Katarina Herrlin Elisabeth Frank
FÖRSKOLEKLASSENS
METODIK SPRÅKANDE, SKRIVANDE OCH LÄSANDE
Föreskolekl Metodik omslag ny.indd 1
2013-12-18 09:16
Välkommen till Förskoleklassens metodik – språkande, skrivande och läsande! Det faktum att du läser den här handledningen innebär att du är intresserad av barns språkande, skrivande och läsande. Kanske söker du inspiration för att vidareutveckla din undervisning inom dessa områden. Ett varierat arbetssätt är betydelsefullt för att eleverna ska utveckla sina förmågor på bästa sätt, men det är lätt hänt att fastna i gamla hjulspår. I denna idébank för språkande, skrivande och läsande finner du undervisningsmetoder och aktiviteter. Men boken innehåller mycket mer än så!
L
ärarens uppdrag i förskoleklassen är att stimulera elevernas utveckling och lärande samt förbereda dem för fortsatt skolgång. I det gränsland som förskoleklassen utgör, ska förskolans strävansmål och grundskolans krav på kunskap mötas. Det är en utmaning för dig som lärare att utifrån förskolans och skolans skilda läroplaner formulera egna mål för vad som är rimligt och möjligt att genomföra i förskoleklassen. Att förena det bästa av dessa båda skolformers pedagogik och arbetssätt är ytterligare en utmaning du står inför. Vi hoppas att vår bok ska hjälpa dig med detta. Vår utgångspunkt är att förskoleklassens lärare bör bedriva en ämnesundervisning där elever i olika välplanerade pedagogiska aktiviteter med varlig hand förs mot de mål du satt upp för arbetet. Men vad ska språk-, läs- och skrivundervisning i förskoleklassen fokusera på? För att svara på det har vi tittat närmare på vad som kännetecknar framgångsrika ”kodknäckare”. Ett kännetecken är att de har en god generell språklig förmåga, det vill säga att de kan delta i samtal och har ett ordförråd som gör att de förstår och blir förstådda. Ett annat känne tecken är att de har en god fonologiskt medvetenhet, det vill säga att de vet att ord består av språkljud. Ett tredje kännetecken är goda kunskaper om bokstäver och deras koppling till språkljud. Vi menar att dessa områden bör vara utgångspunkten för ämnesdidaktiken i förskoleklassen. Följaktligen kretsar de metoder och aktiviteter som lyfts fram just kring dessa områden. Handledningen består av fem kapitel: I det första kapitlet ”Barn, förälder och lärare” kan du läsa om elevers olika språkliga färdigheter och betydelsen av att du som lärare, men också elevernas föräldrar, arbetar aktivt med barnens språkande. Här ges utförliga exempel på hur detta arbete kan gå till. I det andra kapitlet ”Högläsning – mer än att läsa högt” betonas vikten av högläsning för att främja elevernas språkutveckling. Här beskriver vi undervisningsmodeller och ger verktyg för arbete med läsförståelsestrategier.
4
Metodik.indb 4
19.12.13 11.50
I det tredje kapitlet ”Konsten att läsa och skriva” kan du läsa om vad som kännetecknar framgångsrika kodknäckare, det vill säga barn som lätt och näst intill obemärkt lär sig att skriva och läsa. Du får också ta del av en modell som visar hur du, med elevernas talade språk som grund, kan utforma din läs- och skrivundervisning. På aktivitetssidorna, som utgör bokens fjärde kapitel, presenteras ett stort antal aktiviteter som du kan genomföra i din förskoleklass. Dessa aktiviteter är indelade i de områden som tränar vad framgångsrika kodknäckare behärskar: generell språklig förmåga, fonologisk medvetenhet samt kunskap om bokstäver och språkljud. När man planerar sin undervisning är det av stor vikt att veta vart man är på väg – att sätta upp mål för arbetet. Sådana mål kan vara