GimĂĽflugorna 3
Flugor i det nordiska ljuset
Lars-Ă…ke Olsson
4
Gimåflugorna – flugor i det nordiska ljuset
Den här boken är tillägnad min hustru Jennifer, min bästa vän och fiskekamrat.
Lars-Åke Olsson har tidigare gett ut följande böcker: Ur min flugask 1983 Flugfiske i fjällen 1989
© Lars-Åke Olsson, text och foto 2006 Övriga foto Gunnar Johnson: sid. 117 Leif Milling: sid. 109, 110 överst John Roberts: sid. 63 Illustrationer & flugfoto: Mikael Larsson Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-800 50 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Kristianstads Boktryckeri AB i Kristianstad, 2006 ISBN 91-7586-604-8
5
Innehåll
Förord
7
Mellan hägg och syrén
11
Gimåflugorna – och dess insekter
19
Flugfiskarens insekter
25
Gimåflugorna – och flugbindning
51
Våtflugefiske
77
The North-Country Fly – flugan från norr
81
Första fisket med torrfluga
99
Torrflugefiske
107
En kräsen torrflugeharr
115
Idsjöströmmen
119
6
Gimüflugorna – flugor i det nordiska ljuset
7
Förord
G
imåflugorna började ta form i slutet av 1970-talet när jag blev intresserad av harrens och öringens föda i strömmande vatten. Ångermanlandsserien, Ångermanlands Sportfiskeklubbs flugserie, blev min första kontakt med flugor som representerar naturliga insekter. Nils Färnströms och Frank Sawyers fiske i Dalarnas legendariska Storån blev en stor händelse i skandinavisk flugfiskelitteratur, en av de största någonsin. Sawyer, som hade tillbringat större delen av sitt liv i strömmande vatten med studier av fisk och insekter, framför allt i Avon, där han var river keeper, samlade in Storåns nymfer. Därefter band han nymfer och demonstrerade för sin intresserade och läraktige elev, Nils Färnström, hur han fiskade dem. Både Färnströms och Sawyers berättelser om fisket i Storån, som blev det första kapitlet i svensk och skandinavisk nymffiskehistoria, var intressanta, lärorika och mycket stimulerande. Danske Preben Torp Jacobsen med boken ”Torrflugefiske”, som innehåller detaljerade teckningar av nymfer och sländor och flugbindning, blev nästa milstolpe i den skandinaviska flugfiskelitteraturen. Därefter kom tidningen Svenskt Fiske med artikelserien Svenska flugan, regisserad av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson, som möttes vid Vänneån. Mötet blev början till en lång serie med unika bilder av nymfer och dagsländor och mästerligt bundna flugor. Tidningen kallade artikelserien för ”den kanske unikaste i europeisk fiskepress” vilket inte var några överord. Vincent Marinaros fiskeupplevelser vid den lilla kalkströmmen Letort i Pennsylvania, USA resulterade i två böcker: ”A Modern Dry Fly Code” och ”In the Ring of the Rise”, båda fascinerande dokumentationer av insekts-
8
Gimüflugorna – flugor i det nordiska ljuset
Förord
studier, flugbindning och flugor som t.ex. den lilla Jassid. Jim Leisenring, det amerikanska våtflugefiskets Mästare, berättar i sin bok ”The Art of Tying the Wet Fly” hur viktigt det är att studera insekter vid strömmen och där registrera färger och former och sedan binda en fluga med rätt material så att den lever, pulserar av liv, när den fiskas. Det gjorde han framför allt i Pennsylvanias Brodhead. Ernest Schwiebert fiskade inte bara i Catskills, i Pennsylvania och i Klippiga Bergen utan över hela världen och blev så småningom ett av de största namnen i det amerikanska flugfisket och dess litteratur. Han skrev sin första bok ”Matching the Hatch” redan under collegetiden och fick den, trots sin ungdom, publicerad. Schwiebert växte under årens lopp till en jätte inom det internationella flugfisket