Innehåll
Prolog 5
KAPITEL 1
Den seglivade myten om den dåliga läroboken 17
KAPITEL 2
Kontroll och granskning av läroböcker 31
KAPITEL 3
Läromedelsbruk – användning av läroböcker 63
KAPITEL 4
Att värdera lärobokens språk och textuella utformning 83
KAPITEL 5
Lärobokens funktion i skola och undervisning 111
EPILOG
Läroboken som didaktisk resurs 123
Referenser 133
Bilder 140
Prolog
LÄROBOKENS FUNKTION och roll i undervisningen är underskattad och läroboken i sig en genre som inte väcker så stor uppskattning hos gemene man. I den här boken är mitt syfte att belysa det motsatta förhållandet, nämligen att läroboken utgör det dominerande läromedlet och har en viktig roll i undervisningen. Läroboken är en didaktisk resurs för läraren och dess funktion är mångfasetterad när den utgör det huvudsakliga läromedlet i undervisningen. Den har till att börja med en kunskapsgaranterande roll som också underlättar lärarens arbete med planering av undervisning. Samtidigt utgör den ett redskap som underlättar för elever att bedriva sina studier med ett givet material både hemma och i skolan. Dessutom underlättar den lärarens kunskapsutvärdering av eleverna. Utöver de här undervisningsnära aspekterna har läroboken en samhällelig funktion att skapa gemenskap i en berättelse om vårt samhälle och våra perspektiv på den omgivande världen. En fråga som måste ställas här inledningsvis är förstås vad som egentligen karaktäriserar en lärobok. Det som främst kännetecknar läroboken som genre är att den reproducerar befintlig kunskap, förpackad så att den ska fungera för en spe-
cifikt avgränsad åldersgrupp och på en anpassad nivå i ett specifikt ämne. Den är också skriven i ett pedagogiskt syfte att användas i undervisning för att förmedla kunskap och bidra till barnets, elevens eller studentens lärande. Men den presenterar egentligen inga nya kunskapsrön och kan förstås inte jämföras med en vetenskaplig publikation, såsom en artikel i en internationellt ansedd tidskrift som Science eller en doktorsavhandling.
Även om läroboken principiellt reproducerar befintlig kunskap så har den en begränsad livslängd. Det beror förstås på att både kunskapsläget och estetiska aspekter förändras över tid. De estetiska aspekterna i en lärobok kan omfatta såväl det språkliga tilltalet som layouten och som illustrationerna. Vi vill som läsare känna igen oss. Det samhälle som gestaltas explicit i de samhällsorienterade böckernas värld vill vi kunna relatera till, likaså de illustrationer och bildmaterial som förekommer i exempelvis en lärobok i kemi.
Läroböcker speglar det samhälle och den tid de är skrivna i och därför har de bildligt talat ett bäst före-datum och kan alltså betraktas som färskvara. En föråldrad lärobok känns igen på att den knappast faller oss i smaken, utan påminner oss om en estetik och ett språkligt tilltal som inte känns fräscht och ibland till och med kan uppfattas som löjeväckande.
Läroboken som läromedel och pedagogisk text
För vår vardagliga förståelse är det sannolikt inte av intresse att reda ut vad en lärobok egentligen är för något och hur den kan avgränsas från andra böcker. I en bok som handlar om läroböcker är det dock nödvändigt att ta sig an definitionsfrågan. Vad är det vi talar om när vi använder begreppen lärobok och läromedel? Utgångspunkten för den här begrepps-
diskussionen är dels etablerade läromedelsforskares definitioner, dels vissa myndighetstexters användning av terminologin rörande läromedelsfrågor.
En lärobok är till sin stilistiska karaktär och genretillhörighet en form av sakprosatext som också kan betraktas som en facklitterär text. Den facklitterära textens motpol är förstås den skönlitterära texten med genrer såsom prosa, poesi och dramatik. Men åter till sakprosan och den facklitterära texten. Till skillnad från den rent vetenskapliga texten, såsom en doktorsavhandling eller en vetenskaplig artikel som presenterar nya forskningsrön, är läroboken både språkligt och innehållsligt anpassad för en specifik åldersgrupp och ett specifikt skolämne. I det här sammanhanget är det även av vikt att understryka den stora skillnaden mellan å ena sidan skolämnen, å andra sidan ämnen i sig och hur de formas inom de olika vetenskapliga disciplinerna vid universiteten.