långsiktiga och övergripande eller mer kortsiktiga och konkreta. De kortsiktiga målen presenteras vid varje aktivitet. De mer övergripande målen, som är hämtade från vår tidigare bok ”Förskoleklassens didaktik”, återges i målöversikten med start på sidan 41. Bokens avslutande femte kapitel utgörs av ett kopieringsunderlag som vi hänvisar till i metoder och aktiviteter. Ytterligare kopieringsunderlag finns att skriva ut på: www.nok.se/forskoleklassensmetodik Använd inloggningen som finns på omslagets insida. God undervisning handlar inte bara om innehåll och metoder, det vill säga vad som ska läras ut och hur något kan läras ut. Även varför något ska läras ut måste vara tydligt. Denna handledning ska hjälpa dig att inte bara få syn på dessa frågor, utan framför allt att belysa svaren. På så vis är det vår förhoppning att handledningen ska utgöra ett stöd för dig vid planering av din undervisning, så att den kan anpassas efter dina elever och de förutsättningar som råder. Vår förhoppning är också att den ska utgöra en idébank från vilken du kan plocka aktiviteter för att skapa den variation som behövs i en hållbar språk-, läs- och skrivutveckling för just din förskoleklass. Ett stort lycka till! Kalmar i december 2013 Elisabeth Frank och Katarina Herrlin
5
Metodik.indb 5
19.12.13 11.50
kapitel 1
Barn, förälder och lärare
Språket är vårt allra viktigaste uttrycksmedel. Med språket kan vi kommunicera med andra, men också med oss själva då vi tänker eller för inre monologer. I en språkstimulerande miljö där barn bjuds in till samtal, uppmuntras att resonera och klä sina tankar och upplevelser i ord, gynnas språkutvecklingen. Även högläsning gynnar utveckling av språket. Därför är det viktigt att också högläsningen får vara en del av vardagen och att den får ta tid. Barns språkliga erfarenheter påverkar hur de uttrycker sig och vilka ord och begrepp de använder. Skillnaderna mellan olika barn kan vara stora.
Barns språkliga förtrogenhet Sexåringar med svenska som modersmål använder sig av cirka 2000 ord när de samtalar (Liberg, 2010), men de förstår som regel betydligt fler ord än så. Flerspråkiga barn använder och förstår ofta färre ord i det svenska språket, men det finns stora variationer såväl inom som mellan grupperna. Således använder sig en del barn av ett stort och varierat ordförråd när de börjar i förskoleklassen, medan andra uttrycker sig mer begränsat. I vissa fall händer det att barn endast förstår bråkdelar av vad kamrater och lärare talar om. Inte minst kan detta gälla barn med annat modersmål än svenska. Ett medvetet arbete med barns ordförråd måste ingå som en naturlig del i förskoleklassens dagliga verksamhet för att utveckla språket. Var medveten om att de barn som redan har ett stort ordförråd har ett försprång gentemot de övriga. Därmed har de ofta en fördel när detta arbete genomförs i stor grupp. Arbete i stor grupp bör därför kombineras med en intensiv och riktad satsning på de barn som är i störst behov av att utveckla sitt ordförråd. Barns läs- och skrivkunnighet kan också variera stort. I landets förskolor förekommer läs- och skrivförberedande arbete, liksom i många hem. Vissa barn älskar att leka med bokstäver och ord, medan andra tycker att sådant arbete är tråkigt och att det kan vänta tills de börjar skolan ”på riktigt”. Detta medför att en del barn redan kommit en bra bit på väg i sin läs- och skrivutveckling när de börjar förskoleklassen, medan andra barn står kvar på tröskeln. Att möta alla olika individer och behov på bästa sätt är en utmaning för dig som lärare i förskoleklassen.