genom sina artiklar och böcker, som till stora delar handlade om flugfiskarens insekter och hur man imiterar dem. Efter att ha läst Frank Sawyers böcker och artiklar kom kontakten med G. E. M. Skues, som återinförde våtflugan till Itchen och senare utvecklade nymffisket. Böckerna, som framför allt handlar om fiske i södra Englands kalkströmmar, kan läsas om och om igen som läroböcker i hur man studerar fisk och insekter och binder flugor. Skues var observant, duktig entomolog och flugbindare och dessutom en flitig och mycket uppskattad skribent. Hans undersökningar av fiskens val av föda med hjälp av en magslev och en skål med vatten blev en stor förändring i mitt flugfiskeliv. Jag köpte en liknande slev från England och med hjälp av den och en vit, fyrkantig plastlåda kunde jag undersöka maginnehållet på de fiskar som jag tog upp. Under 20 års tid växte ett mönster fram, en fiskens meny, som visade vad fisken åt under säsongen. Mönstret upprepades varje år med smärre tidsförskjutningar beroende på vattenstånd och väderlekssituationer. Den gröna, nätbyggande nattsländelarven t.ex. var, och är, en stor del av harrens och öringens föda i Idsjöströmmen i juni, juli och september, däremot hittade jag aldrig den stora Åsandsländans nymf, dun och spinner hos någon fisk. Det är min övertygelse att kunskaper om flugfiskarens insekter och deras uppträdande i och på vattnet under fiskesäsongen bidrar till att göra flugfiskaren till en bättre fiskare. De ger dessutom fiskedagen ett djupare och bredare innehåll och en förklaring till varför vissa fiskedagar är bättre än andra. Min förhoppning med boken ”Gimåflugorna – flugor i det nordiska ljuset” är att den skall stimulera till studier av fisk, vakformer och strömmande vatten, insekter och flugbindning. Lars-Åke Olsson Bozeman, Montana & Gimdalen, Jämtland, år 2006
9
10
Gimüflugorna – flugor i det nordiska ljuset
11
Mellan hägg och syrén
D
ET TOG 25 timmar för mig att byta de soldränkta prärierna och de storslagna Klippiga Bergen i Montana mot det nordiska ljuset och det frodiga barrskogslandet i Norrland, där den blå färgen är blåare och den gröna grönare, djupare och mera mättad. Den långa resan närmade sig sitt slut. Jag var ensam i mörkret i sovvagnskupén. Genom fönstret kunde jag se en smal och blek månskära med en ensam stjärna i sällskap, ett elegant, nordiskt smycke som förstärktes av den frostiga majhimlen. I handen hade jag SAS champagneglas som jag lånat på resan över Atlanten. Det var mera lämpat att dricka whisky ur än champagne och min Glenfiddich smakade också alldeles utmärkt. Jag var lycklig. Efter mer än sju månaders frånvaro såg jag fram emot att få återse Gimdalen och Idsjöströmmen. Det var framför allt två saker som skulle krydda återseendet. Den ena var den föregående höstens biotopvård. Idsjöströmmen hade fått flera stenar, höljor och ståndplatser, som skulle få en positiv inverkan på insektslivet, harren och öringen. Strömmen var också mer tilltalande för ögat än förr. Den andra var den nya övervåningen i Jennifers och mitt hus. En övervåning som tidigare bara bestått av golvbjälkar, torv, sågspån, tunna väggar utan isolering och ett plåttak. Så hade det varit i nästan ett hundra år. De gamla, gråa takbjälkarna skulle få vara kvar, men de skulle få färg, och det höga innertaket skulle få behålla sin vinkel. En öppen spis i kakel, ett björkgolv, ljusa tapeter med blommor och slingor och de gamla, höga fönstren, som generöst släppte in dagsljuset, skulle göra huset komplett. Vi skulle få det utrymme som vi saknat under några somrar.