Läroboken är dessutom producerad för ett specifikt lands utbildningsväsende och skola och därmed präglad av det samhälle den ingår i. Det här kan beskrivas som lärobokens specifika sociohistoriska sammanhang. Det sociohistoriska sammanhanget kan förstås som att läroboken relaterar till särskilda lagar och förordningar som reglerar och styr skolan under en viss tid. Den här formella styrningens inverkan på läroböcker konkretiseras genom att en lärobok produceras för användning i ett specifikt skolämne och dessutom till en specifik kurs, exempelvis Svenska Nivå 1 i gymnasieskolan, och förhåller sig till den specifika kursen såsom den utformats genom gällande läroplan. Utöver den strikt formella dimensionen av det sociohistoriska sammanhanget kan läroboken även ses som en produkt av det samhälle den produceras i. I läroböckernas texter och bildmaterial formuleras det rådande samhällets mer dominerande uppfattningar, men läroböckerna förmedlar även
mer underliggande normer och värderingar och reproducerar därmed en maktordning. Det här kan benämnas latent ideologiproduktion. Samtidigt kan förståelsen av läroboken som artefakt ses som att läroboken med intention förmedlar hur det samtida samhället är sprunget ur en historisk process och hur det ideala välfärdssamhället fungerar. De här olika perspektiven på texten och samhället är synnerligen viktiga att ha i åtanke i läroboksanalyser, men det är inte i fokus för den här boken.
Begreppet läromedel är vidare och mer mångfasetterat än begreppet lärobok. För att klargöra det här kan samtliga läroböcker betraktas som läromedel medan samtliga läromedel inte är läroböcker. Begreppet läromedel har inte heller under de senaste läroplanerna definierats på ett stringent sätt, utan den formulering som funnits att tillgå har gällt rektorns ansvar att tillhandahålla läromedel av hög kvalitet. Men någon mer specifik definition av vad ett läromedel är och vad det kan vara finns inte.
För att göra begreppet läromedel ännu mer svårt att greppa implicerar läromedelsbegreppet även en vidgad förståelse av textbegreppet. Det vidgade textbegreppet innebär att läromedel utöver analog, tryckt text kan utgöras av digitala textmaterial såväl som av bild- och ljudbaserat, auditivt material samt förstås även av multimedialt material som består av en blandning av olika former av material.
En vanligt förekommande förståelse och definition av vad ett läromedel är utgår ifrån var och varför ett material används. Läromedel är med andra ord det digitala eller analoga material som väljs av lärare och/eller elever för att uppnå målen med undervisningen. Den här definitionen av läromedel innebär att en omfattande mängd material av alla de slag kan betraktas som läromedel. På grund av lärome-
delsbegreppets vidd riskerar också begreppet att mista sin stringens. Läromedel kan enligt denna funktionsbaserade definition utgöras av alltifrån skönlitteratur, filmer, medietexter, ljud- och bildmaterial till allehanda webbaserat material som elever sökt fram i undervisningen. Dessutom tillkommer allt material som läraren själv tillverkar för och under sin undervisning, såsom det läraren skriver på tavlan, instruktioner, sammanfattningar av ämnen och övningsuppgifter. Med den här vidaste definitionen av läromedel existerar heller inte någon undervisning utan läromedel och då förlorar begreppet i stort sett sin relevans.
Den danske läromedelsforskaren Peder Skyum-Nielsen (1995) etablerade begreppen primär och sekundär pedagogisk text, vilket hjälper oss att precisera vad vi talar om. Den pedagogiska texten kan förstås som närmast synonym med begreppet läromedel, såsom det är beskrivet ovan, men med avgränsningen att det är en artefakt. Med preciseringen primär pedagogisk text avgränsar Skyum-Nielsen materialet till att omfatta det som är producerat för en i förväg bestämd, institutionaliserad användning. Den primära pedagogiska texten är dessutom riktad till en specifik årskurs och ett specifikt skolämne. Den primära pedagogiska texten är dock inte synonym med läroboken, utan omfattas av det vidgade textbegreppet. Men alla läroböcker kan i princip definieras som primära pedagogiska texter.