6
Metodik.indb 6
19.12.13 11.50
Föräldrarna – barnets första lärare Ett gott föräldrasamarbete är en förutsättning för att arbetet med barnet i skolan ska bli framgångsrikt. Genom samarbete kan vi få bitar till det pussel vi ska lägga för att kunna arbeta med barnet på ett utvecklande sätt i skolan. Föräldrarna känner sina barn bäst – de har fostrat dem och varit deras första lärare i livet. En nyckel till ett gott samarbete är att ödmjukt och respektfullt möta föräldrarna som de experter de är på sina barn. Information och dialog Föräldrar som görs delaktiga i barnets skolvardag tenderar att tycka att barnet går i en bra skola. Vad föräldrarna tycker speglar av sig på hur de pratar om skolan och om lärarna. Om föräldrarna talar gott om dig som lärare, kan det smitta av sig på barnet och det banar väg för att ditt arbete blir framgångsrikt. Hur kan du då göra föräldrarna delaktiga? Veckobrev är ett vanligt sätt att informera föräldrarna om vad som händer i skolan, men det räcker inte med information i veckobrev. När föräldrarna kommer till klassen på spontana besök, ta då tillfället att berätta vad ni arbetar med och beskriv tankarna bakom. Se till att det finns en väl synlig anslagstavla, sätt upp fotografier på barnens aktiviteter under dagen och intressera dig för vad föräldrarna berättar och vilka frågor de kanske ställer. Att föräldrarna får information är en grundförutsättning för att de ska kunna vara delaktiga i skolvardagen. Vid planerade möten som utvecklingssamtal eller ”lära-kännasamtal” kan det underlätta att utgå från något föräldrarna är bekanta med och kan berätta om, för att få igång ett samtal där alla är delaktiga. Kanske tar de med sig något som barnet skrivit, ritat eller barnets favoritbok, något som har med det skrivna språket att göra. Var medveten om hur samtalstiden fördelas. Det är du som bär ansvaret för samtalet. I ett gott samarbete måste läraren kunna erbjuda professionellt stöd om föräldrarna är oroliga. Om en förälder kommer till dig och till exempel är bekymrad över barnets försenade språkutveckling, så dämpas inte oron av att du trösterikt säger att ”det går över” eller ”vänta och se tiden an”. I stället måste du ta föräldrarnas oro på allvar och i din profession ligger att veta hur barnet ”ligger till” och kunna redogöra för vad skolan gör och kan göra. Låt föräldrarna veta vilka vägar de kan gå för att söka den hjälp de eventuellt behöver utanför skolan för att stötta sitt barn. Låt också föräldrarna ta del av din kunskap. Berätta och ge råd om hur de rent konkret kan göra för att underlätta barnets möte med skriftspråket och göra det till en lustfylld upplevelse även i hemmet. Vid ett föräldramöte kan du dela med dig av din kunskap till hela föräldragruppen samtidigt. Då kan du med fördel berätta om hur ni arbetar med språket i skolan och hur man kan fortsätta arbetet hemma om barnet uttrycker en vilja att göra det, men observera att traditionella läxor inte hör hemma i förskoleklassen.
Föräldrarna är barnets första lärare och experter på sina barn.
7
Metodik.indb 7
19.12.13 11.50
足 足
Metodik.indb 45
19.12.13 11.51
Aktivitetsöversikt Kategori Generell språklig förmåga Nr 1–20
Fokus i aktiviteten Att vara en god lyssnare
Aktivitetens namn Bygga lika
Att återge satser
Veckans ramsa “Alla-barnenhistorier” Det var en gång… Viskleken Talkören Att bygga en berättelse – steg 1 Att bygga en berättelse – steg 2 Att bygga en berättelse – steg 3 Berätta med stöttor Byta berättelser Återberätta en egen historia Scencharader Tokiga frågor Meningsdetektiverna Sakletare Synonymer Motsatsord Allmänna och specifika ord Ord- och bildkollage Tysta leken Stavelsespelet Följa John Rimgåtor Djurrim Långa och korta ord När två blir ett Ordpussel Vilket ljud hörs i början? Alliterationslek Packa pappas kappsäck Ord som börjar på olika ljud Vilket ljud hörs i slutet? Först – inuti – sist Ett ord ska bort Fonemaddition Fonemsubtraktion När nöt blir söt Syntes – Att ljuda samman språkljud Ord fram- och baklänges
Att återge berättelser
Att förstå och använda ord
Fonologisk medvetenhet Nr 21–40
Ljud Stavelser Rim Ordlängd Sammansatta ord Identifiera fonem
Fonemaddition och fonemsubtraktion Fonemsyntes och fonemanalys Pragmatisk medvetenhet
Nummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40
45
Metodik.indb 45
19.12.13 11.51
Kategori Bokstäver och språkljud Nr 41–60
Fokus i aktiviteten Bokstavskännedom
Fonem och grafem
Syntes och analys
Avkodning
Aktivitetens namn Namnbingo Namnbygge Bokstavskollage Bokstavsjakt i naturen Bokstavsscharader Forma bokstäver Bokstavsbingo Skattjakt med bokstäver Bokstavsspel – grafem och fonem Bokstavshyllan Alfabetsstaden Bild- och bokstavsmemory Bokstavstjuven Tre ringar Bokstavstärningar Bygga ord Ord ur ord Snurra flaskan Namnflätan Ljud och ord i racerfart
Nummer 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60
46
Metodik.indb 46
19.12.13 11.51
Generell språklig förmåga
1. Bygga lika Att samtala handlar inte bara om att kunna tala själv, utan lika mycket om att kunna lyssna uppmärksamt och vara en god lyssnare. När man är en god lyssnare visar man intresse och respekt för vad den andra säger, även om man inte alltid håller med. Man behåller uppmärksamheten mot vad den som talar säger, utan att fundera för mycket på vad man själv vill säga. En god lyssnare ställer frågor, men avbryter inte, utan låter den andra tala till punkt. Kroppsspråket är viktigt, man lyssnar genom att nicka eller humma med. Tillsammans med en god lyssnare känner sig den talande personen bekräftad, hörd och förstådd, vilket stärker självförtroendet och gynnar fortsatt talande. Eftersom det goda lyssnandet är grundläggande för genomförandet av de aktiviteter som presenteras i denna bok, har vi valt att inleda med en aktivitet som tränar detta. Här gäller det att lyssna uppmärksamt till en kamrat som med ord beskriver sitt klossbygge, för att kunna bygga lika utan att ha en visuell förebild. Eleverna arbetar i par och en i varje par gör ett bygge av klossar bakom en skärm. Bygget ska sedan med ord beskrivas för kamraten på andra sidan skärmen, som ska lyssna och försöka bygga likadant. När kamratens bygge är färdigt, får paret lyfta på skärmen och jämföra sina byggen.
