Örnligan Nollpunkten Vägen ut
NORSTEDTS_NORBERG_VREDENS_BARN_titel.indd 3
2013-05-13 15:07
ISBN 978-91-1-303699-1 © Liam Norberg 2013 Norstedts, Stockholm Omslag: Niklas Lindblad/Mystical Garden Omslagsfoto framsida: Eva Lindblad Tryckt hos Bookwell AB, Finland 2013 www.norstedts.se * Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Ett byte i hockeytrunksformat Larmet har gått. Polishelikoptern är uppe och snurrar vilken minut som helst. Blåhattarna är på ingång. Glassplittret glittrar runt den tömda värdetransporten. Ingen av väktarna har kommit till skada. De var inte ens där utan tog en kafferast på annat håll när deras värdetransportbil plundrades i det som ska komma att kallas Fikarånet. Flera svarta nylonväskor i hockeytrunksformat trängs i flyktbilens bagageutrymme. De är fullproppade med hårt packade och välsorterade sedelbuntar. Bilen är en rullande skattkista. Hur många miljoner det rör sig om är ännu okänt. Allt gick så snabbt när trunkarna fylldes. Tipsaren, en insider som är en högt uppsatt chef på värdedepåcentralen, hade haft helt rätt: kuppen en tidig decembermorgon 1991 skulle bli den fräckaste som landet skådat. * Under de väntande polisförhören kommer väktarna och deras kolleger att få bekänna färg. Det kommer att bli svettigt för dem. 9
Blåhattarnas förhörsledare kommer att skärskåda dem med sin genomträngande och misstänksamma blick. ”Den gråhårige”, kriminalinspektör Bengt Lönnroth, ska leda förhöret på polishuset Kronoberg i Stockholm tillsammans med sina hängivna utredare. ”Den gråhårige” kommer snart att ställa den självklara frågan: Hur kunde det komma sig att Securitasväktarna glömde att låsa den inre ståldörren inuti värdetransportbilen strax innan de skulle gå på fikarast klockan nollsjunollnoll? Hur var det möjligt såvida det inte fanns någon på insidan som tipsat? Handlade det om en konspiration mellan ett antal väktare? I exakt rätt ögonblick hade några okända gärningsmän slagit till och kört fram en stulen bil. En av dem hade snabbt hoppat ur och krossat ett sidofönster på värdetransportbilen med en slägga. Samme gärningsman hade sedan krupit in genom hålet i det krossade sidofönstret och tagit sig fram till en liten ståldörr i kupén, själva säkerhetsdörren av metall som gick till det innersta utrymmet i värdetransporten, där alla penningväskor låg samlade. Denna lilla ståldörr hade väktarna glömt att låsa just den här morgonen, och som av en händelse hade de också låtit nyckeln sitta kvar. En minut tog det gärningsmannen att komma in. Han såg alla värdeväskorna i förvaringsutrymmet och började snabbt och effektivt att lasta ur dem, en efter en, till kumpan nummer två. Gärningsmännen verkade ha känt till i förväg att larmet skulle utlösas om de skulle försöka sig på att lasta ut pengarna genom transportbilens dörrar. Dörrarna förblev därför stängda under hela kuppen. Istället lastades över hundra kilo sedelbuntar ut genom det krossade sidofönstret. Släggan blev kvar på asfalten i det glittrande glassplittret. Någon hade skrikit i gränden en bit längre bort. Det var ett 10
vittne, en man som på avstånd sett vad som höll på att ske och som nu påkallade uppmärksamhet. Den tredje kumpanen gick till snabb attack mot vittnet med en välriktad spark. Mannen föll som en sten och blev liggande på marken, tillfälligt tystad. Den tredje gärningsmannen körde därefter fram en stulen flyktbil och parkerade alldeles intill värdetransporten. Hastigt trycktes de fullpackade svarta nylonväskorna in i bagageutrymmet. Jobbet var slutfört inom loppet av två minuter. Det var som om hela händelseförloppet varit en noga inövad militäroperation utförd av elitsoldater. De verkade ha varit extremt fokuserade på uppgiften, som genomförts med synkroniserad precision och med en explosivitet och våldsamhet i tillvägagångssättet som vittnade om farlighet. Som om de inte skydde några medel för att plocka åt sig vad de ville ha. Alla tre bar svarta rånarluvor och gymnastikskor. När värdetransporten var tömd hade de tre gärningsmännen lämnat platsen i sin flyktbil. De hade rundat ett gathörn och försökt smälta in i morgontrafiken. En av dem hade släppts av för att plocka upp en utplacerad hyrbil. Den skulle följa efter flyktbilen. I flykten från brottsplatsen låg den största risken – tanken på flykten hade hos gärningsmännen orsakat lika mycket nervositet och oro som själva brottet. Men de verkade väl förberedda. Blåhattarna ryckte nu ut i full mundering. Polisbilarna for som projektiler med blåljus och sirener mot den angivna platsen och i de tänkbara flyktvägarnas färdriktningar. Hur kunde detta ske? Hur kunde en hel värdetransport, tillfälligt parkerad på en liten bakgata utanför Gallerian mitt i Stockholms centrum, tömmas på hela sitt innehåll en vintermorgon i början på 90-talet? Förutom det skrikande vittnet – en medelålders man – kom 11
ingen till kroppslig skada vid kuppen. Vilka var det som låg bakom den och vem var det som hade lämnat insidertipset? Det handlade om ett byte i mastodontklass, i hockeytrunksformat, i svenska och utländska valörer.
12