Mot bakgrund av det något svårfångade läromedelsbegreppet kan vi förstås identifiera en hel del material som inte utgör skolämnets huvudbok men som ändå kan definieras som primära pedagogiska texter. Med en historisk tillbakablick kan vi utgå ifrån begreppet basläromedel, som Statens institut för läromedelsinformation (SIL) använde fram till 1991 (Selander, 2003). Det material som inte utgjorde ett
basläromedel enligt SIL är utan tvekan att betrakta som primär pedagogisk text, eftersom materialet var producerat för den specifika användningen i skolans undervisning. I de läromedelspaket som lanserades från och med 1980-talet kan materialet benämnas läseböcker, antologier, övningshäften och ordlistor samt lärarhandledningar. Dessutom förekom uppsättningar med diabilder, kassettband (och senare vhs, minidisc och cd/dvd) och filmmaterial som också var att betrakta som läromedel. Under de senaste decennierna har även det webbaserade materialet ökat markant och ersatt mycket av det tryckta och audiovisuella tilläggsmaterialet som omgivit undervisningens huvudbok, läroboken.
Avsaknaden av en tydlig definition av begreppen lärobok och läromedel har åtgärdats genom den nya formuleringen i skollagen (SFS 2010:800) som började gälla den 1 juli 2024. Ändringen lyder:
– lärobok: tryckt läromedel, med eller utan digitala komponenter, – läromedel: helt eller delvis tryckt eller digitalt verk som är avsett att användas i undervisningen, som överensstämmer med relevanta delar av tillämplig kurs-, ämnes- eller ämnesområdesplan och läroplanen, och som är utgivet av någon som bedriver utgivningsverksamhet av professionell art, – lärverktyg: läroböcker, andra läromedel och andra tryckta eller digitala verk samt utrustning och material som används i undervisningen (SFS 2023:951, 1 kap. 3 §)
I den reviderade skollagen kan vi konstatera att begreppet läromedel motsvarar begreppet primär pedagogisk text, men lagen är mer stringent än så. Ett läromedel måste enligt lagen huvudsakligen stämma överens med läroplanens mål angående
det specifika skolämnet. Den här formuleringen ger viss flexibilitet för läromedelsförfattarna och förlagen att göra tolkningar av läroplanen och utelämna någon del i ett skolämne, ett tema som snabbt kan bli daterat såsom teknik och framför allt digitala frågor. Det kan förstås även gälla sociala och samhälleliga frågor såsom subkulturer där utvecklingen är snabb och fortgående och där även terminologin kan vara lättflyktig. Inom de här områdena måste läraren ansvara för att i undervisningen addera andra typer av pedagogiska texter, vilka då i lagens mening inte ska kallas läromedel.
Ytterligare en intressant precisering och nyhet i den nya lagtexten är att ett läromedel dessutom ska vara producerat av en professionell utgivare. Det här kan vi förstå som ett etablerat läromedelsförlag eller möjligtvis en myndighet eller organisation. Exempelvis kan läroböcker i de nationella minoritetsspråken skapas utanför den kommersiella marknaden eller med statliga subventioner. Det finns inga ekonomiska förutsättningar för de kommersiella förlagen att producera läromedel för de minsta skolämnena, såsom nationella minoritetsspråk.
Den här boken har ett entydigt fokus på den primära pedagogiska texten i form av en analog tryckt lärobok som kvalificerar sig som läromedel enligt skollagen. Flera av de frågor som behandlar den tryckta läroboken kan självfallet även gälla digitala läromedel som motsvarar en huvudbok i ett skolämne eller en kurs. När begreppet läromedel används avser det sekundära och primära pedagogiska texter i betydelsen kulturella redskap i form av artefakter. Det här innebär att lärarens skrift på tavlan, utskrivna instruktioner, digitala bildspel och lärarens röst inte kvalificerar sig för den här bokens läromedelsbegrepp. Läromedelsbegreppet såsom det används här inkluderar inte heller skollagens definition av
lärverktyg. Lärverktyg omfattar till skillnad från läromedel, som nämnts, även utrustning såsom datorer och material av allehanda slag som används i undervisningen.
LÄROBOK
Primär pedagogisk text pedagogisk text
Sekundär
LÄRO MEDEL
Skollagens definition av läromedel (1 juli 2024) finns inom fältet för lärobok och primär pedagogisk text.
Begreppet läromedel såsom det använts före skollagsändringen (1 juli 2024), nämligen allt material som används för att uppfylla kursmålen eller syftet med undervisningen.
FIGUR 1. De läromedelsrelaterade begreppen fritt efter Tom Wikman (2004, s. 20). Tillägg med skollagens definition 1 juli 2024.