Att vara en god lyssnare Undervisningen syftar till att eleverna – kan lyssna uppmärksamt, – förstår betydelsen av att lyssna aktivt. Jag kan – vara en god lyssnare.
Du behöver:
• klossar i olika färger, • en hög skärm. Så här kan du göra:
• Placera eleverna i par och berätta hur aktiviteten går till. • Dela ut en skärm och en identisk uppsättning klossar till var och en i varje par.
• Den första eleven bygger sitt klossbygge, medan den andra väntar. • När bygget är klart beskrivs det så tydligt som möjligt, så att den andra eleven kan bygga en kopia. Om oklarheter uppstår vid beskrivningen, är det fritt fram att ställa frågor.
• När kopian är klar, tas skärmen bort. Nu kan paret jämföra sina byggen och föra ett resonemang om resultatet.
• Turas om och upprepa övningen. En variant är att den som lyssnar inte får ställa några frågor under arbetet. I ett uppföljande resonemang kan eleverna upptäcka betydelsen av att lyssna aktivt. En avancerad utveckling av aktiviteten är att istället för klossar, utgå från en teckning. Teckningen beskrivs med ord och den andra eleven försöker rita det som beskrivs.
47
Metodik.indb 47
19.12.13 11.51
FÖRSKOLEKLASSENS
METODIK
SPRÅKANDE, SKRIVANDE OCH LÄSANDE
LÄRARENS UPPDRAG i förskoleklassen är att stimulera elevernas utveckling och lärande samt att förbereda dem för fortsatt skolgång. För att underlätta övergången mellan förskola och skola presenteras i denna handledning lämpliga metoder och varierade aktiviteter att arbeta med under förskoleklassåret. Forskning visar att systematisk övning av generell språklig förmåga, fonologisk medvetenhet samt bokstäver och språkljud underlättar för barn att erövra skriftspråket. Därför ligger fokus inom dessa områden. Men god undervisning handlar inte bara om innehåll och metoder, det vill säga vad som ska läras ut och hur det ska läras ut. Varför något ska läras ut måste också vara tydligt. I denna idébank för språkande, skrivande och läsande i förskoleklassen presenteras såväl långsiktiga som kortsiktiga och konkreta mål kopplade till de metoder och aktiviteter som presenteras.
Katarina Herrlin är universitetslektor i didaktik med inriktning mot läs och skriv, och lärarutbildare vid Linnéuniversitetet. Hon är lågstadielärare och har lång erfarenhet av undervisning i grundskolans tidigare år. Katarina har även skrivit ett flertal läromedel i svenska för årskurserna 1–3.
Elisabeth Frank är fil dr i pedagogik och lärarutbildare vid Linnéuniversitetet. Hon har mångårig erfarenhet som lågstadie- och speciallärare. Elisabeths forskningsintresse riktas mot elevers skriftspråkliga utveckling, läsundervisning och vad som konstituerar goda miljöer för läs- och skrivlärande.
ISBN 978-91-27-43527-8
9 789127 435278
Föreskolekl Metodik omslag ny.indd 2
2013-12-18 09:16