12
Gimåflugorna – flugor i det nordiska ljuset
Jag var trött på grund av tidsomställningen och det borde ha varit lätt för mig att somna, men det gick inte. Tankarna hoppade fram och tillbaka. Det gick att blunda, men inte att sova. En timme slumrade jag, sedan var jag vaken. Vid femtiden på morgonen klev jag av tåget. Våren var sen. Vattenståndet, efter den snöfattiga vintern, var en meter lägre jämfört med året före. Gräset var brunt. Knopparna på björkarna syntes knappt. Rosenbuskarna efter grusvägen hade inte slagit ut, men de nere vid lagården hade hunnit längre. På gräsmattan framför huset stod den stora eken, som inte är ett träd utan åtta smala träd och mera liknar en stor buske. Den såg död ut och den borde vara död eftersom ekens nordgräns är densamma som harrens sydgräns i Sverige – Dalälven. Ekarna är långt från Dalälven. Därför är vintersömnen lång och djup och de behöver tid på sig för att vakna och göra sig redo. De är de sista som, när de slår ut, bekräftar att sommaren har kommit till Gimdalen. Idsjöströmmen var grund, temperaturen i vattnet låg på +3 grader, när jag vadade nedanför Broholmen. Kniporna plaskade och dök. Hanarna i sina eleganta svart-vita vårdräkter simmade, bugade och bockade, sträckte på sig, attackerade varandra och uppvaktade honorna. Fyra harrar simmade omkring inom ett begränsat område och jagade varandra. I bakvattnet nedanför en sten såg jag två stora dagsländor med gråa vingar och olivgröna kroppar. Uppe på bron landade två stycken på broräcket. En till slog sig ned, en spinner den här gången, med gnistrande klara vingar och brunröd kropp. På flugbindningsbordet växte en liten grupp nybundna flugor fram. Bäcksländan, i serien Gimåflugorna, i storlek 12 och 14 är en lämplig storlek för försommarens mörkt olivgröna eller ljust olivgröna, nästan gula bäcksländor. Bäcksländan passar inte bara när sländorna lägger ägg, den är också en bra allround torrfluga. Gimåsländan är svårslagen som modell för dagsländorna. Med den har jag haft många lyckade premiärfisken redan i början av juni, i bra eller dåligt väder, med eller utan nykläckta dagsländor. Jag band även olivgröna Gimånymfer, nymfen till Gimåsländan, och spiders eller soft-hackles som kan representera olika stadier hos ett flertal insekter. Förtyngda gröna nattsländelarver är också nödvändiga när man vill komma ned i de djupare partierna av strömmen. Under hela fiskesäsongen, möjligtvis har augusti en svacka, går nattsländelarverna (hydropsyche och rhyacophila) som en grön tråd genom harrens matsedel. De är som störst och fetast i början av juni, eftersom de skall kläcka inom 15–20 dagar. Tre juniharrar, som jag undersökt, visade upp ungefär samma maginnehåll. Den första, 35 cm lång, hade ätit:
13
Torrflugor som skall representera äggläggande bäcksländor.
27 gröna nattsländelarver 6 flygmyror 6 dagsländenymfer (åslända) 2 skalbaggar 1 spindel Den andra, lika lång, hade ätit: 30 gröna nattsländelarver 4 trollsländelarver 50 knottlarver
Nykläckt dagslända.
Den tredje, 30 cm, hade ätit: 31 gröna nattsländelarver 9 dagsländenymfer (åslända) 8 flygmyror 1 bäcksländenymf De flytande insekterna representerades av Fullvuxen bäckslända, hane med förkrympta vingar.
50
Gimüflugorna – flugor i det nordiska ljuset
Gimåflugorna – och flugbindning
Isoperla – bäcksländenymfen
Krok
8–16.
Bindtråd
olivgrön.