Ovanstående figur visar med all tydlighet hur skollagsdefinitionen av läromedel preciseras och görs mer snäv. Det är en precisering som är relevant eftersom den tidigare allomfattande definitionen förlorar sin relevans. Det kan dock uppstå problem när lärare i sitt vardagliga tal benämner olika typer av material som läromedel medan de inte omfattas av skollagens snävare definition. Samtidigt kan även viss läromedelsforskning omfatta material som inte heller ryms inom skollagens definition.
Klargörande angående vissa återkommande termer och begrepp
I den här boken använder jag omväxlande termerna lärobok och läromedel. När termen läromedel används inkluderar resonemanget en mångfald materialtyper, såväl visuella, auditiva, digitala som analoga hjälpmedel. Termen inkluderar dessutom material som nödvändigtvis inte primärt är producerade för undervisningsändamål. När termen lärobok används gäller det uteslutande en förlagsproducerad bok, främst analog men även dess digitala version, som är avsedd för undervisning och är huvudbok i ett skolämne eller en gymnasiekurs.
Termen läroplan används här i en relativt snäv bemärkelse så att den omfattar läroplanen och styrdokument, såsom skolämnenas och den enskilda kursens centrala innehåll. I vissa sammanhang där det är viktigt att understryka ett förhållande i ett specifikt skolämne används termen ämnesplan, centralt innehåll eller så relateras till en specifik kurs inom gymnasieskolans ämnen. I de flesta sammanhang räcker det dock med att skriva läroplan för att kopplingen till den formella styrningen av skolan och ämnesundervisningen ska framgå. Här används inte termen läroplan i dess mest vida bemärkelse, såsom inom läroplansteori eller den anglosaxiska förståelsen av läroplan i så kallade curriculum studies eller curriculum theory, där betydelsen oftast svävar högt ovanför läroplansdokumentet och omfattar såväl en filosofisk, ideologisk som politisk dimension av skolan som samhällsinstitution. När jag använder begreppen makt, auktoritet och disciplinerande kan det föranleda behov av förtydliganden. Användandet av begreppet makt tar i det här avseendet sin utgångspunkt i att makt alltid finns i mellanmänskliga relationer, men framför allt kan maktbegreppet här relateras till lärarens professionella och legitimerade makt. Den utbildade, legiti-
merade läraren har auktoritet genom sin utbildning och legitimation, och är den som i demokratisk anda och med beaktat elevinflytande ska leda undervisningen. Samtidigt är det läraren som ansvarar för undervisningen och därmed entydigt ska bestämma hur undervisningen bedrivs och vilket innehåll som är relevant. Att skapa struktur och ordning ingår i lärarens uppdrag och är helt centralt för att elever ska få studiero och känna trygghet i skolan. Att läroboken har en disciplinerande funktion gör att själva begreppet disciplin behöver förklaras. I likhet med begreppet makt kan det förstås som något tvingande och negativt som i sammansättningen kadaverdisciplin, som är förknippat med bestraffning och rädsla. På de ställen där disciplin används i boken avses inte maktutövning i den här negativa bemärkelsen utan med detta menas helt enkelt att läroboken hjälper läraren att skapa ordning och struktur i sin undervisning. Att upprätthålla ordning och studiero sker parallellt med lärarens professionella relationsskapande i undervisningen.
Bokens syfte
Syftet med den här boken är att erbjuda en allmändidaktisk introduktion till läromedel och, mer specifikt, läroboken i grund- och gymnasieskolan. Ett dilemma är att skolans läroböcker i princip alltid är ämnesspecifika och åldersspecifika, vilket innebär att jag i den här boken ibland berör ämnesdidaktiska spörsmål som kanske inte intresserar alla läsare.
Men avsikten är att från de ämnesdidaktiska nedslagen föra mer allmändidaktiska resonemang som gäller läroböcker mer generellt.
Kunskapsunderlaget för boken som helhet utgörs i första hand av befintlig läromedelsforskning. Jag har även utgått
från intervjuer med läromedelsförfattare gjorda i samband med forskningsstudier och de återkommande diskussioner jag haft med såväl lärare som lärarutbildare med djupa insikter i både läromedelsförfattande och läromedelsbruk.
