnen är små och en när de är tonåringar. Den senare perioden kunde dessutom vara rätt frustrerande då de försökte komma på någon usel lögn till varför de missat den bestämda tiden för hemkomst med flera timmar. Det gjorde mig orolig. Inte att de missat tiden, det hade jag räknat med redan när de klev ut genom dörren, utan att de var så utomordentligt dåliga lögnare. Inte för att man ska ljuga förstås, men om man nu gör det så kan man väl ändå försöka att göra det bra?

Undrar du vad du ska göra med ditt fortsatta arbetsliv?

Ja, faktiskt. Hur pensionssparar jag så mycket pengar som möjligt på kortast möjliga tid så jag kan gå i pension så snart som möjligt? Fast å andra sidan, vad ska jag fylla dagarna med om jag inte har ett jobb att gå till? Visst låter det frestande att ligga på soffan och äta chokladpraliner hela dagarna, men frågan är om jag skulle finna det så tillfredsställande i längden. Visserligen älskar jag choklad, men kanske inte så pass att jag skulle kunna ha förtäring av den cellulitframkallande

sötsaken både som huvudsaklig sysselsättning och hobby under några längre perioder.

Fast det innebär förstås inte att jag måste jobba som åklagare resten av mitt yrkesverksamma liv. Tänk om man skulle sadla om? Börja jobba på Pressbyrån och sälja take away-kaffe till morgontrötta resenärer? Nackdelen med det är ju förstås att man måste vara på jobbet tidigt och det vet jag inte om jag har någon lust med. Stå där leende och trevlig för att mötas av buttra, morgontrötta gnällspikar.

Eller så kanske jag skulle bli lokförare. Inte ens jag skulle lyckas att köra fel, trots bristen på lokalsinne. Eller sköter man de där växlarna på spåret själv från loket? För då kan det gå illa. Jag kan se framför mig hur arga människor skulle bli om de hamnade i Motala istället för Lund. Men lite roande skulle det vara att sitta där i förarhytten och studera alla passagerarna när de springer runt som yra höns och försöker lista ut från vilken plattform bussen till Staffanstorp går, innan de inser att de blivit avlämnade på det östgötska höglandet. Eller det kanske är någon annan ort än Motala. Jag har ingen aning faktiskt. Hur som helst så är folk så lättretliga nu för tiden så det kanske är bäst att jag lägger de där planerna på att bli lokförare på hyllan ändå. Vill jag träffa arga och lättkränkta människor kan jag lika gärna fortsätta jobba som åklagare. Dessutom så gillar jag att shoppa och då måste jag ha en lön som matchar mitt intresse helt enkelt.

Undrar du hur du ska hantera din relation?

Vilken relation? »Undrar du hur du ska få till en relation?« ska det förstås stå. Ibland ångrar jag att jag kastade ut barnens pappa så tidigt i vår relation, men samtidigt visste jag ju att jag aldrig skulle orka med honom resten av livet, så då var det bättre att få det gjort och slippa irritera sig på honom. Fast han hade ju förstås en del fördelar. Han behövde ju till exempel inga batterier för att komma igång, Problemet var att han inte hade någon avstängningsknapp. On-knappen hade hakat upp sig så att säga.

En batteridriven man tar ju inte så mycket plats heller. Den får med lätthet plats i byrålådan och om den skulle råka glömmas kvar i sängen så är det ju bara substitutet för en viss manlig kroppsdel man behöver trängas med och inte en stor manskropp. Sen har inte de batteridrivna substituten något behov av kroppskontakt efteråt heller. De tycker inte den perfekta avslutningen på en skön stund är att skeda. Som kvinna förväntas man dessutom vara den som ligger framför och därmed får sin nattsömn förstörd genom att hans andetag kittlar i nacken så till den grad att man till sist är klarvaken och börjar göra upp planer på hur man ska kunna få honom att gå hem till sig på stört.

Att ligga på hans arm är inte mycket trevligare det. En liten stund kanske, förutsatt att han duschat av sig efter den gemensamma aktiviteten, annars så slår det aldrig fel att det sakta men säkert börjar leta sig upp en extremt ofräsch odör genom näsborrarna. Dessutom brukar avsaknaden av en ergonomisk kudde att vila

huvudet mot också orsaka smärtsamma spänningar i nacken nästkommande dag, så skeda är inget för mig.

Det där med snarkningar är ett annat kapitel. Vi kvinnor verkar mest tycka att det är pinsamt när det kommer okontrollerade ljud från vår strupe under sömnen, men männen tycks obekymrade över att de förstört nattsömnen för den de delat säng med. Detta trots att det i många förhållanden resulterar i att mannen får överta något av barnens rum när de väl flyttat hemifrån för att kvinnan ska kunna få någon nattro. Nu är ju inte det något problem för mig då jag inte har någon att irritera mig på, men om jag skulle hitta någon trevlig man kunde det skapa oöverstigliga hinder. Jag tycker nämligen inte om att bli störd när jag ska sova.

Det värsta är nog ändå när han vill mysa lite till på morgonen. På film fungerar det ju problemfritt, då hon vaknar upp med en perfekt makeup, ett soligt leende och en nytömd blåsa, men verkligheten är något helt annat. Skulle jag ha missat att ta bort sminket innan vi hamnade i en mer vertikal ställning så kan jag räkna med att hälften ligger utsmetat på örngottet medan resterande bildar något impressionistiskt konstverk i mitt ansikte. Intressant för en konsttolkare, men hittills har jag tyvärr inte fått förmånen att vakna upp med någon sådan.

Sen kommer man till att han förmodligen vill pussas lite också för så gör de ju på film i arla morgonstund.

Skillnaden är att skådespelarna förmodligen inte luktar gamla sopor ur munnen när de vaknar, men det gör

»Helt plötsligt är man mitt i livet. Fast när inträffar det egentligen, det vet man ju inte förrän det är slut?«

En frånskild åklagare som inte haft ett fast förhållande på många år försöker reda ut sina tankar kring åldrandet. Hon börjar hos en existensfilosofisk psykoterapeut och slukar samtidigt all information om medelåldern som kommer i hennes väg. Dessutom är Google hennes ständiga källa till visdom till hur man ska bli lycklig.

Kan man shoppa sig bort från en medelålderskris, varför får alla ens väninnor ligga men inte en själv? Och hur undviker man att bli en klimakteriekärring? Frågorna är många och svaren är inte alltid så självklara. Särskilt inte när livet ärrat en så man dessutom utvecklat ett visst mått av bitterhet.

Mia Landell skriver med gott humör och drastisk humor. Samtidigt finns det hela tiden en allvarlig underton. Vad är egentligen meningen med livet?

Ska man köra i samma gamla hjulspår eller passa på att byta inriktning medan tid finns? Rädslan för att bli gammal och oattraktiv finns också med som en röd tråd genom hela berättelsen.