Kropp
olivgrönt hår.
Ben
olivgrönt hönshackel eller brunspräcklig fjäder från tjäder eller morkulla eller rapphöna.
Stjärt
olivgrön turkey eller goose biots.
Vingsäckar mörkbrun sektion från en fjäder.
och ljust blue dun. Jag lindar de båda hackelfjädrarna från krokögat till 2/3 av krokskaftets längd mot krokböjen. Därefter klipper jag hacklet i en smal remsa på undersidan av kroken. Det gör att Bäcksländan inte bara landar rätt och står rätt på vattnet. Den flyter också bättre. Ibland binder jag in en kort stjärt av hår. Bäcksländan är min representation av en äggläggande bäckslända, men samtidigt också ett mycket bra allmänmönster, som i olika färger och krokstorlekar kan likna det mesta i insektsväg under säsongen.
53
58
Gimåflugorna – flugor i det nordiska ljuset
Nymffiske när det nordiska ljuset får Lapplands fjällvärld att bli som vackrast.
Gimånymfen
Gimånymfen är en representation av en åsländenymf. Den har en slank, avsmalnande, olivgrön kropp med olivgröna eller brunspräckliga stjärtspröt och ben och mörka vingsäckar av samma material. Ju närmare kläckningen, desto mörkare vingsäckar. Jag binder den i två modeller: 1. normalmodellen, som fiskas en bit under vattenytan och är oförtyngd. 2. den flytande, som binds på en lätt torrflugekrok med längre stjärtspröt och tjockare, hårigare bröstparti.
Gimånymfen (flytande) Krok
12–20.
Bindtråd
olivgrön eller grå.
Gimåflugorna – och flugbindning
Stjärtspröt brunspräckliga fjäderstrålar från tjädertuppens vingtäckare eller olivgrönt hönshackel eller grått.
Kropp
slank och taperad av olivgrönt eller grått bisamhår, hare eller bäver; dubbat på bindtråden som sedan låses i en ögla och tvinnas.
Bröstparti
dubbat olivgrönt eller grått hår som petas ut med nål så att de sticker ut åt sidorna.
Vingsäckar & ben olivgrönt eller grått hackel eller brunspräckliga fjäderstrålar av tjäderns vingtäckare.
61
Flugor i det ljuset 128 nordiska Gimåflugorna – flugor i det nordiska ljuset Lars-Åke Olsson tillhör idag Nordens absolut främsta författare inom flugfisket. 1983 skrev han sin första bok Ur min flugask, som redan blivit en klassiker inom genren. Hans språkligt medvetna form för närmast tankarna till skönlitteratur. Detta parat med sin flera decenniers långa erfarenhet från det norrländska skogslandets Gimå, från Lapplands fjällvärld, från brittiska klassiska kalkströmmar och nu sedan ett dussintal år från det amerikanska flugfiskets eldorado – Yellowstoneområdet – ger honom en ställning som är unik. Denna kunskap och erfarenhet som han samlat, ofta tillsammans med vår tids främsta innovatörer och kreatörer inom flugfisket, har han sedan bearbetat för att forma till en kommande trilogi böcker. Första delen handlar om hur Lars-Åke utifrån en entomologisk grundsyn utvecklar sin serie flugor – Gimåflugorna – som med framgång använts inte bara i Skandinavien utan med lika gott resultat runt stora delar av vår värld där insekter finns över, i och under vattenytan. Som den gamle skollärare Lars-Åke är, har han den borne pedagogen i sig och delar på ett lättillgängligt och greppbart sätt med sig. Sammantaget kommer denna stil, kunskap och erfarenhet att ge läsaren så mycket att man återkommer gång på gång, finner nya idéer och tips, som utvecklar det egna fisket. Eller bara för att läsa som en trevlig njutning och inspiration kvällen före en fisketur.
Bokförlaget SETTERN ISBN: 91-7586-604-8