De tankegångar och frågor som tas upp i boken syftar till att ge aktiva lärare och lärarstudenter underlag till att diskutera och värdera läroböcker, för att i förlängningen kunna göra informerade val av läromedel. Meningen med boken är i lika hög grad att argumentera för vikten av att använda läroböcker i en tid där läsvanorna har förändrats och åtminstone i vissa elevsegment drastiskt försämrats. Samtidigt är tanken med den här boken att visa på vikten av läroboken som läromedel när de dominerande uppfattningarna om undervisningen i hög grad har präglats av pedagogiska idéer som inte uppmuntrat användandet av ett sammanhållet, väl genomgånget och professionellt framtaget läromedel såsom en lärobok. Den traditionella läroboken ses här som en viktig text som eleverna ska ha rätt att möta och lära sig av. Det här lärandet gäller både respektive specifikt skolämne och läsningen i sig, det vill säga läsning betraktat som en grundläggande och generisk färdighet.
Bokens upplägg
Boken består av en grundläggande inledning och fem kapitel, varje kapitel avslutas med en sammanfattning. Det inledande kapitlet behandlar de negativa attityder som finns till läroböcker. I kapitel två beskrivs framväxten av en statlig läromedelsgranskning och utvecklingen fram till dagens fria läromedelsmarknad. Här ingår bland annat de statliga granskningar av läromedel som skett efter millennieskiftet och några internationella utblickar, utblickar som belyser hur läroböcker ibland hamnar mitt i rampljuset.
Kapitel tre redogör för kunskapsläget om hur läroböcker används i undervisningen, det så kallade läromedelsbruket. Därefter följer kapitel fyra, ett kapitel om hur lärare och lärarstudenter kan värdera läromedel för att göra informerade val. I kapitel fem behandlas den traditionella lärobokens roll i undervisningen. De historiska aspekterna av läroböcker återkommer löpande genom nedslag och tillbakablickar där det är befogat och relevant för att ge förståelse för viktiga bakgrundsfaktorer. Boken avslutas med en epilog om läroboken som didaktisk resurs.
KAPITEL 1
Den seglivade myten om den dåliga läroboken
DET FINNS EN VANLIGT förekommande uppfattning bland både lärare och lärarutbildare att den traditionella läroboken tillhör det förgångna och därför inte bör förknippas med aktuell och tidsenlig undervisning.
Att läroböcker per definition är tråkiga och till sitt innehåll ofta föråldrade är vanliga omdömen och därför anses de inte bidra till god undervisning eller till elevernas lärande. De här uppfattningarna brukar samlas med engelskans uttryck anti textbook ethos, som i den här boken helt enkelt beskrivs som negativa attityder till läroboken. Ett tydligt belägg för det här dominerande förhållningssättet kommer till uttryck i Kritisk utbildningstidskrifts, KRUT:s, temanummer ”Läromedel konserverar skolan?” (2006), där ett flertal namnkunniga pedagoger ventilerar sitt etos.
En fråga som uppstår är vilka de bakomliggande orsakerna är som kan förklara de negativa attityder som läroböcker är förknippade med. En annan fråga gäller hur den seglivade myten om den ”förkastliga” läroboken upprätthållits fram till våra dagar.
Myten om de undermåliga läroböckerna är förstås ingen ny företeelse. Kritik av läroböcker och mot att kunskapsin-
EN LÄROBOK GYNNAR ALLA – den tydliggör undervisningsinnehåll och underlättar kunskapsutvärdering samt lärares och elevers arbete. Jämte skönlitteratur som språkförebild är lärobokens sakprosa minst lika viktig för ökad läsfärdighet och som exempel för eget skrivande i en tid där läsvanorna har förändrats och försämrats.
Läroboken är ett helt avgörande verktyg i skolundervisningen, men endast genom en medveten och dynamisk läroboksanvändning kommer dess didaktiska potential till sin fulla rätt. Genom att använda läroboken som huvudsakligt läromedel kan du som lärare förbättra din undervisning och skapa en stabil och gemensam kunskapsbas för eleverna.
Läromedel som didaktisk resurs är en bok med läroboken i fokus. Genom nedslag i lärobokens tillblivelse, läromedelsbruk och läromedelsgranskningar ges en insikt i dess värde.
Och genom beskrivningar över vad som gör en lärobokstext begriplig ges en förståelse för hur läroböcker kan väljas och användas i undervisningen.
Jörgen Mattlars bok ger kunskap och underlag för verksamma lärare, lärarstudenter och lärarutbildare att diskutera och värdera läroböcker, för att i förlängningen kunna göra informerade val av läromedel.